Attentat - Lysande Utsikter 7''

Oj... Det här var otippat. Att jag skulle få en 7'' med Attentat att recensera. Men nu har det skett tack vare Siken (ex Giftigt Avfall m.m) som skickat hit ett ex av deras senaste utgåva. Tror knappt jag hört något alls dom släppt sedan "Nerv" som kom 1992, och den tyckte jag var svindålig. Sedan brukar jag tvinga mig igenom "Skyltsöndag i Gbg" varje år då Hedvux traditionsenligt slänger upp den på sin Facebook. En kalkon av episka mått. Det skall dock tilläggas att jag tycker en del av deras grejer fram till "I denna stan" LP'n är helt okej. Inte något jag lyssnar på nu, men en del förr. Kan ju tycka att det är ganska meningslöst att djupdyka i hur Attentat låter då jag förmodar att alla hört dom. Men skulle det mot förmodan vara någon som inte gjort det så handlar det i alla fall om väldigt snäll(punk)rock på Göteborgskt vis. Jag gillar ju en del av dom där gamla Göteborgsbanden som fan, men Attentat anno 2022 sällar sig inte till den skaran. Det är alldeles på tok för snällt och saknar attityd och jävlar anamma. Tvåtaktspartier och texter mot borgare och utanförskap till trots, så låter det bara trött och "gubbigt" enligt mig. Inte ens den vuxna 46 åringen i mig stampar takten, eller lockas att kolla upp något av deras andra släpp dom gjort dom senaste åren. Nej, detta var inget för mig alls, men det visste du ju Siken. 3 låtar innehåller skivan för den som undrar och den skaffas enklast från deras hemsida tror jag. 

Konsumenterna - Svennelivet CD

Tredje och sista plattan i högen från Grönpeppar för denna gången. Och av den senaste högen jag fick, så är detta plattan jag gillar mest. Det här låter lite som det lät när man själv började spela i band för en bra stund sedan. Det var så här det lät i mången rep och fritidsgårdslokal då. Konsumenterna från Trollhättan har jag skrivit om tidigare och tyckte då att det var jäkligt mycket individuella utsvävningar, på samma gång, så det var rörigt utav helvete. Så till den milda grad att det lät som dom spelade varsin låt ibland. På den fronten är det ju betydligt bättre nu, så det får ju ses som positivt i min bok. Men jag tror återigen att Konsumenterna är inte gjort för att behaga 45-åriga recensenter. Det låter väldigt mycket "fritidsgård" och materialet spretar. Det låter som dom fortfarande letar lite efter sin grej liksom. Precis som det ska göra när man är i början av ''karriären''. Ibland låter påminner det om typ gamla Grisen Skriker och Incest Brothers och den typen av band. I en del låtar drar dom på och kör lite enklare mera förbannat. För att i nästa låt köra ska rytmer och baktakt. Jag föredrar ju inte helt oväntat dom snabbare lite rakare låtarna helt klart.  På det stora hela så är det dock att det spretar för mycket som jag inte blir riktigt kompis med. Hittar / bestämmer dom sig för en grej och kör fokus på det, så skulle mycket vara vunnet enligt mig. Så jag väljer att avsluta med att önska Konsumenterna lycka till i letandet. Eller allra helst att dom skiter fullständigt i vad jag tycker och kör sin grej. Plattan avslutas med en cover av den gamle filuren James Hollingsworth.

Kjells Bänk - YIH8TW MCD

Namnet på bandet väljer jag att inte kommentera... Men detta är ett gäng ungdomar från Skellefteå. Så unga som högstadiet står det att läsa i det medföljande brevet från Grönpeppar. Så man får ju lyfta lite ödmjukt på gubbkepsen åt dom musikaliska färdigheterna deras ringa ålder till trots. Musikaliskt så kan jag inte påstå att Kjells Bänk tilltalar mig så mycket dock. Det är en väldigt snäll form av punk framförd främst på engelska, med sällskap av en låt på svenska. Det låter lite Epitaph, Sator, Indiemys i en salig blandning. Men det är alldeles för snällt. För mysigt på något vis. Deras 6 låtar skulle behöva mer långfingrar åt allt och alla. Mera dra åt helvete attityd.Skita ner det lite. Mera rock'n'roll. Nu handlar ju detta om musik jag vanligtvis inte lyssnar på så jag ska väl inte skriva för mycket, för det kanske är precis så här det skall låta för att gå hem i pojk/flickrummen idag när folkölen sköljs ner. Men mig personligen är det alldeles för uddlöst och klent för att kicka igång någonting. Jag känner liksom ingenting. Helt likgiltig inför detta tyvärr.
 

Skrot / Deadache - Colombia Tour 2023 Kassett

2 Göteborgsband drar på Colombiasväng. Mosslik och Brus-Tapes vevar ihop en kassett att ta med. Finns dock ett gäng att köpa från radarparet ovan, eller om banden har med sig hem. Det här svinbra, så jag hoppas att det blir något mer av dessa inspelningar så fler kan ta del av det, då jag misstänker att dom 120 exen som gjorts ryker fort. Båda banden gör jävligt bra ifrån sig och det är solid käng/råpunk ifrån båda banden i den klassiska svenska skolan. Deadache är lite stökigare och råare i sitt sound och mera pang på. Med så jävla förbannad sång av Frida att hälften hade varit nog. Skrot har jag ju hört förut på deras 7'', men jag föredrar denna inspelningen alla dagar i veckan. Mycket råare ljud som passar dom som handsken. Det är liksom ingen ide' att skriva någon uppsats om detta släpp. Inget av banden uppfinner på hjulet på nytt, men båda vevar loss på ett formidabelt sätt och är lätt värda en lyssning. En gemensam cover på Driller Killers "Alcoholocaust" bjuds det också på. Den här kassetten skall köpas, inget att diskutera. mossliktapes@gmail.com eller brustapes@gmail.com . 
 

Hunden Som Vägrade Dö # 31

Andra försöket att ge mig på ett nummer av Hunden Som Vägrade Dö, som redaktör Jonas skickat till mig. Jag anar att han på förhand vet ungefär vad jag kommer tycka om det, men här är det nu. Så det är väl bara att köra. Det märks att det är mycket själ och hjärta bakom detta fanzine, samt ett genuint intresse för saker och förteelser som inte tilltalar gemene man. Som antagligen inte tilltalar så jättemånga som brukar in här och läsa heller. Men nörderier av olika slag är fascinerande, även om det handlar om saker jag inte är ett dugg intresserad av, eller nyfiken på. Det blir då själva nördandet i sig som är intressant. Därför tycker jag intervjun med Tommy Jönsson, alias DJ 50 Spänn, är jävligt rolig och intressant. Att nörda ner sig i vad vinylreabackarna på loppisar innehåller, och dessutom köpa dem, samla på dem, hitta på egna genres för att få en ursäkt att köpa mer. Jag älskar det. Jag fattar det, men ändå inte. Det är ju helt klart höjdpunkten i detta nummer av Hunden. Och om sanningen skall fram det enda tillsammans med Lule Hardcore artikeln och fanzine recensionerna som jag verkligen kände var intressant för just mig. Till skillnad från många andra så gillade eller gillar jag inte alls dom "personliga" fanzinen som kom där i slutet på 90/början av 00-talet och "tog över". Jag har aldrig förstått grejen med att veta hur djup snön var i Flen den 3 februari eller vad som lyssnades på i bussen på väg till ICA 2 dagar efter man kommit hem från Hultsfred. Nu raljerar jag lite så klart. Men jag har verkligen inget sug av att läsa om en 5 dagars resa till Tornedalen, eller om vad Mika Wiborgh lekte som liten. Det beror inte på något sätt att skribenterna inte skulle skriva bra, för det gör dom. Utan helt enkelt av ointresse från min sida. Innehåller även en rejäl scenrapport från Uppsala, en intervju med Jerker Kaj, samt en evighetslång artikel/recensioner av Anneli Furmarks serier. Jag vill säga med tydlighet att detta skall inte ses som en sågning, för allt är jävligt bra skrivet. Det är liksom bara det att ämnena intresserar mig inte för fem öre. Jag är däremot fortfarande extremt road av att för hundrade gången läsa om vad "Disfear tycker om "Soul scars" nu när den varit ute ett tag?" i ett sönderbläddrat fanzine jag har i någon av lådorna här hemma. Jag är rätt nördig jag med ser ni...