Senaste given med
Deny som till slut letade sig hit, som vanligt släppt på
Flyktsoda. Och innan någon öppnar käften att jag kanske inte kommer skriva vad jag tycker om den eftersom jag spelar ihop med en av medlemmarna i Bödel, så kan ni vara lugna. Jag lovar att jag kommer vara helt ärlig i mitt tyckande... Inga problem där. 4 låtar innehåller denna 7'' och det landar i drygt 7 minuters musik. Och dom hinner med rätt mycket på dom 7 minuterna. Lite för mycket för min smak kanske? Första, och tillika titellåten, blir jag inte kompis med alls faktiskt. Alldeles för glättigt riff i versen enligt min kompass, och trots bra tryck på aggressiviteten i sången så låter det lite klent. Och ihop med (US)hardcore-viftamednävenochsjungmed-refrängen så har jag svårt för den trots massor av lyssningar för att se om det kanske lossnar för mig med. Dom följande 3 låtarna är betydligt bättre, men jag kommer på mig själv i varje låt med någon, ibland pytteliten, grej jag tycker man kunde skippat. Jag fattar ju att alla inte är som mig och uppskattar när det bara mosas på. Och jag fattar att band vill ha med lite småtrix för att nyansera och skilja sig från mängden lite. Och tro det eller ej, men jag fattar också att dom flesta inte håller med mig vad gäller denna 7''. Men nu handlar det ju om vad JAG tycker. Och jag måste nog säga att detta är den platta jag gillar minst med Deny. Den är absolut lyssningsbar, något annat påstår jag inte. Men dom har gjort mycket bättre förut. Kanske därför jag låter extra gnällig i denna recensionen? För att jag vet vad dom är kapabla till... Eller är detta hur det kommer att utveckla sig framöver? Den som lever får se. En 3 av 5 skiva för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar