fredag 7 augusti 2009

Raised By Drunks / Link - Split 7''

Ibland, väldigt sällan dock nu för tiden, så går man och väntar så in i helvete på att en platta ska komma. Och ofta inom punksvängen så får man vänta längre än man tänkt. Sen finns det skivor som tar sån tid innan dom kommer ut så man nästan glömmer bort att dom ska komma. Raised By Drunks / Link splitten var en sådan… Skivan har ”varit på gång” sedan slutet på förra året. Men efter att precis varenda tänkbart strul gåtts igenom så är den äntligen ute… Alldeles för mycket folk har varit inblandade i denna release för att jag ska orka rabbla alla, men det är 6 olika bolag som delat på detta släpp… Men okej, nu är den här och frågan är om den varit värd all väntan?
Om vi tar Link från belgien först så kör dom 2 stycken låtar på sin sida. Detta är det första jag hör med Link på skiva, och jag vill höra mer, nu! Dom har hållt på sen 1998, men alltså gått mig helt förbi. Crust som satan där man tagit det bästa från alla jävla olika indelningar som US/Scandi/UK-crust och allt vad det heter och kört ihop det så det låter Link. Både en kille och en tjej som sjunger, och det låter hur bra som helst. Måste kolla deras tidigare släpp…

På andra sidan finns då Raised By Drunks, Sthlm global crusties med folk från all världens hörn och band. Lite knepigt kanske ni tycker att vänta så in i helvete på ett bands första release, men efter att dom slängde upp lite låtar på sin myspace och jag såg dom live på Punk Illegal i februari så fattade man ju att det skulle bli precis hur bra som helst. Plus att det är folk som sedan länge fattat grejen. 4 låtar rätt över käften punk/käng har dom tryckt in på sin sida. Och jag älskar det rakt av. Kan inte sätta fingret på vad det är som gör RBD så jävla speciella, men jag tror att det beror mycket på energin. Det hörs liksom att det bästa dom vet är att lira kompromisslöst mangel. Sen har dom ju även 2 vansinnigt bra sångare i Janne och Peter som petar upp det lite till. Det som hindrar Raised By Drunks från att ha vevat ur sig årets bästa 7’’ är väl ljudet, och då kanske främst trummljudet (synthtrummor), samt att sista låten ”Judas Christ” inte är riktigt lika bra som dom andra tre, men man kan ju inte få allt.
2 helt suveräna band gör att ordet köptvång sällan känts så befogat som här.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar