Efter att ha kollat på omslaget så var jag fan livrädd att sätta på plattan. Helvete vad det ser ut... Med det sagt så kan jag fortsätta med att säga att
Epa inte alls låter så illa som jag var rädd för. Känns som att det går att beskriva dom kort och gott som punk, vilket kan vara rätt jävla befriande ibland. Det blandas och ges friskt mellan låtarna. Snabbt, långsamt, melodiöst och larmigt. Genomgående är dock att det skramlar på rätt bra och det uppskattas och väger faktiskt upp när det blir i lalligaste laget för mig. Inga långa utsvävningar på respektive instrument gillas också då energin bibehålls och man hinner inte ledsna. Visst finns det "mellanlåtar" men överlag så är det jäkligt bra, och det absolut bästa jag hört från Second Class Kids som släppt den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar