V/A - Ursäkta Röran vol. 5 CD

Det går inte att klaga på tempot på utgivningar från Grönpeppar i alla fall. Helt sinnessjukt. Nu är turen kommen till den femte volymen i serien "Ursäkta Röran" som ju bygger på konceptet att sprida svensk nutida punk och främst då lite mindre bekanta band. Men som brukligt är så finns där ett gäng gamla rävar också. Det är även spridda skurar vad gäller stilar och vad som faller Sjögren på läppen. Denna gången tänkte jag dock skriva en rad om varje band... Dödsbabs inleder med en låt i KSMB/Köttgrottorna anda. Det låter Sthlm-punkrock på ont och gott. Ingen genre jag tokgillar. Fruktansvärld fortsätter med sin nu inkörda trallpunk, och dom gör det enligt konstens alla regler. Scared Earth med idel gamla rävar i bandet fortsätter med en schysst dänga. Låter lite mer hardcore nu än käng/råpunk som dom gjort på tidigare släpp. Blir kul att höra hur resten av nya plattan kommer låta. Animal League kör någon hybrid av punkrock/powerpop med inriktning på djurrätt, och det gör väl inga bestående avtryck på mig. Rätt segt. Manic Ride från Malmö köttar vidare med en schysst råpunksdänga, och dom vill jag höra mer av. Låter jävligt bra. Käftsmäll kör åt det lite punkrockigare hållet dom med. En fyrtaktare mot snuten och dess lakejer. F.I.L som har hållt på sedan urminnes tider tar vid med en go old-school USHC dänga som får en att både slamdansa och hytta med näven. Jag gillar't. Misfits Maniacs är ett gäng 16-åringar från Växjö som bränner av en riotgrrrl dänga med ett jävla självfortroende som uppmuntras å det grövsta. Valium som även dom härjade runt på 90-talet låter här mer Strebers än vad Strebers själva gjorde. Hur Mår Björnen? är för mycket metall och det låter trummaskin som tar bort mycket av det eventuellt önskade svänget och drivet. Det blir bara kantigt. Dødsførakt är även det hardcore med trummaskin. Men här finns även industri/noise-vibbar som gör det hela intressantare än föregående band. Dom vill jag höra med av. Käpprätt kör en uppkäftig skramlig fyrtaktsdänga som låter schysst. Mycket beroende på den skramliga ljudbilden som tilltalar mig. Avslutar gör den gamle Baren-Dick och hans kompband Solidariteten, här förstärkta av Ulke. Och det låter väl som förväntat. En vemodsvals som får mig att tycka varken bu eller bä, utan den bara finns där i bakgrunden. 60kr från Grönpeppar Records