lördag 11 juni 2022

Scavengers Circle - In Futility LP

Recenserade ju deras förra MCD här  och mycket är väl egentligen sig likt... Fortfarande "metalpunk", jävla skituttryck, som gäller men det känns lite sletnare denna gången. Lite skitigare. Kanske gammeldödsen fått lite mer utrymme här? Det är lite öststatsfeeling över det... Grått, sletet och lite trasigt, haha. Dom plockar som sagt från flera olika genrer, men håller det ändå enkelt utan att det blir tråkigt. Metall-inslagen är ju plockade från dom rätta ställena, så det är inte något finlir eller matematiska ekvationer som behöver lösas för att fatta, och dom står ju trots allt med ena foten i punkträsket. Gillar även Johans trumspel som är både fladdrigt och tight på samma gång... Svårt att förklara i ord, men det låter jävligt levande och inte så tillrättalagt. Som trummis slår man olika hårt i anslagen, och det är inte mixtrat med i efterhand får jag för mig. Och det gör att det blir mer nyanserat. Mitt förslag blir även denna gången att kolla upp Scavengers Circle på deras bandcamp om du tvekar på att slå till. Men jag lovar att plattan växer för varje lyssning så ge det några snurr. Bra skit som jag hoppas fler upptäcker.

tisdag 7 juni 2022

Punktering - 100% Kränkt CD

Nähä du Grönpeppar-Martin... Mig lurar du inte. Bara för att KKPA fick bra recension så får inte alla trallband det. Nej då, skämt och sido. Men Punktering, ja dom heter så, från Göteborg? funkar inte alls. Band som lät så här gick det 13 på dussinet för en sisådär 25-30 år sedan. Varenda håla här på schlätta hade minst ett trallband med pocka-pockatrummor, halvsur sång, klämkäcka texter, smått krystade rim och glada tjo-ho tillrop. Det kanske var småkul i lagom doser då, men nu klarar jag det inte alls. Det kliar på hela kroppen och ångesten kryper på. Den här funkar nog bara på den mest notoriska trall-samlaren som köper och sväljer allt inom genren. För er andra finns det bättre alternativ om det skall köpas trallpunk. Tippar på 60kr + porto från Grönpeppar Records. Sorry...

måndag 6 juni 2022

Myteri - Illusion CD

En av mina äldsta och käraste vänner, Franz som hanterar basen i Myteri, sa till mig att "du skulle inte ens pissa på oss om vi brann" när han gav mig deras första släpp "The Silent Death" i näven. Han känner mig ganska väl, haha. Men även om JAG inte varit överförtjust i deras släpp så har jag följt dom med intresse, för jag förstår ju varför så många gillar dom för satan vad duktiga dom är på det dom gör. Men när jag lyssnat på den sprillans nya "Illusion" så är jag inte alls så avigt inställd som jag brukar vara till det som i folkmun går under namnet neocrust. Om det är Myteri som ändrat lite på sig eller om det ät jag som har en bra dag låter jag vara osagt. Det är ett helvetes fipplande och slingande på gitarrerna, men grundriffen är ju oftast ganska raka och dom håller ju tiden bra. Inga evighetsepos med 12 olika strukturer/tempon/riff i samma låt. Myteri får på denna plattan in allt det på 3 minuter, och då funkar det bättre för mig. Det blir inte en massa döpartier utan sång med en massa meck bara för meckandets skull, så tag lärdom av det andra band i samma genre. För mig är det en platta som gör sig bra i bakgrunden när man grejar med annat, men då får ni ha i åtanke att jag föredrar Dischange framför valfritt nutida (neo)crust band alla dagar i veckan. Dom lite tralliga (hittade inget bättre ord) "Insomnia" och "Själslig höst" är favoriterna för mig. Jag kommer inte spela sönder plattan men jag hoppas och tror att "Illusion" kommer gå varm i mången vardagsrum. Det förtjänar ni! Det du Franz... det trodde du inte. Köp av Halvfabrikat.

