N:a Hospitalet / Pastoratet - Bara Skiten Avtar 12''/CD

 

Två tidigare bekanta band delar på en platta. Eller ja, i fallet Pastoratet så innehåller dom ju medlemmar som jag umgåtts med i snart 30 år. N:a Hospitalet tyckte jag ju var helt okej på deras förra platta, men nu har dom höjt sig som fan tycker jag. Det handlar fortfarande om exakt samma typ av jävligt enkel 77-aktig punkrock med texter på svenska. Men låtarna här är helt enkelt bättre än senast. Dom håller det jävligt enkelt med få ackord och garanterat meckfritt vilket är jävligt befriande och ganska ovanligt vad gäller det Second Class Kids brukar släppa. Och sångerskan Rebecca förtjänar verkligen allt beröm hon fått i andra recensioner, för hon höjer verkligen N:a Hospitalet ett par snäpp. Tveksamt om jag skulle gilla det lika mycket med en skitnödig gubbe på sång. Av dom fem låtarna är det bara avslutande "En regnig dag" som jag inte riktigt tilltalas av. Svinsimpel, svängig punkrock med hjärtat på rätta stället och bra skrivna texter. Jag gillar't som fan och KRÄVER att nästa släpp blir en egen 7''! Pastoratet då? Är ju alltid lite knivigt att skriva om band där några av medlemmarna är vänner till en sedan snart 30 år som tidigare skrevs. Men Pelle har ju skickat hit plattan så det är väl bara att köra... Det är väl den ultimata hybriden av amerikansk och svensk melodiös punk. För egen del så tycker jag att det är synd att tonvikten tyvärr lutar åt det amerikanska hållet och banden på Fat Wreck / Epitaph. Första låten "Äckel" är väl den jag gillar bäst om jag ska välja en, då den är lite rakare och innehåller textrader av Eddie Meduza. Mitt största problem är väl att även när det är tänkt att det ska låta förbannat, så tycker jag inte att det gör det ändå. Det blir liksom inget tryck eller aggressivitet pga alla stämmor, slingor och whööö-hööö körer. Bättre än tidigare plattor tycker jag dock att det är, om det skulle vara av intresse för någon. Tror dock dom flesta är tvärtemot mig och gillar Pastoratet och det gör ni rätt i, för jag hör ju att det är bra. Det tilltalar mig inte bara. 5 låtar från varje band är det förresten, och 5 av dom kommer jag lyssna på igen massor med gånger.

Total Misär - Bortom Mörka Hav CD

 

Jösses jävel! Det här blir väldigt speciellt för mig då det blir en rejäl resa bakåt i tiden och nostalgin bara haglar över mig. Total Misär släppte 2 kassetter (1993 & 1994) när det begav sig och dessa lyssnades nästan sönder. Jag har fått köpa 2 nya ex under resans gång. Vi spelade ihop många gånger och jag vågar inte ens gissa hur många gånger jag såg dom live. Och blundar jag när jag lyssnar så känner jag nästan lukten av Karlsholme i Mariestad eller den där bygdegården i Lyrestad. Och nu har man alltså sparkat igång maskineriet igen, men denna gången med trummisen från 3 Meter Älg på bas. Och jag gillar skarpt att man inte dragit igång igen för att göra ett gäng nostalgispelningar med publikfriande allsångspartier i "Diezelmannen". Utan man gör det genom att spela in ett gäng helt nya låtar, släppa det själva, och göra det på riktigt. För att man fortfarande är förbannad på skiten som tillåts hända runt om i världen. Och nej, jag vet att ett sketet band från schlätta inte kan förändra detta, men dom gör i alla fall något. Musikaliskt så låter det faktiskt rätt mycket som förr, med skillnaden att instrumenten spelas lite bättre och texterna känns lite "vuxnare". Det är snabb, melodiös punk på svenska, med ena foten i trallpunken helt klart. Dom molliga gitarrslingorna och stämsången finns där. Men jag vill ändå inte kalla dom ett renodlat trallband. Dom är för hårda för att slängas in där. Dom låter väldigt "Mariestadskt" om man kan säga så. Kanske att jag är partisk och att det är svårt att tävla mot nostalgin, men jag gillar plattan som fan. Svårt att hitta någon favoritlåt, men tror att avslutande "Pengar och döda ting" (som är från 89/90) blir min vinnare då den känns lite snabbare och lite argare. Men som sagt, en grym skiva som jag inte kan värja mig emot. Om jag tyckt annorlunda om detta var det första jag hörde med dom? Kanske, men det är såpass bra att jag hoppas och tror att dom kommer hitta ett gäng nya lyssnare med "Bortom mörka hav". Dra ett mail till info@totalmisar.se om ni får feeling och vill köpa en platta eller kolla in deras bandcamp.

