År 2020 recenserade jag Slaveriets debut LP/CD, och jag kan faktiskt utan att tveka inleda denna recensionen med exakt samma rader. Så vi kör väl då... "Ska du bara köpa en platta i år innehållandes trall/melodiös punk, så är det denna du skall ha". Slaveriet är nämligen i en egen division vad gäller denna typen av punk år 2023 i Sverige. Det är väl egentligen inga revolutionerande skillnader på denna plattan och debuten, mer än att kanske sångerskan Loppan steppat upp aggressionen i rösten ett snäpp. Att dom kommer från schlätta är omöjligt att missa då det karaktäristiska trumspelet avslöjar dom. Välarrangerat, snygga stämmor och det prydliga ljudet till trots så sväljer jag allt med hull och hår. Visst hade jag klarat mig utan dom lite slöare "Min sorg" och "Samma slut" som väl får ses som parenteser i arbetet. Men resten av plattan väger upp dom "missarna". Något jag tänkte på när jag lyssnade igenom plattan dom första gångerna var att det kanske inte var lika många hitiga refränger som satte sig direkt som på förra plattan. Utan här fick dom "växa" fram mer, vilket brukar vara ett gott tecken. Uppmanar alla att skaffa både denna och debuten om den saknas i samlingen (första MCD'n kan ni skita i, den är inget vidare). Bara att slå till från Second Class Kids.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar