I den medföljande pressreleasen presenteras dom som "supergrupp" och "rockfenomen". Detta låter jag dock vara osagt om huruvida det stämmer eller inte. Men ett visst underhållningsvärde hör jag ju helt klart. Det är i grund och botten ren jävla rock'n'roll det handlar om när
Korslagda Kukar drar igång. I sina bästa stunder så låter dom som ett lite slöare och bonnigare Trubbel, och i sina sämsta som ett segt band man tvingas höra på på krogen. Dock har ju Korslagda Kukar lite distans till det hela vilket krogbanden ofta saknar helt. Med ett par kalla innanför västen så tror jag att jag skulle uppskatta dom som fan live och spilla öl åt alla håll. Och skivan slinker igenom utan större besvär, om man bara tar det för vad det är. En stunds underhållning utan att ta allt på för stort jävla allvar. Refrängerna sätter sig som klister i huvudet, och det får väl ses som ett plus när det handlar om denna typen av musik. Att inte skråla med till "What the fuck", "Boulder dash" och "Det är nu vi sållar agnarna från vetet" ät svårt. Dom fastnar varken man vill eller inte. Hela tanken med Korslagda Kukar tror jag rätt och slätt handlar om att ha kul, skita i allt en stund och lägga fokus på en stadig fylla. Släppt på
Dala Pop. Kolla in om du inte räds lite klassisk bonnrock.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar