Bad Dreams Always - Hagelbössan Brann Av CD

Fagerstas tappraste hardcorekrigare är tillbaka igen med en ny platta, och skam den som ger sig. Tror dom har hållit på sedan slutet av 80-talet med sin crossover-hardcore. Som nu känns mer hardcore och mindre crossover än tidigare. Tycker dom rör sig i samma landskap som Rövsvett håller till i nu för tiden. Det är argt som fan, rakt på och som dom själva säger "Inget krångel". Tempot hålls uppe bra plattan igenom och det varvas mellan både klassisk tvåtakt och d-takt lite beroende på låtarnas struktur. Jag tycker faktiskt att denna plattan är riktigt bra och tycker väl att Bad Dreams Always står lite i skymundan i den svenska hardcorescenen. Kanske vill dom ha det så, men lite mer snack och omnämnande tycker jag absolut att dom förtjänar. Tror dock att dom hamnat iden klassiska fåran där man är för mycket hardcore för kängligan, och för kängiga för hardcorekidsen och på så vis "faller bort" lite. Men med det sagt så tycker jag absolut inte att BDA ska ändra på något dom gör, för dom gör det jäkligt bra. Stort plus för svenska texter. CD'n innehåller 10 låtar och det är helt perfekt för deras mangel. Plattan är släppt av Dala Destroi Records. Kolla in om ni av någon anledning missat dom.

Ztereotyperna / Akta Dig! - Något För Ingen Split CD

En rejäl jävla uppryckning har skett sedan jag senast skrev om Ztereotyperna. Det är det första jag konstaterar, då jag senast inte ens fattade om det var på riktigt eller om dom drev med mig? Det var riktigt jävla uselt. Nu tycker jag mig kunna höra spår av band som t.ex Sabotage 81, Tredje Könet osv. Inte lika bra som dessa nämnda band, men det är åt det hållet det drar. Det är hyffsat trallvänlig punkrock det handlar om. Sången ligger dock helt mupp i mixen, och då jag inte är speciellt förtjust i rösten i sig så blir det rätt så enerverande tyvärr. "Socialt självmord" är väl låten som tilltalar mig mest. Splitkamraterna i Akta Dig! vet i fan vad jag ska skriva om, haha. Jag gillar dom inte alls, trots att dom är lite "råare" än Ztereotyperna. Det känns plojigt som fan och låtarna i sig är rätt rötna. Jag fattar att dom är unga och kanske inte har spelat så länge, och det är fine. Men jag hittar ingen feeling i låtarna. Att dom är unga och arga fattar jag, men sen fattar jag inte mer. Men som jag skrivit tidigare nån gång så är väl inte deras målgrupp 47-åriga gubbar. Plattan avslutas med ett knippe livelåtar... Blev inte mycket vettigt skrivet här, men det är svårt att vara kreativ när det handlar om grejer man inte gillar. Bara att önska båda banden all lycka i framtiden och att dom skiter i vad folk tycker och bara kör på. Ett långfinger i ögat på gubbpunkarna! Köp från Dö Fisk Records.

Lastkaj 14 - Djävulskorset CD

Visst fan glimtar det till stundtals, det skall jag erkänna. Men det vore väl fan om det inte skulle göra det, efter massor av år och plattor i ryggen. För sjukt produktiva är dom, det måste man ge dom, då dom sprutar ur sig plattor. Tror detta är sjätte plattan jag recenserar med dom, men det kan vara fler. Och det finns även ett gäng jag inte skrivit om, så det är ett jävla tempo på släpp. Men trots den positiva inledningen så kan jag inte förmå mig att gilla Lastkaj 14. Trots att dom förmodligen gör precis allting rätt med tanke på deras popularitet.  Och nej, jag "hatar" inte trallpunk, men 90% av trallen jag uppskattar är från början/mitten av 90-talet. Alltså det som jag växte upp med. Och jag tycker inte att det finns många likheter på dom banden och Lastkaj 14 (eller dom flesta andra nutida trallbanden heller). Min största reaktion i lyssnandet på plattan kom när jag hörde en snutt från Arja Saijonmaa i låten "Spegeln". Trots att allt är välgjort, varierat i tempon, udda inslag av instrument osv så blir ändå helheten en enda röra och jag kommer inte ihåg specifika låtar fast jag lyssnat flera gånger. Men jag tror inte att jag kan skylla allt på Lastkaj som band, utan mer på genren i stort. Att det är inte min grej, hur mycket jag än lyssnar. Har ju recenserat MASSOR av plattor i genren dom senaste åren, och dom som fastnat är väldigt lätträknade. Vi skall ju spela med Lastkaj + en hel hög trallband på Close-Up båten i Maj, och jag räknar kallt med kölhalning, gång på plankan m.m, men ser fram emot det trots allt. Köpes från Second Class Kids som vanligt. Du vet om du gillar det eller inte. CD'n innehåller även EP'n "Trallkrucifixet" som bonus så det är en jävla massa låtar. 

Helvetesmaskinen - Slacker Superstar LP

Hade inte hört en ton av Helvetesmaskinen innan jag satte på LP'n för första gången. Men dock sett namnet och skivan på olika Facebooksidor när man suttit och slökollat. Hade väl mina aningar (fördomar) om hur det skulle låta. Men då jag trodde att det skulle vara seg sena Ebba Grön/Imperiet skval, så blev jag positivt överaskad. Visst låter det Stockholmskt 80-tal om det, men jag tycker att det finns en svärta och en underliggande melankolisk postpunk som i vissa låtar blir mer påtaglig, för att i nästa stå tillbaka. Ibland får i alla fall jag lite Liket Lever vibbar. Dom ligger där och lurar och svärtar ner den annars förhållandevis snälla och melodiösa/popiga punkrocken. Det drar mer åt Johan Johansson än Thåström om ni förstår vad jag menar då. Dom hade suttit som handen i handsken på den gamla samlingen "Ståkkålmsjävlar", där en del band, liksom Helvetesmaskinen, använde sig av synth. Har en känsla av att Helvetesmaskinen mer tilltalar bittra 40-plussare som mig själv än pissförbannade 18 åringar, för hade en 18-årig version av mig hört denna plattan så hade jag avfärdat den direkt som popskit. Så även om det inte är någon platta jag kommer spela sönder, så kan jag ändå se något i den som stundtals tilltalar mig. Kan vara så att detta är en så kallad "humörsskiva" som pendlar mellan "tråkig" och "bra" beroendes på dagsform? Svår platta att skriva om i alla fall då jag tyckt att den låtit annorlunda varje gång jag lyssnat på den. Släppt av Mocko Records. 

Ärkepucko / Bror Duktig - Livet Suger Split LP/CD

Lastkaj 14 drog ju igång ett punkstipendium man kunde ansöka om och "vinnaren" av detta fick då släppa en platta. Mycket hedervärt initiativ måste jag säga. Och här är då årets vinnare som är Ärkepucko från Falun och Bror Duktig från Lund. Och av dessa två band så är det helt klart Ärkepucko som tilltalar mig mest med deras melodiösa punk med refränger som sätter sig i skallen. Dom håller det relativt enkelt med snyggt arrangerade låtar och schyssta texter. Det finns något melankoliskt i deras musik som jag uppskattar. Och dom besparar lyssnaren en massa flåshurtiga gitarrslingor och änglakörer, vilket uppskattas mycket. Tillsammans med N:A Hospitalet och Slaveriet så är detta ett band i den melodiösa svenska punkmyllan anno 2024 som jag faktiskt blir sugen på att lyssna på ibland. En positiv överaskning! Efter Ärkepuckos 6 låtar så är det dags för 8 låtar med Bror Duktig, och här blir det då genast besvärligare i mina svårflörtade öron. Det är alldeles för mycket Räserbajs... Det är alldeles för spralligt för mig, även om texterna är seriösa. Flinka spelemän och sången sitter där den ska, så där finns inget att anmärka på. Det är helt enkelt inte svårare än att jag inte får ut något av denna spralligare formen av musik. Och det är ju vad jag tycker det handlar om här. Tror dock att Bror Duktig har en ljus framtid till mötes då denna typ av punk verkar må utmärkt idag med tanke på hur mycket plattor det kommer. Skaffas ifrån Second Class Kids. 

Kardborrebandet - Kravaller & Skoskav LP

Ny fullängdare från Kardborrebandet ifrån grannstaden Falköping. Och jag står fast i det mesta jag tidigare skrivit om deras tidigare släpp. Det är alldeles för mycket lull-lull och småmysigt musikaliskt för att jag ska hoppa på tåget. All musik måste inte vara svinförbannad för att gå hem hos mig, men det måste finnas någon form av attityd eller känsla i det som fångar mig. Och det gör det tyvärr inte här. Det är rätt platt och menlöst enligt min mening. Och det är ju vad jag tycker om det som jag skriver här... Det finns ingen anledning för mig att skriva en massa grejer en gång till som jag redan skrivit om dom i tidigare recensioner. Ni kan kolla här eller här. Sorry både bandet och genomschyssta Grönpeppar som släppt plattan. Ska jag lyfta fram något positivt så är det ju givetvis Nannas sång som jag uppskattat sedan jag hörde dom första gången, samt att texterna steppat upp några snäpp (Den där jäkla öl-låten undantaget) . Inget jag kommer lyssna sönder, men jag vet att plattan kommer gå hem i stugorna ändå. Det är ju så här det skall låta nu tydligen.

Kjells Bänk - The Miserable Youth Of Our Time LP

Har skrivit tidigare om Kjells Bänk, och det var väl inget som gjorde några djupare avtryck. Mer än namnet då kanske? Och då inte åt det positiva hållet. Men då dom kör vidare på det, så antar jag att det i deras öron är ett bra namn. Men nu är det ju inte namnet som skall bedömas utan vad jag tycker om musiken. Att musiken som går under punkparaplyet är ganska spretigt är jag ju medveten om, och jag tänker inte likt gubbarna på "Jag minns min punk" börja dividera om vad som är punk eller inte. MEN. Hade jag hört Kjells Bänk på radion, så hade jag inte hajjat till och tänkt att "fan spelar dom punk här"? Det här känns väldigt indie-popigt. På sin höjd att jag skulle kunna härleda något enstaka riff som en sena Hellacopters referens, eller ett gubbslött Sator typ. Det är otroligt refrängbaserat och överlag väldigt snällt och melodiöst 4-taktande skivan igenom. Välspelat skall sägas, men väldigt långt ifrån hur jag vill ha "min" punk. I pressreleasen kan man läsa om både energi och garageskitig punkrock. Men där har vi väldigt olika referenser jag och Grönpeppar som släppt den. Och så även jag och bandet själva som beskriver det som "punkig garagerock". Jag tänker dock gubbsurt fortsätta att hävda att det på sin höjd är punkinfluerad indie. Jag gillar det inte alls och skivan ger mig absolut inget, men jag tror inte heller att bandets främsta målgrupp är 46-åriga gringubbar. Så jag hoppas och tror att dom skiter blankt i vad jag tycker... 12 låtar innehåller LP'n i alla fall som jag tror finns att köpa nu. Den kommer att stå orörd här hemma, så är det någon som vill ha den så fås den mot portot. Dra ett mail till mig i så fall. Det känns schysstare att någon som kommer lyssna på den har den i sin ägo.

Hard Pass - Hardcore 2024 7''

Sällan har en titel varit mer spot on än denna. Hardcore 2024 är precis vad det handlar om här. Dom var ett av dom banden jag gillade mest på "Greetings From Sweden vol II'' som Quarantined släppte för ett tag sedan så jag såg verkligen fram emot att höra denna 7'' (som först kom på kassett i endast 50ex). Bandet innehåller medlemmar med en diger meritlista, men det är skit samma här att rabbla en massa, för Hard  Pass förtjänar och klarar att stå på egna ben. För Hard Pass från Malmö låter precis som det gör i mitt huvud när jag tänker på ordet "hardcore". Det är snabbt, ilsket och ett jävla driv framåt. Och man hör influenser från hardcorens alla hörnstenar, nytt som gammalt, svenskt som amerikanskt, Black Flag till "gråtcrust". Här finns allt, och det låter svinbra! Basspelet måste jag lyfta lite extra, för fy satan vilka grejer det bjuds på där i bakgrunden som kryddar upp allt ett snäpp till. Till och med hockeykörerna i avslutande "Is this what it is meant to be" slinker igenom utan anmärkning. Bara en sådan sak... Rekommenderar verkligen denna 5 låtars pärla som släppts av Quarantined och De:Nihil Records. 

