Vera Norea - Carnival Dreams LP/CD

Den här gången gör han det svårt för mig, Pelle på Second Class Kids. När han skickar mig en platta med Vera Norea att skriva om. Jag blir nämligen inte klok på den här skivan. Det finns lite (för mycket) av allt på den, allt i från pop till metall går att hitta här, toppat då med tivolimusik. Något som bara Henrik Berggren och i viss mån Lars Demian lyckats få att låta bra i mina öron. Här är det ju ett genomgående tema i både musik, titel och omslag. Men som sagt, så vet i fan om jag tycker det är så lyckat. Tycker att hela skivan är lite för radioskvalig och alldeles för clean i ljudet. Hur uppkäftig sången än är så tas udden ur den bort pga tidigare nämnda saker. En sak är jag dock klar över, och det är att hon har en jävligt behaglig röst att lyssna på. Hade varit mycket roligare med skitigare musik med lite mera attityd, och en mindre "metallig" trummis. Välarrangerat och en hel del snygga passager finns det att hitta på plattan, men i det stora hela så kan jag inte påstå att det är örongodis för mig hur gärna jag än vill. Det är alldeles för metalligt och i mitt tycke uddlöst för ju längre in i plattan jag kommer desto mindre lyssnar jag. Gillar sången, men det är nog allt tror jag. Absolut inget för Mask...

Madam Skam - 6 Låtar Om 6 MCD

En av två utgivningar som Grönpeppar Records släppte nyligen. Göteborgs Madam Skam, som jag själv hörde första gången på nämnda bolags samling "Ursäkta Röran vol 2". Jag var rätt likgiltig till låten dom hade med där, och det är väl inget jag ändrat min åsikt om efter att ha lyssnat igenom denna plattan några gånger. Jag gillar attityden och den frustrerade ärligheten hos bandet, men musikaliskt så ger det mig absolut nada. Deras new wave/postpunk låter i mina öron fruktansvärt enformigt och slött, och jag tappar det helt på vägen och låtarna flyter ihop i skallen på mig. Jag hoppas dock på ett långlivat Madam Skam och att dom tar en jävla plats i gubbscenen och bråkar runt lite. Bara för att inte jag gillar det alls, så tror jag att en hel del andra gör det. Band som Madam Skam behövs helt klart. Kolla in deras bandcamp eller köp ett ex för 50kr av Grönpeppar Records.

Mission & Väckelse # 12 Fanzine

Yes. Den outtröttlige konungen av konsekvens är tillbaka med ännu ett nummer av Mission & Väckelse, och jag känner mig precis så tillfreds som jag brukar efter en stunds egentid med detta zinet. Allt är som det ska. Med den enda skillnaden att Jon är lite gött gubbsur i ledaren denna gången, och fan vet om inte frågorna i vissa fall levlat upp ett snäpp. Jag gillar't. Idel pärlaband som intervjuas denna gången, och Bombardment är återigen värda ett extra plus pga formidabla svar. Nostalgitrippen är denna gången en gammal Byt Ben intervju med underskattade Krunch, och det är grym nivå på den. Men så var det rätt ofta i zine förr. Som vanligt väldigt informativa och välskrivna recensioner, samt Ulles bildkonst. Jag skulle gärna se lite fler gubbsura artiklar i framtida nummer från Jon nu när han har flåset uppe för att fullända missionen. Jag skulle gärna se en om att det så sällan är 30-frågors intervjuer med mäskrecept och favoritsupa nu för tiden. Och så vill jag önska en poster av baksidans "Jävelpolishittler" i # 13. Nej då skämt åsido så är det svinbra som vanligt, och jag gillar upplägget med täta utgivningar och lite tunnare tidning då allt känns mera up to date. missionochvackelse@gmail.com

Disbeat - Onödiga Människor Kassett

Vänner av nymodigheter göre sig inga besvär vad gäller att kolla upp denna kassett från Hässleholms(?) Disbeat som Brus-Tapes nu släppt på kassett. Sex låtar som enligt konvolutet skall vara inspelat redan 2009. För jag tror inte att det finns ett enda riff som inte är använt innan. Så är ju naturligtvis inte fallet, men det är känslan man får. Att man hört det förut. Nu behöver ju detta faktum inte vara till bandets nackdel, då originalitet inte ofta är att likställa med bra. Åtminstone inte i min bok. Jag gillar min käng/råpunk när den är gjord enligt konstens alla regler. Inget jävla krångel! Det tröskar liksom på i ett ganska gemytligt tempo, med dom sedvanliga stoppen och dubbeltjutarna på gitarren. Inget som direkt sticker ut, utan man känner sig ganska trygg i Disbeats sällskap. Dom gör det dom ska, varken mer eller mindre.Men uppfatta inte det jag skrivit nu som gnäll, för jag gillar det. Det är liksom bara så det är. Inget nytt under solen. Men vem fan väljer ett par nya stenhårda kängor när man har ett par redan ingångna man trivs i? Finns det mer inspelat undrar jag? Skaffa ett ex från Brus-Tapes genom brustapes@gmail.com , och köp då även senaste numret av Mission & Väckelse samtidigt. Bra där.
 

Planet Trash - 2020 LP

 

Planet Trash från Bollnäs har hållt på sedan 1994, men ändå flugit lågt under i alla fall min radar. Det enda jag kan komma på att jag hört med bandet är ifrån Äggets "Äggröran" som kom 1995, vilket ju är en stund sedan. Grymt kul att dom skickat hit sin sprillans nya LP, som var en mycket positiv överaskning för mig. Jag trodde att Planet Trash skulle vara mycket tralligare än dom är, och jag säger återigen att fan vad kul det är när man får sina förutfattade meningar bortsparkade. Jag får faktiskt lite samma vibbar av Planet Trash som jag får av min bandkollega Lennarts andra band, Kurt Olvars Rebeller. Det går inte riktigt att peta in dom i någon specifik genre, utan det plockas och blandas friskt från alla håll. Och resultatet blir liksom något så enkelt som snabb punk på svenska. Det är aggresivt utan att vara råpunk, samtidigt som det är melodiöst utan att vara tralligt. Rätt som det är i låten "Blodspår" så kommer en gitarrslinga som jag hajar till och tänker att det låter Perkele. Och på någon låt som ploppar Johan Johansson upp i huvudet, utan att det direkt låter som honom. Måste vara typen av sätt som låten är uppbyggd på eller nåt sånt. Och så håller det på. Det plockas från hela punkspannet och mals ner till att ändå låta Planet Trash. En schysst grej är låten " Försent" som sjungs av en Ylva, som även är med i fler låtar. Men denna sjunger hon hela låten själv och det blir en jäkligt melankolisk skön känsla i låten, tummen upp på den! Den är nog min favoritlåt på plattan tillsammans med inledande "Vill inte vara här" och "Alkad" som jag kan tänka mig blir en livefavorit framöver när det blir dags för sådant. Summan av kardemumman blir att jag gillar deras snabba svenska punk, och jag kommer definitivt plocka fram plattan igen. Inte på daglig basis, men vi är nog inte färdiga med varandra än.

V/A - Ursäkta Röran vol 2 "Vi Fick Fel Adress" CD

Ännu ett släpp i "Ursäkta röran" serien från pigga Grönpeppar Records. Vol 2 är det dags för nu i denna serie av samlingsplattor, och den stora skillnaden gentemot vol 1 är att denna även är släppt i fysiskt format i form av en CD i snajdigt digipack som kostar schyssta 60kr. Men som brukligt är vad som gäller Grönpeppar, så finns den även att lyssna på/köpa digitalt på deras bandcampsida. Jag gillar tanken med denna typen av plattor där man lyfter fram nutida aktiva punkband från i stort sett alla olika genrer som fötts ur punken. Men det är för min egen del också det som gör det hela lite mer komplicerat då det är precis lika stor spridning på genres som det är på kvaliteten av band. Eller kvalitet är väl kanske inte rätt ord att använda, då jag inte syftar på spelskicklighet och dyligt. Utan helt enkelt vad JAG tycker är bra. Alla dom medverkande banden syns ju på bilden av omslaget här ovan så det är ju bara att titta själva och se vad som finns att hitta. Alla banden medverkar med hittills , till dags dato, osläppta grejer och det är ju jäkligt kul. Och visst hittar även jag pärlor här. Kronofogden är ju gamla favoriter och dom gör ju sällan bort sig, och så är inte fallet nu heller. Rock'n'rolliga White Monkey gillar jag och tycker att dom påminner lite om Smooth & Greedy om någon minns dom? Last Climb öser på bra med sin ettriga hardcore. Men överlägset bäst på plattan är City Saints från Göteborg. Ingen aning om jag hört dom innan, och oklart om jag kommer jaga ihjäl mig efter deras egna grejer efter detta. Men river man av en av dom bästa punkrockdängorna som gjorts i Sverige och dessutom gör det tillsammans med originalsångaren vid micken, då är det liksom klappat och klart. Det är Perverts gamla dänga "Du e plast" som dammats av, och Blomgren gör en ju sällan besviken. Lika bra som originalet är den inte, men likväl 1.20 minuters njutning. Både toppar och en del djupa dalar som brukligt är vid denna typen av samlingar, men tycker det är ett kul projekt väl värt att supporta.
 

Exhausted Cocks - Destroy Music Kassett

 

Koklockegänget från Tanumshede är tillbaka med sitt tredje släpp. Ett gillade jag som fan, och ett var jag lite mera skeptisk till. Såg dom live i Mars förra året med, och det gillade jag skarpt. Bra promille både på mig och bandet, haha. Jävligt schyssta lirare med skall tilläggas. Denna gången är det en 11-låtars kassett som skickats hit för sågning, men den kan även avnjutas på Spotify för den som föredrar det. Det handlar åter igen om halmhattsinfluerad punkrock som jag skrivit i tidigare avhandlingar, men denna gången tycker jag mig även hitta lite sleaze-igare riff som letat sig in bland hängslebyxor och buskbollar. Det är liksom schysst jävla punkrock med en hel del attityd och inte alltid helt rumsrent. Detta stör mig dock inte det minsta då det kan vara rätt gött att få lite skit under naglarna ibland. Skulle varit jävligt fett med några snabbare låtar på kassetten, för nu är det fyrtakt rätt igenom. Tror dom skulle låta jäkligt bra med mera fart också, plus att det skulle bryta av bra. Men jag gillar absolut detta, ingen tvekan om det. Inledande "Waste of space", "Vote for me" och framför allt "Train to destruction" är given på sommarens blandband. Skaffa ett ex primitiv punkrock från Bohuslän du med, det svänger bra. Och enligt egna efterforskningar ännu bättre efter ett par kalla... exhaustedcocks@hotmail.com

De Pistolhoters - Det Är Bara Sanningen Som Svider 7''

 

Jag älskar allt med denna 7''! De Pistolhoters, sug på namnet en stund. Ofattbart bra bandnamn måste jag säga. 5 låtar innehåller 7'' som är inspelad redan 2009, men som nu släpps på vinyl av Angry Hudik. 5 låtars ren njutning, punk nåt så in i helvete! Det är uppkäftigt så det räcker och blir över, och De Pistolhoters visar att det går att vara svinförbannade i lite lägre hastigheter. Lo-fi punk från Hudiksvall(?) som är svåra att sätta fingret på vad gäller att jämföra med andra band, men det finns en hel del 80-tal a'la Massmedia och lite Huvudtvätt i soundet. Vad det är för folk med har jag ingen aning om då det är pseudonymer som gäller, men delad manlig kvinnlig sång höjer upp plattan ännu ett snäpp. Det är så jävla mycket attityd att hälften vore nog. Textrader som "Alfakassan era jävla as, jag ska spränga bort er. Ha fest i lågorna och supa hela dagen" får ju igång vilket trögstartat galej som helst. Jag tänker inte skriva mer om plattan, utan det är köptvång på denna. Skaffa från Angry Hudik på stört. Och finns det mer inspelat så släpp det pronto! 

Gamnacke # 5 Fanzine

 

Fläskigt är bara förnamnet på detta det 5:e numret av Gamnacke. Har varit kul att följa med från starten och se utvecklingen av det här, och jag tycker verkligen att det har peakat i dom senaste 2 numren.Framför allt så uppskattar jag den väldigt långe redaktörens uppriktighet och ärlighet i det han skriver. Det fjäskas inte för någon och det kängas ofta och mycket mot de egna leden. Layoutmässigt påminner det en del om Banka Bäver / Backlash tycker jag.  Eller ja, 90-talets klipp och klistra layout överlag. Intervjumässigt så är Bombardment i en klass för sig, jävligt underhållande. Zone Zero intervjun är också underhållande. Ett heavy metal band som höll på under 80-talet som beslutat sig för att dra igång igen. Synd att inte Blodskam intisen håller samma klass, men det går inte att klandra redaktör'n för. Sen finns där också recensioner av skivor / zines såklart, men även filmer och spelningar betas av (väldigt kort, men ändå). Samt då ett gäng artiklar/krönikor som är jävligt kul att läsa. Kanske för att jag känner igen mig själv rätt väl i hans gubbtjurighet? Bara att skaffa detta fetingzine för en ynka tjuga + porto från  herrskolios@gmail.com Tror detta är min favorit bland nu aktiva zines i Sverige, och det mycket pga tidigare nämnda gubbtjurighet. Hoppas på tätare utgivningar i framtiden. 

Spark Punx Forever # 1 Fanzine

 

Alex Päivät är tillbaka med ännu ett nytt zine. Vart han får sin energi till att göra alla dessa zines vet jag inte, men det hade varit gött att få låna lite. Jag har ju inte varit lika överväldigad över alla hans skapelser, men det dom har gemensamt är att dom är välskrivna och innehåller väldigt mycket info om vad det nu är som tas upp. Denna gången är det alltså ett zine om sparkar, eller sparkstöttingar som många väljer att kalla dom.Min relation till att sparka är väl inte så mycket mer än att föräldrarna hade ett par stycken som vi syskon drog runt på som sketongar när vintrarna kom. Jävligt kul hade vi, och om jag inte minns fel så vart det väl bara skrot kvar till slut av dom. Jävligt kul var det också att läsa igenom detta fanzine. Alex har med viss hjälp av andra fått ihop en massa kul fakta och historier om sparkens både historia och nutid, samt en hel del annat. Bl.a en "Sparkrapport från kustlandet", "Sparken och sparkskivorna", VM i sparkåkning, Röster om sparken, en intervju med ett tyskt HC band vid namn Spark m.m, m.m. Det är jävligt underhållande måste jag säga. Det är nästan alltid kul när folk brinner för något till 100% tycker jag. Och trots att en del är skrivet med glimten i ögat, så märker man att det är "ei leikki" i botten. Det är Cimex-allvar för att prata kängspråk. Hör av er till Alex och köp ett ex, det är en bra stunds tidsfördriv att ögna igenom detta zine. separatisten@riseup.net är det som gäller då. Up the sparks!

Brutala Jäveler - Likstank Kassett

 

En googling på Brutala Jäveler ger inte mycket, men jag vet så mycket i alla fall att det är två gubbar med Birdflesh anknytning. 5 låtar på drygt 4:30, så det är fort över. Men det är mycket angenäma minuter och inget utrymme för en massa utfyllnad och tjafs i musiken. Jag tycker att det låter jäkligt Göteborgskt 2000-tals käng/hc i grunden, och det har jag inget emot. Dom ettriga gitarrerna och snabba ackordsbytena samt att det kompas en hel del på ridecymbalen är väl det som gör att jag tänker som jag gör vad gäller soundet, och främst tänker denna sidan sekelskiftet som referens. Det finns även några korta grindexplosioner instoppade, och något stampigt jäkla breakdown parti när man vill skrika med och hytta med näven. Så trots den korta speltiden så hinns det med en hel del och känns varierat. Något jag inte alltid gillar, men här gör det sig bara bra. Förmodligen för att dom fattat grejen att man inte behöver göra grejer in absurdum. Underbart är kort! Jävligt välspelat och ljudet har inget i övrigt att önska så det här var en jävligt angenäm (för mig) ny bekantskap. Jag vill ha mer och gärna då på 7'' formatet. Brus Tapes som släppt och det är endast 50 ex gjorda. Så skaffa ett ex innan dom är väck, för det borde inte vara några bekymmer att bli av med. Bra skit som skaffas genom brustapes@gmail.com

Illin - Demo...n Kassett

Paul från utmärkta Honnör SS / Romantiker / Anti-Metafor /Fuzzy Glue Buzz m.m kör solo på denna 9 låtars kassett som Brus Tapes prånglat ut. Och här är det fan i mig nattsvart kan jag lova... Det är ju inte helt oväntat råpunk i botten, överstyrt och distat utav djävulen. Men här finns mycket mer att hitta. Långsamma gotiska passager, noise inslag, synthar, black metal. You name it. Toppat med Pauls hysteriska sång inbakat i det hela med ett schysst reverb på. Tyvärr måste jag dock säga att den klena ljudbilden tar lite udden ur det hela. Det här hade varit så jävla mycket bättre med en riktigt fet ljudmatta och en schysst mix för att få allt att komma fram som det skall , samt få lite tryck i skiten. Nu blir det lite väl grötigt på sina ställen och allt flyter ihop. Jag brukar sällan ha synpunkter på ljudet, men här hade det behövts panorerats/separerats och rensats lite. Låtarna i sig är annars jävligt bra och snyggt arrangerade. Den plockande odistade gitarren i "Ditt egna dråp" är ju svinsnygg, och det återkommer i flera låtar. Ibland får jag lite Martyrdöd vibbar, men det måste bero på att det är samma känslor jag får när jag lyssnar,  för musikaliskt är det inte speciellt likt alls. Mer än att båda är ganska genreöverskridande och använder samma typ av udda ackordsbyten och slingor. Ju mer jag lyssnar desto bättre blir det helt klart, men jag kommer fan inte förbi ljudet. Det är i risigaste laget tyvärr... brustapes@gmail.com är adressen för att skaffa ett ex. Testa, det kanske bara är jag som är för vek?
 

Mission & Väckelse # 11 Fanzine

 

Silverräven i Jönköping gör allt annat än ligger på latsidan. Släpper plattor, kassetter, vevar i Krimtänk, och fullkomligt sprutar ur sig nummer av detta fanzine. Lägg därtill jobb + familjeliv. Jag är grymt imponerad hur du får dygnet att räcka till? Hatten av , Jon. Jag är ju som bekant kanske en man som inte alltid är helt tillfreds med förändringar, så att dra igenom detta det elfte numret av zinet är som balsam för själen. Allt är nämligen precis som vanligt. Som man vant sig vid, och nästan förväntar sig att ett nytt nummer av Mission & Väckelse skall vara. Intervjuer med bra frågor, som ju ofta är synonymt med bra svar. Och så även här. Denna gången är Tjuvkoppla och Scared Earth utfrågade. Samt en kul grej med Rolf Revolt & Missbrukarna. Sedan ett gäng nummer tillbaka så har det ju återfunnits en grej kallad "Nostalgitrippen" som är en gammal intervju från 80.talet som publiceras igen. Förra numret var det en intervju med just Missbrukarna från 1986. Nu har Rolf fått samma frågor att svara på igen, 35 år senare. Plus att det avslutas med några helt nya frågor. "Nostalgitrippen" denna gången är en Kurt I Kuvös intervju från 1984. Ett band jag aldrig riktigt gillat, men ändå kul läsning. Recensionerna är som vanligt väldigt informativa och välskrivna, och som pricken över i:et så finns ett gäng av Ulles collage återigen med för allmän beskådan. Allt är alltså precis som vanligt. Och jag gillar det skarpt. Som vanligt. Skaffa ett ex från missionochvackelse@gmail.com och då passar ni även på att tjacka lite kassetter och skivor med. Bara be om en lista.

Deny / Chörnobyl - Split 7''

 

Split 7'' med två band från the mighty schlätta i väst, vilket också innebär att jag är mer eller mindre bekant med folk i båda banden. En del väldigt nära, men det har inte hindrat mig från att skriva om band förr. Så det är väl bara att köra tänker jag. Deny från Mariestad tar vi först, och deras tre låtar. Och deras "sing-along käng" är precis lika bra som jag vant mig vid. Det som ligger Deny i fatet är att jag tror att dom är ganska lättlyssnade och kan tilltala många som vanligtvis inte är så inne på denna typen av punk. Det är jävligt catchy, fast på ett bra sätt. En del körer och tempoväxlingar som kryddar upp manglet, och stundtals ganska melodiöst, utan att för den sakens skull bli lalligt eller jobbigt neo-crustigt. Lite som Victims eller sena Disfear om jag ska nämna något som ploppar upp i skallen. Men ni som går igång på rent hc/käng mangel, räds inte min recension. För egentligen är allt precis som vanligt med Deny. Jävligt bra alltså. Extra plus för svinsnyggt bas-spel. På andra sidan återfinns Chörnobyl från Falköping/Gbg, ett nytt projekt som jag sett fram emot att höra. Här handlar det mer om kängpunk som man är van att höra den när den kommer från Sverige. Det osar en hel del 90-tal om riffen, vilket ju är ett plus. Sången är väl det som mest talar om att det är från 2020 och inte 1995. Svårt att sätta fingret på vad det är, men det hörs... Då det är ett projektband så återfinns ju dom tre medlemmarna i andra band vanligtvis, men det här smäller betydligt högre i mina öron, vilket är kul. Inte mycket att säga om då det är både gött tryck och sväng i det. Inget krångel liksom. Vill höra mer av detta, och det snart. Samsläpp mellan ett gäng bolag, men antar att Flyktsoda är lättast att få fatt på. Otroligt snyggt omslag måste tilläggas också. En solid platta allt som allt som ni skaffar på stört.

M.I.D - Mata Inte Djuren LP/CD

M.I.D är här med ny platta, och med deras 10'' "Tills pengarna skiljer oss åt" i minnet så var inte suget stenhårt kan jag säga, då jag tyckte den var helt bedrövlig. Men det är ju gött när man blir överbevisad. Den här plattan innehåller faktiskt en hel del riktigt jävla bra låtar. Trots att det är Second Class Kids som släppt så vill jag inte slänga in M.I.D i trallfacket. Det vore att göra det lite väl enkelt. M.I.D är fan nästan lika delar metall och melodisk punk på svenska. Det riffas på utav helvete ibland, och inte helt oväntat så är det dom partierna jag tycker minst om. Men detta var helt klart en platta som växte ju fler gånger jag lyssnade. Den uberbröliga sången, dom dubbla bastrummorna, riffandet och dom allt som oftast dämpade gitarrerna föll liksom på plats. Och se på fan om inte melodierna och refrängerna satte sig dom med. Visst finns det bättre och sämre låtar, men jag är positivt överaskad av helheten. Tycker även att texterna ligger snäppet över vad som brukligt är när det gäller melodiös punk på svenska anno 2000-tal. Jag har dock fortfarande ganska svårt för M.I.D's cleana och komprimerade ljud. Fan upp med gitarrerna, och dämpa mindre och skramla mer. Samma med trummorna... Låt det ringa lite. Mera larmande överlag. Det tror jag hade varit för jävla gött. Det känns lite som det hålls tillbaka nu. Men allt som allt en platta som gick från att vara rätt trist vid första lyssningen till att växa sig rätt stark. Vissa av låtarna som t.ex "Tomten", "Fest" och "Skål" kommer definitivt att lyssnas på mången gång i framtiden. Som sagt, det är gött när ens förutfattade meningar får sig en törn.

Bristles / Krimtänk - 45 Rpm Råpunk Split EP

 

Bristles, bandet som stått för en uppryckning av sällan skådat slag. Deras gamla kassetter och 7'' från 80-talet tycker jag väl funkar, men dom tre fullängdarna som kommit nu på denna sidan 2000 har inte fäst ett dugg på mig. Live har jag gillat det, men plattorna tycker jag har varit rätt trötta. Sedan kom split 7'' med Rövsvett för några år sedan och då hade något hänt. Det var pissförbannad råpunk. Street/Oi! flörtarna som funnits där tidigare var som bortblåsta. Är det så enkelt som att det är Tobbes inträde i bandet som automatiskt genererat detta? Visst finns där lite UK82-stänk i det hela, men det tycker jag klär dom alldeles utmärkt. 2 låtar bjuder dom på här och av dom är det "Stukad" som är min favorit. Bristles på svenska måste jag säga var en jävla hit. Men "Back in the DDR" kommer inte långt efter. Vill inte kasta någon skugga över förra sångaren Puma, men så här bra har Bristles aldrig låtit. Jävligt fett med ett band som hållt på så otroligt länge men som bara blir bättre och inte fastnar i gamla hjulspår, utan faktiskt fortfarande kliver framåt. På andra sidan återfinns favoriterna i Krimtänk, som det numera börjar bli svårt att hitta på nya saker att skriva om. Allt är liksom precis som man förväntar sig. Totalt vansinnigt Italienkryddat entaktsrens med grava skador från det svenska 80-talet utan några som helst givna ramar eller mallar. Detta är ett av deras bättre släpp tycker jag, och jag tror att det faktiskt kan ha lite med ljudet att göra. Sången ligger lite längre fram i mixen denna gången får jag för mig, vilket bara är positivt. Och att det på vissa ställen körs lite växelsång gör ju det hela lite mer nyanserat. Kanske inne på hårklyverier nu, för i det stora hela är allt precis som vanligt. Ettrigt och ilsket som en jävla getingsvärm med korta koncisa texter och arrangemang a'la Krimtänk. Fan vi kör bara bas här, och här tar vi bara sologitarr. Vore det inte gött med ett stopp här? Nej fan, jag fortsätter spela... Alla borde älska Krimtänk som efter 17 år inte tummat en millimeter på sin integritet eller sound, och känns 100% äkta i vad dom gör. Skaffas lättast från något av banden.

N:a Hospitalet / Pastoratet - Bara Skiten Avtar 12''/CD

 

Två tidigare bekanta band delar på en platta. Eller ja, i fallet Pastoratet så innehåller dom ju medlemmar som jag umgåtts med i snart 30 år. N:a Hospitalet tyckte jag ju var helt okej på deras förra platta, men nu har dom höjt sig som fan tycker jag. Det handlar fortfarande om exakt samma typ av jävligt enkel 77-aktig punkrock med texter på svenska. Men låtarna här är helt enkelt bättre än senast. Dom håller det jävligt enkelt med få ackord och garanterat meckfritt vilket är jävligt befriande och ganska ovanligt vad gäller det Second Class Kids brukar släppa. Och sångerskan Rebecca förtjänar verkligen allt beröm hon fått i andra recensioner, för hon höjer verkligen N:a Hospitalet ett par snäpp. Tveksamt om jag skulle gilla det lika mycket med en skitnödig gubbe på sång. Av dom fem låtarna är det bara avslutande "En regnig dag" som jag inte riktigt tilltalas av. Svinsimpel, svängig punkrock med hjärtat på rätta stället och bra skrivna texter. Jag gillar't som fan och KRÄVER att nästa släpp blir en egen 7''! Pastoratet då? Är ju alltid lite knivigt att skriva om band där några av medlemmarna är vänner till en sedan snart 30 år som tidigare skrevs. Men Pelle har ju skickat hit plattan så det är väl bara att köra... Det är väl den ultimata hybriden av amerikansk och svensk melodiös punk. För egen del så tycker jag att det är synd att tonvikten tyvärr lutar åt det amerikanska hållet och banden på Fat Wreck / Epitaph. Första låten "Äckel" är väl den jag gillar bäst om jag ska välja en, då den är lite rakare och innehåller textrader av Eddie Meduza. Mitt största problem är väl att även när det är tänkt att det ska låta förbannat, så tycker jag inte att det gör det ändå. Det blir liksom inget tryck eller aggressivitet pga alla stämmor, slingor och whööö-hööö körer. Bättre än tidigare plattor tycker jag dock att det är, om det skulle vara av intresse för någon. Tror dock dom flesta är tvärtemot mig och gillar Pastoratet och det gör ni rätt i, för jag hör ju att det är bra. Det tilltalar mig inte bara. 5 låtar från varje band är det förresten, och 5 av dom kommer jag lyssna på igen massor med gånger.

Total Misär - Bortom Mörka Hav CD

 

Jösses jävel! Det här blir väldigt speciellt för mig då det blir en rejäl resa bakåt i tiden och nostalgin bara haglar över mig. Total Misär släppte 2 kassetter (1993 & 1994) när det begav sig och dessa lyssnades nästan sönder. Jag har fått köpa 2 nya ex under resans gång. Vi spelade ihop många gånger och jag vågar inte ens gissa hur många gånger jag såg dom live. Och blundar jag när jag lyssnar så känner jag nästan lukten av Karlsholme i Mariestad eller den där bygdegården i Lyrestad. Och nu har man alltså sparkat igång maskineriet igen, men denna gången med trummisen från 3 Meter Älg på bas. Och jag gillar skarpt att man inte dragit igång igen för att göra ett gäng nostalgispelningar med publikfriande allsångspartier i "Diezelmannen". Utan man gör det genom att spela in ett gäng helt nya låtar, släppa det själva, och göra det på riktigt. För att man fortfarande är förbannad på skiten som tillåts hända runt om i världen. Och nej, jag vet att ett sketet band från schlätta inte kan förändra detta, men dom gör i alla fall något. Musikaliskt så låter det faktiskt rätt mycket som förr, med skillnaden att instrumenten spelas lite bättre och texterna känns lite "vuxnare". Det är snabb, melodiös punk på svenska, med ena foten i trallpunken helt klart. Dom molliga gitarrslingorna och stämsången finns där. Men jag vill ändå inte kalla dom ett renodlat trallband. Dom är för hårda för att slängas in där. Dom låter väldigt "Mariestadskt" om man kan säga så. Kanske att jag är partisk och att det är svårt att tävla mot nostalgin, men jag gillar plattan som fan. Svårt att hitta någon favoritlåt, men tror att avslutande "Pengar och döda ting" (som är från 89/90) blir min vinnare då den känns lite snabbare och lite argare. Men som sagt, en grym skiva som jag inte kan värja mig emot. Om jag tyckt annorlunda om detta var det första jag hörde med dom? Kanske, men det är såpass bra att jag hoppas och tror att dom kommer hitta ett gäng nya lyssnare med "Bortom mörka hav". Dra ett mail till info@totalmisar.se om ni får feeling och vill köpa en platta eller kolla in deras bandcamp.

Microlaxx - Världens Bästa Magmedicin Promo MCD

 

Microlaxx är ett tror jag helt nytt band och detta är deras första släpp. Tanken var nog att det bara skulle släppts digitalt, men om jag fattat det hela rätt så kommer det ett släpp på CD. Och det står Grönpeppar Records för, som har flera släpp på gång så det är bara att hålla ögonen öppna. Har faktiskt ingen aning om vart dom kommer ifrån då infon är i stort sett obefintlig. Jävligt coolt att det börjar komma lite sketongar och sänker medelåldern lite i den lätt föråldrade scenen. Yngsta medlemmen i Microlaxx är 15 år. Precis som det skall vara. Unga och arga som inte ber om ursäkt för sig själva. Hur låter det då? Jag måste ju säga att jag blev positivt överraskad då jag trodde det skulle handla om dåligt spelad trallpunk, förmodligen pga namnet (fördomarna sitter hårt....). Det låter väldigt mycket 80-tal om Microlaxx, även om det är svårt att peta in dom i en specifik genre. Råpunk är det inte riktigt heller även om det ofta drar däråt. Snabb smått kaotisk punk på svenska skulle jag beskriva det som. Hade dom lirat under första halvan av 80-talet skulle dom varit med på varenda platta i stil med Varning För Punk boxen, GBG HC Punk osv. Favoriterna för mig är entaktsstökande "Tortera Mig" och "Noll Kontroll" som låter väldigt Göteborg 1983. Avslutande låten "Brev Från Hemmet" av Charta 77 sabbar dock helheten lite grann för mig. Har inte hört originalet, men här är den inte speciellt bra. Hade hellre sett (hört) 6 minuter egen musik än dom 8 minuter det blir covern inräknad. Hoppas och tror att nästa släpp blir en split 7'', det skulle passa dom perfekt. Lyssna på plattan här , eller dra ett mail till gronpepparsås@gmail.com för ett ev fysiskt ex när det kommer. 

Astmatisk Gapskratt - Blackskatecruststreetpopcorepunk LP/CD

 

Ny platta med norska Astmatisk Gapskratt släppt av svenska Second Class Kids. Jag skrev ju även några rader om deras förra platta vilken jag inte gillade överhuvudtaget, så peppen var ju inte enorm när jag skulle ta tag i denna plattan. Och jag måste säga att jag höll på att ge upp redan i första låten med värdens jobbigaste gitarrslinga plus helt bedrövlig sång. Och dom här gitarrgrejerna är ständigt återkommande skivan igenom. Jag personligen ledsnar jävligt fort på dessa ensträngsslingorna. Och sången åtgärdas ju av sig självt då jag tror dom är flera som delar på den. Och är så inte fallet så är mitt råd att lägga ner sättet första låten sjungs på. Känns överlag annars som det blivit lite ruffigare än senaste LP'n. Det är ju fortfarande jävligt melodiöst och studsigt för det mesta, men det låter som att dom har plockat in mera hårdrock/metall i musiken jämfört med vad jag tidigare hört. Därmed inte sagt att jag tycker det är bra, även om det slår förra plattan. Deras mishmash av skate/street/hc funkar inte för mig överhuvudtaget och redan efter ett par låtar så känner jag mig mer än färdig med deras sällskap i öronen. Har ingen aning om om det gått 5,9 eller 12 låtar när jag lyssnat, det liksom bara går mig helt förbi. Största plusset är väl att dom sjunger på norska och låten "På trynet" som räddas upp av kvinnlig sång. Det är faktiskt den enda låten jag minns trots flera genomlyssningar. Att detta är något jag inte kommer lyssna på igen har ni nog förstått... Och så alla dessa jävla whoooooa-whooooöööö körer, men det tar vi en annan gång.