När blir en platta en "klassiker"? Varför blir en platta en "klassiker"? I punksvängen tycker jag det verkar som att det räcker med att bandet i fråga lagt av, och skivan är mer än 10 år gammal. Jag generaliserar hej vilt nu, men fan vad folk, och jag själv, är snabba med att dra till med att "det är en klassiker..." Jag kommer att tänka på detta allt som oftast när jag surrar runt på E-bay och liknande sidor där var och varannan platta beskrivs som "rare" eller "classic". Ett säljknep, visst, men ändå... Även jag själv drar med jämna mellanrum till med uttrycket. Sen beror det väl naturligtvis på åldern hos folk, det som är en "klassiker" i min bok är ju förmodligen inte dom samma för en säg 20 åring idag. Men frågan kvarstår... När och varför blir en platta en "klassiker"?
Kan ju tillägga att jag har inga som helst problem med detta faktum utan bara funderar lite så här på lördagkvällen innan ugnspannkakan blir färdig.
En klassiker kan ju vara väldigt personlig, någon låt man lyssnade mycket på i sin ungdom och som man associerar till en viss period i sitt liv. Det kan ju vara låtar som är klassiker i ens kompisgäng eller så?
SvaraRaderaAnnars kan det ju vara band som "erkänt" är väldigt bra enligt många personer och som ofta diskuteras och som det snackas om och som på något sätt blir tidlös genom generationer då nya kids blir "upplärda" av de äldre. Sen finns det ju låtar som många gamla anala stötar tvingar oss lite yngre och de ännu yngre att gilla även om de inte alltid är så bra... Då blir man tvingad att tycka det är en klassiker bara för att slippa en predikan, he he. Finns mer att säga men inte ikväll...
Klassiker är en platta som andra apar efter.
SvaraRaderaEn klassiker går aldrig ur tiden utan man återkommer till den skivan/låten/videon etc eller stilbildande för en genre eller ett band...SKÅL i klassikern bland öl.... Pripps Blå!
SvaraRadera