Mission & Väckelse # 12 Fanzine

Yes. Den outtröttlige konungen av konsekvens är tillbaka med ännu ett nummer av Mission & Väckelse, och jag känner mig precis så tillfreds som jag brukar efter en stunds egentid med detta zinet. Allt är som det ska. Med den enda skillnaden att Jon är lite gött gubbsur i ledaren denna gången, och fan vet om inte frågorna i vissa fall levlat upp ett snäpp. Jag gillar't. Idel pärlaband som intervjuas denna gången, och Bombardment är återigen värda ett extra plus pga formidabla svar. Nostalgitrippen är denna gången en gammal Byt Ben intervju med underskattade Krunch, och det är grym nivå på den. Men så var det rätt ofta i zine förr. Som vanligt väldigt informativa och välskrivna recensioner, samt Ulles bildkonst. Jag skulle gärna se lite fler gubbsura artiklar i framtida nummer från Jon nu när han har flåset uppe för att fullända missionen. Jag skulle gärna se en om att det så sällan är 30-frågors intervjuer med mäskrecept och favoritsupa nu för tiden. Och så vill jag önska en poster av baksidans "Jävelpolishittler" i # 13. Nej då skämt åsido så är det svinbra som vanligt, och jag gillar upplägget med täta utgivningar och lite tunnare tidning då allt känns mera up to date. missionochvackelse@gmail.com

Disbeat - Onödiga Människor Kassett

Vänner av nymodigheter göre sig inga besvär vad gäller att kolla upp denna kassett från Hässleholms(?) Disbeat som Brus-Tapes nu släppt på kassett. Sex låtar som enligt konvolutet skall vara inspelat redan 2009. För jag tror inte att det finns ett enda riff som inte är använt innan. Så är ju naturligtvis inte fallet, men det är känslan man får. Att man hört det förut. Nu behöver ju detta faktum inte vara till bandets nackdel, då originalitet inte ofta är att likställa med bra. Åtminstone inte i min bok. Jag gillar min käng/råpunk när den är gjord enligt konstens alla regler. Inget jävla krångel! Det tröskar liksom på i ett ganska gemytligt tempo, med dom sedvanliga stoppen och dubbeltjutarna på gitarren. Inget som direkt sticker ut, utan man känner sig ganska trygg i Disbeats sällskap. Dom gör det dom ska, varken mer eller mindre.Men uppfatta inte det jag skrivit nu som gnäll, för jag gillar det. Det är liksom bara så det är. Inget nytt under solen. Men vem fan väljer ett par nya stenhårda kängor när man har ett par redan ingångna man trivs i? Finns det mer inspelat undrar jag? Skaffa ett ex från Brus-Tapes genom brustapes@gmail.com , och köp då även senaste numret av Mission & Väckelse samtidigt. Bra där.
 

Planet Trash - 2020 LP

 

Planet Trash från Bollnäs har hållt på sedan 1994, men ändå flugit lågt under i alla fall min radar. Det enda jag kan komma på att jag hört med bandet är ifrån Äggets "Äggröran" som kom 1995, vilket ju är en stund sedan. Grymt kul att dom skickat hit sin sprillans nya LP, som var en mycket positiv överaskning för mig. Jag trodde att Planet Trash skulle vara mycket tralligare än dom är, och jag säger återigen att fan vad kul det är när man får sina förutfattade meningar bortsparkade. Jag får faktiskt lite samma vibbar av Planet Trash som jag får av min bandkollega Lennarts andra band, Kurt Olvars Rebeller. Det går inte riktigt att peta in dom i någon specifik genre, utan det plockas och blandas friskt från alla håll. Och resultatet blir liksom något så enkelt som snabb punk på svenska. Det är aggresivt utan att vara råpunk, samtidigt som det är melodiöst utan att vara tralligt. Rätt som det är i låten "Blodspår" så kommer en gitarrslinga som jag hajar till och tänker att det låter Perkele. Och på någon låt som ploppar Johan Johansson upp i huvudet, utan att det direkt låter som honom. Måste vara typen av sätt som låten är uppbyggd på eller nåt sånt. Och så håller det på. Det plockas från hela punkspannet och mals ner till att ändå låta Planet Trash. En schysst grej är låten " Försent" som sjungs av en Ylva, som även är med i fler låtar. Men denna sjunger hon hela låten själv och det blir en jäkligt melankolisk skön känsla i låten, tummen upp på den! Den är nog min favoritlåt på plattan tillsammans med inledande "Vill inte vara här" och "Alkad" som jag kan tänka mig blir en livefavorit framöver när det blir dags för sådant. Summan av kardemumman blir att jag gillar deras snabba svenska punk, och jag kommer definitivt plocka fram plattan igen. Inte på daglig basis, men vi är nog inte färdiga med varandra än.

V/A - Ursäkta Röran vol 2 "Vi Fick Fel Adress" CD

Ännu ett släpp i "Ursäkta röran" serien från pigga Grönpeppar Records. Vol 2 är det dags för nu i denna serie av samlingsplattor, och den stora skillnaden gentemot vol 1 är att denna även är släppt i fysiskt format i form av en CD i snajdigt digipack som kostar schyssta 60kr. Men som brukligt är vad som gäller Grönpeppar, så finns den även att lyssna på/köpa digitalt på deras bandcampsida. Jag gillar tanken med denna typen av plattor där man lyfter fram nutida aktiva punkband från i stort sett alla olika genrer som fötts ur punken. Men det är för min egen del också det som gör det hela lite mer komplicerat då det är precis lika stor spridning på genres som det är på kvaliteten av band. Eller kvalitet är väl kanske inte rätt ord att använda, då jag inte syftar på spelskicklighet och dyligt. Utan helt enkelt vad JAG tycker är bra. Alla dom medverkande banden syns ju på bilden av omslaget här ovan så det är ju bara att titta själva och se vad som finns att hitta. Alla banden medverkar med hittills , till dags dato, osläppta grejer och det är ju jäkligt kul. Och visst hittar även jag pärlor här. Kronofogden är ju gamla favoriter och dom gör ju sällan bort sig, och så är inte fallet nu heller. Rock'n'rolliga White Monkey gillar jag och tycker att dom påminner lite om Smooth & Greedy om någon minns dom? Last Climb öser på bra med sin ettriga hardcore. Men överlägset bäst på plattan är City Saints från Göteborg. Ingen aning om jag hört dom innan, och oklart om jag kommer jaga ihjäl mig efter deras egna grejer efter detta. Men river man av en av dom bästa punkrockdängorna som gjorts i Sverige och dessutom gör det tillsammans med originalsångaren vid micken, då är det liksom klappat och klart. Det är Perverts gamla dänga "Du e plast" som dammats av, och Blomgren gör en ju sällan besviken. Lika bra som originalet är den inte, men likväl 1.20 minuters njutning. Både toppar och en del djupa dalar som brukligt är vid denna typen av samlingar, men tycker det är ett kul projekt väl värt att supporta.
 

Exhausted Cocks - Destroy Music Kassett

 

Koklockegänget från Tanumshede är tillbaka med sitt tredje släpp. Ett gillade jag som fan, och ett var jag lite mera skeptisk till. Såg dom live i Mars förra året med, och det gillade jag skarpt. Bra promille både på mig och bandet, haha. Jävligt schyssta lirare med skall tilläggas. Denna gången är det en 11-låtars kassett som skickats hit för sågning, men den kan även avnjutas på Spotify för den som föredrar det. Det handlar åter igen om halmhattsinfluerad punkrock som jag skrivit i tidigare avhandlingar, men denna gången tycker jag mig även hitta lite sleaze-igare riff som letat sig in bland hängslebyxor och buskbollar. Det är liksom schysst jävla punkrock med en hel del attityd och inte alltid helt rumsrent. Detta stör mig dock inte det minsta då det kan vara rätt gött att få lite skit under naglarna ibland. Skulle varit jävligt fett med några snabbare låtar på kassetten, för nu är det fyrtakt rätt igenom. Tror dom skulle låta jäkligt bra med mera fart också, plus att det skulle bryta av bra. Men jag gillar absolut detta, ingen tvekan om det. Inledande "Waste of space", "Vote for me" och framför allt "Train to destruction" är given på sommarens blandband. Skaffa ett ex primitiv punkrock från Bohuslän du med, det svänger bra. Och enligt egna efterforskningar ännu bättre efter ett par kalla... exhaustedcocks@hotmail.com