söndag 18 juli 2021

Tokyo Lungs - Soul Music + Kassett

 

Namnet James Domestic kanske klingar bekant hos några av er då han har/haft lite projekt ihop med Cimex gamle trumslagarpojke Charlie (Bring The Drones och Pi$$er). Plus då hans "egna" Domestics. Tokyo Lungs är ännu ett av hans projekt, denna gången tillsammans med en av dom andra tjommarna från Domestics. Jag hade helt missat dom tidigare så jag är jävligt glad att jag fick denna kassetten skickad till mig som innehåller deras LP "Soul Music" och deras självbetitlade 7''. Det landar på totalt 33 låtar vilket vid första anblicken verkade helt sinnessjukt. Vem fan pallar 33 låtar? Men där sket jag i det blå skåpet, för jag hann inte tröttna alls, utan var snarare sugen på att köra ett varv till på raken. Det är till 90% snabb, ettrig smattrande hardcore som det lät på andra sidan Atlanten för sisådär 25-30 år sedan. Fast med brittisk sång... Den är inte så ettrig som många USA band hade, utan lite mer UK82 om ni fattar vad jag menar. Det går alltså mestadels undan rätt bra med låtar runt minuten utan några större utsvävningar förutom lite "stop and go partier" och något fyrtaktsbreak instoppat här och där, precis som det ska vara. Men sedan kommer låtar som t.ex "Lockdown" som avslöjar deras ursprung. Ett föredömligt släpp som jag hoppas kan få fler att upptäcka bandet, och det för endast 20kr plus porto på det föredömliga kassettformatet. Släppt av Krimtänk-pojkera Jon och C-O på deras respektive Brus-Tapes och Esox Lucius vars adresser finns på massor av ställen här på bloggen. Bara att köpa och veva med näven! Och fan vad kul det är att hitta nya svinbra band.

tisdag 6 juli 2021

Bombardment - The Sound Of War Kassett

Bombardment... Vilka jävla hjältar! Denna släpptes i endast 100 exemplar förra året av Blown Out Media, men har nu återsläppts av Brus Tapes och Mosslik Tapes. En kulturgärning av sällan skådat slag, då detta typ är facit hur det skall låta om man spelar käng. Inte helt oväntat då det är idel gamla rävar i bandet som kängat loss i gott och väl 25 år och tidigare roat sig i bl.a Diskonto, Discontrol, Anger Burning m.m m.m. Dischargeriffen står som spön i backen, D-takten sitter som en smäck, och sången är såklart dubbad på väl valda platser. Och basspelet är så jävla snyggt a'la Rainy så man hisnar. Skitkonstigt att inte fler basister anammat den typen av spelande då det enligt mig är lika förknippat med tidiga Discharge som D-takt. Men Robin sköter den biten fläckfritt (liksom Memphis i Giftgasattack). Det är egentligen bara löjligt att skriva mer om denna. Gillar du käng så gillar du detta, och det är tveksamt om det ens kommer komma något bättre släpp i år? Jag är tveksam. Lite medlemsbyten har det varit sedan detta spelades in, men tror inte det skall vara något problem inför framtida släpp. Bara att skaffa och spela sönder. Maila någon i familjen Engström/Pettersson på mossliktapes@gmail.com eller brustapes@gmail.com och kolla om det finns några kvar.