Back from the dead... Precis som förut men äldre och slöare. Kliar för mycket i klåfingrarna igen. Vill ni ha något recenserat så är det bara att höra av sig. Kommer dock ENBART recensera fysiska skivor/kassetter/zines , så ni behöver inte ens bemöda er med att skicka länkar till era digitala släpp. Detta är inte för att verka dryg, utan för att tiden finns helt enkelt inte. Adress och grejer finns i högerspalten en bit ner. Och kolla gärna in dom andra grejerna som är länkade här till höger.
fredag 19 januari 2018
V/A - Fyrtal I Punkrock Vol 2 LP
Second Class Kids svingar här ut den andra volymen av denna samlingsplatta där 4 band delar på en LP. Bolaget har funnits till och från sedan 2003 om jag fattat det hela rätt, men detta är första släppet jag har i min ägo. Hela plattan i ett svep skulle i mitt fall leda till en trallpunksöverdos så jag har fått ta en sida lite då och då, och sedan pausa lite. Har väl egentligen inget emot genren som sådan, men den intresserar mig väldigt lite nu år 2018 och jag har noll koll på aktiva band idag. Nåväl, först ut är Sardo Numspa som får mig att tänka på en hel mängd band som härjade runt på 90-talet, men som sjöng på engelska och gick under ushc-flagg. Det är snabbt och jävligt välspelat och deras 3 låtar får mig att bli lite lätt nostalgisk faktiskt. Nästa band ut är Björnkajan. Och det är jäkligt välspelat här med så det låter väl precis som det ska kan jag tro. Men det blir för mycket av allt för mig, stämmor, körer i drivor och slingor i överflöd. Nej, detta funkade inte alls... På b-sidan inleder KKPA som väl hållt på sedan guldåldern för trallen? Ett namn som hängt med länge och som jag väl hört någon låt med innan utan att ha lagt det på minnet. Jag tycker dom låter som hämtade ifrån någon av Äggets "Röjarskivor" eller "Äggröror". Och liksom dom andra banden så är det väl framfört av vad det verkar duktiga musiker. Blir dock inte klok på mixen där trummorna och sången är typ dubbelt så höga som gitarr/bas. Just sången har jag med lite svårt för, speciellt i tredje låten där den är på gränsen att spricka och tappa ton. Tror dock att detta funkar hur bra som helst hos den inbitne trallfantasten. Sist ut är Bendel & Co, och tyvärr måste jag säga att jag inte gillar det alls... Vek sång och aggressivitet/attityd saknas helt, typ som Räserbajs när dom höll på. Lite jävlar anamma tycker jag hör till även när det trallas. Sammanfattningsvis en kul ide' som jag hoppas hänger i några volymer till, för även om det inte är riktigt min grej så är det med all säkerhet en guldgruva för andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar