Fick detta i mailen idag, och jag kan bara hålla med Vevberg att det är gött med en vettig pressrelease bland alla knasbrev man får.
NITAD - RASTLÖS & VILD LP/CD/digital ute 4/4
Om du trodde att Nitad spelar hardcore så är du fjorton år. Hardcore är för barn och Nitad är gubbar. Om du trodde att Nitad gillar punk så trodde du fel. Nitad gillar ingenting. Visst kan du nosa dig till influenser av Liket Lever, Iron Maiden, Jesus Lizard och Zero Boys. Eller kanske Butthole Surfers, Black Flag och Hawkwind. Men alla dessa referenser hit och dit är ju helt meningslösa. Allt är redan gjort, ingenting är nytt, och du är också snart gammal.
Nitad handlar mer om en känsla av något större. Något bredare, och
rymligare. Den där enorma känslan av uppgivenhet. Som att stirra in i
spåkulan och se att allt bara är svart. Ett stort svart hål som känns
större än de där nattsvarta hålen i universum som du fick höra om i
skolan. När du satt där och karvade bokstäver i din träbänk och tänkte
på hur allt ändå kommer att implodera. Och det var väl där nånstans som
du insåg att det blir fan inte mycket mer än så här.
Nitad gör musik för just dig. Musik för hon som går och går men aldrig
kommer fram. För han som såg ljuset i tunneln, men nu inser att det bara
blir mörkare och mörkare. Eller för dom där som alltid har haft saker
inom ett armlängdsavstånd, men aldrig lyckats nå skiten.
Nitad gör ju också det, bara går och går. Dygnet runt i det där
ekorrhjulet som kallas livet. De har snart gjort tusen släpp och deras
musikaliska väg blir bara krokigare och krokigare. Rakare och rakare.
Jobbigare och jobbigare. Du som vill ha glädje bör spana åt ett annat
håll. Hos Nitad finns inget för dig att hämta. Nitad vill inte vara som
du, och du vill inte vara som dom. F.H.V.
- Daniel Söderberg