Lastkaj 14 är väl, om jag förstått saken rätt, bandet på allas läppar just nu när det gäller nutida svensk trallpunk? Jag har skrivit om dom tidigare, och det är inget som har fäst på mig. Vet att det kom en MCD med 3-4 låtar på som jag tyckte var helt okej, medans fullängdaren "Stormar" var en plåga för mina öron. Och denna sprillans nya fullängdaren "Speglar och rök" lägger sig någonstans mitt emellan dom tidigare nämnda två. Inledande "Livsgnistebrist" är skivans överlägset bästa låt tycker jag, med jävligt snyggt arrangerad växelsång, bra fart och en melodi som sätter sig direkt. Tror att en stor personlig anledning till att Lastkaj inte riktigt når hela vägen fram till mig är att det låter alldeles för "amerikanskt" musikaliskt. Alla dessa taktbyten, synkoper och änglakörer blir helt enkelt för mycket för mig. Trallpunk för mig är "I fädrens spår" med Strebers, dom två kassetterna med Kapten Haubitz, sletna Total Misär kassetter, första DLK plattan. Lite DLK vibbar får man ju i och för sig emellanåt, speciellt i "Vad är meningen" och det kanske är det som får mig att haja till lite igen efter några låtars stiltje. Vill också nämna "Skyddsbarriär", som är jävligt snygg i all sin enkelhet. Resterande 6 låtar blåser liksom bara förbi mig och sedan är det slut. Det är snortight och allt sitter som att det vore huggt i sten. Men jag tycker ärligt talat att det blir rätt segt. Allt flyter ihop på något vis. Trots ett helt gäng genomlyssningar så är det ändå bara "Livsgnistebrist" och "Skyddsbarriär" jag kommer ihåg, och den där med DLK feeling. Nej jag vill ha mera knätofsar och gitarrslingor i moll, och mindre Fat Wreck när jag vill lyssna på trall. Och då har jag ju tidigare nämnda orkestrar här hemma. Och ja, jag börjar bli gammal... Second Class har släppt den.
