tisdag 28 februari 2023

ZtereotypernA - Svea Rikes Hjärtinfarkt CD

Fick en bunt plattor från Grönpeppar Records igen, ett piggt bolag som profilerat sig med att främst släppa nya, unga, svenska punkband. Det är ju en gentil tanke som skall supportas så klart, även om jag klickar med långt ifrån alla bolagets släpp. Detta är ett sådant som jag inte förstår alls. Och det är väl på gott och ont antar jag. Det är ju fett som fan när den yngre generationen tar för sig. Helt i sin ordning. Men jag fattar ju ingenting av det ZtereotypernA pysslar med. Det är väl också helt i sin ordning då dom yngre skall vara som en nagel i ögat på oss mossiga gubbjävlar. Men jag fattar inte... Jag fattar inte inte ens om dom driver med oss? Och jag kan inte säga att jag gillar det överhuvud taget. Utan någon mening att vara elak eller trampa någon på tårna, men det låter för jävligt. Så jag antar att dom lyckats med sin mission. Och jag är en tråkig gubbdjävel. Men kanske att någon blir nyfiken på hur dom låter i och med denna sågning, så kanske det kan leda till några extra sålda ex? Och då har vi ju, både jag och bandet, lyckats med något bra. 60kr från Grönpeppar. Jag räknar med att få en låt skriven om mig nu ;-)

Axis Of Dispair / Brainwasher - Split 7''

Det är fan inte okej alltså, att skicka en 7'' med två grindband för recension! Hur skall jag hinna skriva något innan det är dags att hoppa ur soffan och vända sida gång på gång? Skämt och sido så är det nog mitt sinne, som är av den slöare sorten, som det tar en stund att komma in i saker för. Och när jag börjar hitta rätt, så är det slut. 2 stabila gäng är det i alla fall. Både Axis Of Dispair och Brainwasher. Axis Of Dispair har, tror jag, sin bas i Örebro och innehåller medlemmar från en uppsjö tidigare band som sammanlagt spelat olika former av grindcore i ruskigt många år. Och det hörs då musiken är rätt trixig ibland och man hinner med en jävla massa i sina 4 låtar. En hel del tempobyten och aviga ackord. Drar lite mer åt den metallorienterade grindcoren med ganska cleant och polerat ljud, men jag gillar det absolut. Trots att jag gärna föredrar min grind lite råare och mer kaotisk. Göteborgs Brainwasher å sin sida bjuder på 2 låtar. Och jag gillar återigen det jag hör från dom. Här är det betydligt mer opolerad ljudbild, men för min del hade dom kunnat svina ner det ännu lite mer, haha. Låter även dom åt det mer metalliska hållet, något som jag tror trumljudet kan vara en bidragande orsak till. Speciellt bastrumman ligger jävligt högt i mixen. Men det är schysst framfört och det är bra variation i låtarna både vad gäller riff och tempon. Och Imres sång skämtar man ju inte heller bort, jäkligt bra. Hade varit gött med lite mer "gris-sång" partier dock. Även om dom redan finns där, så hade det varit gött med fler. Axis Of Dispair är en väloljad, snortight, teknisk, spelskicklig grindmaskin. Brainwasher går mer på urkraft, ilska och en jävla vilja. Jag gillar dom båda. Köp från Flyktsoda Records på flyktsoda14@gmail.com

söndag 26 februari 2023

Döda Ögon - s/t Kassett

Studioprojekt med "Kabbe" (Vanvett, Ligisterna, Sista Skriket m.m) som kapten på skutan. Han står för alla instrument, texter och även en del sång. Sångbiten sköts dock av inte mindre än 3 stycken till. Nämligen Mange (Återfall, Utrota m.m), Markus (Son Of Ruin har jag fått det skvallrat till mig) och Poffen. Så totalt 4 sångare. Och jag tycker att det låter riktigt jävla bra. Det är nämligen just sången som får denna att lyfta ett extra snäpp. Schysst fördelning och bra tryck i hardcorekörerna som dyker upp titt som tätt. Och det är i låtar som "Hippiemedelklassinbillning", "Dödens Maskineri" och Pengarna Och Livet" som dom låter allra bäst. Dom känns lite rappare och mer pang på. Mera gammelhardcore på nåt sätt. Jag gillar det andra också, men ibland blir det enligt mitt tycke en jävla feeling på gitarren och det gnisslas och läggs in små tjutare på tok för ofta. Tycker det tar udden lite ur det hela och det blir nästan "hit-igt" och alldeles för melodiöst. Synd som fan då allt det andra faller mig på läppen, men jag klarar inte att bortse från dom då dom är jäkligt framträdande och frekvent återkommande. Det blir för lite 90-tal för att tala klarspråk :-) Men sånginsatserna väger upp det till stor del, och summa summarum så tycker jag det är helt okej. Varken mer eller mindre. Förutom då 3 tidigare nämnda låtarna då som höjer sig rätt rejält. Tror Döda Ögon gjort sig jävligt bra på en scen då det är både singalongvänligt och hytta-med-näven kompatibelt. Köp från någon av radarparet i Jönköping bakom Brus-Tapes eller Mosslik, adressen finns på massor av ställen här nedan. Eller smyglyssna på Spotify/Youtube där det också finns. 

torsdag 16 februari 2023

Kardinalen - Kardinalens Femte CD

Kardinalen = Kardinal Synd. Om det är ett permanent namnbyte eller bara för denna plattan låter jag vara osagt. Produktiva utav helvete verkar dom vara i alla fall, då det var i Maj 2022 jag senast recenserade dom. Och fjärde gången sammanlagt. Mottagandet av deras tidigare släpp har varit blandat från min sida. 10'' "Baltic City" tyckte jag riktigt bra om, medans deras senaste split LP/CD med Slutstation Tjernobyl var väldigt ljummen. 11 nya låtar bjuds det på denna gången. Och min första tanke var att "fan det låter ju som en korsning mellan Coca Carola och Iron Maiden". Det är förstås en sanning med modifikation, men än dock det första som slog mig. Tycker att sångmelodierna många gånger påminner om det sättet Coca Carola hade när det begav sig. Och jag använder återigen dom som referenser, trots att Kardinalen ofta rör sig i hastigheter som Carolorna aldrig var i närheten av. Musikaliskt tycker jag denna gången att dom hittat mer rätt än på tidigare nämnda split då jag upplevde det som ganska segt. Får för mig att dom kör lite mera "skeva" ackordsbyten här med. Svårt att förklara i ord... Men dom rör sig utanför dom "vanliga", väntade  ackordsföljderna. Och det tycker jag klär Kardinalen bra. Jag tycker dom lyft sig som fan gentemot förra plattan och är nästan uppe i "Baltic City" nivå igen. Det är väl egentligen bara dom två avslutande spåren jag har riktigt svårt för. Den ena är alldeles för Charta 77:ig (ve och fasa) och den andra alldeles för glättig. Men 9 okej låtar av 11 är ett alldeles utomordentligt resultat från ett melodiöst punkband 2023 hos mig. Då bandet även firar 10 år så är det även 9 band som bjuder på varsin Kardinal Synd låt. 8 på vinylversionen. Där är det även "bara" 10 låtar med Kardinalen. Så CD'n har alltså lite mer. Coverlåtarna väljer jag att inte skriva något om dock. Köps i vanlig ordning från Second Class Kids

måndag 13 februari 2023

Sardo Numspa - Spöket I Maskinen LP/CD

Ny giv från Sardo Numspa, och med tanke på vad jag skrev om deras "För alltid" LP så var inte peppen på topp att sätta igång med denna. Jag vet inte om jag var på ovanligt gubbdåligt humör när jag skrev den recensionen, eller om det verkligen var så illa. Jag har inte kvar plattan så jag kan inte kolla efter heller. Men jag kan ju i alla fall konstatera att dom passerat Hans & Greta vad gäller attityden och hård/snällheten i musiken. Dom är ju överjävligt duktiga musiker i alla fall och hade det varit spelskicklighet och tighthet jag bedömt, så hade det ju varit en given 5 i betyg. Men nu är det ju min helt subjektiva sida om vad JAG tycker om det jag hör ur högtalarna. Och jag tycker ju att det låter jävligt mycket som det lät på 90-talet. Dock inte som dom som ansågs vara trallpunk då, utan som dom så kallade "skatepunk banden". Men det är väl bara för en gammal gubbe som mig att inse att trallpunk 2023 är inte samma som 1993. Folkmusiken är utbytt mot synkoper och plonkig bas. Och minst 3 stämmigt i refrängerna. Jag kan inte namedroppa några av banden tyvärr. För då, liksom nu så har den melodiösa amerikanska punken inte intresserat mig mer än Bad Religions 4-5 första plattor. Men det är snabbt, tight, melodiöst och kryddat med tempoväxlingar och stopp som sitter som en bakvänd keps. Hade Sardo Numspa kommit under tidigare nämnda årtionde, så hade dom förmodligen varit hur stora som helst. Och visst, jag kan uppskatta ett par låtar när skivan väl är på, men samtidigt är det inget jag saknar när jag stänger av. Och jag kan ju tillägga att förra skivan "För Alltid" ligger med som bonus på CD-utgåvan av plattan, och dom 12 nya låtarna är bättre än dom. Så jag står fast vid vad jag skrev om den... Köp från Second Class Kids.