Mission Och Väckelse # 18 Fanzine

Jag vann!!! Jag trodde aldrig att det skulle vara möjligt att få den gamle stöten till redaktör att ge vika, men se på fan... Jag vann till slut. Och någon kanske undrar vad jag svamlar om? Men det handlar om det vämjeliga typsnittet som det envisats med att skriva ledaren i, som jag gnällt på mången gång (med glimten i gubbögat skall sägas, men ändå). Det är ju förvisso inte borttaget, men zinet avslutas med en "tillgänglighetsanpassning" av den med ett typsnitt anpassat för oss som av olika anledningar bara såg ett myller av ihopsmetade tecken. Det kan vara ålder, glasögonsjuka, eller som i mitt fall bägge dera. Innehållsmässigt så är Mission Och Väckelse i vanlig ordning fylld av (långa) informativa intervjuer, välskrivna recensioner helt fria från fjäsk och oförtjänt ryggdunkande samt en artikel där redaktören denna gången lyfter tankar och funderingar kring DIY och dess mående. Gillar som vanligt att det luftas åsikter om olika saker och håller med om det mesta i sak. Och det är ju det som är det fina med detta att är det något som inte faller en på läppen av det han skriver så är han mer än öppen för ev svarsartikel eller diskussion. Vet att det här med just DIY är en sak som ligger honom varmt om hjärtat och är en viktig grundpelare i allt han gör, och det genomsyrar hela fanzinet och allt annat han trixar med. Skaffa ett ex ifrån missionochvackelse@gmail.com på stört. Och tack för att vi fick vara med med Bödel.  

Health Issues - s/t 7''

Finn-hardcore släppt av Quarantined Records. Och nej, inte den typen av Finn-hardcore jag vanligtvis lyssnar på som köptes av Finn-Fan och Jallo på 90-talet. Utan här är det sådant som min yngre bror och hans polare med kryssade händer satt och vevade till under samma tidsperiod. "Youth Crew" hardcore beskrevs det ofta som då, så jag väljer att skriva det nu med. Men min gissning är att dessa gubbar, liksom jag själv, med åldern blivit lite mera öppna vad gäller musik, för här finns influenser och passningar från flera håll. I grunden är det ju dock klassisk amerikansk hardcore, det är själva ryggraden skivan igenom. Och även om jag tror att dom tilltalar den karatedansande delen av punkpubliken mer än dom nitade, så tycker jag ändå att det för det mesta är schysst vev. Speciellt när dom växlar upp hastigheten och låter Infest influenserna ta ordentligt med plats. Och således då, så tycker jag att downtempo/mosh -partierna kunde tonats ner aning. Vissa av dom funkar absolut, men i mina ögon (öron) så blir det lite för mycket av det goda.  Den här typen av hardcore vill jag ha snabb. Måste dock berömma dom för den Black Flag osande fyrtakts-versen i "Serial Party Pooper", men det är ju vida känt att en svängig fyrpannakommer man långt på. Faktiskt så långt så att jag förlåter dom för att låten avslutas med ett långsamt parti... 7 låtar är det på denna 7'' och bandet är Health Issues, det kan ju vara bra att ha med. Kan tänka mig att dom är ett sjuhelvetes liveband, som man får kolla på på avstånd för att undvika dom tidigare nämnda karatedansarna. 

V/A - Ursäkta Röran Vol 7 CD

Senaste volymen i Grönpeppars serie där man släpper nu aktiva punkband. Alla vet väl vad det handlar om vid det här laget, så jag behöver väl inte orda om det mer. 14 band som väl täcker dom flesta genrer inom punkspekrat för 60kr är vad du får. Och som vanligt med samlingsplattor så såänner det mellan allt ifrån snudd på olyssningsbart till riktigt bra. Det som smäller högst denna gången är gamla kompisarna i Blisterhead som trots att deras typ av musik inte brukar tilltala mig, så går det inte att sticka under stolen med att dom är ruskigt bra på det dom gör. Deras första fullängdare åker dock på emellanåt skall sägas.  Sedan får väl även Ett Steg Närmare Döden nämnas då dom är ett av banden som håller fortet med lite råare punk, vilket det inte kryllar av på plattan annars. Mitt egna band Bödel är ju också med och bidrar med en låt i den hårdare skolan, men hur det låter får andra avgöra dock. Det är inte jättemånga av banden som lockar mig till att rota vidare i deras katalog, men tycker ändå att det är jävligt kul att få lite uppdateringar på vad som händer runt om i landet och rätt som det är så hittar man något eller några band man fastnar för. Samt att det är ett finfint forum att få lite spridning på sina grejer. Så tummen upp till Martin och hans mission! 

Hata Som Lejon / Menudå - Split LP/CD

Nytt släpp från Second Class Kids som anlänt i brevlådan, och som vanligt med deras CD versioner av släppen så finns det absolut noll info. Inga kontaktadresser till varken band eller bolag. Eller inte ens låtlistor förresten. Varför undrar jag återigen? Blir less på skiten... Dom som bara köper CD versionen av detta släpp får ett pappkonvolut med dom båda bandens respektive omslag. Och inget mer. Det inleds i alla fall med 6 låtar från Söderhamns Hata Som Lejon som i mina öron låter som i stort sett vartenda band som kommer nu på ovannämnda skivbolag. Det är välspelat, tight, änglakörer, massa tempobyten, amerikainfluerat, hurtigt. Och enligt mitt tycke helt uddlöst. Men återigen så är väl inte mina recensioner av denna typen av band något av värde då jag generellt inte gillar denna typen av musik. Så det är inget personligt mot banden, jag bara finner den här musiken lika underhållande som måndags morgonar. Nu skall dock inte Hata Som Lejon känna sig allt för bittra över det jag skrev. För dom följs av 6 låtar från Helsingborgs Menudå, och det är en riktig jävla kamp kan jag säga. Skrev om dom här för ca 6 år sedan, och den funkar fortfarande om man byter 3 låtar mot 6. Jag fixar't inte... Det är hemskt och jag stänger av nu. Flåshurtig ushc på svenska. 

Deny - Singles Collection CD

Nu kanske en del kommer att kalla mig jävig då jag spelar ihop med en av medlemmarna i Deny. Men om så är fallet, så skiter jag högaktningsfullt i det. Detta är alltså en samling som släpptes i samband med deras sväng till Mexico nyligen av Diablos Records. 34 låtar som släppts på kassett/EP's mellan 1998 och 2021. Allt från debutkassetten "Fucked" till split 7'' med Chörnobyl. Plus en bonuslåt från vardera fullängdarna, och en senare version av "I hate Jesus". Och då jag redan avhandlat samtliga släpp från 2018 och framåt här på bloggeriet, så blir det debuten "Fucked" och den efterföljande split 10'' "I hate Jesus" som jag antar är mest intressant att orda om. Dessa kom 1998 respektive 1999, och det är dom två jag gillar mest. Kanske av den enkla anledningen att det är dom två jag lyssnat mest på? Dom är i vilket fall lite råare och mera pang på, vilket jag uppskattar. Får för mig att tempot är mera uppskruvat där med? Får för mig att det lyssnades en del på Amerikansk käng/hardcore under den perioden. Det görs det kanske ännu, men då hördes det mer i Denys' musik. Tycker mig även höra lite E.N.T på vissa ställen, något jag aldrig tänkt på förut. Summa summarum blir ju att har inte dessa två släpp så är ett köp givet. Eller vad fan, gillar du Deny så är ett köp givet då det är gött att ha allt samlat på ett ställe så man kan ligga i soffan och gubblyssna utan att behöva resa sig och fippla med skivspelar'n. Får väl ta och skriva för den som inte läst dom tidigare recensionerna av bandets plattor att jag alltså gillar dom som fan med (senaste LP'n är väl den enda jag inte svalt helt), jag pallar bara inte att skriva om dom en gång till...Tror att den går att köpa från bandet, så dra en kik och kolla efter. Det är lätt värt det! Bara å stämpla gubbar. Men varför är inte första kassetten från 1996 med?

Gutgrippers - Das Eichörnchen Sass In Der Tanne Kassett

Detta blir tredje gången jag skriver om dom Bohusländska bastarderna i Gutgrippers. 5 låtars kassett inspelad vid olika tillfällen 2021/2022, och inspelningsproceduren är sig lik tidigare släpp. Gör låten och tryck sedan på rec och spela in allt live. Ett sätt jag uppskattar, då det inte blir sönderpillat och överanalyserat. Egentligen så tror jag att allt låter ungefär som Gutgrippers låtit tidigare, men det sätter sig inte riktigt på samma sätt denna gången. Det är ju fortfarande någon slags korsbefruktning av alkoholindränkt thrash/GG Allin/rock'n'roll/punk hybrid, enkelt förklarat. Tror att en liten del av detta har att göra med trummornas envisa trätande med att spela baktakt i dom snabbare partierna istället för hederlig d/två-takt. Att dom markerar virveln på alla hela slag i en takt. Det blir enligt mig tjatigt som fan, och blir lite för metalligt. Jag gillar ju iofs en del metall, men just thrash är ingen favorit kan jag säga. Jag skulle vilja ha lite mer punkstök bakom pukorna helt enkelt... Har kört den rätt många varv nu och känslan är oförändrat lite halvloj efter varje gång. Det är helt okej, men jag vet att dom kan fan så mycket bättre. Jag slänger härmed in en önskan om att öka punkstöket några snäpp till nästa gång. Och minska på det där baktaktandet. Dra ett mail till mattehejahaif@live.se för ett ex. Favorit denna gången är "Weedfuck" som har en jävla hytta med näven refräng. 

Quarantined HC Fanzine # 8

Inte purfärskt längre, men då jag nyligen fick det skickat till mig så skriver jag ett par rader ändå. Det första som slår mig (det tog bara 8 nummer) är hur jävla självklart det är att Quarantined är i A4. Jag brukar föredra att fanzines är i A5, men layouten här göt sig mycket bättre i det större formatet. Innehållsmässigt så finns det inte mycket att säga om då det är jävligt informativa intervjuer, vilket som sig bör grundar sig i Marcus passion för musiken och banden han intervjuar. Påläst och inlyssnad redaktör genererar intressanta frågor och således bra svar från banden. Jag personligen har bara hört 2 av dom intervjuade banden, och kommer förmodligen inte jaga ihjäl mig efter att höra dom återstående 3. MEN jag läser ändå intervjuerna med glädje och intresset hålls uppe. Schyssta recensioner där han inte räds att säga vad han tycker även om det kan skava lite. Stor tumme upp! Den hugade kan även få sig ett soundtrack till läsningen via QR-kod, men jag körde på säkra kort... En artikel kallad "Don't be a looser... Make a fanzine" avslutar kalaset för denna gången, och det är alltid uppskattat med något annat än bara intervjuer och recensioner (som jag håller på med). Quarantined fortsätter alltså med flaggan högt och varje nytt nummer är alltid välkommet och borgar alltid för en bra stunds kvalitativ läsning, oavsett vilken typ av hardcore du gillar. Bara att skaffa detta och även kolla upp skivsläppen under samma flagg. Bra skit! quarantinedhardcore@gmail.com 

Flyktsoda # 67 / Meningen Med Livet # 3 Fanzine

Flyktsoda fyller 10 år och firar detta med att göra en split med Meningen Med Livet, som ju kanske dom flesta vet är Quarantined-Marcus som ligger bakom. Om vi börjar med Flyktsoda så har ju Johan hittat sin formel och upplägg vid det här laget. Man känner igen sig direkt. Och sådant gillar ju jag, så det är bara att tacka och ta emot. Intervjuerna är klart läsvärda även om alla banden inte faller mig på läppen. Men nu är ju zinet inte gjort för att blidka mig, så det är väl egentligen rätt ointressant. Blev sjukt sugen på att kolla in Hirselands nya band Skamfläck efter att ha läst intervjun med dom. Få (men väldigt snälla) recensioner denna gången. Men sen så... Jag har ju skrivit förr om att Johan är väldigt generös i sina recensioner och undrat om man verkligen kan gilla allt? Och så dyker det plötsligt upp. En sida med "Gnäll, gnäll, gnäll....Gubbkärringgnäll". För fan Johan, du har det ju i dig! Gnället finns ju där! Jag sitter och drömmer mig bort och tänker att dom 3 sista sidorna där alla Flyktsoda Records släpp står listade hade varit fyllda med mera gnäll. Nej då, skämt och sido, men jag gillar ju tjurigheter. Fattar dock inte gnället över "Spotifuck" då flera Protestera-släpp går att hitta där. Eller ja... Jag både fattar och inte fattar. Ni fattar?! Allt som allt ett stabilt nummer återigen från Flyktsoda, och jag hoppas på många fler nummer i framtiden. Över till Meningen Med Livet då. Och jag måste säga det direkt så det är gjort. Ide'n att det skulle läsas bakifrån borde stannat vid just en ide'. Så, då var det ur systemet. Uppstarten med att skanna QR-kod och få ett soundtrack till läsningen är ju jävligt rolig (även om jag inte vågade prova). Långa informativa intervjuer med frågor en bra bit över standard vilket ger bra svar. Han är väldigt påläst den där Marcus om banden han intervjuar, nästan nördig. Och det gillas ju såklart. Sweet Teeth, Second Class-Pelle och Flyktsoda är det som intervjuas förresten. Och så såklart "dom 5 sista" i följetongen med Kullman. Jag hoppas på minst 10 till. Krydda med ett gäng jävligt välskrivna recensioner och du har Meningen Med Livet. Dra ett mail till flyktsoda14@gmail.com eller quarantinedhardcore@gmail.com för ett köp. Och oavsett vem du väljer så ber du om en aktuell distrolista med. Tummen upp från Kullegatan!

Second Class Kids Magazine # 6

Ännu ett nummer har landat i brevlådan och det känns som att dom har cementerat sitt koncept innehållsmässigt och skribentmässigt. Rille och Micke som sköter intervjuerna är duktigt pålästa och genuint intresserade av banden dom snackar med vilket märks på både frågorna och svaren. Och den i mitt tycke största behållningen denna gången var med Grönpeppar-Martin, där jag även fick en skjuts bakåt i tiden och mindes med glädje tiden då vi började ha kontakt med varandra (läs ca 93/94 någonstans). Uppskattar hans enträgna mission att hitta och sprida ny svensk punk, trots att vi sällan gillar samma typ av band. Även Beat Butchers intervjun tyckte jag var kul då även dom är ett gäng som vägrar ge upp efter 40-års skivutgivningar i med och motgång. Lastkaj 14 och Intensiven har jag inga speciella varken relationer eller intressen av, så dom skummas bara igenom. Finns även en Festival-Special på 3 sidor som nosar lite på både nya och gamla festivaler, och åter igen så är det minnena ifrån dom äldre som slår an mest hos mig. Tycker dock att det är märkligt att varken Hygget eller Punk Illegal nämns. Men man kan inte få allt. Fanzinehörnan var kul upplagd denna gången då det var en intervju med redaktören bakom Black Pages, som jag aldrig hört talas om. Förra numrets enkät "Musikens betydelse" följs denna gången upp med "Peppade Tjommar" där min forne bandkollega från Sub Alert, Lennart Hessle, är en av de sex personerna. Och jag kan intyga att han är en glädjespridare av rang. Så det är väl som vanligt med mig och Second Class Kids Magazine, det pendlar mellan toppar och djupa dalar innehållsmässigt då en hel del är utanför min intressesfär helt enkelt. Men ska jag se helt objektivt på det hela så är det ett schysst (maga)zine. Släng med det i varukorgen om du ändå är inne och handlar på Second Class Kids. Just jävlar... Marcus har ju Peppad på hardcore och skivrecensionerna med, och det sköter han bra. 

Krimtänk - Makten Framför Allt Kassett

Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Krimtänk förtjänar så mycket mer uppmärksamhet än vad dom hittills fått under alla dessa år dom kört. Även om jag tror att dom själva trivs bäst där dom är just nu. Men det är få band i Sverige, om ens något, just nu som så jävla enträget jobbar enligt devisen DIY. Vartenda ett av deras 9 släpp är släppta av bandet själva på ett eller annat sätt då medlemmarna har sina fingrar med i Pike Records, Brus-Tapes, Esox Lucius och EPИK Tapes. Den här kassetten, släppt i endast 50 ex, innehåller 8 låtar i sann Krimtänk anda. Fullt ställ ifrån början till slut och totalt kompromisslöst. Och som vanligt råder total avsaknad av musikaliskt flashande på respektive instrument. Dom hittade sitt koncept direkt, och där stannat utan att vika en tum. Jag tycker faktiskt att låtarna på denna kassetten nästan når upp till debut 7'' som jag håller otroligt högt. Det är någonting som får mig att tänka på den i alla fall. Det är svårt att skriva något nytt om ett band man skrivit om så många gånger förr, så jag försöker inte ens. Gillar du dom innan så gillar du den här med. Annars är det hög tid att du kollar upp deras svensk/finsk/italien-influerade råpunk på dubbel hastighet precis jävla nu! Kan ju tillägga att dom aldrig tidigare varit så melodiösa som på "Trista Repriser". Skaffa denna och lista på övriga grejer från brustapes@gmail.com

Detësto / Defekt Gbg - Barndomsminnen Kassett

Sverigesläpp på denna kassetten som släpptes av Brasilianska Brutal Alien Records förra året. 50 ex då, och 50 ex nu. Så hugg fort om ni vill ha ett ex. Om jag börjar då med Detesto från Brasilien med den sympatiske Wallas på sång, som jag antar att många säkert har haft kontakt med, så tycker jag att dom harvar på rätt gött. Har vetat om dom i rätt många år men det har aldrig blivit av att lyssna. Deras sida innehåller 12 låtar och dom flesta av dom är släppta på diverse olika format tidigare, vilket jag inte ser som något hinder då det handlar om små upplagor runt om i världen. Det handlar om ganska tidstypisk råpunk som ibland sneglar lite åt det crustigare hållet, och då framför allt riffen som tar små avstickare ifrån dom inslagna vändorna och blir lite metalliska ibland. Utan att för den sakens skull låta metal, men jag antar att ni fattar vart jag vill komma. Gött delay på sången. Om man skall vara petig så är det väl egentligen inget som gör att Detesto sticker ut från mängden. Men jag väljer att vända på det då och fråga om man måste det? Så länge saker är bra så är dom anser jag. Sedan kanske det gör det en smula knivigare för Detesto att få folk att lyssna på just dom i djungeln av band. Men jag tycker absolut att dom är värda att kolla upp, speciellt om du är nyfiken på nutida Sydamerikansk punk. Eller om du helt enkelt bara är torsk på d.takts driven punk att veva näven till. Dischange och Varukers cover kanske lockar också? Kan tillägga att det låter som att vissa låtar "hackar" på tapen, men det har väl med mastern att göra antar jag. Över till Defekt från Göteborg då. Ett band jag tidigare bara sett live en gång. Det var  på Hygget för några år sedan och mitt (då alkoholpåverkade i och för sig) huvud vill minnas att det var bra. Men när jag satte på deras sida så lät det inte alls som jag kom ihåg det, hahaha. Jag kom ihåg det som snabbt och ettrigt men möttes av halvslö, på gränsen till growlig käng med slappt virvelljud osv. Ni vet den typen av käng när vi äldre gubbar/gummor står och gungar förnöjt med kroppen och då och då slänger upp en näve i luften? Tidslös svensk käng som skulle kunna vara inspelat 1994 likaväl som 2024, och det är ju sällan ett minus i min bok. Inget för den som letar efter något nytt och eget, men vem fan gör det? Extra push för Anna-Karins sång med som besitter en rejäl jävla dos pondus. Just det, Defektsidan innehåller 8 låtar. Stabil kassett som släppts av radarparet Mosslik Tapes / Brus Tapes i som jag tidigare sa endast 50 ex. mossliktapes@gmail.com eller brustapes@gmail.com

Drop The Bomb # 11 Fanzine

Internethatande fanzinekollektivet bakom Drop The Bomb skickar ännu ett ex till mig att orda lite om här, men jag antar att dom skriver ut detta sedan och läser det fysiskt (puss på er allihop). Med det sagt så måste jag ju smöra lite och säga att jag älskar Drop The Bomb, och har så gjort sedan första numret. Att dom också är ett synnerligen drivet kollektiv där samtliga enligt mig har ett gött flow i skrivandet och sättet att uttrycka sig på. Vilket iofs kan förklaras av det faktumet att det inte är några duvungar någon av dom och samtliga har tjänstgjort många år inom "scenen" på olika sätt, och vägrar att pensionera sig. Färre domedagsprofetior och d-takts teori denna gången, men misstänker att det har med Bombmannens andra tillfälliga åtaganden att göra. Finns dock gott om andra höjdpunkter i detta nummer att gotta sig åt. Som en svinlång och ingående "välgörenhetsintervju" med sympatiska B.E.T.O.E, och en annan med Krogh och Kåre'n om deras fanzine "Distortion Faith" som även Sylen var en del av. Och även jag fick äran att bidra med två intervjuer med Utanförskapet och Tatuerade Snutkukar till nämnda tidning när det begav sig. Även Kroghs nuvarande zine No Plan synas under luppen. Rawheads får i vanlig ordning några sidor + även omslaget denna gången. Nördig som man är, så var höjdpunkten för mig när kollektivet på 9 sidor skall bena ut frågan "Vad är (svensk) käng" för en tilltänkt artikel antar jag. Och ja, denna konversation utspelas ju via det här internetet. Jag är dock otroligt tacksam att man publicerade detta istället för en "färdig" artikel. Det här är mycket roligare och jag hoppas på 10 sidor till i nästa nummer. Och Prillskans bildkonst (ja jag väljer att kalla det för det vad du än säger) är ett uppskattat tillskott. Vad finns det mer att hitta här då? Jo Eremitens sidor om Uncurbeds "Keeps the banner high", som jag fått bannor på annat ställe för att jag påpekat att han valde fel platta. Vänskapliga bannor skall dock tilläggas. Och Bombmannens första (i punksammanhang) outning som Jonna har fått några sidor. Hatten av. Det är såklart köptvång i vanlig ordning på Drop The Bomb, och kolla gärna efter gamla nummer när ni beställer för att kompensera upp postens jävla porto-ocker. argaarkivarien@protonmail.com eller dropthebombzine@protonmail.com