Lurig platta det här, men jag återkommer till det senare. Detta är ett Linköpingsband med medlemmar som tidigare hittats i bl.a Shades Of Grey, Scorched Earth m.m, och denna platta är deras första under namnet
Adrestia. Plattan har väl några månader på nacken nu, men jag fick fatt på den först för några veckor sedan. Första gången jag hörde den var när vi satt i bilen på väg till Årres begravning och Franz (Dark Elk Rec) spelade upp den och berättade att dom skulle vara med och släppa den. Då tyckte jag det lät hur bra som helst, och jag såg fram som fan mot plattans ankomst. Nu när så är fallet och jag dratt igenom den några gånger så känns det inte alls lika göttigt. Visst fan är det bra, det är väl egentligen mer än bra. Men det jag tänker på 80% av tiden är "A new dawn fades" med Wolfpack... Minus Jonsson-sången då såklart. Men musiken. Jag kanske drar det till sin spets lite nu i gubbatjurigheten, men det återkommer i typ varenda låt att jag blir sugen på "A new dawn fades" plattan. I första och andra låten på sid 2 , "Bols niama bolu" och "Heart of darkness", så kommer det ett andrum dock då det känns rätt mycket old school dödsmetall över både slingor och riff. Fan, där har ni ju det! Mycket roligare. Det andra låter ju inte Wolfpack prick hela tiden, men det känns som att det kommer något i i stort sett varje låt, nåt riff eller någon slinga eller hur låten är uppbyggd. Tror dock att denna platta kommer gå varm i stugorna och nävar kommer vevas friskt när dom lirar ute, förmodligen även min. Dom har släppt en split 7'' med Martyrdöd nu med men den har jag inte hört.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar