Ny fullängdare från
Kardborrebandet ifrån grannstaden Falköping. Och jag står fast i det mesta jag tidigare skrivit om deras tidigare släpp. Det är alldeles för mycket lull-lull och småmysigt musikaliskt för att jag ska hoppa på tåget. All musik måste inte vara svinförbannad för att gå hem hos mig, men det måste finnas någon form av attityd eller känsla i det som fångar mig. Och det gör det tyvärr inte här. Det är rätt platt och menlöst enligt min mening. Och det är ju vad jag tycker om det som jag skriver här... Det finns ingen anledning för mig att skriva en massa grejer en gång till som jag redan skrivit om dom i tidigare recensioner. Ni kan kolla
här eller
här. Sorry både bandet och genomschyssta Grönpeppar som släppt plattan. Ska jag lyfta fram något positivt så är det ju givetvis Nannas sång som jag uppskattat sedan jag hörde dom första gången, samt att texterna steppat upp några snäpp (Den där jäkla öl-låten undantaget) . Inget jag kommer lyssna sönder, men jag vet att plattan kommer gå hem i stugorna ändå. Det är ju så här det skall låta nu tydligen.
