Second Class Kids Magazine # 5

Fick ju denna med för ett tag sedan... Tidningen som förut enbart innehöll band från bolaget med samma namn. Ett koncept man frångick och i och med det blev bra mycket intressantare. Vilka som intervjuats denna gången ser ni ju på bilden, och dom är gjotda av folk som är pålästa på banden i fråga. Jag personligen hade föredragit om intervjun med Kapten Grå hade bytt längd med Varnagel. Då Varnagel intresserar mig ungefär noll och intervjun är otroligt lång. Höjdpunkten i detta nummer är Marcus Ericssons krönika "Peppad på hardcore". Även del om fanzines från Grönpeppar-Martin, som dock kunde avhandlat fler samtida zines (det finns).  Det beror ju dock inte på Martin, utan att redaktörer behöver skicka dit sina alster. Enkäten "musikens betydelse" är en kul ide' , men tyvärr faller den lite på några av deltagarnas otroligt korta och oinspirerade svar. Ska ni handla från Second Class Kids framöver så släng med denna i varukorgen med. Om inte annat för att stödja det faktumet att dom trots allt gör en tidning, det görs alldeles för få...

V/A - Ursäkta Röran vol 6 (Dårskapen Styr) CD

Sjätte volymen i Grönpeppars "Ursäkta Röran" serie har anlänt och precis som vanligt ligger den på fina 60kr. Och som vanligt uppmuntrar jag ett köp om man är nyfiken på vad som händer runt om i Sverige. Har väl i ärlighetens namn varit mer imponerad av själva upplägget och ide'n kring skivan än merparten av banden (även om det funnits bra grejer på alla volymer) på dom. Men denna är den bästa i serien hittills. Här finns verkligen något för alla smaker. Allt ifrån visor till råpunk, och även åldersspannet på banden är allt ifrån osnutna sketongar till gubbjävlar. Precis som det skall vara. Det är ju ingen hemlighet att mitt hjärta främst klappar för råpunk/käng och Chörnobyl och Socialstyrelsen fixar den biten med bravur. Även Efemär kan väl räknas till den genren, men dom når inte ända fram. Chörnobyl har gjort bättre låtar, men Leiyas sång kompenserar det faktumet. Svinbra! Andra band jag gärna lånar ett öra till här är PPL, Slaveriet, Kontrollanterna (för deras 80-tals vibbar) och vispunkar Lillkrister som gör en påmind över bortsupna gigs (i ungdomens dagar då såklart, nu är det lugnt och städat när Sjögren går på lokal). Ett gäng band till medverkar också, men dom jag listat ovan är favoriterna hos mig. Och jag nöjer mig med att nämna dom jag gillar denna gången. 

Slaveriet - Ett Småskaligt Krig LP/CD

År 2020 recenserade jag Slaveriets debut LP/CD, och jag kan faktiskt utan att tveka inleda denna recensionen med exakt samma rader. Så vi kör väl då... "Ska du bara köpa en platta i år innehållandes trall/melodiös punk, så är det denna du skall ha". Slaveriet är nämligen i en egen division vad gäller denna typen av punk år 2023 i Sverige. Det är väl egentligen inga revolutionerande skillnader på denna plattan och debuten, mer än att kanske sångerskan Loppan steppat upp aggressionen i rösten ett snäpp. Att dom kommer från schlätta är omöjligt att missa då det karaktäristiska trumspelet avslöjar dom. Välarrangerat, snygga stämmor och det prydliga ljudet till trots så sväljer jag allt med hull och hår. Visst hade jag klarat mig utan dom lite slöare "Min sorg" och "Samma slut" som väl får ses som parenteser i arbetet. Men resten av plattan väger upp dom "missarna". Något jag tänkte på när jag lyssnade igenom plattan dom första gångerna var att det kanske inte var lika många hitiga refränger som satte sig direkt som på förra plattan. Utan här fick dom "växa" fram mer, vilket brukar vara ett gott tecken. Uppmanar alla att skaffa både denna och debuten om den saknas i samlingen (första MCD'n kan ni skita i, den är inget vidare). Bara att slå till från Second Class Kids.

