onsdag 16 augusti 2017

Antisocial Fest 25-26 Augusti på Cyklopen, STHLM

I år blir det dessa band:

Smisk, This Gift Is A Curse, SKOV, KNÆGT, Protestera Göteborg, THE ARSON PROJECT, Dick Tracy , Misantropic, HAG, Parasiterapung, Dissekerad , Allvaret , Mörbultad , Regimen

Som vanligt 18+.

Föranmälan som vanligt på: www.sicksound.se

200kr per dag eller 300kr för båda om en köper förköpsbiljetten. Maila på: simon@sicksound.se

Uppsala 26 augusti

SMISK (Malmö)
Punk!
https://open.spotify.com/artist/4lAau7Lm9wzCktnJ1GIz2u
------------------------------------------------------
DAMAGED HEAD (Sthlm, UA)
HC/Punk 
https://open.spotify.com/artist/4W06QlbrLXoO32D2c9raxb
------------------------------------------------------
PANIKATTACK (UA)
Käng 
https://panikattacksweden.bandcamp.com/releases

100kr
Mat, Dryck, Röj!
Garaget Kvarnbolund 3 Uppsala

lördag 5 augusti 2017

Sika Äpärä / Finn Records intervju. Finn-Fan går loss!

Inget fanzine i Sverige har eller kommer göra sådant avtryck som Sika Äpärä gjorde när det begav sig. Slog ner som en jävla bomb och ALLA hade en åsikt om det. För en del (inkl mig själv) är det nog det närmaste religion man kan komma och jag vet inte om jag är inne på min 3 eller 4 uppsättning av sönderbläddrade ex. Minns när jag köpte dom två första numren och man fattade fan ingenting, men läste dom ändå om och om igen. Så för ett tag sedan kom jag på att det kunde vara kul att tjöta lite med Finnen (ena halvan av Finn Rec / Sika) hur han ser på spektaklet så här 20 år efter. Och huka er för han går loss ordentligt på sina ställen på sant Sika Äpärä mane'r. Eventuella pekpinnar kan ni dock bespara er att posta här för jag är fullständigt ointresserad, och än mindre Finnen.
·  Läget? Allt väl hoppas jag? Familjeliv och grejer...
Ja, så blev det… undviker dock att föra över punken eller ”outsider”-livet till nästa generation, men jag hoppas även de klarar sig igenom skolan utan att bli förgiftade av all (kultur)marxistisk smörja som skolan försöker pådyvla dem. Hemma får de en mer klassisk konservativ uppfostran och förhoppningsvis blir de självständiga tänkande varelser med rötterna i den grekiska filosofin, romerska rätten och kristendomen, med andra ord, det som är fundamenten i den västerländska civilisationen. Jag hoppas att de håller sig borta från marxismen i alla dess former. 

·  Hur fördriver du tiden numer när du inte kletar med Finn-vin och kaosar?
Springer i ekorrhjulet, dock på mina villkor (har jag fått för mig). Jag jagar inte karriär eller hög lön, men jag vill ha en hög frihetsgrad med kreativa och utvecklande arbetsuppgifter (vilket jag har idag). Den dagen jag känner mig styrd eller enbart som en kugge i det stora maskineriet, så kliver jag av.
På fritiden läser jag hellre böcker, gärna gamla klassiska (filosofiska)verk eller facklitteratur, än hänger på puben/spelningar.

·  Har du någon koll på punkskiten nu för tiden, eller är det fortfarande Maho Neitsyt, Discharge och Cimex för hela slanten? Eller vann Alphaville och Roxette till slut?
Jag har alltid lyssnat på all sorts musik, men jag har aldrig lyssnat brett inom de olika musikstilarna. Jag har alltid haft en snäv smak av punk, typ varför lyssna på en massa skit då de ändå inte är bättre än Discharge & Anti Cimex? Så, även då det begav sig så gillande jag bara en handfull skivor och av dem så är det ännu färre som håller ännu. Amerikansk punk har jag aldrig gillat. Jag kan bara komma på Channel 3:s ep ”Ive got a gun” som är lyssningsbar punk från andra sidan Atlanten. För mycket PK-skit eller effekt-sökeri för min del. För min del räcker Cimex, Discharge och Cadgers långt.

Det händer än idag att jag slänger på lite Discharge eller Anti-Cimex. Discharges minimalism och Cimex mer mörka existentiella punk har gjort dessa band odödliga (Om Jonsson hade sjungit om stoppsignaler och discodans på alla skivorna så hade det bara blivit trams).

I många andra band så skriver fortfarande vuxna män texter som om de hade skrivits av en fjortis. Att Jakke-Kaaos sjöng ”snutar är nazist-svin” som 16 åring 1981 har sin charm. Men, när 50 åriga gubbar skriver texter med samma tema 2017, så är det bara pinsamt och efterblivet. Feta män med villa som påstår sig leva på överklassens smulor… suck….
När det gäller mitt musiklyssnade, så kom Elvis först och hans låtar håller ännu, liksom finska schlagers, Nena + en del annan pop från första delen av 80-talet, tex Alphavilles debutplatta. Sen dess har en massa band kommit och gått, tex Roxette. Och andra tex Thåströms solo-grejer pallar man inte med överhuvudtaget.
När det gäller dagens punk, så pallar jag inte då det mesta är pinsamt. Jag lyssnade på KSMB:s nya skiva och det blir lite pinsamt att de sjunger om en lag för dem och lag för oss och att de andra har dubbla löner och karriärer när Steppan själv bor i en 7 miljoners villa, har en ny merca och har en chefskarriär etc…  Det är dock inget fel i att han har skött sina kort och fått det schyst ställt, men det blir pinsamt när han låtsas vara längst ner i hierarkin och utanför.
Punken har blivit en rörelse för lönnfeta medelålders män med bra ekonomi där man inte tvekar att betala närmare 1000 kr för en konsertbiljett och 4-5 siffriga belopp för gamla vinylskivor. Inget fel med det heller, men sluta upp att låtsas att ni är krossade av systemet och allt är systemets fel. Att ha en svartvit världsbild och köra med offerretorik som 50 åring är enbart pinsamt…. Jag har alltid haft svårt för alla de punkare som försöker vara viktiga och är självutnämnda moralpoliser. Fuck off…. PK-punks=systemets stormtrupper…
Nya punkband har jag inte så bra koll på, men Pylvanainen med ”Pieni kansa  och ”Unohdetut”  är schyst liksom en del låtar med Kill, Baby, Kill…. Fast, båda dessa band är väl mer åt skinn-hållet…
Annars håller Nena än och bland nya band så blir det del The BossHoss  och Raubtier (de för vidare Sika Äpärä stilen, fast på sitt sätt), givetvis fungerar alltid diverse finska nationella patriot-låtar.

När det gäller rå-punk, så har det väl skett en förskjutning från Victims/Raped Ass till Absolut/Scandinavian och med Discharge mot Warning/The more i see/Ignorance + små doser av Grave new world (där det sistnämnda kan bli lite tröttsam pga sången). Om tyngdpunkten låg tidigare på de tidigare skivorna, så ligger väl tyngdpunkten mer idag på de senare.
·  Såg du Discharge med Rat förresten? Jag såg dom på Augustibuller och blev så jävla besviken så jag gick därifrån.
Jag har för mig att Discharge med Rat hade sin debut-spelning (eller en av deras tidigaste spelningar) var på Puntala-rock i Finland. Denna spelning-spelades in på video. Jag fick spelningen på DVD av Markku Hirvelä (Epäjärjestys). In med DVD:n i DVD-spelaren och feststämning…. Ett par minuter in på giget, så stängde jag av skiten… Total anti-klimax… Sen dess har jag ej brytt mig överdrivet mycket om skiten…. Skit-band… Det enda roliga med Rat-tiden är följande incident i GBG som jag såg på youtube: https://youtu.be/nwTgPBXHqdg
Så, Nej, jag har aldrig sett Discharge live med Rat (bara med Cal). Deras nya sångare (JJ) verkar dock vara betydligt bättre, så jag utesluter inte att man kanske dyker upp på någon spelning med dem i framtiden. De spelar snart i STHLM, men då det är stök och bök med förköp och krångel, så pallar jag nog inte att krångla. Impulsiviteten försvinner i och med förköp och man låser sig för att vara på ett ställe vid ett specifikt tillfälle och sånt är inget för mig, så jag skiter nog i deras kommande spelning…
·  Har du grunnat någon gång på vad fan ni ställde till med? Sika var bibeln och det fanns minst en Finn-wannabee i varenda by som mekade ihop Sikakloner?
Åren innan Sika var dystra. Fullt med punk-poliser och punk/pk-regler, som alla låtsades efterleva och vara viktiga. Då de flesta egentligen bara ville festa, ha kul och lyssna på rå-punk, så kom Sika Äpärä som en befrielse från punk-polisens bojor. Plötsligt var det åter okey att äta på McDonalds och glömma vardagens bekymmer en stund. Folk kunde vara sig själva istället tvingas bär den påtvingade åsiktsuniformen. Om någon försökte vara politisk korrekt, så var det bara att säga, ”Fjant, sluta vara så jävla viktig”. PK-fascist-punkarnas regelbok maldes sönder i bitar. Första numret av Sika var dock svårsåld (trycktes i 500x) och typ halva upplagan hamnade väl till slut utanför punkkretsen. Nr 2 (också 500x) sålde dock slut snabbt, så nr 3 trycktes i 700x, men även den tog slut snabbt. Med nr 4 orkade vi inte krångla, så den trycktes bara i 500x för att snabbt bli av med dem och den var slutsåld hos oss på 1-2 veckor. Då tidningen är full med intern humor, så har man ibland undrat hur folk som man inte kände överhuvudtaget kunde uppskatta tidningen.
Layout-mässigt så snodde vi själva från stilen från gamla tidig 80-tal fanzines, då vi inte gillade den datorstödda layouten som började bli poppis i fanzine världen.
Vad vi ställde till med? Vi krossade PK-punken och mig veterligen har den inte kunnat återhämta sig sen dess inom rå-punken !?. Vi räddade en hel generation från att bli viktiga jävlar med palestinasjal och förvriden verklighetsuppfattning. Vad hade hänt utan Sika? Fascist-punken hade tvingat på ungarna sin socialism och det hade blivit tungt att andas i dess likriktade bojor, speciellt för de som har en stark individualistisk ådra och vill leva sitt leva efter sina egna villkor utan att behöva redovisa varenda avvikelse till åsiktspunkaren/åsiktspolisen. John Galt skulle fått det extra svårt…
Sika satte även igång kreativiteten hos många och Sika-kloner dök upp i varenda liten håla. Trots att många var inspirerade av Sika, så var det bra att de släppte fram skaparkraften och kreativiteten och förhoppningsvis har någon haft nytta av det i framtiden. 

Det som få känner till är att Sika Äpärä översattes till Japanska (De översatte själva från svenska till japanska. Jag hjälpte till att översätta vissa interna grejer till engelska, som de översatte till japanska. Jag fick ett gäng sidor skickade till mig av den japanska versionen. Om det bara blev dessa sidor eller hela tidningen har jag ej koll på. Troligtvis fyllde de sedan på med egna sidor…). Det dök även upp en ”bootleg” utgåva av Sika runt millennieskiftet (Domar har nog bättre koll om dessa senare händelser).


·  Finn Records höll ju kvalitet rakt igenom... Favoritsläpp?
Då jag inte längre har en stereo och inte orkat få ut dem på spotify, så har jag inte kunnat lyssna på finn-skivorna på länge (spotify tar även betalt för att lägga upp en skiva).
Finn Records är ett intressant tidsdokument över den tiden, men när man idag slänger på rå-punk så blir det oftast nån skiva från 1982 ± 1 år, typ Why och Hear Nothing. 
Från samma tidsperiod som Finn Records blir det oftast Anti-Cimex.


Favorit-släppet är skivan som aldrig kom ut på Finn. Japanska Bastard med deras Wind of Pain + 7” + annat. Vi hade kommit överens om att ge ut en samlingsskiva med Bastard på CD. De skulle fixa omslag och sammanställa dat:en etc. Efter några brev så hörde jag ingenting från dem. Vi fick för oss att de hade tappat intresset (då bandet la av etc). Några år senare, när jag var i Tyskland, hörde jag rykten om att ett tyskt bolag hade fått ett brev skickad till Finnrec, med Bastard dat/omslag etc, men att tysken inte hade brytt sig om att skicka dem vidare till mig. Bastard hade skickat materialet till fel adress. Strax efter tysklandsresan fick jag brev från Erica på Record Boy som undrade ifall vi skulle ge ut skivan någon gång. Jag förklarade för Erica hur det låg till. Detta var samtidigt som luften hade gått ur Finnrecords, så bandet släppte CD:n själva (har jag för mig). 

·  En sak jag funderat på i många år... Fick du bytt din blåa bil mot hembränt?
Först var det ingen som tog annonsen på allvar, men till slut var de en snubbe som var intresserad av ett byte. Innan han hann fixa fram spriten, så var det någon som försökte sno min bil en helgnatt. Det slutade med att de krossade sidorutan (trots att bilen var olåst), slet loss en massa sladdar och förstörde startmotorn. Det blev inget byte och vi dumpade bilen i skogen över vintern och sen när det blev en massa gnäll så forslade vi skiten till skroten (varför vi tog en omväg via skogen kan jag idag inte förstå. Det hade ju varit enklare att dumpa den hos skroten på en gång)

·  Blir det något #7? Planer på att trycka # 5 & 6?
Vem vet, just nu finns det inga planer. #5:an gjordes ju för att Homy Hogs ville få ut ett sista statment innan de la på locket helt och då var det väl givet att det skulle ske i Sika Äpärä. Jallu pallade inte göra några sidor, så istället gjorde CW från Downward Spiral en massa sleaze-rock sidor. Det var tanken att #5:an skulle tryckas som en papperstidning, men under tiden tidningen gjordes så insåg man att man inte skulle palla gå runt och sälja en tidning, så sidorna scannades istället in och tidningen släpptes som PDF.
Att det blev en #6:a var en fylle-ide om att man borde intervjua The great german re-research… Pappersform lär det inte bli, men den som vill ha ett ex i papper, så är det ju enkelt att skriva ut skiten från nätet.
Om det blir en 7:a? Inga planer just nu, men en 1000 frågors intervju med Jonsson kanske skulle vara nått?
·  Bästa/Sämsta minnena från Finn / Sika tiden?
Det var en ganska kaosartad period. Det var som att köra i 180 mot avgrunden. Till slut nådde man det ofrånkomliga slutet där det bara fanns två val kvar, gå under eller gå vidare.
Finn/Sika var inte heller politiska åt något håll. Vi var inte intresserade av att förändra samhället. Vi klev istället, likt John Galt, av hela skiten (i den mån det gick). Vi ställde oss inte avsides för att vi var intresserade av ”en alternativ livsstil”, var emot kapitalism eller var miljömuppar. Vi växte ju upp i Sahl/Skiftinge, som var ett lågstatus område i Eskilstuna och givetvis ville vi ha ett Tony Montana-liv med mycket cash och lyx. Redan som barn försökte vi tjäna cash på allt från Cocos-bollar till kränga något diffust drickbart med diffus alkoholhalt till de äldre barnen. Så, egentligen var nog Finn/Sika bara en fortsättning på detta förorts-entreprenörskap (det var ju inte längre lika gångbart att kränga cocos-bollar när man själv hade kommit upp i tonåren, så det fick bli skivor istället).

Det som var tröttsamt var alla medelklass-/övre-medelklassungar, vars mammor servade dem med ostmackor och O´boy (givetvis någon politisk korrekt veggo-alternativ med biodynamiskt odlade special groddar och havremjölk) som skulle vara så jävla viktiga. Punkens PK-poliser är inget annat än systemets stormtrupper, fuck them all. Nazist-svin…
Så här i efterhand så hade det varit smartare att skippa hela skiten och läst böcker istället, men samtidigt så är det en erfarenhet som har format den som är jag idag.

Minnesmässigt kan man sammanfatta det med att vi korkade upp under andra halvan av 80-talet och sedan nyktrade till under andra halvan av 90-talet och gick sedan vidare in i vuxenlivet. Inte helt olikt alla andra ungdomars livsöden med undantaget vi kanske stack ut lite mer, var lite mer outliers än snittet…. Tips till dagens ungar… stäng av musiken och skippa krogen varannan helg och se till att parallellt fixa en klassisk bildning genom att läsa om och av de gamla grekerna och framåt, då det är något man idag har slutat med i skolorna (där är det bara tramsig identitetspolitik och en tävling i vem som är mest kränkt som gäller).

·  Något du vill ha sagt? Kör!Säg vad DU tycker, inte vad du har lärt dig säga för att passa in…. Ät kött, det är mat.
Undvik alla totalitära ideologier så som kommunism, nazism, islam etc…. Free speech for the dumb… Lita inte på vänsterpressen (jag slutade tex läsa DN för ca 20 år sedan pga dess ensidiga propaganda)… Skaffa dig en klassisk bildning… läs böcker… ifrågasätt det politiskt korrekta… Håll dig till höger, Svensson… ytliga popularitetspoäng/likes har inget värde…. älska dig själv och dina närmaste… Eftersträva ditt högsta potential… Sätt dig inte i skuld… Stay clean… Håll dig borta från droger och överdriven alkoholkonsumtion… Kärnfamiljen är normen… Elvis är kungen… Mannerheim var mannen… Var positiv… Självömkan är trams… Stärk äganderätten… Fri Marknad… Kristen etik… Finland… Skippa vänstersekter, skippa dogmatism, Skippa jakten på ”den nya människan”… utopier är trams… Var fri… Äh, skit i allt, folk vill ändå leva i skuggorna….orka krångla… John Galt…




fredag 4 augusti 2017

Nya Arbetstidningen # 2

Okej, detta är alltså resultatet av ett 15-tal personers bidragande av olika texter och bilder som sedan satts ihop till detta fanzine av Alex (Kissan Päivät, Firestorm). Och mitt första intryck är att det är rörigt utav helvete... Och av zinets ca 80 sidor, så är det kanske på sin höjd 10 som intresserar mig på något vis. Alltså, ide'n är kul, och jag tror att många uppskattar detta tilltag, men jag finner det tämligen ointressant att läsa om folks bussresor, drömmar, ufo observationer, klistermärkeskonst,vhs filmer från 40 talet, poesi, Ada Larsson osv. Det tar helt enkelt inte skruv och jag tappar rätt snabbt fokus och koncentrerar mig mer på plattan eller barnen i bakgrunden. Det jag tyckte bäst om i zinet är en artikel om Bengt Dahlqvist (Från Skilda världar, hehe) och "De generiska punkfanzine frågorna" där det svaras på frågor tagna från div punkzines. Typ "Vad tycker ni om Crass", "Vad dricks mest när det är fest". Alltså sånt som är intressant på riktigt ;-) Är man uppväxt med 80/90-talets råpunk/kängzines så är detta ganska långt ifrån vad som brukar läsas här i zineväg, och jag får som sagt inte ut särskilt mycket av det.