Attentat - Lysande Utsikter 7''

Oj... Det här var otippat. Att jag skulle få en 7'' med Attentat att recensera. Men nu har det skett tack vare Siken (ex Giftigt Avfall m.m) som skickat hit ett ex av deras senaste utgåva. Tror knappt jag hört något alls dom släppt sedan "Nerv" som kom 1992, och den tyckte jag var svindålig. Sedan brukar jag tvinga mig igenom "Skyltsöndag i Gbg" varje år då Hedvux traditionsenligt slänger upp den på sin Facebook. En kalkon av episka mått. Det skall dock tilläggas att jag tycker en del av deras grejer fram till "I denna stan" LP'n är helt okej. Inte något jag lyssnar på nu, men en del förr. Kan ju tycka att det är ganska meningslöst att djupdyka i hur Attentat låter då jag förmodar att alla hört dom. Men skulle det mot förmodan vara någon som inte gjort det så handlar det i alla fall om väldigt snäll(punk)rock på Göteborgskt vis. Jag gillar ju en del av dom där gamla Göteborgsbanden som fan, men Attentat anno 2022 sällar sig inte till den skaran. Det är alldeles på tok för snällt och saknar attityd och jävlar anamma. Tvåtaktspartier och texter mot borgare och utanförskap till trots, så låter det bara trött och "gubbigt" enligt mig. Inte ens den vuxna 46 åringen i mig stampar takten, eller lockas att kolla upp något av deras andra släpp dom gjort dom senaste åren. Nej, detta var inget för mig alls, men det visste du ju Siken. 3 låtar innehåller skivan för den som undrar och den skaffas enklast från deras hemsida tror jag. 

Konsumenterna - Svennelivet CD

Tredje och sista plattan i högen från Grönpeppar för denna gången. Och av den senaste högen jag fick, så är detta plattan jag gillar mest. Det här låter lite som det lät när man själv började spela i band för en bra stund sedan. Det var så här det lät i mången rep och fritidsgårdslokal då. Konsumenterna från Trollhättan har jag skrivit om tidigare och tyckte då att det var jäkligt mycket individuella utsvävningar, på samma gång, så det var rörigt utav helvete. Så till den milda grad att det lät som dom spelade varsin låt ibland. På den fronten är det ju betydligt bättre nu, så det får ju ses som positivt i min bok. Men jag tror återigen att Konsumenterna är inte gjort för att behaga 45-åriga recensenter. Det låter väldigt mycket "fritidsgård" och materialet spretar. Det låter som dom fortfarande letar lite efter sin grej liksom. Precis som det ska göra när man är i början av ''karriären''. Ibland låter påminner det om typ gamla Grisen Skriker och Incest Brothers och den typen av band. I en del låtar drar dom på och kör lite enklare mera förbannat. För att i nästa låt köra ska rytmer och baktakt. Jag föredrar ju inte helt oväntat dom snabbare lite rakare låtarna helt klart.  På det stora hela så är det dock att det spretar för mycket som jag inte blir riktigt kompis med. Hittar / bestämmer dom sig för en grej och kör fokus på det, så skulle mycket vara vunnet enligt mig. Så jag väljer att avsluta med att önska Konsumenterna lycka till i letandet. Eller allra helst att dom skiter fullständigt i vad jag tycker och kör sin grej. Plattan avslutas med en cover av den gamle filuren James Hollingsworth.

Kjells Bänk - YIH8TW MCD

Namnet på bandet väljer jag att inte kommentera... Men detta är ett gäng ungdomar från Skellefteå. Så unga som högstadiet står det att läsa i det medföljande brevet från Grönpeppar. Så man får ju lyfta lite ödmjukt på gubbkepsen åt dom musikaliska färdigheterna deras ringa ålder till trots. Musikaliskt så kan jag inte påstå att Kjells Bänk tilltalar mig så mycket dock. Det är en väldigt snäll form av punk framförd främst på engelska, med sällskap av en låt på svenska. Det låter lite Epitaph, Sator, Indiemys i en salig blandning. Men det är alldeles för snällt. För mysigt på något vis. Deras 6 låtar skulle behöva mer långfingrar åt allt och alla. Mera dra åt helvete attityd.Skita ner det lite. Mera rock'n'roll. Nu handlar ju detta om musik jag vanligtvis inte lyssnar på så jag ska väl inte skriva för mycket, för det kanske är precis så här det skall låta för att gå hem i pojk/flickrummen idag när folkölen sköljs ner. Men mig personligen är det alldeles för uddlöst och klent för att kicka igång någonting. Jag känner liksom ingenting. Helt likgiltig inför detta tyvärr.
 

Skrot / Deadache - Colombia Tour 2023 Kassett

2 Göteborgsband drar på Colombiasväng. Mosslik och Brus-Tapes vevar ihop en kassett att ta med. Finns dock ett gäng att köpa från radarparet ovan, eller om banden har med sig hem. Det här svinbra, så jag hoppas att det blir något mer av dessa inspelningar så fler kan ta del av det, då jag misstänker att dom 120 exen som gjorts ryker fort. Båda banden gör jävligt bra ifrån sig och det är solid käng/råpunk ifrån båda banden i den klassiska svenska skolan. Deadache är lite stökigare och råare i sitt sound och mera pang på. Med så jävla förbannad sång av Frida att hälften hade varit nog. Skrot har jag ju hört förut på deras 7'', men jag föredrar denna inspelningen alla dagar i veckan. Mycket råare ljud som passar dom som handsken. Det är liksom ingen ide' att skriva någon uppsats om detta släpp. Inget av banden uppfinner på hjulet på nytt, men båda vevar loss på ett formidabelt sätt och är lätt värda en lyssning. En gemensam cover på Driller Killers "Alcoholocaust" bjuds det också på. Den här kassetten skall köpas, inget att diskutera. mossliktapes@gmail.com eller brustapes@gmail.com . 
 

Hunden Som Vägrade Dö # 31

Andra försöket att ge mig på ett nummer av Hunden Som Vägrade Dö, som redaktör Jonas skickat till mig. Jag anar att han på förhand vet ungefär vad jag kommer tycka om det, men här är det nu. Så det är väl bara att köra. Det märks att det är mycket själ och hjärta bakom detta fanzine, samt ett genuint intresse för saker och förteelser som inte tilltalar gemene man. Som antagligen inte tilltalar så jättemånga som brukar in här och läsa heller. Men nörderier av olika slag är fascinerande, även om det handlar om saker jag inte är ett dugg intresserad av, eller nyfiken på. Det blir då själva nördandet i sig som är intressant. Därför tycker jag intervjun med Tommy Jönsson, alias DJ 50 Spänn, är jävligt rolig och intressant. Att nörda ner sig i vad vinylreabackarna på loppisar innehåller, och dessutom köpa dem, samla på dem, hitta på egna genres för att få en ursäkt att köpa mer. Jag älskar det. Jag fattar det, men ändå inte. Det är ju helt klart höjdpunkten i detta nummer av Hunden. Och om sanningen skall fram det enda tillsammans med Lule Hardcore artikeln och fanzine recensionerna som jag verkligen kände var intressant för just mig. Till skillnad från många andra så gillade eller gillar jag inte alls dom "personliga" fanzinen som kom där i slutet på 90/början av 00-talet och "tog över". Jag har aldrig förstått grejen med att veta hur djup snön var i Flen den 3 februari eller vad som lyssnades på i bussen på väg till ICA 2 dagar efter man kommit hem från Hultsfred. Nu raljerar jag lite så klart. Men jag har verkligen inget sug av att läsa om en 5 dagars resa till Tornedalen, eller om vad Mika Wiborgh lekte som liten. Det beror inte på något sätt att skribenterna inte skulle skriva bra, för det gör dom. Utan helt enkelt av ointresse från min sida. Innehåller även en rejäl scenrapport från Uppsala, en intervju med Jerker Kaj, samt en evighetslång artikel/recensioner av Anneli Furmarks serier. Jag vill säga med tydlighet att detta skall inte ses som en sågning, för allt är jävligt bra skrivet. Det är liksom bara det att ämnena intresserar mig inte för fem öre. Jag är däremot fortfarande extremt road av att för hundrade gången läsa om vad "Disfear tycker om "Soul scars" nu när den varit ute ett tag?" i ett sönderbläddrat fanzine jag har i någon av lådorna här hemma. Jag är rätt nördig jag med ser ni...

ZtereotypernA - Svea Rikes Hjärtinfarkt CD

Fick en bunt plattor från Grönpeppar Records igen, ett piggt bolag som profilerat sig med att främst släppa nya, unga, svenska punkband. Det är ju en gentil tanke som skall supportas så klart, även om jag klickar med långt ifrån alla bolagets släpp. Detta är ett sådant som jag inte förstår alls. Och det är väl på gott och ont antar jag. Det är ju fett som fan när den yngre generationen tar för sig. Helt i sin ordning. Men jag fattar ju ingenting av det ZtereotypernA pysslar med. Det är väl också helt i sin ordning då dom yngre skall vara som en nagel i ögat på oss mossiga gubbjävlar. Men jag fattar inte... Jag fattar inte inte ens om dom driver med oss? Och jag kan inte säga att jag gillar det överhuvud taget. Utan någon mening att vara elak eller trampa någon på tårna, men det låter för jävligt. Så jag antar att dom lyckats med sin mission. Och jag är en tråkig gubbdjävel. Men kanske att någon blir nyfiken på hur dom låter i och med denna sågning, så kanske det kan leda till några extra sålda ex? Och då har vi ju, både jag och bandet, lyckats med något bra. 60kr från Grönpeppar. Jag räknar med att få en låt skriven om mig nu ;-)

Axis Of Dispair / Brainwasher - Split 7''

Det är fan inte okej alltså, att skicka en 7'' med två grindband för recension! Hur skall jag hinna skriva något innan det är dags att hoppa ur soffan och vända sida gång på gång? Skämt och sido så är det nog mitt sinne, som är av den slöare sorten, som det tar en stund att komma in i saker för. Och när jag börjar hitta rätt, så är det slut. 2 stabila gäng är det i alla fall. Både Axis Of Dispair och Brainwasher. Axis Of Dispair har, tror jag, sin bas i Örebro och innehåller medlemmar från en uppsjö tidigare band som sammanlagt spelat olika former av grindcore i ruskigt många år. Och det hörs då musiken är rätt trixig ibland och man hinner med en jävla massa i sina 4 låtar. En hel del tempobyten och aviga ackord. Drar lite mer åt den metallorienterade grindcoren med ganska cleant och polerat ljud, men jag gillar det absolut. Trots att jag gärna föredrar min grind lite råare och mer kaotisk. Göteborgs Brainwasher å sin sida bjuder på 2 låtar. Och jag gillar återigen det jag hör från dom. Här är det betydligt mer opolerad ljudbild, men för min del hade dom kunnat svina ner det ännu lite mer, haha. Låter även dom åt det mer metalliska hållet, något som jag tror trumljudet kan vara en bidragande orsak till. Speciellt bastrumman ligger jävligt högt i mixen. Men det är schysst framfört och det är bra variation i låtarna både vad gäller riff och tempon. Och Imres sång skämtar man ju inte heller bort, jäkligt bra. Hade varit gött med lite mer "gris-sång" partier dock. Även om dom redan finns där, så hade det varit gött med fler. Axis Of Dispair är en väloljad, snortight, teknisk, spelskicklig grindmaskin. Brainwasher går mer på urkraft, ilska och en jävla vilja. Jag gillar dom båda. Köp från Flyktsoda Records på flyktsoda14@gmail.com

Döda Ögon - s/t Kassett

Studioprojekt med "Kabbe" (Vanvett, Ligisterna, Sista Skriket m.m) som kapten på skutan. Han står för alla instrument, texter och även en del sång. Sångbiten sköts dock av inte mindre än 3 stycken till. Nämligen Mange (Återfall, Utrota m.m), Markus (Son Of Ruin har jag fått det skvallrat till mig) och Poffen. Så totalt 4 sångare. Och jag tycker att det låter riktigt jävla bra. Det är nämligen just sången som får denna att lyfta ett extra snäpp. Schysst fördelning och bra tryck i hardcorekörerna som dyker upp titt som tätt. Och det är i låtar som "Hippiemedelklassinbillning", "Dödens Maskineri" och Pengarna Och Livet" som dom låter allra bäst. Dom känns lite rappare och mer pang på. Mera gammelhardcore på nåt sätt. Jag gillar det andra också, men ibland blir det enligt mitt tycke en jävla feeling på gitarren och det gnisslas och läggs in små tjutare på tok för ofta. Tycker det tar udden lite ur det hela och det blir nästan "hit-igt" och alldeles för melodiöst. Synd som fan då allt det andra faller mig på läppen, men jag klarar inte att bortse från dom då dom är jäkligt framträdande och frekvent återkommande. Det blir för lite 90-tal för att tala klarspråk :-) Men sånginsatserna väger upp det till stor del, och summa summarum så tycker jag det är helt okej. Varken mer eller mindre. Förutom då 3 tidigare nämnda låtarna då som höjer sig rätt rejält. Tror Döda Ögon gjort sig jävligt bra på en scen då det är både singalongvänligt och hytta-med-näven kompatibelt. Köp från någon av radarparet i Jönköping bakom Brus-Tapes eller Mosslik, adressen finns på massor av ställen här nedan. Eller smyglyssna på Spotify/Youtube där det också finns. 

Kardinalen - Kardinalens Femte CD

Kardinalen = Kardinal Synd. Om det är ett permanent namnbyte eller bara för denna plattan låter jag vara osagt. Produktiva utav helvete verkar dom vara i alla fall, då det var i Maj 2022 jag senast recenserade dom. Och fjärde gången sammanlagt. Mottagandet av deras tidigare släpp har varit blandat från min sida. 10'' "Baltic City" tyckte jag riktigt bra om, medans deras senaste split LP/CD med Slutstation Tjernobyl var väldigt ljummen. 11 nya låtar bjuds det på denna gången. Och min första tanke var att "fan det låter ju som en korsning mellan Coca Carola och Iron Maiden". Det är förstås en sanning med modifikation, men än dock det första som slog mig. Tycker att sångmelodierna många gånger påminner om det sättet Coca Carola hade när det begav sig. Och jag använder återigen dom som referenser, trots att Kardinalen ofta rör sig i hastigheter som Carolorna aldrig var i närheten av. Musikaliskt tycker jag denna gången att dom hittat mer rätt än på tidigare nämnda split då jag upplevde det som ganska segt. Får för mig att dom kör lite mera "skeva" ackordsbyten här med. Svårt att förklara i ord... Men dom rör sig utanför dom "vanliga", väntade  ackordsföljderna. Och det tycker jag klär Kardinalen bra. Jag tycker dom lyft sig som fan gentemot förra plattan och är nästan uppe i "Baltic City" nivå igen. Det är väl egentligen bara dom två avslutande spåren jag har riktigt svårt för. Den ena är alldeles för Charta 77:ig (ve och fasa) och den andra alldeles för glättig. Men 9 okej låtar av 11 är ett alldeles utomordentligt resultat från ett melodiöst punkband 2023 hos mig. Då bandet även firar 10 år så är det även 9 band som bjuder på varsin Kardinal Synd låt. 8 på vinylversionen. Där är det även "bara" 10 låtar med Kardinalen. Så CD'n har alltså lite mer. Coverlåtarna väljer jag att inte skriva något om dock. Köps i vanlig ordning från Second Class Kids. 

Sardo Numspa - Spöket I Maskinen LP/CD

Ny giv från Sardo Numspa, och med tanke på vad jag skrev om deras "För alltid" LP så var inte peppen på topp att sätta igång med denna. Jag vet inte om jag var på ovanligt gubbdåligt humör när jag skrev den recensionen, eller om det verkligen var så illa. Jag har inte kvar plattan så jag kan inte kolla efter heller. Men jag kan ju i alla fall konstatera att dom passerat Hans & Greta vad gäller attityden och hård/snällheten i musiken. Dom är ju överjävligt duktiga musiker i alla fall och hade det varit spelskicklighet och tighthet jag bedömt, så hade det ju varit en given 5 i betyg. Men nu är det ju min helt subjektiva sida om vad JAG tycker om det jag hör ur högtalarna. Och jag tycker ju att det låter jävligt mycket som det lät på 90-talet. Dock inte som dom som ansågs vara trallpunk då, utan som dom så kallade "skatepunk banden". Men det är väl bara för en gammal gubbe som mig att inse att trallpunk 2023 är inte samma som 1993. Folkmusiken är utbytt mot synkoper och plonkig bas. Och minst 3 stämmigt i refrängerna. Jag kan inte namedroppa några av banden tyvärr. För då, liksom nu så har den melodiösa amerikanska punken inte intresserat mig mer än Bad Religions 4-5 första plattor. Men det är snabbt, tight, melodiöst och kryddat med tempoväxlingar och stopp som sitter som en bakvänd keps. Hade Sardo Numspa kommit under tidigare nämnda årtionde, så hade dom förmodligen varit hur stora som helst. Och visst, jag kan uppskatta ett par låtar när skivan väl är på, men samtidigt är det inget jag saknar när jag stänger av. Och jag kan ju tillägga att förra skivan "För Alltid" ligger med som bonus på CD-utgåvan av plattan, och dom 12 nya låtarna är bättre än dom. Så jag står fast vid vad jag skrev om den... Köp från Second Class Kids.

Skogstokig - Nån Måste Få Det Kassett

Fick denna kassetten för ett tag sedan, som både låter och ser ut som den släppts någon gång på 90-talet. Kommer att tänka på band som IFK Gamla Saxon, Ful Dörrr osv för dom som minns. Nu har Skogstokig inte skuggan av en chans att mäta sig med någon av dessa giganter, och låter inte som dom heller. Men dom är liksom dessa ett band att inte ta på så jävla stort allvar. Det är svårt att smälla in dom i ett musikaliskt fack, men det rör sig oftast i nåt gränsland mellan snabb punk och hardcore. Och bäst låter det i dom hardcoredoftande "Aldrig hört dig hålla käften" och "Stötta polisen". Även om det tilltalar mig speciellt mycket musikaliskt, så gillar jag den genuina ilskan som istället för dom vanliga ämnena avhandlar saker som IPA, Dramaten, Friluftsbyxor och beachvolleyboll. Så det är ju lite synd att texterna är med, för ibland får jag inte med mig allt som sägs. Svårt att skriva nåt vettigt om denna kassett för jag kan liksom inte bestämma mig om jag riktigt gillar det eller inte... Eller ja, jag uppskattar texterna mer än själva musiken. Just av den anledningen att dom inte tar sig själva på för stort allvar, och förmodligen skiter i vad folk tycker om det. Tror att allt finns på Spotify, Youtube osv om ni inte vågar chansköpa. Vill ni köpa kassett så kontakta babianelundrecords@gmail.com Kan ju tillägga att dom bildades redan 2013, men detta är deras första fysiska släpp. Några kanske dock känner igen dom från C-O's samlingskassetter "Hälsningar Från Östergötland" och "Hoten från underjorden", eller GP Sås "Ursäkta röran vol.2". 