Kapten Grå - Den Lille Kemisten LP/CD

Andra albumet från Kapten Grå, som vanligtvis hittas i Lastkaj 14. Ett band jag recenserat massor av gånger, men aldrig fastnat för. Detta är dock något helt annat. Jävligt avskalat och lågmält vaggar Kaptenen in mig i vad jag tror är olika självupplevda faser, platser och händelser ur sitt liv. Det känns i alla fall som att denna plattan är mer personlig än den förra, där jag kände igen mig i ett gäng texter då jag uppskattar att vi är i ungefär samma ålder. Här är det mer jag-form på perspektiven. Vanligtvis lyssnar jag sällan på denna typen av visor/musik, så jag kan inte riktigt hitta något att jämföra med. Visst lyssnar jag och har lyssnat mycket på Demian och Sundström, men det låter inte alls som detta. Kanske finns det spår av Thåström i det musikaliska, men då jag inte lyssnat så mycket på karln sedan första soloplattan så låter jag det vara osagt. Tror det är en Thåström cover med på plattan också om jag inte är helt ute och cyklar. Tycker mig känna igen titeln i alla fall. Och det är den låten jag tycker minst om på skivan så den kunde jag varit utan, cover eller ej. Men summa summarum så kommer jag, liksom förra plattan, plocka fram den igen när humöret är rätt. För det är inget jag skulle kunna lyssna på på daglig basis. Men jag gillar't. Köp från Second Class Kids.

Anti-Lam Front - Verdenslansering LP/CD

En ny laddning plattor från Pelle (Second Class Kids) har anlänt, och först ut blev norska Anti-Lam Front och deras nya 12 låtars "Verdenslansering". Det är otroligt tight, välkomponerad välspelad, och alla superlativ du kommer på, Fat Wreck punk med texter på norska. Stämsång, stopp och tempobyten sitter som en smäck. Men liksom bolagskollegorna i Björnarna så är det enligt min högst personliga åsikt totalt uddlöst och "ofarligt". Låtarna passerar helt obemärkt förbi likt valfri radiodänga man hör i bakgrunden på jobbet. Gillar du deras tidigare grejer, alternativt är torsk på amerikansk ultralallig punk/hc, så är detta en given platta i din samling. Annars klarar du dig gott utan. 

Mission & Väckelse # 17

Sjuttonde numret från missionären i Jönköping, och då han är en man av principer så är allt precis som brukligt är när ett nytt nummer anländer. Man känner igen sig, och det gillas av mig. Varför laga något som inte är trasigt? Men som jag påpekat vad gäller dom senaste numren, så har pennan och tonen vässats ännu ett snäpp i artiklarna som denna gången avhandlar färgade vinyler och punk på Spotify. Kul med åsikter även om man inte alltid håller med om precis allt, men i stort så är vi oftast överens jag och den gamle. Bra informativa och aktuella intervjuer som även är ganska långa (15-18 frågor) och researchen är gjord innan så banden ger oftast bra och informativa svar. Lägg där till långa, välskrivna fjäsklösa recensioner och lite collage från sambon så har du flera anledningar att skaffa detta. Intervjuade denna gången är Deadache, Xiao, Verdict och en gammal rackare med Totalitär. missionochvackelse@gmail.com är adressen du skriver till, och då ber du samtidigt om en distrolista. Så där... då väntar en ny bunt skivor från Second Class Kids att plöja igenom.

Blyförgiftning - s/t CDr

Fick hem denna för ett tag sedan från Martin (Exhasted Cocks, Gutgrippers m.m) och hans senaste projekt. Han påpekade att detta kanske inte låter som något jag vanligtvis lyssnar på, och inte behövde skriva om det om jag inte ville. Men är det hitskickat så skriver jag några rader såklart. Blyförgiftad bjuder upp till dans med 2 låtar som klockar in på lite drygt 10 minuter. Det är svårt att slänga in Blyförgiftning i något fack, men det är slött utav bara fan. Speciellt andra låten "Döda träd" som är den jag gillar bäst. Svinlångsamt monotont malande som krälar sig fram. Det låter skräpigt och skitigt det ganska tunna ljudet till trots. Och att sången ligger på gränsen till att skära sig låten igenom ökar bara på desperationen och känslan av hopplöshet. Första låten "Etanolen" tycker jag inte alls håller samma klass. Den är lite snabbare (läs inte lika långsam), och känns lite "gungig" eller kanske lite stonerrock-ig? Blir liksom ingen tyngd i det. Kan ju ha med ljudet att göra också, men det passar ju på den andra låten. Är inte riktigt överens med refrängen heller som även den känns för "gungig" för mig och gillar inte den growliga rösten som svarar. Nej fan, tycker bara den är seg och tråkig den låten , det aukustiska mittpartiet till trots. Så det var verkligen 50/50 här, haha. Men det är väl som man säger att "äckligt först och gött sen". Så skit i gunget nästa gång och fokusera på det monotona så är jag nog mera med på tåget.

Röd Revolver - KDSD / NATO CDr

2 nya låtar med Småländska Röd Revolver, som väl nu nästan kan ses som ett nytt band efter diverse omgrupperingar i ledet. Om jag fattat det hela rätt så är det Martin (bas) och Mattias (gitarr) som är kvar sedan tidigare. Och i och med detta så har musiken tagit en annan riktning än tidigare. Punkrocken har fått stå tillbaka och ersatts av 2-takt och det känns lite mer förbannat än tidigare. Inte svinförbannat skall tilläggas dock. Jag får Ägg-tapes vibbar, och den typen av band som han ofta hade med på sina samlingsplattor under 90-talet. Det drar lite åt trallhållet, men är nästan helt avsaknat av gitarrslingor. Så trall går inte heller att kalla dom, även om ackordsföljderna drar lite dit. Vissa paralleller till Mähälium kan dras i första låten "KDSD", så som Mähälium låter nu alltså. Och versen i "NATO" har kraftiga Asta-vibbar tycker jag. Tycker att det är helt okej faktiskt när dom håller sig på "rätt sida" trallandet vilket är fallet i båda dessa låtar. Inget jag kommer spela sönder, men jag är positivt överaskad ändå. Och det är betydligt bättre än det mesta "melodiösa punken" som passerar mina öron nu för tiden. Avsaknaden av bröl-whoohoho hockeykörer är även det ett vinnande koncept att hålla fast vid. Tror att denna endast finns digitalt då det bara gjordes några få kopior för utskick. Så in och kolla bandcamp eller liknande.

Deny - Wildfire LP

Den här var en lurig jävel... Efter första genomlyssningen gillade jag det inte alls. Tyckte det var alldeles för mycket lull-lull och krusiduller hit och dit. Ett jävla trixande helt enkelt, haha. Och måste det vara körer i varenda refräng? Men ett par lyssningar senare så har väl det mesta släppt. Och med tanke på hur det utvecklats från skiva till skiva, så kom det väl inte som någon blixt från klar himmel att det skulle landa i detta. Det kanske är mitt huvud som är för begränsat och det blir för mycket att bearbeta på en gång ;-) Men det hörs att låtarna inte är gjorda och arrade på en pisskvart, och att det kräver en del av dom inblandade. På gott och ont i mina ögon/öron, då jag är en enkel man som tycker att man kan gå direkt till solot efter andra refrängen. Nej nu ska jag sluta gnälla. Det är i grund och botten en jäkligt bra platta och det är omöjligt att värja sig mot det Motörhead-iga versriffet i "Politicians on the payroll", hardcoresmällen "Insanity" med ett grymt dubbeltjutarsolo. "When your world collapse" som är en långsam dystopisk historia med en refräng som får mig att tänka på Victims. Sådant skulle jag vilja ha mer av. Fan gå all in och gör en 10 minuters slö crustdänga a'la Warcollapse, jag tror det skulle bli svinbra. "Trails of wrath" måste också nämnas med sitt thrashiga dämpande på gitarren i versen, och sedan släppa på i refrängen. Midtempolåten "Vultures" med både koklocka och rock'n'roll räkor på gitarren måste ju också lyftas. Nu har jag ju rabblat en massa låtar här, men ni fattar vad jag far efter hoppas jag. Det finns saker jag inte är överens med på plattan, men desto fler saker jag gillar. Tror även att en del av detta kan bero på att Deny har ett väldigt cleant ljud. Och när jag ändå är inne på ljudet, eller mixen rättare sagt, så tycker jag att det hade varit gött med lite mer botten i basen samt låtit den komma fram lite mer. Så fram med stämpeln, ni klarar er denna gången med. Köp från Flyktsoda eller Cimex-Rec.

V/A - Aldrig En EP LP/CD

Här är alltså då resultatet av Asta-Mickes gitarrförstärkare som köptes, såldes vidare, och pengarna genererade i denna plattan. Historien finns säkert att läsa på massa andra ställen, så jag hoppar den biten och går direkt på musiken. 4 band har ca 10 minuter var att fylla, och som vanligt när det gäller Grönpeppar, så läggs krutet på unga oetablerade band. Först ut är Dålig Isolering från Stockholmstrakten, som jag tidigare skrev gott om för ett tag sedan. Inte så mycket på grund av deras musikaliska prestationer kanske, utan mer deras ringa ålder och synsättet man hade på allt för en sisådär 30 år sedan. Bortsett från just det, så låter dom precis likadant nu som för ett år sedan. Tänk "Ståkkålmsjävlar" eller "Oasen" så vet du om du gillar det eller inte. Sedan är det dags för Microlaxx vars "Världens bästa magmedicin" jag tyckte var helt okej. Då handlade det om lite råpunkinfluerad musik med 80-tals feeling. Nu är det mycket mer melodiskt och ibland känns det som att hade det legat en slinga på mellanspelen så hade det varit trallpunk. Tråkig utveckling tycker jag, och inget som föll mig i smaken alls. Next up: Hårdgnissel. Även dom kör en snällare variant av punk, och jag börjar ana ett mönster här... Jag må vara träbock och envis, kalla det vad ni vill, men det här funkar inte på mig alls. Jag vet inte vad jag skall skriva om dom riktigt , jag vill bara vidare. Trodde jag. Sist ut är Golvad Grävling, och deras "högskoleprojekts-dockteater-jazzmeck-hc" är svinjobbig. Allt som t.ex Krunch, Svenssons Slavar och Raped Teenagers lyckades få till med sitt meck, misslyckas Golvad Grävling med och det floppar totalt. Snudd på olyssningsbart... Så summa summarum så är väl musiken/banden på denna plattan inget som ger just mig någonting, och jag är ytterst tveksam till om den någonsin kommer spelas igen. Men projektet som sådant är ju hedervärt. 

Svaveldioxid - Mental Skyttegrav 7'' flexi

Fan, fan, FAN!!! Har precis genomgått en kängtripp efter att ha lyssnat igenom denna tvålåtars flexi från Svaveldioxid. En promogrej inför fullängdaren som stundar runt hörnet. Och är resten av låtarna i samma klass som dessa, så lär "problemet" med att lista årets bästa platta vara klart. Ljudet är jävligt gött, raspigt och fett på samma gång, så att spela in i Sunlight var ett genidrag måste jag säga. Allt tar plats, men utan att något tar över om ni fattar vad jag menar. Jag har gillat alla Svaveldioxids tidigare släpp, mer eller mindre, och dom har alltid haft en jävligt hög lägstanivå. Men detta är lätt det bästa dom fått ur sig enligt mig. Känns som dom dragits liiite mer åt 80-tals råpunken? Kanske alltid har funnits där, men här känns det extra tydligt och på titelspåret så får jag gtova No Security vibbar. Absolut inget plagiat skall sägas, men det hetsiga riffandet och tempoväxlingen efter andra refrängen... Och Jockes sång, bättre än någonsin. Och så måste jag nämna solot i "Knullad av kriget". Och basljudet, go botten men ändå tröskig. Och... Eller ja, vad fan. Ni fattar. Det här är verkligen svinbra, och alla som säger sig ha något intresse av käng/råpunk skaffar både den här och den kommande fullängdaren. Det är inte ens en uppmaning, utan en order. Blown Out Media som släppt kan jag ju nämna med. 

Bombardment - Krig I Delsbo (Live at Ostämman 2019)

En 16-låtars livekassett med ruggigt underskattade Bombardment, som väl tyvärr kastat in handduken om jag minns rätt? Kan ha fel gällande detta, men om så är fallet så är det stor jävla synd och skam. För Bombardment är riktigt jävla bra. Det finns inte ett enda jävla uns av originalitet i deras musik, det är Dischargedyrkan rakt av, men vem bryr sig så länge det är gjort med hjärta och den rätta känslan? Inte jag i alla fall... Grejen är den, att hade Bombardment kommit 1995 så hade dom varit bandet som var kladdat på varenda jävla nitjacka i Sverige och intervjuats i varenda Sika-klon. Livegrejer som släpps fysiskt har ju en förmåga att bli rätt trista tycker jag, även om undantag naturligtvis finns. Men här är det dock klanderfritt framfört och allt sitter som en smäck och ljudet är helt okej. Att agitatorn Godske har talets gåva gör ju också sitt till att höja underhållningsvärdet på det hela. Inget ryggen mot publiken och knäpptyst mellan låtarna, utan här hålls det låda om krig, Storvreta, och mera krig. Kanske en vattendelare, men jag gillar det. 16 låtars fläckfri käng, the way it was meant to be! Du köper från Mosslik eller Brus Tapes vars mailadresser finns på massa ställen här nedan. 

Misfit Maniacs . Second Thoughts MCD

Det här tycker jag är mer coolt än bra. Musiken är väldigt grunge-ig, och det är ju inget jag vanligtvis masskonsumerar, med undantag av L7 och Nirvana. Och just L7 var ett band som jag kom att tänka på när jag lyssnade, men jag tror att det tyvärr beror på mitt bristande vad gäller denna typ av musik. Och kanske att jag är så jävla trångsynt/begränsad att jag är programmerad att tänka L7 när det handlar om tjejer som lirar åt grunge-hållet? Jag har absolut inga problem med att beta av skivans 6 låtar, men hade gillat lite mer variation i tempot. Nu är det typ samma styrfart plattan igenom... Lite mer vansinnesskrik på sången hade också gjort mej glad. Fan ni är ju unga och (hoppas jag) tvärförbannade på massor av skit runt om i eran vardag. Så skrik ut skiten och hatet, tror som sagt att det skulle addera ett gäng plus till hur det låter i övrigt.  Stort jävla kudos till bandet som består av fyra 16/17 åriga brudar för att ni gör det ni gör. Väljer att starta ett band och ta plats bland oss mossiga gubbar. Ni behövs! Hoppas ni inspirerar fler att göra samma sak. Tror att Misfit Maniacs från Växjö kan bli riktigt bra vad det lider och jag hoppas vi hörs igen i framtiden. Släpps av Grönpeppar i mitten av Juli. 

Enock Eunuck - Är Det För Mycket Begärt? CDR

Enock Eunuck från Helsingborg (ursprungligen Eskilstuna) är tillbaka med en ny 7 låtars CDr som letat sig hit. Dom har hållt på med sin punkrock, eller gaturock som dom kallar det själva, sedan 80-talets glada dagar. Och liksom på deras förra platta, som jag tyckte var schysst på alla sätt, så fortsätter dom att hålla det enkelt. I alla fall musikaliskt, för textmässigt så tycker jag att dom sticker ut. Det är återigen punkrock av det äldre slaget som framförs, och med dagens mått mätt framstår det som väldigt snällt. Men det var så det lät på många håll 1983. För att göra det enkelt så tänk dom gamla samlingsplattorna Bakverk 80, Ståkkålmsjävlar eller Oasen. Enock Eunuck skulle lätt kunna vara ett av banden där. MEN. Det dom håller tillbaka på i den enkla musiken tar dom igen på texterna, som jag tycker håller riktigt hög klass. Ofta smart skrivna och påminner ibland om vistexter i sin uppbyggnad. Dom känns "vuxna" på något sätt om ni förstår vad jag menar, men budskapen är glasklara. Och ett genomgående tema på dom 7 låtarna på denna skivan är politikerförakt och maktmissbruk i det förljugna riksdagshuset. Visst fan kunde det vara lite mer krut i sången som jag påpekade förra gången med, men i stort så tycker jag plattan är bra. Och melodin i "Ett politiskt gloryhole" sätter sig på skallen direkt och känns som en låt man hört hela livet, som en barnvisa typ. Skaffa från enockeunuck@gmail.com eller leta fram deras soundcloudsida. Och ge det ett par varv, för det tog ett par gånger för mig innan det fäste när jag hörde dom första gången.
 

Zelta Laiki - s/t Kassett

Än en gång har fylla, tillgång till replokal med inspelningsmöjligheter, och lite fritid lett till något bra. Bara omslagsbilden med Per Gessles huvud på Mob-Åkes kropp gör ju att förväntningarna skruvas upp. Det, plus dom inblandades tidigare och nuvarande åtaganden. Det är 6 låtar på kassetten och åtminstone 5 av dom är ju riktiga jävla rökare till låtar. Zelta Laiki vevar hardcore/råpunk av den gamla skolan uppblandat med lite käng a'la 90-tal. Avskalat och helt befriat från en massa musikaliskt flashande. Pang på jävla rödbetan bara, precis som det skall vara. Undantaget är andra låten "Ataque con armas nucleares" där det låter som gitarrerna spelar varsina låtar i versen... Den ena ligger helt mupp. Men då fylleskrålandet i refrängen till "Bedziemy kochac rock and rolla" är helt jävla briljant, så har jag överseende med det. Bara att skaffa på rot. Ei Leikki för att tala klarspråk... Ska vi älska, så ska vi älska till Buddy Holly.

Småjävlafötter - Ingen Här Går Säker CD

Second Class Kids igen... Dom formligen sprutar ur sig skivor, på gott och ont. Jag börjar väl återigen med mitt gnäll vad gäller paketeringen. Eller ja, paketeringen i sig är väl helt okej, en platta i pappfodral. Men avsaknaden av ett iläggsblad slutar aldrig att reta mig. Här finns inte ens någon kontaktinfo till bandet. Endast en googling bort, jag vet. Men skiter man i det från bandets/bolagets håll att ta med det på plattan, så skiter jag i det med. Småjävlafötter (suck) är bandet ifråga i alla fall och deras sprillans nya 15 låtars platta. Som jag inte gillade alls vid en första lyssning, så jag lät den ligga till sig för att plocka fram den igen för några dagar sedan för att se om det var humöret som var extra grinigt första gången. Det verkar inte som det var fallet, om jag inte varit konstant grinig i flera veckor? Det är rörigt och spretigt utav helvete... Tycker mig höra en hel del Rancid/Distillers i många av riffen och det är väl där någonstans dom utgår ifrån. Lite obligatorisk ska finns också med. Sedan kommer något entaktsparti, eller svinsnabb tvåtakt som låter som den går 4 gånger så fort som resten av instrumenten. Lite whööö-ööö-ööö körer på det + jävligt monoton leadsång. Överlag är det väl lite hårdare än det Second Class Kids brukar ge ut och det borde ju kanske tilltala mig, men det gör det tyvärr inte alls. Och trots att dom 15 låtarna klockar in på strax över 22 minuter, så har jag ändå ingen koll på om jag är på 3:e, 7:e eller 14:e låten. Allt flyter ihop och inget sticker ut i mina öron. Minns ingenting trots säkert 10 genomlyssningar nu.

Lastkaj 14 - Står Stött CD/Kassett

Läste någonstans att detta släppet kom mer eller mindre oannonserat, utan förvarning "i ett led att inte framstå som förutsäbara och rutinmässiga". Och jag har ju skrivit om ett helt gäng av deras plattor innan, och inte gillat någon. "Plan B" undantaget. Och visst är det ett annorlunda Lastkaj 14 som bjuder upp till dans här. Rakare, hårdare, enklare. Mer hardcoreinspirerat denna gången, och betydligt lättare för mig att ta till mig. Vissa partier och refränger låter som dom brukar göra, men överlag så är det mycket mera avskalat. Och inte helt oväntat så är detta mitt favoritsläpp med bandet om jag tvingas välja ett. Med brasklappen då att jag inte tycker dom tidigare släppen är några kioskvältare direkt. Tycker att "Ändras och förändra" och "Samma gäng" är låtar som sticker ut lite extra för mig, Kanske främst på grund av texterna som jag för första gången kunnat sätta mig att läsa ordentligt, då denna CD'n kommer i ett digi-omslag med texthäfte. Inte dom vanliga, helt informationslösa, pappfodralen som CD-skivorna från Second Class Kids brukar komma i. Även titellåten "Står stött" är värd att nämna också med sina moshvänliga hardcorekörer i refrängen. Så 3 låtar av 8 i alla fall som sätter ett litet avtryck hos mig är mer än vanligt när det gäller Lastkaj 14. Hade ljudbilden varit skitigare och skramligare så hade den nog stigit ett snäpp till här på Kullegatan kanske? Men det får vi aldrig veta svaret på... Inget jag kommer lyssna sönder, men bättre än vanligt i alla fall. Alltid något. Tar dock för givet att den kommer hyllas högt och lågt på andra ställen, och ses som både nyskapande och innovativ. 

Björnarna - Historierevisionism / Det Sämsta 2LP/CD

Detta är en för mig omöjlig uppgift. Att i ett sträck ta mig igenom dessa 28 låtar som ryms på cd'n jag fick. Dom 14 första (Historierevisionism) är tydligen nyinspelningar av gamla låtar. Och resterande 14 (Det Sämsta) är en LP som släpptes 2020. Detta är alldeles för glättigt i mina öron, och jag klarar inte att hålla isär låtarna, för jag tycker allting låter exakt likadant. Det finns väl någon refräng här och där som får mig att hajja till, men det är glest mellan gångerna. Det är svintight framfört och stämsången sitter som en keps. Men det är så galet polerat att det blir totalt uddlöst. Vet att många älskar Björnarna, men jag hittar liksom inget "liv" i deras musik hur duktiga de än må vara. Jag märkte inte ens när det bytte skiva... Gillar ni Björnarna sedan tidigare, eller känner sug efter clean tralligare-än-trallpunk-punk så är det bara att löpa och köpa från Second Class Kids. Jag passar...

Mission & Väckelse # 16

Flitens lampa lyser starkt på Rökerigränd i lilla Jerusalem och nu har # 16 letat sig ut till den stora massan. No Krångel är två ledord som följt detta fanzine sedan starten, och man vet vad man får när ett nytt nummer dyker upp. Det är alltid 3-4 intervjer, oftast med band som jag gillar. Gubben bakom fanzinet har schysst koll på banden som intervjuas, vilket bidrar till bra frågor och oftast bra svar. Alltid ett gäng recensioner som är genomtänkta och framför allt ärliga vilket alltid är uppakattat. Alla kan helt enkelt gilla allt bara för att det handlar om samma genre. Simple as that. Så på den fronten är Mission & Väckelse precis som det alltid varit. Men det jag gillar mest i dom senaste numren är det att Jon vässade till det hela med att skriva om eventuella överskott på punkplattor, skivbolag, och nosade lite på DIY kulturen i stort. Detta ledde till "svar på tal" och i och med detta numret så har han flyttat det ifrån ledarsidan till egna sidor i slutet på zinet där han ger "svar på tal på svar på tal". Diskussioner är nödvändiga, även inim våran lilla bubbla av någorlunda likasinnade människor. I detta numrets "ledare" så hasplar Jon ur sig frågan "Vad är punk?". Något som ofta får gubbkärringar modell äldre att känna ett tvång att läxa upp oss ungdomar under 50 och berätta hur slipsten drogs förr när den "riktiga" punken kom 1977 (Ja, jag kollar på "Jag minns min punk" på facebook ibland, med blandad förtjusning). Så jag hoppas verkligen att så blir fallet här också. Det blev ett sidospår där, men kan sammanfatta med att gillar du tidigare nummer så gillar du detta.Själv hoppas jag på massa mer nummer nu när redaktörens irritation över vissa saker kommit in och fått ta plats i tidningen. missionochvackelse@gmail.com beställer du på. Och just det ja... Ja, det förkastliga oläsbara riddartypsnittet i ledaren är fortfarande kvar.

Xiao - Burn 7''

Dom gör det inte lätt för mig, Xiao från Stockholm, när jag ska orda om deras senaste 7'' som pigga Quarantined har släppt. Men jag kan ju säga som så att det inte är någon platta man sätter på i bakgrunden när man grejar med annat. Det händer för mycket här, så i alla fall min kräver att fokus läggs enbart på Xiao. Jag tänker att jag kan göra det enkelt för mig och bara skriva "power violence", men det gör dom inte riktigt rättvisa. Eller känns relevant för gubbar/gummor i min ålder som förknippar power violence med band som t.ex Man Is The Bastard, Spazz, Despise You, Lack Of Interest och andra 90-tals storheter. För så låter dom inte... Men ändå power violence, haha. Nej men här finns många lager och man hittar både klassiska USHC riff, sludge-iga passager, ibland snudd på lite gammel-döds drag. Men alltihop är kört via Xiao-filtret och ja, det funkar helt okej. Och det är väl det som är det fina med just den falangen under punk/hc paraplyet, att det är jävligt fritt att slänga in precis vad fan man vill utan att nån förståsigpåare (som mig?) ska in och rätta eller peta. Snuten har liksom inte hittat dit riktigt än :-) Tror att här finns det liksom inte så mycket gråzoner, utan antingen gillar man det, eller så gillar man det inte. Taktbytena sitter som en keps och allt är snyggt framfört och du får som sagt en dos av allt på denna plattan även om det i grunden bygger på ultrasnabb hardcore. Noise/industridelen av låten "Xiao" skulle jag dock klarat mig utan. En 7'' är för kort för att ödsla tiden på sådant ;-)