Microlaxx - Världens Bästa Magmedicin Promo MCD

 

Microlaxx är ett tror jag helt nytt band och detta är deras första släpp. Tanken var nog att det bara skulle släppts digitalt, men om jag fattat det hela rätt så kommer det ett släpp på CD. Och det står Grönpeppar Records för, som har flera släpp på gång så det är bara att hålla ögonen öppna. Har faktiskt ingen aning om vart dom kommer ifrån då infon är i stort sett obefintlig. Jävligt coolt att det börjar komma lite sketongar och sänker medelåldern lite i den lätt föråldrade scenen. Yngsta medlemmen i Microlaxx är 15 år. Precis som det skall vara. Unga och arga som inte ber om ursäkt för sig själva. Hur låter det då? Jag måste ju säga att jag blev positivt överraskad då jag trodde det skulle handla om dåligt spelad trallpunk, förmodligen pga namnet (fördomarna sitter hårt....). Det låter väldigt mycket 80-tal om Microlaxx, även om det är svårt att peta in dom i en specifik genre. Råpunk är det inte riktigt heller även om det ofta drar däråt. Snabb smått kaotisk punk på svenska skulle jag beskriva det som. Hade dom lirat under första halvan av 80-talet skulle dom varit med på varenda platta i stil med Varning För Punk boxen, GBG HC Punk osv. Favoriterna för mig är entaktsstökande "Tortera Mig" och "Noll Kontroll" som låter väldigt Göteborg 1983. Avslutande låten "Brev Från Hemmet" av Charta 77 sabbar dock helheten lite grann för mig. Har inte hört originalet, men här är den inte speciellt bra. Hade hellre sett (hört) 6 minuter egen musik än dom 8 minuter det blir covern inräknad. Hoppas och tror att nästa släpp blir en split 7'', det skulle passa dom perfekt. Lyssna på plattan här , eller dra ett mail till gronpepparsås@gmail.com för ett ev fysiskt ex när det kommer. 

Astmatisk Gapskratt - Blackskatecruststreetpopcorepunk LP/CD

 

Ny platta med norska Astmatisk Gapskratt släppt av svenska Second Class Kids. Jag skrev ju även några rader om deras förra platta vilken jag inte gillade överhuvudtaget, så peppen var ju inte enorm när jag skulle ta tag i denna plattan. Och jag måste säga att jag höll på att ge upp redan i första låten med värdens jobbigaste gitarrslinga plus helt bedrövlig sång. Och dom här gitarrgrejerna är ständigt återkommande skivan igenom. Jag personligen ledsnar jävligt fort på dessa ensträngsslingorna. Och sången åtgärdas ju av sig självt då jag tror dom är flera som delar på den. Och är så inte fallet så är mitt råd att lägga ner sättet första låten sjungs på. Känns överlag annars som det blivit lite ruffigare än senaste LP'n. Det är ju fortfarande jävligt melodiöst och studsigt för det mesta, men det låter som att dom har plockat in mera hårdrock/metall i musiken jämfört med vad jag tidigare hört. Därmed inte sagt att jag tycker det är bra, även om det slår förra plattan. Deras mishmash av skate/street/hc funkar inte för mig överhuvudtaget och redan efter ett par låtar så känner jag mig mer än färdig med deras sällskap i öronen. Har ingen aning om om det gått 5,9 eller 12 låtar när jag lyssnat, det liksom bara går mig helt förbi. Största plusset är väl att dom sjunger på norska och låten "På trynet" som räddas upp av kvinnlig sång. Det är faktiskt den enda låten jag minns trots flera genomlyssningar. Att detta är något jag inte kommer lyssna på igen har ni nog förstått... Och så alla dessa jävla whoooooa-whooooöööö körer, men det tar vi en annan gång.