Som ett barn på Julafton... Det är 8 år sedan Warcollapse gjorde väsen av sig på skiva, och då var det 5 covers som sattes på pränt. Deras senaste "egna" platta "Defy!" har i år 12(!!!) år på nacken. Tiden går som dom säger fort som helvete. Dom som känner mig vet att Warcollapse är ett av mina absoluta favoritband så oddsen att jag inte skulle gilla detta var ju typ obefintliga. Denna 12'' inehåller 5 låtar och det första som slår mig är ju att ljudet är in i helvetes bra, det är ju något som tidigare kanske spökat på vissa plattor och man har liksom fått vänja sig lite vid ljudbilden. Men nu är det inspelat hos Jocke i Wolfden, och det var ju ett jävligt bra val. Jannes mullrande bas ligger perfekt i mixen och hörs även på låg volym den här gången. Altt är liksom mer kompakt. Låtarna då? Jo här finns allt man förväntar sig och hoppas på när det vankas Warcollapse. Det är liksom ett säkert kort. Första låten "Masspsykos" är gubbkäng i dess finaste form, en D-takts dänga av klassiskt snitt i ganska maklig fart och ett wah-wah solo som grädde på moset. Den följs av "The end game" som är en snabbare jäkel som lyfter lite extra med gitarr räkor och ett karakteristiskt Warcollapse downtempo parti. "As they decide" har ett jävligt bakvänt versriff som tog några gånger för mig att bli bekväm med, men det kom det med. Ett jävligt gött stonerparti bryter av denna vilket jag gillar som fan. Tycker dock just denna delen av låten är den bästa, och liiite synd kan jag tycka att det partiet var längre. Eller att man kanske rent av skulle byggt låten kring det riffet istället? För det är väl det enda jag saknar på denna plattan egentligten, en mellantempolåt a'la "Stonerpunk", "Tranqualized" eller "Booze violence & misery". Ja ja, man kan inte få allt... A-sidan avslutas med "Coffin ride" och då jävlar smäller det till ordentligt och det börjar hyttas med näven. En snabb jävel som kommer bli en given favorit live. Svingött riffande i den. B-sidan innehåller ju bara en låt då som ni kanske räknat ut, men vilken jävla låt sen... Dryga 10 minuters malande dystopi. Crust as fuck existence! När det gäller denna typen av låtar är Warcollapse ohotade herrar på täppan. Punkt. Att göra en 10 minuterslåt är säkert inga problem, men att hålla lyssnarens intresse uppe i 10 minuter är fan få förunnat. Dom finns, men är få. Gillar du Warcollapse innan så gillar du denna plattan, och gillar du inte Warcollapse innan så är du fan dum i huvudet. Detta är ju förresten Jannes svanesång som basist i bandet och han är nu ersatt av Ea (Slutet, 3-Way Cum, Kurt Olvars Rebeller m.m m.m). Som trummis måste jag även än en gång berömma Kalle för trummspelet.
Nice
SvaraRadera