Pastoratet här ifrån Tidaholm är här med sin sprillans nya platta "Ur skitig synvinkel" som dom släppt själva på Idiot Records. 12 låtar är det på den och den klockar in på ca 45 minuter. Jag har dock inte klarat att sträcklyssna hela skivan i ett svep, utan fått ta det i omgångar. Det är absolut inte dåligt framfört på något sätt utan det är bara det att det handlar om musik jag vanligtvis inte slår frivolt av lycka av när jag hör. Kan ju säga att skivan är långt mycket bättre än jag trodde den skulle vara. Men 45 minuters korsbefruktning av amerikapunk av den snällare sorten, svensk punk, och hårdrockssolon deluxe är bara inte min grej riktigt. Stundtals gillar jag det, speciellt när tempot dras upp och sången intensifieras ett snäpp, något det gärna hade fått vara mycket mer av enligt mig. En återkommande grej som jag inte gillar är alla dessa synkoper, "stop & go" partier och alla stämmor på sången, men det är ju min högst personliga åsikt. Jag tycker att det tar udden ur energin rätt mycket, visst att det funkar ibland men här blir det för mycket. Sen tycker jag även att låtarna är i längsta laget. Sjukt sinne för melodier har dom dock och vissa grejer fastnar i skallen varken man vill eller inte, helt omöjligt att värja sig emot, så där har dom verkligen lyckats. Slutsatsen blir dock om ni frågar mig en skiva med fler dalar än toppar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar