En CD med ett för mig helt okänt finskt band kallat Death by snoo snoo trillade ner i brevlådan för ett tag sedan och när jag skummade igenom det medföljande brevet så läste jag att dom kört runt med Terveet Kädet en del och jag förväntade mig en dos finn-råpunk ur högtalarna. Och som så många gånger förr så blir det inte alls som man tänkt sig... Maken till spretig skiva var det länge sedan jag sprang på. Ena stunden är det melodiös punkrock, för att i nästa låt bli entaktsrens. Och låten efter det nån slags knepig skramlig indiepop. Och så håller det på skivan igenom. Alltså det är välspelat och sångerskan Hanne har en schysst röst, men jag blir inte klok på allt velande. Tycker det kan funka ibland om band kryddar till det i någon låt med nåt break eller stick, men inte när det fladdrar från låt till låt. Det blir bara rörigt i mina öron. Lite arty-farty känsla, "kolla-vad-vi-är-öppensinnade-och-blandar-allt-och-har-till-och-med-munspel-i-vissa-låtar". Som helhet gillar jag det inte alls även om det finns nån okej låt här och där. Kolla in om du går igång på spret...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar