N:a Hospitalet / Pastoratet - Bara Skiten Avtar 12''/CD

 

Två tidigare bekanta band delar på en platta. Eller ja, i fallet Pastoratet så innehåller dom ju medlemmar som jag umgåtts med i snart 30 år. N:a Hospitalet tyckte jag ju var helt okej på deras förra platta, men nu har dom höjt sig som fan tycker jag. Det handlar fortfarande om exakt samma typ av jävligt enkel 77-aktig punkrock med texter på svenska. Men låtarna här är helt enkelt bättre än senast. Dom håller det jävligt enkelt med få ackord och garanterat meckfritt vilket är jävligt befriande och ganska ovanligt vad gäller det Second Class Kids brukar släppa. Och sångerskan Rebecca förtjänar verkligen allt beröm hon fått i andra recensioner, för hon höjer verkligen N:a Hospitalet ett par snäpp. Tveksamt om jag skulle gilla det lika mycket med en skitnödig gubbe på sång. Av dom fem låtarna är det bara avslutande "En regnig dag" som jag inte riktigt tilltalas av. Svinsimpel, svängig punkrock med hjärtat på rätta stället och bra skrivna texter. Jag gillar't som fan och KRÄVER att nästa släpp blir en egen 7''! Pastoratet då? Är ju alltid lite knivigt att skriva om band där några av medlemmarna är vänner till en sedan snart 30 år som tidigare skrevs. Men Pelle har ju skickat hit plattan så det är väl bara att köra... Det är väl den ultimata hybriden av amerikansk och svensk melodiös punk. För egen del så tycker jag att det är synd att tonvikten tyvärr lutar åt det amerikanska hållet och banden på Fat Wreck / Epitaph. Första låten "Äckel" är väl den jag gillar bäst om jag ska välja en, då den är lite rakare och innehåller textrader av Eddie Meduza. Mitt största problem är väl att även när det är tänkt att det ska låta förbannat, så tycker jag inte att det gör det ändå. Det blir liksom inget tryck eller aggressivitet pga alla stämmor, slingor och whööö-hööö körer. Bättre än tidigare plattor tycker jag dock att det är, om det skulle vara av intresse för någon. Tror dock dom flesta är tvärtemot mig och gillar Pastoratet och det gör ni rätt i, för jag hör ju att det är bra. Det tilltalar mig inte bara. 5 låtar från varje band är det förresten, och 5 av dom kommer jag lyssna på igen massor med gånger.

Pastoratet - Ur skitig synvinkel CD

Pastoratet här ifrån Tidaholm är här med sin sprillans nya platta "Ur skitig synvinkel" som dom släppt själva på Idiot Records. 12 låtar är det på den och den klockar in på ca 45 minuter. Jag har dock inte klarat att sträcklyssna hela skivan i ett svep, utan fått ta det i omgångar. Det är absolut inte dåligt framfört på något sätt utan det är bara det att det handlar om musik jag vanligtvis inte slår frivolt av lycka av när jag hör. Kan ju säga att skivan är långt mycket bättre än jag trodde den skulle vara. Men 45 minuters korsbefruktning av amerikapunk av den snällare sorten, svensk punk, och hårdrockssolon deluxe är bara inte min grej riktigt. Stundtals gillar jag det, speciellt när tempot dras upp och sången intensifieras ett snäpp, något det gärna hade fått vara mycket mer av enligt mig. En återkommande grej som jag inte gillar är alla dessa synkoper, "stop & go" partier och alla stämmor på sången, men det är ju min högst personliga åsikt. Jag tycker att det tar udden ur energin rätt mycket, visst att det funkar ibland men här blir det för mycket. Sen tycker jag även att låtarna är i längsta laget. Sjukt sinne för melodier har dom dock och vissa grejer fastnar i skallen varken man vill eller inte, helt omöjligt att värja sig emot, så där har dom verkligen lyckats. Slutsatsen blir dock om ni frågar mig en skiva med fler dalar än toppar.

Pastoratet - Högexplosiv LP/CD

Fy fan, nu knakar det i råpunkfogarna kan jag lova. Har ju skrivit om Pastoratet förr och varit väldigt sparsam med positivitet, även om jag påpekat att jag gillat varje släpp mer än det förra osv... Och så är fallet även denna gången. Skillnaden är väl att denna gången är det MYCKET bättre än tidigare släpp. Fast jag egentligen inte vet vad som är annorlunda? Men jag tror att det är så enkelt som att det är mycket bättre låtar här. Det rör sig ju fortfarande om melodiös punk på svenska, ibland väldigt USA-influerad. Men i mina öron så är det mer Bad Religion än Nofx-trams, rakare låtar och mindre meckande med en massa stop-and-go partier, synkoper och skit. I vissa låtar tycker jag mig höra en del grejer som skulle kunna vara gjorda av ett gäng andra gubbar från Schlätta, Cosa Nostra. Och det är ju inte fy skam. Sedan finns ju grejer kvar som jag tidigare inte uppskattat som alla änglakörer och "whööö-ööö-ööö" körer. Men här slinker dom igenom utan allt för mycket muttrande. Om det beror på gott fredagshumör eller vad det är vet jag inte. Och jag föredrar fortfarande en skrikande Goran framför när han håller tillbaka och sjunger rent. Men som helhet så har jag inga problem med att lyssna på skivan i ett svep förutom låten "Kl.2 full redan vid 21" som är en riktigt seg historia. Jodå, så att'e.... Det kan mycket väl hända att denna åker fram och på igen i framtiden. Släppt av Second Class Kids, där den även köps. 

Headless Frank / Anti-Lam Front - Split 7''

Skiva nummer 2 av 3 som kom från Second Class Kids denna gången. En split 7'' med Headless Frank från Sundsvall och Anti-Lam Front från Trondheim i Norge som kommer i gatefoldomslag. Det är skatepunk det handlar om i båda fallen även om dom skiljer sig en hel del i hur dom låter. Headless Frank har 2 låtar på sin sida och den första låter precis så som jag kommer ihåg musiken ifrån något skateboardspel till Playstation på 90-talets andra halva. Inte mycket till beskrivning kanske, men det är det första jag kommer att tänka på. Har ju ingen som helst koll på denna typen av band, men det är lättsmält och melodiöst och sätter sig i huvudet efter ett par lyssningar varken man vill eller inte. Föredrar ju helt klart den första låten då den är lite punkigare i sin framtoning och inte alls lika hurtig som den andra. Deras sida är väl helt okej, men inget jag kommer plocka fram och spela frekvent. Är man torsk på 90-tals USHC så är det nog en hit dock.

Norrmännen i ALF då? Ja det är väl heller inget jag kommer plocka fram så ofta kanske, även om dom också låter jävligt kompetenta inom sitt område. Mina begränsade referenser till trots så tycker jag att det låter som banden på Fat Wreck lät eller låter. Spelskickligt, småmeckigt och tight som helvete. Dock är det i mina öron alldeles för snällt. Första låten får mig av någon anledning att tänka på Pastoratet här i från stan. Det är hurtigt som fan med massa gitarrslingor och stämsång. Den andra är en långsammare molligare historia, men med den gemensamma faktorn att melodierna står i fokus. Återigen så tror jag att gillar man Fat Wreck banden så gillar man detta. För den enda skillnaden är att här är sången på norska (Trönder dialekt). Nu behöver jag en dos Skitslickers...

Second Class Kids Magazine # 7

Tidningen tuggar på och är nu framme vid nummer 7 i ordningen. För mig personligen så tycker jag att intervjun med Ulke var mest intressant och den kunde gärna varit lite längre och nördigare. För är det något som Micke och Rille är bra på så är det att nörda ner sig i saker. Vilket återspeglar sig i dom intervjuade personernas svar. Bra research och frågor brukar ju generera i bra svar. Kul också att kamraterna i Pastoratet fick ett par sidor och en väldigt bra intervju. Och där blev man lite påmind om sin egen historia :-) Quarantined-Marcus bjuder på ett gäng recensioner och redaktionen bjussar på något dom kallar "Punkkanon" där dom listar sina personliga topp 20 punkplattor. Även 2 sidor där medlemmarna i Krymplings jämför punken 1994 med 2024... Och Rille raljerar lite kring Punkbåten 2024. Så egentligen så är det väl i ärlighetens namn så mycket som intresserar mig, men då samtliga skribenter är pålästa och dedikerade inom området så läser jag ändå allt med hyffsad behållning. Men till nästa gång önskar jag lite mer "bredd" på intervjuade band rent genremässigt. Köps via Second Class Kids mailorder.