Gubbjävlers - Vackrast, Störst & Bäst MCD

Tredje gången gillt för Gubbjävlers från Stenungsund här på bloggeriet? Har ju avhandlat en kassett och en 7'' tidigare. Gubbjävlers är inget lätt band att skriva om, då dom i mina öron denna gången låter jäkligt slätt. Det är liksom inget som slår an direkt hos mig, men jag kan inte säga att jag inte gillar det heller. Det handlar fortfarande om punk utan något tillhörande prefix. Kanske att tempot skruvats upp lite om jag minns rätt. Men jag efterlyser fortfarande lite ruffigare ljud. Återigen så tror jag att det är dom gubbsura texterna, med en allvarlig underton, som är största behållningen för mig. Jävligt bra och (tyvätt) otroligt träffande på en stor del av gubbar i min egen ålder som grillar när dom vill och fyller poolen för att dom kan. Nu när jag kört plattan några varv igen efter några dagars paus, så tror jag allt att den hoppat upp ett snäpp så att dom hamnar på plussidan av det där jämmerliga mellanmjölksbetyget "helt okej". Gillar du punk på svenska med en fot i 80-talet och den andra i 00-talet så kan detta vara något för dig. Beställ denna 6-låtars CD från gubbjavlers@gmail.com och supporta deras kamp mot alla medelålders karlakarlar. 

Korslagda Kukar - Boulder Dash CD

I den medföljande pressreleasen presenteras dom som "supergrupp" och "rockfenomen". Detta låter jag dock vara osagt om huruvida det stämmer eller inte. Men ett visst underhållningsvärde hör jag ju helt klart. Det är i grund och botten ren jävla rock'n'roll det handlar om när Korslagda Kukar drar igång. I sina bästa stunder så låter dom som ett lite slöare och bonnigare Trubbel, och i sina sämsta som ett segt band man tvingas höra på på krogen. Dock har ju Korslagda Kukar lite distans till det hela vilket krogbanden ofta saknar helt. Med ett par kalla innanför västen så tror jag att jag skulle uppskatta dom som fan live och spilla öl åt alla håll. Och skivan slinker igenom utan större besvär, om man bara tar det för vad det är. En stunds underhållning utan att ta allt på för stort jävla allvar. Refrängerna sätter sig som klister i huvudet, och det får väl ses som ett plus när det handlar om denna typen av musik. Att inte skråla med till "What the fuck", "Boulder dash" och "Det är nu vi sållar agnarna från vetet" ät svårt. Dom fastnar varken man vill eller inte. Hela tanken med Korslagda Kukar tror jag rätt och slätt handlar om att ha kul, skita i allt en stund och lägga fokus på en stadig fylla. Släppt på Dala Pop. Kolla in om du inte räds lite klassisk bonnrock.