torsdag 2 juni 2022

KKPA - Pestens Tid LP/CD

Strebers! Ibland låter KKPA så mycket Strebers så det är helt sjukt. Och kanske är det därför jag uppskattar denna plattan så mycket mer än jag brukar uppskatta trallpunk gjord efter 1995? För Strebers gillar jag som fan även om jag inte lyssnar på dom så ofta längre. 14 låtar bjuder KKPA på och jag har faktiskt inga som helst problem med att sträcklyssna igenom plattan och den har snurrat ganska frekvent sedan jag fick cd'n för ett tag sedan. Det låter ju jävligt mycket 90-tal men det ser jag enbart som positivt. Det blir aldrig för lalligt eller pajaspunk av det utan det håller sig på rätt sida hela tiden. Schyssta melodier, bra texter och  instrumenten hanteras föredömligt. Dom har ju även den goda smaken att hålla igen på hockeykörer och en massa "whööö-ö-öööööö" som ju tyvärr vart och vartannat band som idag räknas som trallpunk använder sig av i tid och otid... Här är det klassisk stämsång som även den sitter som en smäck. Det har ju säkert att göra med att dom startade redan 1991 då dom svenska "trall"-banden inte var så förbannat influerade av det som några år senare skulle svämma över Sverige från andra sidan av den stora pölen. Tillsammans med Slaveriet sveriges just nu bästa trall/melodiösa/kalla det vad ni vill band. Anthrax flörten i "Tidsmaskin" är ju briljant... Second Class Kids som släppt.

måndag 23 maj 2022

Kardinal Synd / Slutstation Tjernobyl - Split LP/CD

Ny giv från Second Class Kids som dyker upp inom en snar framtid. En split denna gång som jag fått på CD för recension. Måste börja med att säga att det finns varken låtlistor eller någon som helst info att hitta. En liten pappersbit kunde man gott kastat in i konvolutet... För min egen del är det lugnt då jag fick plattan, men skulle ju kännas lite klent om köpevarianten är likadan. Har lite svårt att komma på nåt vettigt att skriva om dom 12 låtarna från Kardinal Synd och Slutstation Tjernobyl, då det inte klickar nämnvärt hos mig för något om banden. Det handlar om trallpunk från båda banden, och välspelad sådan från bägge två. Båda banden är ganska snälla och det drar mer åt Coca Carola och DLK än Strebers och Cosa Nostra. Trots att Kardinal Synd tagit hjälp av Curre (Coca Carola), Bonta (Asta Kask) och Hjalle (Mimikry) så når dom inte fram till mig den här gången, tror att det är farten som påverkar. Det känns som att dom ligger någonstans i mittfåran och plöjer i något mellantempo och jag väntar hela tiden på redig jävla tvåtakt. Det är mysko... för när tvåtakten väl kommer, så känns det ändå segt. Men att det är schysst framfört av kompetenta gubbar råder inget tvivel om. Dom har gjort bättre plattor tycker jag. Slutstation Tjernobyl är väl egentligen ännu snällare och mer polerade och i vissa refränger nästan radiovänliga. Trots det så föredrar jag deras halva av skivan om jag tvingas välja. Med det sagt så skall väl tilläggas att deras halva löper ingen risk för sönderspelning den heller. Det är glättigt som fan och allsångsrefrängerna haglar, men dom känns mer trogna 90-talet. Och kanske är det just därför jag föredrar dom på denna spliten? Jag är ju som bekant en man som gärna sneglar bakåt när det gäller tralligare musik. Att plattan kommer tilltala många tvivlar jag inte en sekund på, men tror inte den kommer passera mina öron efter att detta är färdigskrivet. Så får det bli.

torsdag 12 maj 2022

Panikattack - Ett Sista Farväl Kassett

*Sveriges bästa punkbasist - Check!
*Klockren D-takt - Check!
*Riff a'la 1995 - Check!
*Slutsåld på några dagar - Check!
*Bandet har lagt ner - Check!

Japp så är det... När dom fixat ny pärlasångare i Mange från deras gamla split 7'' kollegor i Återfall och spelat in 10 känghits hos Ced (Anger Burning, Heavy Nukes m.m) så lägger dom ner bandet. Synd då det här är så in i helvete bra. Mycket bättre än deras tidigare släpp, men det finns en anledning så god som någon till detta. Inget tjafs som tystnad mellan låtarna utan allt körs i ett svep. Satan vad man vill ha detta släpp på vinyl. Kassetten har gått varm nästan non-stop i 2 dagar nu, så risk för sönderspelning finns. Radarparet Brus-Tapes & Mosslik som släppt den i 50ex. Slutsåld som sagt , men ligg på dom om en andra upplaga. Den här ska alla ha. brustapes@gmail.com eller mossliktapes@gmail.com Kanske kommer den upp på deras bandcamp? Den som lever får se.

Ursäkta Röran vol 4 - Var God Röj CD

Ett jävla tempo, som tidigare sagts, på Martin och hans Grönpeppar Records. Redan dags för nummer 4 i serien Ursäkta Röran, vars främsta syfte är att sprida ny svensk punk för en billig penning. Gratis om du väljer bandcamp, 60kr för CD'n. Vi har tidigare konstaterat att vår smak skiljer sig en hel del, min och Martins. Detta är dock helt ovidkommande vad gäller mitt fulla stöd till projektet som är hedervärt på alla sätt och vis. En hel del mindre band får ut sina låtar fysiskt istället för att drunkna bland alla digitala plattformar, och får även lite draghjälp då det oftast finns något eller några mera namnkunniga namn som jag antar hjälper att få fart på försäljningen och på så vis spridningen. Mina personliga favoriter denna gången var Left Hand Black och deras lite horrorpunk aktiga låt. Även Röd Revolvers "Hatar er" med återanvända Ramonesriff tyckte jag om. Nu låter dom inte som Ramones då dom sjunger på svenska och har andra sångarrangemang, men visst känns riffen igen... Skit samma för min del dock skall sägas då vartenda riff i musiken jag vanligtvis föredrar återanvänts in absurdum. Trodde aldrig det skulle hända, men får även nämna Mimikry som en av skivans höjdpunkter med. Plötsligt händer det! Just det, Headons tyckte jag var helt okej med. Resterande band var inget jag hjulade runt av glädje av. Hoppas på en stark vol. 5 nu, då jag tycker varken denna eller vol 3 nått upp till dom två första volymerna. Men fight on som vi säger här på schlätta.

onsdag 11 maj 2022

Second Class Kids Magazine # 2

Nummer 2 av Second Class Kids Records tidning som skapats för, att som skivbolagsbossen Pelle säger i ledaren, "få ett brus kring våra egna band". Och som ni kan se på omslagsbilden så är det ju idel band från bolagets katalog. Det är dock inte Pelle själv som står för intervjuandet utan det sköter Mikael Ström (Tradegy bloggen, Schizo Fanzine osv osv) och trallpunksprofessorn Rille Bengtsson (Trall-Metall fanzine för den som minns). Så även om banden inte intresserar mig nämnvärt kanske, så får dessa herrars kunskaper och hjärta och själ bakom frågorna faktiskt alla intervjuer läsvärda och underhållande ändå. Death By Horse intervjun undantaget då, där bandets sångerska intervjuat tidigare nämnda Micke om hans känslor och tankar kring bandet. Det kanske är helt genialiskt och jag som är totalt humorbefriad och emot nytänk, men det är totalt pannkaka i mina ögon. Att jag inte gillar bandet alls kanske också spelar in? Proffsigt tryck och ordning och reda på layouten. Väldigt prydligt gjort. Men summa summarum så blir det ju lite som så att gillar du plattorna bolaget släppt, så gillar du förmodligen zinet då dom ju går hand i hand. Beställ från Scond Class Kids shopifysida.

onsdag 20 april 2022

Mission & Väckelse # 14 / Drop The Bomb # 2 Fanzine

Man blir ju svinglad när det dyker upp nya fanzines. Och Drop The Bomb var ju en jävligt kul överaskning måste jag säga. Första numret har jag inte läst då mitt snålbud på Tradera inte räckte... Vet inte hur många ex som gjordes, men det var jävligt få om jag fattat det rätt. Mannen (gubben) bakom Drop The Bomb är ju ingen duvunge inom "scenen" och petade med Aparat på 90-talet som endast kom i ett nummer. Dock finns inga likheter zinen sinsemellan, så hoppas inte på svinerier a'la Uppsala '95. Eller jo lite förresten, du utdrag ur en Dead Drunk intervju återvinns här. I övrigt intervjuas Rick Titrö och Appäratus, där den förstnämnda är jäkligt bra. Men den stora behållningen är "artiklarna" och även ledaren där Jonas behandlar viktiga grejer som skivsortering, nitpajjar, Jappe-Life och Wolfbrigade. Briljant skrivet alltihop! Så bara dra på Bombardment kassetten och läs på rot. Mission & Väckelse är som vanligt jävligt stabilt och bjussar på bra intervjuer med Flyktsoda-Johan och Protes-Bengt, samt sin vana trogen en gammal goding. Denna gången med Raped Teenagers. Och naturligtvis dom långa, välskrivna och informativa recensionerna som är fria från fjäsk, och alltid en fröjd att läsa igenom. En jävligt kul grej är att det inkommit två svar på Jons ledare från tidigare nummer angående rådande skivpriser inom punken. Två tummar upp där. Ledarsidan är dock fortfarande inte gubbögon-anpassad... Fan Jon, ligger inte dom flesta läsarna och filar på 40+ sidan? Snart kommer en artikel från mig om gubbanpassade typsnitt och andra praktiska tips som underlättar för oss (lite) äldre. 10kr + porto från missionochvackelse@gmail.com , så det är bara att slå till.

söndag 17 april 2022

Kardborrebandet - Helt Inkompetent CD

Kardborrebandet från grannkommunen Falköping är här med sin andra fullängdare, släppt av superaktiva (hatten av)  Grönpeppar Records. Recenserade ju förra plattan och mycket av det jag skrev där stämmer rätt bra på denna plattan med. Det är på det stora hela alldeles för glättigt och melodiöst för att jag ska uppskatta det i 14 låtar. Det är faktiskt en sådan pärs att jag inte ens tänker försöka. Visst att jag kan uppskatta både trallig och melodiös punk, men då blir det nästan uteslutande från sent 80 tidigt 90-tal. Jag tycker att det här blir lite uddlöst och attityden som fanns hos dom gamla banden tycker jag saknas här. Det är liksom för lite dra åt helvete i Kardborrebandet. Det som skall vara ungt & argt blir nästan lite mysigt och lulligt i mina öron. Eller så är det så att jag får acceptera att det är så här det låter 2022. Gilla läget och sitta här hemma gubbsurt och tycka att det var bättre förr. För det skiter Kardborrebandet, med all rätt, i. Och det är ju precis så det skall vara. När man själv började lira så sket man högaktningsfullt i vad nån jävla 40+ gubbkärring tyckte... Men här är det jag som tycker, och jag kommer aldrig fatta eller uppskatta dämpade gitarrmattor, skapartier, stämmor i överföd (änglakörer), hockeykörer osv i MIN punk. Men vill du ha det i DIN så är detta bandet för dig och detta kommer vara en 5+ skiva som du kommer plocka fram frekvent i många år framöver. Tight, välspelat och välarrangerat, men för mig blir det övermäktigt efter en (väldigt) kort stund. Finns endast som CD nu, men vinylen kommer. Måste bara få säga att låten "Bortamatch" är det jobbigaste jag genomlidit på väldigt länge...

tisdag 5 april 2022

Rist - s/t CDr

Testat att köra lite snabba googlingar på detta bandet, men hittills kammat noll. Så jag har således inte en susning om vart dom kommer ifrån, eller vilka som är med. Tycker dock att sångaren låter jävligt bekant,  men hjärnan har inte kopplat ifrån vart än. En CDr med 8 låtar med rätt svängig basic oi!/street/punkrock utan några större utsvävningar. Men det brukar inte krävas att man återuppnfinner hjulet för att jag ska gilla det. Snarare tvärt om, haha. Jag tycker helt klart bäst om Rist när Oi!:en ligger längst fram och det skramlas på och sången ligger på gränsen till att spricka och falla över i fel tonart. I mina öron låter dom 4 första låtarna mycket bättre än dom avslutande fyra som är lite melodiösare och det blandas mer stilmässigt och det spretar, tyvärr åt fel håll. Synd som fan. Förbannad ska i femte låten M-F får ju hjärnan att gå i kok, och ett 70-tals aktigt gitarrlick i sjätte låten "Bedroom eyes" som upprepas in absurdum drar ner den rejält trots en rätt go refräng. Efterföljande "Down down down" är en lite slöare sak som bara åker förbi. Avslutande 6-21 är alldeles för Ramones-ig... Jävlar vad jag gnällt nu. Men dom 4 första låtarna gillar jag, och hade det kommit en 7'' med endast dom på så hade jag köpt den direkt och kört den med jämna mellanrum. Så fokus på det skitiga och skramliga och ni har mig med på tåget. E-mail adressen är handskriven på fodralet , och jag kan fan inte läsa vad det står, haha. Kan vara rist55u@gmail.com , eller rist556@gmail.com. Ni får la testa...

lördag 5 mars 2022

Anti-Metafor - Fucked In Jönköping Kassett

Anti-Metafor satte ju ribban rätt högt redan på första kassetten, och har sedan gått från klarhet till klarhet. Sista pusselbiten föll väl på plats när Vidar tog tag i micken, för det är inte många som klår honom på den platsen. Detta är en livekassett inspelad i Jönköping den 30/10 förra året. Då jag var där och bevittnade det hela så blir det ju lite extra kul att lyssna då man hade en öl eller två innanför västen då. En höjdarkväll var det i alla fall. Kassetten innehåller 15 låtar och ljudet är faktiskt över förväntan bra. Så gillar du Anti-Metafor tidigare så är det väl liksom inte mycket att orda om. Kassetten är släppt av radarparet Brus-Tapes och Mosslik Tapes, som även arrangerade spelningen (Mission & Väckelse). Och jag måste säga att det här är helt genialiskt, att banda grejerna och sedan släppa som kassett. Skaffa den snabbt för det är bara 100 gjorda och jag tror dom kommer ryka fort som satan. Dra ett mail till mossliktapes@gmail.com eller brustapes@gmail.com och passa då på att be om en komplett lista över annat dom släppt eller säljer. Fint som snus detta.

söndag 20 februari 2022

Botched Toe - A False Glimmer Of Hope 12''

Kamraterna bakom Pike Records i Jönköping har varit med och prånglat ut den här 12'' med Engelska Botched Toe, som anförs av James Domestic som återfinns i en drös andra band (bl.a Pi$$er, The Domestics, Tokyo Lungs m.m m.m). Och visst låter det brittiskt, men inte som det ''brukar'' låta...  Åtminstonde inte det jag vanligtvis lyssnar på, och det får ju bli min måttstock tänker jag. Varken Discharge, eller andra vågens käng/råpunk a'la Doom/E.N.T. Visst låter det UK82 ibland, men Botched Toe är mer malande och mässande i sin punk. Ibland får man nästan lite industriella vibbar då det är jävligt statiskt och tempot förhållandevis lågt för det mesta. Första gången jag lyssnade igenom den tyckte jag inte alls om den, och en stor orsak till det är det fruktansvärt tråkiga och (försök till) statiska trumspelandet. Det har väl släppt lite grann då jag försökt släppa trummorna och lyssna på det andra, haha. Och den största behållningen på denna plattan är James svinförbannade mässande sång som är lite annorlunda upplagd, samt dom förhållandevis enkla men gött malande monotona gitarrerna. Så efter ett gäng genomlyssningar så tycker jag ändå att det är en helt okej platta, med trummorna som bromskloss för ett högre omdöme. 10 låtar och du skaffar den för 80kr + porto genom att dra ett mail till pikerec@gmail.com

tisdag 15 februari 2022

Captain 3 Leg / H-Squad / Sub Rats - 31 Uplifting Songs CD

3 band som delar på utrymmet här, dvs ca 18 minuter. Med USA, Sverige och Spanien som hemvist. 2 av banden har jag tidigare inte hört tidigare. Jag är ju inte så överjävligt insatt i grind/power violence scenen av idag, men Amerikanska Captain 3 Leg har ju en jävligt respektabel radda med släpp bakom sig och har tydligen hållt på sedan 1995. Är även en i bandet som har Mortville Records som ligger bakom denna plattan. Jag är föga imponerad dock av deras grind/noise med ''roliga'' texter och samplingar innan precis varenda jävla låt... Som sällan är längre än 10-20 sekunder. Addera massvis med lalliga gitarrslingor/solon, som kanske även dom skall vara lite roliga? Det är dom inte. Gillar jag något med dom? Sången är skitbra tycker jag, och hade dom skippat den där jävla gitarren och hälften av samplingarna hade det varit riktigt bra många gånger. Men nu har dom ju inte gjort det, så det är fan inte bra alls.... Näst ut är H-Squad från Göteborg som ju släppte en svinbra 7'' för några år sedan. Och dom gör en inte besviken denna gången heller. 7 låtar inspelade 2019 bidrar dom med. Har du svårt för ironi och provoceras av icke alltid skitnödigt predikande texter, så är H-Squad inte ett band för dig. Uppskattar du däremot mangel a'la Rupture så har du ett nytt favoritband här. Det ruffiga ljudet är bara ett plus. Avslutar gör Spanska Sub Rats med 4 låtar som inte heller lämnar några större avtryck. Dom är absolut inte dåliga, men känns rätt slätstrukna d-takten till trots. Tycker att dom överlag låter lite knackiga och det kommer liksom aldrig igång. Det stökar för lite och metallriffas för mycket. Plattan köps enbart för H-Squad, så en till 7'' är att önska nästa gång.