Slaveriet - Skuldfri?! LP/CD

Ska du bara köpa en platta i år innehållandes trall/melodiös punk, så är det denna du skall ha. Och som så många gånger förr så är det Västgötaschlätta som levererar denna typen av punk allra bäst. Har tjatat om Loppans röst i mååånga år, men tänker nämna det än en gång, att hon låter bättre och bättre för varje släpp hon medverkat på. Och just hennes röst gör plattan än mera njutbar, då denna genre vanligtvis frontas av killar/gubbar som ligger precis på gränsen till att rösten skall spricka. Undantag finns såklart. Musikaliskt så är det välspelat och snyggt arrangerat, och alla melodier till trots så blir det aldrig något lallande. Slaveriet påminner ibland om farbrorn bakom trummornas tidigare band Cosa Nostra (förlåt), men det ser jag inte som något negativt alls. Att dom också väljer att bryta efter 30 minuter är också ett genidrag enligt mig, för sedan hade det nog blivit lite mycket av det goda för mig och man slipper utfyllnadslåtar. Och även om någon melodi/sångslinga kanske känns igen, så är det absolut inget som gör mig något. Återanvändning av riff är ju inte direkt ovanligt inom valfri genre.  Jag är beredd att dra till med att detta är den bästa trall/melodiösa plattan på svenska på denna sidan 1995. Mycket bättre än deras förra MCD, och divisioner bättre än samtida "konkurenter" inom samma genre. Släppt av Second Class Kids på både LP och CD.

E.A.T.E.R - A Momentary Relapse For No Reason CD

Ernst And The Edsholm Rebels är åter tillbaka från de döda för andra gången i ordningen, och denna gången med en 8 låtars CD dom släppt själva. Av den gamla sättningen så är det Micke och Gröten som återfinns här, liksom förra gången bandet återbildades 2010. Fick denna för någar veckor sedan och lyssnade då igenom den några gånger, men gillade det inte alls. Så jag tänkte att jag lägger undan den ett tag och kör den igen om ett tag. Nu är alltså stunden kommen, och jag måste säga att jag har svårt för detta. Det spretar en hel del åt olika håll, men landar ofta i någon sorts metal som jag inte alls gillar. Pockiga trummor, tuggande gitarrer, övertoner, hockeykörer, moshpartier, industrivibbar... Men inga spår av det E.A.T.E.R jag gillar. Jag må vara bakåtsträvare men när jag tänker E.A.T.E.R, så är det "Doomsday troops" som ploppar upp i skallen. Inte det jag lyssnar på nu. Jag tycker det låter klent på något vis. Det finns liksom inget tryck i ljudet som bär upp musiken, eller sången/körerna heller för den delen. Antar att meningen är att det skall vara tyngd och fläsk i det här? Sedan förstår jag såklart att dom inte vill köra på samma grej som dom gjorde 1984, men då hade i alla fall jag uppskattat det betydligt mer än det här. In och kolla på deras bandcamp och skaffa en egen uppfattning... Sedan måste jag ju undra lite hur dom tänkte med avslutande "Dirty waters" som är 12(!) minuter lång. Det är få förunnat att lyckas med konststycket att hålla liv i en låt i 12 minuter, och här lyckas det inte.