Den här gången gör han det svårt för mig, Pelle på Second Class Kids. När han skickar mig en platta med
Vera Norea att skriva om. Jag blir nämligen inte klok på den här skivan. Det finns lite (för mycket) av allt på den, allt i från pop till metall går att hitta här, toppat då med tivolimusik. Något som bara Henrik Berggren och i viss mån Lars Demian lyckats få att låta bra i mina öron. Här är det ju ett genomgående tema i både musik, titel och omslag. Men som sagt, så vet i fan om jag tycker det är så lyckat. Tycker att hela skivan är lite för radioskvalig och alldeles för clean i ljudet. Hur uppkäftig sången än är så tas udden ur den bort pga tidigare nämnda saker. En sak är jag dock klar över, och det är att hon har en jävligt behaglig röst att lyssna på. Hade varit mycket roligare med skitigare musik med lite mera attityd, och en mindre "metallig" trummis. Välarrangerat och en hel del snygga passager finns det att hitta på plattan, men i det stora hela så kan jag inte påstå att det är örongodis för mig hur gärna jag än vill. Det är alldeles för metalligt och i mitt tycke uddlöst för ju längre in i plattan jag kommer desto mindre lyssnar jag. Gillar sången, men det är nog allt tror jag. Absolut inget för Mask...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar