Juggernaut - 32 CDr

Fick en CDr med avsändare från Eksjö. Och det var den infon som fanns... Men jag fick sedan reda på att detta är ett relativt nystartat band och att det släppts digitalt av Grönpeppar Records. Men då jag som sagt fått en fysisk version av släppet så är det bara att köra på. 4 låtar plus ett intro är det som ryms på CD'n och på alla digitala plattformar. Juggernaut spelar en typ av hardcore som jag är väldigt dåligt bevandrad i. Nämligen den typen som det fanns väldigt mycket av på 90-talet där utövarna klädde sig i för stora byxor och hoodies, och inte helt sällan med ett X på handen. Huruvida Juggernaut kryssar händer eller eller klär sig är så klart helt ointressant, men då har ni en hint om hur det låter. Det går oftast ganska långsamt och det dämpas på E-strängen, och hela Eksjö är med och körar på sina ställen. I mina för genren otränade öron så hör jag ingen skillnad på dom och banden min yngre bror lyssnade på när det begav sig, så jag antar att dom gör det bra? Tight metal-influerad hardcore som ungdomarna karate-dansar till... Inte riktigt min kopp te, men jag har förstått att det finns en hel del band i Sverige som kör på detta stuket igen. Och det får väl ses som uppfriskande ändå på något sätt tycker jag. Även om jag hatar karatemoshandet, haha (gammal och stel). In på Grönpeppars bandcamp eller något streamingställe och lyssna. 

Exhausted Cocks - Noise Non Grata CD

Bastarderna från Bohuslän, Exhausted Cocks, är tillbaka med ny fullängdare släppt på TPL Records. Och dom fortsätter konsekvent med sitt punkrockande, som på andra sidan pölen skulle gått under beteckningen "destructo rock". Tänk Murder Junkies (utan gamle GG), Antiseen, Cocknoose osv. Det är 14 simpla, stökiga, öldoftande låtar som klockar in på strax över halvtimman, men trots det så är det inga höghastighetsraketer som bjuds, utan dom har helt enkelt den goda smaken att bryta i tid. Utan en massa utfyllnadsgrejer att förlänga låtarna med. Jag skulle nog personligen föredra någon eller några lite snabbare låtar, men det funkar. Gillar att hela skiten är inspelad på en dag, vilket även det antas vara en bidragande orsak till att låtarna inte är sönderpetade. Visst fan kommer det någon sur ton emellanåt, men vad fan spelar det för roll? Absolut ingen alls när det handlar om denna typen av musik om du frågar mig. Tycker plattan växer efter varje lyssning och jag vänjer mig mer och mer vid ljudet som jag som vanligt tyckte var lite "tunt" i början. Bra platta från "the defenders of the koklocka" i det buskbollsfyllda Bohuslän. 

Björnarna - Spela Snabbare CD

Jag är helt övertygad om att någon mixtrat med mitt huvud när jag sovit. För dom tidigare av mig så toksågade Björnarna har med sin nya giv fått mig att lyssna igenom hela plattan i ett sträck. Och flera gånger dessutom.  Första låten "Varför" måste jag säga är en riktigt bra trall-rökare. Intresset falnar dock allt eftersom hos mig, men ändå. Det låter sjukt mycket DLK över Björnarna, och Total Egon åker med där också. Både vad gäller riff och låtuppbyggnad så dyker Mart upp i skallen. Och enligt mig då "tyvärr" så är det DLK's "Sagoland" period jag refererar till. Total Egons 7'' och "Le Som En Fotomodell" är ju som bekant världens bästa trall-plattor, så att begära att någon ska komma i närheten av dom går inte. Ibland smyger det även in lite Räserbajs i alltihop och då blir det alldeles för tjo och tjimmigt för mig personligen. Men om jag tar allt för vad det är, att Mats Sjögren 47 år  lyssnar på en trallplatta släppt 2025. En genre som intresserat mig mycket måttligt efter 1994. Ja då måste jag ju säga att det är helt okej. Men tar jag plattan och flyttar den utanför nämnda genre, ja då är det en helt annan historia. Och angående låten "Spela Snabbare" så är det ju såklart så att hastigheten spelar ingen roll ;-) Det är svänget som gör't. Formidabel instrumenthantering gör den till ett obligatoriskt köp om du är torsk på trall. Och det gör du hos Second Class Kids. 

Pastoratet - Högexplosiv LP/CD

Fy fan, nu knakar det i råpunkfogarna kan jag lova. Har ju skrivit om Pastoratet förr och varit väldigt sparsam med positivitet, även om jag påpekat att jag gillat varje släpp mer än det förra osv... Och så är fallet även denna gången. Skillnaden är väl att denna gången är det MYCKET bättre än tidigare släpp. Fast jag egentligen inte vet vad som är annorlunda? Men jag tror att det är så enkelt som att det är mycket bättre låtar här. Det rör sig ju fortfarande om melodiös punk på svenska, ibland väldigt USA-influerad. Men i mina öron så är det mer Bad Religion än Nofx-trams, rakare låtar och mindre meckande med en massa stop-and-go partier, synkoper och skit. I vissa låtar tycker jag mig höra en del grejer som skulle kunna vara gjorda av ett gäng andra gubbar från Schlätta, Cosa Nostra. Och det är ju inte fy skam. Sedan finns ju grejer kvar som jag tidigare inte uppskattat som alla änglakörer och "whööö-ööö-ööö" körer. Men här slinker dom igenom utan allt för mycket muttrande. Om det beror på gott fredagshumör eller vad det är vet jag inte. Och jag föredrar fortfarande en skrikande Goran framför när han håller tillbaka och sjunger rent. Men som helhet så har jag inga problem med att lyssna på skivan i ett svep förutom låten "Kl.2 full redan vid 21" som är en riktigt seg historia. Jodå, så att'e.... Det kan mycket väl hända att denna åker fram och på igen i framtiden. Släppt av Second Class Kids, där den även köps. 

Barren Futures - Modern State Slow Suicide Kassett

Hyfsat nytt band detta från Göteborg/Falköping, men medlemmarna figurerar och har figurerat i en hel drös band genom åren. Det tog ungefär 10 sekunder in på denna kassett, så hade Barren Futures fångat mitt intresse. Öppningsriffet, stoppet, och vrålet när "Monoculture Of Free Thinkers" drar igång. Käng i botten med feta rock'n'roll influenser är grundbulten i alla sex låtar på denna kassetten, och jag gillar det som helvete och har haft svårt att plocka ur den ur kassettdäcket för att komma vidare i recensionshögen. Så bra är den tycker jag, så ni som väntat på era recensioner har svaret på varför här. Har läst tidigare om bandet att det skulle vara en del metall instoppat, men jag hör inte mycket av det faktiskt, utan rock'n'roll-käng är känslan jag får. Dom sex låtarna är inspelade vid 2 olika tillfällen, men det är inget man tänker på för låtarna och soundet på det hela går i samma mönster. En sak som jag måste lyfta fram är gitarrsolona. Vilka jävla bra solon! Det reagerade jag på direkt. Svinsnygga rock'n'roll solon och små "räkor" instoppade som sitter som en krocketklubba på smalbenet. Ett band jag kommer följa med stort intresse, och hoppas på ett vinylsläpp inom en snar framtid. In på deras bandcamp och lyssna och köp samtidigt kassetten.  

Halvdanpermanent # 3 Medelpad Fanzine+kassett

Ett mastodontprojekt detta, det måste jag säga. Att landskap för landskap beta av trall & skatescenen i Sverige från 90-tal fram till nu. Jag har ju sett dom två tidigare utgåvorna (Gästrikland och Värmland), men inte brytt mig om att skaffa dom. Det ångrar jag nu efter att ha sträckläst detta tredje nummer. Trots att det rör sig om två genrer jag inte är speciellt intresserad av (bortsett från ett gäng trallband som jag kan uppskatta) så är jag ju en man som uppskattar nörderi av allehanda slag. Och här har tralloraklet Rille hittat en likasinnad autistisk vän med specialintresset "skatepunk" i Andre' Nordin. Några av banden har jag hört i förbifarten på senare år, oftast i recensionssammanhang, och något för en sisådär 30 år sedan. Dom båda redaktörernas spetskompetens inom respektive genre gör ju intervjuerna underhållande och läsvärda oavsett om man gillar banden eller inte. Dom har grävt djupt och researcharbetet är gjort med bravur, vilket gör att det säkert kan uppfattas som internt ibland. Men det är absolut inget som stör. Föga förvånande så är det banden som höll på på 90-talet jag uppskattar mest att läsa om, men det kan ju vara av den enkla anledningen att jag köpte mycket demos och fanzines då med och känner igen namnen och lyssnade på betydligt mer trallpunk då. Hade t.ex flera nummer av Fishzine och någon kassett med Skaplig Fraktur som båda är intervjuade här. Dock var det inga "problem" att plöja resten av intervjuerna eller artiklarna heller. Även om jag är 100% ointresserad av vilken som är NOFX bästa låt, hur många ggr Adhesive spelat på Pipeline i Sundsvall eller historian bakom begreppet skatepunk. Så älskar jag nörderiet och kärleken till det dom gör. Och om tillfälle ges, så läser jag gärna del 2 i skatepunkhistorian. Jag hoppas att dom ror detta projekt i land även om det dröjer 25 år till, och jag skall försöka få fatt på dom tidigare numren. I alla fall pappersdelen av dom. Kasetten innehåller som ni kanske visste låtar med banden som medverkar i tidningen. Är du ett stort fan av trall och skatepunk så är köp obligatoriskt, men funkar alltså även för vänner av punknörderi. Köp från halvdanpermanent@gmail.com  

Deny - Call Of The Void 7''

Senaste given med Deny som till slut letade sig hit, som vanligt släppt på Flyktsoda. Och innan någon öppnar käften att jag kanske inte kommer skriva vad jag tycker om den eftersom jag spelar ihop med en av medlemmarna i Bödel, så kan ni vara lugna. Jag lovar att jag kommer vara helt ärlig i mitt tyckande... Inga problem där. 4 låtar innehåller denna 7'' och det landar i drygt 7 minuters musik. Och dom hinner med rätt mycket på dom 7 minuterna. Lite för mycket för min smak kanske? Första, och tillika titellåten, blir jag inte kompis med alls faktiskt. Alldeles för glättigt riff i versen enligt min kompass, och trots bra tryck på aggressiviteten i sången så låter det lite klent. Och ihop med (US)hardcore-viftamednävenochsjungmed-refrängen så har jag svårt för den trots massor av lyssningar för att se om det kanske lossnar för mig med. Dom följande 3 låtarna är betydligt bättre, men jag kommer på mig själv i varje låt med någon, ibland pytteliten, grej jag tycker man kunde skippat. Jag fattar ju att alla inte är som mig och uppskattar när det bara mosas på. Och jag fattar att band vill ha med lite småtrix för att nyansera och skilja sig från mängden lite. Och tro det eller ej, men jag fattar också att dom flesta inte håller med mig vad gäller denna 7''. Men nu handlar det ju om vad JAG tycker. Och jag måste nog säga att detta är den platta jag gillar minst med Deny. Den är absolut lyssningsbar, något annat påstår jag inte. Men dom har gjort mycket bättre förut. Kanske därför jag låter extra gnällig i denna recensionen? För att jag vet vad dom är kapabla till... Eller är detta hur det kommer att utveckla sig framöver? Den som lever får se. En 3 av 5 skiva för mig. 

Rövsvett - Starkare Kaffe Till Jul 7''

Rövsvett, en institution i svensk hardcore efter över 40 års oförtrutet vevande utan pardon. Rövsvett är ju ett band som ligger mig otroligt varmt om hjärtat som jag har att tacka för mycket. Dom var den stora inkörsporten till råare hårdare punk för mig. Allt på grund av en skolresa till Göteborg som 13 åring och vi hamnade på Dolores och med i min påse därifrån låg Rövsvetts 2 första 7'', deras split 7'' med Raped Teenagers samt Protes Bengts 7''. Givetvis köptes dom på grund av bandnamnet. Väl hemma så vart jag helt hänförd över hur jävla fort det gick och lyssnade om och om igen. Det var det argaste jag hört i hela mitt liv och kort därefter så spenderades en månadspeng på "Sällan studsar en termos" split 12'' och "Lepra Cliff" 7''. Och det har blivit många timmars speltid för dessa plattor. Väldigt många. När Rövsvett år 2024 släpper sin 14:e 7'' (splittar och demosläppet inräknat) så är jag fortfarande idel öra, och jag gillar det som fan. Visst att det går inte lika fort längre, och Lökens från den tiden karakteristiska kulsprutebas kan saknas lite (av mig). Men jävlar att det är fortfarande svinargt! Dom 2 låtarna på A sidan är låtar av klassiskt Rövsvett-snitt som man vant sig att höra dom. Tight, stenhård men ändå sing-a-long vänlig hardcore som får näven att veva. Några tempoväxlingar, någon stop-n-go grej, det man vill ha av Rövsvett finns där. Och där! I början på B sidans "Jag Hatar Mig Själv" så jazzas det på lite som det gjordes i Småland förr. Låten i sig är dock en långsammare rätt mörk historia, men jävligt bra. Kanske rent av min favotit av dessa tre. En stabil release från ett alltid stabilt band. Släppt av Sockiplast Records och Röv Records.

Søndra - Bränn Södermalm Kassett

Ännu en kassett från eminenta Brus-Tapes och den outtröttlige Jon. Ni känner till drillen vid det här laget misstänker jag? 50 ex gjorda, så snooza inte. Denna gången är det Søndra från Stockholm som fått ett gig ifrån Kafe' 44 förra året utprånglat på kassett. Tror att folket i bandet är från lite olika ställen i landet, men tror dom har sin bas i Stockholm. Trots att det är live så är ljudet helt okej ändå får man väl säga. Jag är ju dock dåligt inlyssnad på dom innan, så kanske hade suttit bra med några "riktiga" inspelningar under bältet för egen del. Men vad fan, det är ändå såpass bra så att jag gärna lyssnar om igen på denna. Käng / råpunk är vad det handlar om och det jag gillar med Søndra är att tempot är lite högre än genomsnittet i vissa låtar samt att man håller igen på låtlängderna. Dessa faktorer  höjer energinivån ett snäpp. I alla fall live som detta är. Men vänner av traktorkäng får sitt lystmäte mättat i t.ex "Hjärtlösa människor", så alla inkluderas här. Jag gillar det smått kaotiska höghastighetsvevet mest denna gången dock. Då låter Søndra som bäst i mina öron, när det drar mer åt klassisk råpunk än käng. Jävla hårklyveri det blev nu, men så att ni fattar vad jag menar. Jag tänker kolla in deras studioinspelningar pronto på deras bandcamp, och det tycker jag ni andra skall göra med. Och gillar ni det ni hör så hör ni av er till brustapes@gmail.com och skaffar denna med. Bra skit!

Dom Flygande Chipstuttarna . Nästan Helt Seriöst 7''

På Delirium Tremens vol 2 som köptes för evigheter sedan av Peter-Punk (RIP) så fanns där ett band som hette Dom Flygande Chipspåsarna, vilket ju var ett namn som small högt för en ca 13/14-årig Mask. Hur dom lät mindes jag dock inte riktigt när jag skulle smälla på denna 7'' som skickats till mig. Påsarna har blivit tuttar, och 4 gamla låtar har spelats in igen och släpps nu på vinyl. Och när låten "Ensam hemma" drog igång så var jag med igen. Den kände jag igen. På Delirium Tremens kassetten heter den dock "Fråga Maj-Britt". Jag är ju som bekant svag för återsläpp av gamla bands material, men även om detta är gamla låtar inspelade igen så tycker jag att det är jävligt coolt. Som med så många andra band från den tiden så är det svårt att sätta någon etikett på det, men ändå är det glasklart vilken tidsepok det rör sig om. Det är ganska simpelt och rakt på, vilket ju såklart är tydligare på dom gamla inspelningarna då dom nu är bättre på sina respektive instrument. Det är ganska melodiöst, men inte lalligt. Ganska hårt men inte råpunk. Ja ni fattar... Fanns ju en hel del band i den fållan då. Punk helt enkelt. Och man blir ju svinglad över titlar som "Diggilo diggeley - Vi hatar Herrey". Fan man vill ha mer sådana här (yngre) band idag. Som bara kör efter egen förmåga, nödrimmar och inte stirrar sig blinda på att låta som andra band. Ja ja, hur som haver så gillar jag denna fyra låtars 7''. Om det är av nostalgiska skäl låter jag vara osagt, men dom här gamla banden man hörde på olika samlingskassetter som lite pöjk ligger mig varmt om hjärtat. Så köp denna för fina 40kr från Sockiplast Records som för övrigt drivs av en av medlemmarna i bandet. 

Second Class Kids Magazine # 7

Tidningen tuggar på och är nu framme vid nummer 7 i ordningen. För mig personligen så tycker jag att intervjun med Ulke var mest intressant och den kunde gärna varit lite längre och nördigare. För är det något som Micke och Rille är bra på så är det att nörda ner sig i saker. Vilket återspeglar sig i dom intervjuade personernas svar. Bra research och frågor brukar ju generera i bra svar. Kul också att kamraterna i Pastoratet fick ett par sidor och en väldigt bra intervju. Och där blev man lite påmind om sin egen historia :-) Quarantined-Marcus bjuder på ett gäng recensioner och redaktionen bjussar på något dom kallar "Punkkanon" där dom listar sina personliga topp 20 punkplattor. Även 2 sidor där medlemmarna i Krymplings jämför punken 1994 med 2024... Och Rille raljerar lite kring Punkbåten 2024. Så egentligen så är det väl i ärlighetens namn så mycket som intresserar mig, men då samtliga skribenter är pålästa och dedikerade inom området så läser jag ändå allt med hyffsad behållning. Men till nästa gång önskar jag lite mer "bredd" på intervjuade band rent genremässigt. Köps via Second Class Kids mailorder. 

Śmierć - Op​ó​r CD

Det var väldigt länge sedan jag blev berörd på ett sätt som jag blivit av Śmierćs nya platta. Och då menar jag på ett sätt mer än dom vanliga grejerna som bra texter, bra musik, gött driv osv. För det händer ju ganska ofta. Men det var längesedan jag fick en "vi mot dom" känsla av en punkplatta senast. Man blir påmind om varför man fastnat i den här skiten man håller på med. Motstånd! Att säga nej och protestera mot saker som är åt helvete. Kanske motsägelsefullt enligt en del när det kommer från en 47-årig trebarnsfar boendes i villa med fast jobb. Men det är känslan jag får när jag lyssnar på "Op​ó​r" (som betyder just motstånd). Plattan känns sjukt genomarbetad både vad gäller låtsnickeri, men också valet av ordningen på dom, intron osv. Detta märks tydligast när man ligger och slapp lyssnar på plattan och man får massa bilder i skallen som följer musiken. Men den är precis lika bra när volymen vrids upp och takten ska stampas i golvet. Det ryms både hittiga refränger, melankoli, pepp, vemod och ilska på plattan. På 3 olika språk dessutom då det blandas mellan polska, engelska och svenska. Och inte låt för låt, utan det kan förekomma allt i en och samma låt. D-takts driven hardcore i botten, men med små avstickare åt alla möjliga håll. Hela plattan bygger på temat motstånd och startar hemma i det egna köket och slutar med en gemensam global enad front. Naivt? Ja kanske, men en jävligt härlig känsla. Lätt ett av årets bästa släpp tycker jag. Bara att skaffa... Återigen släppt av anrika Nikt Nic Nie Wie, och Prank Records.

Bad Dreams Always - Hagelbössan Brann Av CD

Fagerstas tappraste hardcorekrigare är tillbaka igen med en ny platta, och skam den som ger sig. Tror dom har hållit på sedan slutet av 80-talet med sin crossover-hardcore. Som nu känns mer hardcore och mindre crossover än tidigare. Tycker dom rör sig i samma landskap som Rövsvett håller till i nu för tiden. Det är argt som fan, rakt på och som dom själva säger "Inget krångel". Tempot hålls uppe bra plattan igenom och det varvas mellan både klassisk tvåtakt och d-takt lite beroende på låtarnas struktur. Jag tycker faktiskt att denna plattan är riktigt bra och tycker väl att Bad Dreams Always står lite i skymundan i den svenska hardcorescenen. Kanske vill dom ha det så, men lite mer snack och omnämnande tycker jag absolut att dom förtjänar. Tror dock att dom hamnat iden klassiska fåran där man är för mycket hardcore för kängligan, och för kängiga för hardcorekidsen och på så vis "faller bort" lite. Men med det sagt så tycker jag absolut inte att BDA ska ändra på något dom gör, för dom gör det jäkligt bra. Stort plus för svenska texter. CD'n innehåller 10 låtar och det är helt perfekt för deras mangel. Plattan är släppt av Dala Destroi Records. Kolla in om ni av någon anledning missat dom.

Ztereotyperna / Akta Dig! - Något För Ingen Split CD

En rejäl jävla uppryckning har skett sedan jag senast skrev om Ztereotyperna. Det är det första jag konstaterar, då jag senast inte ens fattade om det var på riktigt eller om dom drev med mig? Det var riktigt jävla uselt. Nu tycker jag mig kunna höra spår av band som t.ex Sabotage 81, Tredje Könet osv. Inte lika bra som dessa nämnda band, men det är åt det hållet det drar. Det är hyffsat trallvänlig punkrock det handlar om. Sången ligger dock helt mupp i mixen, och då jag inte är speciellt förtjust i rösten i sig så blir det rätt så enerverande tyvärr. "Socialt självmord" är väl låten som tilltalar mig mest. Splitkamraterna i Akta Dig! vet i fan vad jag ska skriva om, haha. Jag gillar dom inte alls, trots att dom är lite "råare" än Ztereotyperna. Det känns plojigt som fan och låtarna i sig är rätt rötna. Jag fattar att dom är unga och kanske inte har spelat så länge, och det är fine. Men jag hittar ingen feeling i låtarna. Att dom är unga och arga fattar jag, men sen fattar jag inte mer. Men som jag skrivit tidigare nån gång så är väl inte deras målgrupp 47-åriga gubbar. Plattan avslutas med ett knippe livelåtar... Blev inte mycket vettigt skrivet här, men det är svårt att vara kreativ när det handlar om grejer man inte gillar. Bara att önska båda banden all lycka i framtiden och att dom skiter i vad folk tycker och bara kör på. Ett långfinger i ögat på gubbpunkarna! Köp från Dö Fisk Records.

Lastkaj 14 - Djävulskorset CD

Visst fan glimtar det till stundtals, det skall jag erkänna. Men det vore väl fan om det inte skulle göra det, efter massor av år och plattor i ryggen. För sjukt produktiva är dom, det måste man ge dom, då dom sprutar ur sig plattor. Tror detta är sjätte plattan jag recenserar med dom, men det kan vara fler. Och det finns även ett gäng jag inte skrivit om, så det är ett jävla tempo på släpp. Men trots den positiva inledningen så kan jag inte förmå mig att gilla Lastkaj 14. Trots att dom förmodligen gör precis allting rätt med tanke på deras popularitet.  Och nej, jag "hatar" inte trallpunk, men 90% av trallen jag uppskattar är från början/mitten av 90-talet. Alltså det som jag växte upp med. Och jag tycker inte att det finns många likheter på dom banden och Lastkaj 14 (eller dom flesta andra nutida trallbanden heller). Min största reaktion i lyssnandet på plattan kom när jag hörde en snutt från Arja Saijonmaa i låten "Spegeln". Trots att allt är välgjort, varierat i tempon, udda inslag av instrument osv så blir ändå helheten en enda röra och jag kommer inte ihåg specifika låtar fast jag lyssnat flera gånger. Men jag tror inte att jag kan skylla allt på Lastkaj som band, utan mer på genren i stort. Att det är inte min grej, hur mycket jag än lyssnar. Har ju recenserat MASSOR av plattor i genren dom senaste åren, och dom som fastnat är väldigt lätträknade. Vi skall ju spela med Lastkaj + en hel hög trallband på Close-Up båten i Maj, och jag räknar kallt med kölhalning, gång på plankan m.m, men ser fram emot det trots allt. Köpes från Second Class Kids som vanligt. Du vet om du gillar det eller inte. CD'n innehåller även EP'n "Trallkrucifixet" som bonus så det är en jävla massa låtar. 

Helvetesmaskinen - Slacker Superstar LP

Hade inte hört en ton av Helvetesmaskinen innan jag satte på LP'n för första gången. Men dock sett namnet och skivan på olika Facebooksidor när man suttit och slökollat. Hade väl mina aningar (fördomar) om hur det skulle låta. Men då jag trodde att det skulle vara seg sena Ebba Grön/Imperiet skval, så blev jag positivt överaskad. Visst låter det Stockholmskt 80-tal om det, men jag tycker att det finns en svärta och en underliggande melankolisk postpunk som i vissa låtar blir mer påtaglig, för att i nästa stå tillbaka. Ibland får i alla fall jag lite Liket Lever vibbar. Dom ligger där och lurar och svärtar ner den annars förhållandevis snälla och melodiösa/popiga punkrocken. Det drar mer åt Johan Johansson än Thåström om ni förstår vad jag menar då. Dom hade suttit som handen i handsken på den gamla samlingen "Ståkkålmsjävlar", där en del band, liksom Helvetesmaskinen, använde sig av synth. Har en känsla av att Helvetesmaskinen mer tilltalar bittra 40-plussare som mig själv än pissförbannade 18 åringar, för hade en 18-årig version av mig hört denna plattan så hade jag avfärdat den direkt som popskit. Så även om det inte är någon platta jag kommer spela sönder, så kan jag ändå se något i den som stundtals tilltalar mig. Kan vara så att detta är en så kallad "humörsskiva" som pendlar mellan "tråkig" och "bra" beroendes på dagsform? Svår platta att skriva om i alla fall då jag tyckt att den låtit annorlunda varje gång jag lyssnat på den. Släppt av Mocko Records. 

Ärkepucko / Bror Duktig - Livet Suger Split LP/CD

Lastkaj 14 drog ju igång ett punkstipendium man kunde ansöka om och "vinnaren" av detta fick då släppa en platta. Mycket hedervärt initiativ måste jag säga. Och här är då årets vinnare som är Ärkepucko från Falun och Bror Duktig från Lund. Och av dessa två band så är det helt klart Ärkepucko som tilltalar mig mest med deras melodiösa punk med refränger som sätter sig i skallen. Dom håller det relativt enkelt med snyggt arrangerade låtar och schyssta texter. Det finns något melankoliskt i deras musik som jag uppskattar. Och dom besparar lyssnaren en massa flåshurtiga gitarrslingor och änglakörer, vilket uppskattas mycket. Tillsammans med N:A Hospitalet och Slaveriet så är detta ett band i den melodiösa svenska punkmyllan anno 2024 som jag faktiskt blir sugen på att lyssna på ibland. En positiv överaskning! Efter Ärkepuckos 6 låtar så är det dags för 8 låtar med Bror Duktig, och här blir det då genast besvärligare i mina svårflörtade öron. Det är alldeles för mycket Räserbajs... Det är alldeles för spralligt för mig, även om texterna är seriösa. Flinka spelemän och sången sitter där den ska, så där finns inget att anmärka på. Det är helt enkelt inte svårare än att jag inte får ut något av denna spralligare formen av musik. Och det är ju vad jag tycker det handlar om här. Tror dock att Bror Duktig har en ljus framtid till mötes då denna typ av punk verkar må utmärkt idag med tanke på hur mycket plattor det kommer. Skaffas ifrån Second Class Kids. 

Kardborrebandet - Kravaller & Skoskav LP

Ny fullängdare från Kardborrebandet ifrån grannstaden Falköping. Och jag står fast i det mesta jag tidigare skrivit om deras tidigare släpp. Det är alldeles för mycket lull-lull och småmysigt musikaliskt för att jag ska hoppa på tåget. All musik måste inte vara svinförbannad för att gå hem hos mig, men det måste finnas någon form av attityd eller känsla i det som fångar mig. Och det gör det tyvärr inte här. Det är rätt platt och menlöst enligt min mening. Och det är ju vad jag tycker om det som jag skriver här... Det finns ingen anledning för mig att skriva en massa grejer en gång till som jag redan skrivit om dom i tidigare recensioner. Ni kan kolla här eller här. Sorry både bandet och genomschyssta Grönpeppar som släppt plattan. Ska jag lyfta fram något positivt så är det ju givetvis Nannas sång som jag uppskattat sedan jag hörde dom första gången, samt att texterna steppat upp några snäpp (Den där jäkla öl-låten undantaget) . Inget jag kommer lyssna sönder, men jag vet att plattan kommer gå hem i stugorna ändå. Det är ju så här det skall låta nu tydligen.

Kjells Bänk - The Miserable Youth Of Our Time LP

Har skrivit tidigare om Kjells Bänk, och det var väl inget som gjorde några djupare avtryck. Mer än namnet då kanske? Och då inte åt det positiva hållet. Men då dom kör vidare på det, så antar jag att det i deras öron är ett bra namn. Men nu är det ju inte namnet som skall bedömas utan vad jag tycker om musiken. Att musiken som går under punkparaplyet är ganska spretigt är jag ju medveten om, och jag tänker inte likt gubbarna på "Jag minns min punk" börja dividera om vad som är punk eller inte. MEN. Hade jag hört Kjells Bänk på radion, så hade jag inte hajjat till och tänkt att "fan spelar dom punk här"? Det här känns väldigt indie-popigt. På sin höjd att jag skulle kunna härleda något enstaka riff som en sena Hellacopters referens, eller ett gubbslött Sator typ. Det är otroligt refrängbaserat och överlag väldigt snällt och melodiöst 4-taktande skivan igenom. Välspelat skall sägas, men väldigt långt ifrån hur jag vill ha "min" punk. I pressreleasen kan man läsa om både energi och garageskitig punkrock. Men där har vi väldigt olika referenser jag och Grönpeppar som släppt den. Och så även jag och bandet själva som beskriver det som "punkig garagerock". Jag tänker dock gubbsurt fortsätta att hävda att det på sin höjd är punkinfluerad indie. Jag gillar det inte alls och skivan ger mig absolut inget, men jag tror inte heller att bandets främsta målgrupp är 46-åriga gringubbar. Så jag hoppas och tror att dom skiter blankt i vad jag tycker... 12 låtar innehåller LP'n i alla fall som jag tror finns att köpa nu. Den kommer att stå orörd här hemma, så är det någon som vill ha den så fås den mot portot. Dra ett mail till mig i så fall. Det känns schysstare att någon som kommer lyssna på den har den i sin ägo.

Hard Pass - Hardcore 2024 7''

Sällan har en titel varit mer spot on än denna. Hardcore 2024 är precis vad det handlar om här. Dom var ett av dom banden jag gillade mest på "Greetings From Sweden vol II'' som Quarantined släppte för ett tag sedan så jag såg verkligen fram emot att höra denna 7'' (som först kom på kassett i endast 50ex). Bandet innehåller medlemmar med en diger meritlista, men det är skit samma här att rabbla en massa, för Hard  Pass förtjänar och klarar att stå på egna ben. För Hard Pass från Malmö låter precis som det gör i mitt huvud när jag tänker på ordet "hardcore". Det är snabbt, ilsket och ett jävla driv framåt. Och man hör influenser från hardcorens alla hörnstenar, nytt som gammalt, svenskt som amerikanskt, Black Flag till "gråtcrust". Här finns allt, och det låter svinbra! Basspelet måste jag lyfta lite extra, för fy satan vilka grejer det bjuds på där i bakgrunden som kryddar upp allt ett snäpp till. Till och med hockeykörerna i avslutande "Is this what it is meant to be" slinker igenom utan anmärkning. Bara en sådan sak... Rekommenderar verkligen denna 5 låtars pärla som släppts av Quarantined och De:Nihil Records.