Headons - Hatet LP/CD

Har tidigare skrivit om Headons då deras kassett ''Bäst Före 16-10.2014'' kom ut för dryga 2 år sedan. Var då inte särdeles imponerad av vad jag hörde, så sedan dess har något absolut hänt. För här tycker jag att det för det mesta låter riktigt bra. Dom uppfinner på intet sätt hjulet igen, eller hoppar upp som ett nytt favoritband. Men jag gillar det absolut. Det handlar om rak svensk punk utan något framkrystat prefix framför. Visst skiljer sig låtarna ifrån varandra vad gäller tempo, melodi, agressivitet osv, men det finns en röd tråd i det hela och det låter punk helt enkelt. Lite som Kurt Olvars Rebeller var förr, när det ibland var väldigt melodiöst men utan att låta tralligt. Det är väl bara i ''Ta mig härifrån'' och ''Alla vägar leder fel'' jag skruvar lite obekvämt på mig. Den sistnämnda räddas dock upp lite av en bra refräng. Versen låter dock för mycket Stockholm i början av 80-talet. ''Ta mig...'' är en ska-låt, och jag säger inget mer om det. Men bortsett från dessa två, så klarar dom sig igenom det Sjögrenska filtret. Här finns snabba historier som "Faktaresistent", "Pään Pesu" och "Ebba Brun", som jag tror är en framtida live favorit pga refrängen. Till den Blitz-doftande titellåten som nog är min favoritlåt på plattan. Så som jag tidigare skrev så hämtas inspiration från olika håll, men det är inte på något sätt spretigt utan dom knyter ihop det bra och får det att låta Headons. En schysst punkplatta med ett band som jag tror gör sig jäkligt bra live då det ofta automatiskt blir lite ruffigare. Köp den från AMTY som släppt. Släpps även digitalt i Februari om någon hellre vill ha det på det viset. 13 låtar på 27 minuter.

Socialstyrelsen - I Krossade Speglars Skärvor 12''

Platta numero två som jag fick skickad till mig från bandet. En 12'' där dom huserar allena, och det ser jag enbart som positivt. Även om jag generellt gillar splitskivor. Och det här mina vänner är en jävligt bra skiva. Räknas detta som neocrust? I så fall gillar jag nu en förgrening av punken jag spottat ur mig kritik mot i många långa år... Eller i alla fall en skiva. Här är nämligen ljudet lite renare än på spliten med Antigen, som jag gillade mycket på grund av ruffigheten i ljudbilden. Men här kommer allt fram på ett helt annat sätt, och kanske var det lika mycket filande på spliten? Men det kom i så fall inte fram ordentligt. Nu tror jag dock inte att så var fallet, utan det kändes mycket rakare och avskalat på den plattan. Här är det lite mer variation på uppbyggnaden av låtar och det hinns med mer, utan att för den sakens skull dra iväg tidsmässigt. Det är fortfarande bra ställ och 14 låtar hinns med på dryga 23 minuter. Så det finns inte tid för en massa finlir. Men det är fullt av jävligt snygga övergångar till olika tempon, från vers till refräng osv. Texterna är allt annat än ljusa och många hjärnspöken och den egna människans litenhet och uppgivenhet behandlas. Och dom framförs med bravur av sångerskan Hanna som jag återigen måste ge lite extra ryggdunk. Satan vilken pipa! Även solen har ju dock sina fläckar och jag kan ibland tycka, speciellt i kortare textrader, att det blir lite stötigt för att få dom att ''täcka'' riffet. Fan gör en Jonsson och håll ut på sista ordet ;-) Ett extra plus går också ut till trummisen Sebbe som spelar jävligt gött. Skulle vara kul att höra en riktigt slö jävla crustlåt a'la Warcollapse från Socialstyrelsen, det känns som att dom skulle ro i land det... Men , nu åter till det stora frågetecknet. Är detta neocrust? Min stora nemesis. I så fall så sopar dom mattan med vad jag tidigare hört med band som brukar nämnas ihop med detta lite luddiga uttryck. Inte Meanwhile-bra, men jag kommer definitivt följa och skaffa framtida släpp. Skaffas enklast från Halvfabrikat eller bandet själva.

Antigen / Socialstyrelsen - A Sense Of Dread Split-12''

En platta som släpptes 2021 damp ner i brevlådan, så det är väl bara att köra antar jag. Inte mindre än 9 bolag är med och delar på detta släpp, så det får väl ses som ett praktexempel på vad DIY-scenen kan göra om man bara hjälps åt lite. Se och lär folk. Tillsammans går det att få saker gjort. Börjar med Antigen som huserar i Prag, men bildades i Tyskland,  om jag inte är helt på tur. Dom har med 4 låtar på sin sida, och jag antar att dom skall placeras i neocrust-facket om man tvunget skall sätta en etikett på det. En genre jag vanligtvis inte är så förtjust i. Och Antigen är inget undantag tyvärr... Det låter alldeles för snällt. Allting. Gitarrslingorna som oftast är mitt stora aber låter nästan tralliga här. Martyrdöd hade det på sin senaste platta, men där lät det bra, så jag antar att min gräns är hårfin, haha. Det är svårt att få fram det i skrift, men jag tycker att Antigen låter lite "light-crust". Allting är lite för klent, och jag tycker även att det låter lite stolpigt ibland och saknar liv och sväng. Dom gör säkert allt rätt enligt konstens alla regler, men det träffar mig inte alls. Den tänkta käftsmällen blir en klapp på kinden, tyvärr. Socialstyrelsen från Värmland har jag skrivit om förr, men jag minns dom inte alls som dom låter här. Det är råare och mer pang på än vad mitt huvud vill ha det till hur det lät. Den skramliga och opolerade ljudbilden gör att jag har mycket lättare att ta till mig dom, trots att även dom ibland drar mot den modernare formen av crust. Även sångerskan Hanna är en bidragande del till detta då hon låter mer än lovligt förbannad. Visst kan jag tycka att det blir lite mycket riffande ibland, men Socialstyrelsen har fattat grejen att underbart är kort och smällt in 7 låtar på en sammanlagd speltid av 11-12 minuter. Så det blir aldrig tjatigt eller att man gör det i utfyllnadssyfte. Jag tycker att det låter helt okej och kommer garanterat smälla på deras sida av plattan igen vad det lider, och det är inget dåligt betyg av en som fastnat på 90-talet...  Köp från Flyktsoda eller Halvfabrikat, dom är bara en googling bort.

Nagasaki - Kriget Utan Nåd Kassett

Det här mina vänner är en kassett som jag såg fram emot att höra när Patrik skrev och sa att han hade skickat den. Men med en liten gnutta rädsla att bli besviken skall dock tilläggas, då det surrats om kraftiga Skitslickers-vibbar. Detta är ju något som tas till med jämna mellanrum av band och bolag, och som visar sig stämma typ 1 gång på 100 med lite tur. Detta är dock tro det eller ej en av gångerna det stämmer. Första låten "Warcharged" är en Skitslickers-pastisch som heter duga. Riffet, tempot, sångfraseringarna, uppbyggnaden, ja allt luktar Skitslickers. Med ett gitarrsolo a'la Cimex 1983. En helt briljant låt. Är väl egentligen bara reverbet (eller vad det är) på sången som Göteborgarna inte använde sig av på den där oslagbara 7'' dom släppte 1982. I låt nummer 2 "Friheten" så låter det lite mera som en del noisepunkband från USA lät för några år sedan, och gör kanske ännu bara att jag tappat intresset lite. Korsbefruktat med Cimex riffande runt Raped Ass. Med ett basspel som inte bara följer gitarren utan svävar iväg lite på egen hand. I "Silence" är man tillbaka i Skitslickers-land, men mer i andan dom hade på den andra inspelningen dom gjorde. Och på dessa två låtarna tycker jag även att effekterna på sången kommer mer till sin rätt. Avslutande "A:Extinction" har ett riff som luktar mer Discharge än Discharge själva, men med den där effekten på sången som kunde minskats lite på även här. Men det är ju min högst personliga åsikt så klart. Men ni som känner mig förstår ju att jag gillar den här kassetten som fan. Det enda negativa jag hittar är just sångeffekten som jag tycker är lite i överkant. Det kräver fan sin man/kvinna att ro en sådan här grej i land. Det är liksom inte bara att vända på ett gammalt riff, maxa disten och köra. Känslan är det viktigaste här. Hatten av för Patrik och den trummande hjälpredan Jens. Kolla med EveryDayHate som släppt den om det finns ex kvar. info@everydayhate.com

Varoitus - Ikuinen Sota Kassett

75 ynka exemplar är den här kassetten släppt i... Så jag säger direkt att skall du ha ett ex så beställ NU! Jag fick med mig en ifrån Jönköping när dom spelade där förra helgen, och den har gått varm sedan dess. Och här tycker jag att Varoitus är ännu bättre än på 12'' som kom för nåt år sedan eller två. Och det vill inte säga lite det. Ljudet passar deras vansinneshardcore som ett spett i länsman och jag älskar varenda sekund av dom här tio låtarna som låter som en uppdaterad version av dom gamla finn-banden från 80/90-talet man lyssnat på genom åren. Det är bra fart på d-takten, men dom varierar tempot gött med både nån fyrtaktare och entakt in i mellan. Även nåt tyngre lite metalligare parti vävs in utan att det tar på den furiösa energin i övrigt. Det är riffigt, ruffigt och totalt jävla vansinnigt. Detta kan man tacka den mer än svinförbannade sången för som lyfter skeppet ännu ett snäpp ,och som backas upp av lika förbannade körer som fyller ut. Plonkigt gött basljud och fladdriga gitarrsolon är även det grädde på moset till vansinnet. Det här är topp-5 som släppts i år enligt mig, och det gör mig otroligt glad att detta skall komma som 12'' nästa år ifall kassetten spelas sönder. Det här är ett måsteköp, det är liksom inget att diskutera. Rått + brutalt på finska från Motala. Dra iväg ett mail till radarparet i Jönköping och beställ (mossliktapes@gmail.com eller brustapes@gmail.com)

V/A - Ursäkta Röran vol. 5 CD

Det går inte att klaga på tempot på utgivningar från Grönpeppar i alla fall. Helt sinnessjukt. Nu är turen kommen till den femte volymen i serien "Ursäkta Röran" som ju bygger på konceptet att sprida svensk nutida punk och främst då lite mindre bekanta band. Men som brukligt är så finns där ett gäng gamla rävar också. Det är även spridda skurar vad gäller stilar och vad som faller Sjögren på läppen. Denna gången tänkte jag dock skriva en rad om varje band... Dödsbabs inleder med en låt i KSMB/Köttgrottorna anda. Det låter Sthlm-punkrock på ont och gott. Ingen genre jag tokgillar. Fruktansvärld fortsätter med sin nu inkörda trallpunk, och dom gör det enligt konstens alla regler. Scared Earth med idel gamla rävar i bandet fortsätter med en schysst dänga. Låter lite mer hardcore nu än käng/råpunk som dom gjort på tidigare släpp. Blir kul att höra hur resten av nya plattan kommer låta. Animal League kör någon hybrid av punkrock/powerpop med inriktning på djurrätt, och det gör väl inga bestående avtryck på mig. Rätt segt. Manic Ride från Malmö köttar vidare med en schysst råpunksdänga, och dom vill jag höra mer av. Låter jävligt bra. Käftsmäll kör åt det lite punkrockigare hållet dom med. En fyrtaktare mot snuten och dess lakejer. F.I.L som har hållt på sedan urminnes tider tar vid med en go old-school USHC dänga som får en att både slamdansa och hytta med näven. Jag gillar't. Misfits Maniacs är ett gäng 16-åringar från Växjö som bränner av en riotgrrrl dänga med ett jävla självfortroende som uppmuntras å det grövsta. Valium som även dom härjade runt på 90-talet låter här mer Strebers än vad Strebers själva gjorde. Hur Mår Björnen? är för mycket metall och det låter trummaskin som tar bort mycket av det eventuellt önskade svänget och drivet. Det blir bara kantigt. Dødsførakt är även det hardcore med trummaskin. Men här finns även industri/noise-vibbar som gör det hela intressantare än föregående band. Dom vill jag höra med av. Käpprätt kör en uppkäftig skramlig fyrtaktsdänga som låter schysst. Mycket beroende på den skramliga ljudbilden som tilltalar mig. Avslutar gör den gamle Baren-Dick och hans kompband Solidariteten, här förstärkta av Ulke. Och det låter väl som förväntat. En vemodsvals som får mig att tycka varken bu eller bä, utan den bara finns där i bakgrunden. 60kr från Grönpeppar Records

Stäket 1517 - Suecia Antiqua Et Hodierna Kassett

Vissa grejer är alldeles för bra för att bara få falla i glömska, och Stäket 1517 är ett sådant band. Så då är det bara att bocka och buga när Brus-Tapes och Misslynt bestämmer sig för att släppa det på kassett. Mig veterligen släpptes inte detta ordentligt när det begav sig, men jag vet att jag fick en länk av Trum-Calle till 4 låtar då 2011 (skrev till och med en blänkare här på bloggen såg jag). Men till min, och er, stora glädje så är alla 8 låtar som spelades in då med på kassetten. Och det handlar om prima kängpunk från start till mål, med texter om häxbränningar, pest,  ärkebiskopar, Stäkets rivning och andra begivenheter som bjöds på runt Uppsalatrakten på 1500-talets första 2 decennier. Musikaliskt rör det sig dock mer i 90-tals fåran än 2011 som det spelades in. Då många samtida svenska band snöade in på slingor och längre meckigare låtar eller noisepunk, så gjorde Stäket 1517 tvärtom och backade tillbaka klockan och låter precis så som kängen lät när vi ongar från 70-talets andra hälft viftade med näven som mest. Och ibland då till band som medlemmarna i Stäket 1517 spelade med då... Så det var ju inte skitkonstigt att dom lät som dom lät här. 8 låtar utan krångel helt enkelt som du vet att du gillar, varav 2 är covers av AxHx och Bombanfall. brustapes@gmail.com kontaktar du om det skall handlas ett ex.

Skräp / Ztereotyperna - Alternativa Tillvägagångssätt CD

2 band i den tralligare skolan från Örebro delar på utrymmet på denna CD. Skräp, som jag tidigare recenserat, och Ztereotyperna som är en ny bekantskap. Måste börja med att jag inte är helt kompis med upplägget att köra varannan låt, utan hade hellre sett dom på varsina delar av plattan. Kanske mest av den anledningen att jag hellre lyssnar på Skräp än splitkollegorna. Skräp låter fortfarande som tagna från en kassett från valfri ort i Sverige 1994, och jag måste ge dom cred för att dom håller fast vid detta och inte försöker göra någon 2.0 version av det hela. För då hade dom tappat nostalgikern i mig och jag hade förmodligen inte uppskattat dom lika mycket, haha. Men deras melodier, slingor och ibland småfalska sång funkar helt okej i kortare stunder när jag är på det humöret. Deras cover av "Mördar Anders" gillar jag dock inte alls. Ztereotyperna med sitt Onkel Kånkel gitarrljud och monotona sång är dock inget jag gillar alls. Även om dom ofta låter mer "punk" än Skräp så funkar det inte. Ska det trallas för mig så måste det finnas något lite extra som sticker ut, eller då kicka igång nostalgikern i mig. Och Ztereotyperna gör inget av det tyvärr... 3 bonuslåtar(?) finns också av någon anledning kallat "Hemmastudio demo-reel'' som jag inte fattar poängen med alls. Kontakta något av banden för eventuellt köp. 

12 Tum Punk vol 1 LP

Det här är ett koncept jag gillar... Grönpeppar Records låter 4 band dela på utrymmet av en LP. Så det blir liksom 4st 7'' av det hela. En svincool ide' som är ett roligare sätt för banden att presentera sig på än t.ex en låt på en samlingsplatta tillsammans med 20 andra band, då man kanske försvinner lite i mängden. 3 av banden här har jag ju skrivit om tidigare, men ett var för mig olyssnat. Banden som medverkar denna gången är Kardborrebandet, Mähälium, The Reckless State och Left Hand Black. Inte mindre än 2 band från grannkommunen Falköping alltså, som båda finns på skivans A-sida. Kardborrebandet är jag inget större fan av sedan tidigare, och det är inget som förändrats efter att ha lyssnat på dom 3 låtarna här... Texten på andra låten "Starkare ihop" kan jag väl tycka är lite småfyndig, och sångerskan Nanna har jävligt bra röst. Men det är väl det jag tar med mig... Musikaliskt är det alldeles för lalligt för min smak, lite nödrimsvarning ibland, och en skalåt som får öronen att blöda. Mähälium bidrar med 5 låtar varav 4 återfinns på deras kassett "Avd.C4". Jag gillade deras snabba punk på svenska då, och jag gör det nu med. Här tycker jag det rakt motsatta vad gäller texterna som är en bra bit över medel, och dom känns genuint förbannade då Tholle är en bitter jävla gubbe sedan barnsben. The Reckless State hoppades jag av någon anledning skulle vara arg old school hardcore, pga namnet, men där gick jag bet. Det är lite halvmeckig USHC av det tralligare slaget med synkoper, stämsång och stop&go partier. Inget jag hjular iväg över golvet för, men dom har något som jag inte riktigt kan placera. Dom påminner om något svenskt band från 90-talet som skulle kunna finnas med på Really Fast vol 5-7... Men jag kan fan inte komma på vilket. Nåt Tranås eller Linköpingsband? Eller nåt från Norrland? Ja, ja. Skit samma, jag tycker dom är okej men inte mer. Avslutar gör Left Hand Black, och deras senaste fullängdare var ju en jävligt positiv överraskning för mig. Och deras horror-punk faller mig återigen på läppen och deras "Murder you" är ju en jävla monster hit. Min högst personliga åsikt är ju att det slutar 2-2 i matchen bra vs mindre bra band på plattan, men jag antar att jag har många emot mig där. Hoppas dock på fler volymer för det är ett kul initiativ från Martin. Kreativ gubbe det där, och även om vi inte alltid delar musiksmak så är det ett jävla jobb han gör. Så keep it up gubbe!