Anstalt som huserar i Wien, Österrike innehåller ju som bekant för dom flesta kanske folk från Demenzia Kolektiva och giganten (i dubbel bemärkelse) Danne Wall. Sveriges svar på Jeff Clayton :-) som har en sjukt imponerande lista kvalitetsband bakom sig. Och i och med att Danne har en rätt egen röst, och att det bonnas rätt friskt på gitarrerna emellanåt, så är det fan omöjligt att inte dra paralleller till några av hans tidigare förehavanden. Detta är i alla fall Anstalt's femte 7'' i ordningen, och i mitt tycke en av dom bättre. Det är ju helt klart ett band som gör sig bäst med ett par groggar i kroppen och allsångsrösten är lagom förstörd och luftgitarren levererar rock'n'roll räkor på löpande band. Går ju igång lite extra på tvåtaktsrökaren "1-2-3-4 Fuck" måste jag erkänna, som ju har allt en rock'n'roll rökare skall ha. Dubbeltjutarsolo, stopp med distad bas, och en refräng som sitter som ett jävla klister i skallen. B-sidans inledande "Bad dreams" är väl den jag gillar minst då jag tycker den låter ganska mycket sena Accidents och är lite slöare. Ingen dålig låt, men hade fan hellre sett en eller två kortare rökare till. Men kanske bra ändå så man får en liten paus innan avslutande låten "Inget djävla glin", en cover på Arabens Anus. En schysst låt i original, men fan alltså vad bra den är här. Som ett jävla spett i länsman! Sammanfattningsvis så kan man väl säga att diggar du banden Dan Wall pillat med tidigare så gillar du detta. Du skaffar'n från
De:Nihil Rec.
Fuzzy Glue Buzz är ett relativt nystartat band från Stockholm innehållandes Paul och William från Honnör SS, så redan där anar man ju att det handlar om kvalitet. På denna 6 låtars 7'' avhandlas bl.a lim, olika fetisher, skitlivet, glidmedel, och mera lim. Viktiga grejer alltså, helt befriat från brinnande barn, bomber och jävla nazister. Q: Hur låter det då? A: Helt lysande! Det är Disorder-vev gjort med fingertoppskänsla. Alltså ingen raketforskarnivå på det hela utan det hålls jävligt enkelt hela tiden med en massa fuzz, pocka-pocka komp på trummorna och monoton slöddrig snudd på efterbliven sång. Man älskar't trots total avsaknad av något eget :-) Spelar ju oftast ingen som helst roll iofs då originalitet sällan innebär att det blir bättre. Jag gillar när jag vet vad jag får genom att bara kolla på omslaget. Släppt på Williams egna Stupid Noise Records, och patch och klistermärke är nedstoppat. A.B.C Drauuughhhhhsssss.....
Den här fick jag skickad till mig för evigheter sedan (släppt 2015) så jag får väl göra rätt för mig nu när jag startat upp igen. Det är alltså Shitfucks från Östersund det handlar om här och deras första 7''. Det är 7 låtar på plattan, och jag måste erkänna att jag har ett helvete med att hålla isär låtarna trots flera lyssningar. Det första som ploppar upp i huvudet är det gamla Skövdebandet Diablesse Grupp 6, men ta inte så hårt på det då det är evigheter sedan jag lyssnade på dom och huvudet kan spela mig ett spratt. Lite ostämda odistade gitarrer, fyrtakts golvpuketrummkomp, dam på sång (mestadels). Kanske klarnar det mer hur det låter då. Dom låter som om dom skulle plockats från valfri samling som dokumenterat den svenska punken mellan 78/82. I mina öron låter alla låtar likadant och 2-3 låtar känns som min maxgräns i ett sträck med Shitfucks, så nej, jag kan inte säga att jag är överförtjust i detta. Alls. Vet inte hur tillgänglig denna 7'' är längre, men dom går också att spana in på samlingsplattorna Turist I Tillvaron vol 9 eller Dimmorna Skingras vol 3.
