Ny giv från
Sardo Numspa, och med tanke på vad jag skrev om deras "För alltid" LP så var inte peppen på topp att sätta igång med denna. Jag vet inte om jag var på ovanligt gubbdåligt humör när jag skrev den recensionen, eller om det verkligen var så illa. Jag har inte kvar plattan så jag kan inte kolla efter heller. Men jag kan ju i alla fall konstatera att dom passerat Hans & Greta vad gäller attityden och hård/snällheten i musiken. Dom är ju överjävligt duktiga musiker i alla fall och hade det varit spelskicklighet och tighthet jag bedömt, så hade det ju varit en given 5 i betyg. Men nu är det ju min helt subjektiva sida om vad JAG tycker om det jag hör ur högtalarna. Och jag tycker ju att det låter jävligt mycket som det lät på 90-talet. Dock inte som dom som ansågs vara trallpunk då, utan som dom så kallade "skatepunk banden". Men det är väl bara för en gammal gubbe som mig att inse att trallpunk 2023 är inte samma som 1993. Folkmusiken är utbytt mot synkoper och plonkig bas. Och minst 3 stämmigt i refrängerna. Jag kan inte namedroppa några av banden tyvärr. För då, liksom nu så har den melodiösa amerikanska punken inte intresserat mig mer än Bad Religions 4-5 första plattor. Men det är snabbt, tight, melodiöst och kryddat med tempoväxlingar och stopp som sitter som en bakvänd keps. Hade Sardo Numspa kommit under tidigare nämnda årtionde, så hade dom förmodligen varit hur stora som helst. Och visst, jag kan uppskatta ett par låtar när skivan väl är på, men samtidigt är det inget jag saknar när jag stänger av. Och jag kan ju tillägga att förra skivan "För Alltid" ligger med som bonus på CD-utgåvan av plattan, och dom 12 nya låtarna är bättre än dom. Så jag står fast vid vad jag skrev om den... Köp från
Second Class Kids.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar