V/A - Aldrig En EP LP/CD

Här är alltså då resultatet av Asta-Mickes gitarrförstärkare som köptes, såldes vidare, och pengarna genererade i denna plattan. Historien finns säkert att läsa på massa andra ställen, så jag hoppar den biten och går direkt på musiken. 4 band har ca 10 minuter var att fylla, och som vanligt när det gäller Grönpeppar, så läggs krutet på unga oetablerade band. Först ut är Dålig Isolering från Stockholmstrakten, som jag tidigare skrev gott om för ett tag sedan. Inte så mycket på grund av deras musikaliska prestationer kanske, utan mer deras ringa ålder och synsättet man hade på allt för en sisådär 30 år sedan. Bortsett från just det, så låter dom precis likadant nu som för ett år sedan. Tänk "Ståkkålmsjävlar" eller "Oasen" så vet du om du gillar det eller inte. Sedan är det dags för Microlaxx vars "Världens bästa magmedicin" jag tyckte var helt okej. Då handlade det om lite råpunkinfluerad musik med 80-tals feeling. Nu är det mycket mer melodiskt och ibland känns det som att hade det legat en slinga på mellanspelen så hade det varit trallpunk. Tråkig utveckling tycker jag, och inget som föll mig i smaken alls. Next up: Hårdgnissel. Även dom kör en snällare variant av punk, och jag börjar ana ett mönster här... Jag må vara träbock och envis, kalla det vad ni vill, men det här funkar inte på mig alls. Jag vet inte vad jag skall skriva om dom riktigt , jag vill bara vidare. Trodde jag. Sist ut är Golvad Grävling, och deras "högskoleprojekts-dockteater-jazzmeck-hc" är svinjobbig. Allt som t.ex Krunch, Svenssons Slavar och Raped Teenagers lyckades få till med sitt meck, misslyckas Golvad Grävling med och det floppar totalt. Snudd på olyssningsbart... Så summa summarum så är väl musiken/banden på denna plattan inget som ger just mig någonting, och jag är ytterst tveksam till om den någonsin kommer spelas igen. Men projektet som sådant är ju hedervärt. 

Svaveldioxid - Mental Skyttegrav 7'' flexi

Fan, fan, FAN!!! Har precis genomgått en kängtripp efter att ha lyssnat igenom denna tvålåtars flexi från Svaveldioxid. En promogrej inför fullängdaren som stundar runt hörnet. Och är resten av låtarna i samma klass som dessa, så lär "problemet" med att lista årets bästa platta vara klart. Ljudet är jävligt gött, raspigt och fett på samma gång, så att spela in i Sunlight var ett genidrag måste jag säga. Allt tar plats, men utan att något tar över om ni fattar vad jag menar. Jag har gillat alla Svaveldioxids tidigare släpp, mer eller mindre, och dom har alltid haft en jävligt hög lägstanivå. Men detta är lätt det bästa dom fått ur sig enligt mig. Känns som dom dragits liiite mer åt 80-tals råpunken? Kanske alltid har funnits där, men här känns det extra tydligt och på titelspåret så får jag gtova No Security vibbar. Absolut inget plagiat skall sägas, men det hetsiga riffandet och tempoväxlingen efter andra refrängen... Och Jockes sång, bättre än någonsin. Och så måste jag nämna solot i "Knullad av kriget". Och basljudet, go botten men ändå tröskig. Och... Eller ja, vad fan. Ni fattar. Det här är verkligen svinbra, och alla som säger sig ha något intresse av käng/råpunk skaffar både den här och den kommande fullängdaren. Det är inte ens en uppmaning, utan en order. Blown Out Media som släppt kan jag ju nämna med. 

Bombardment - Krig I Delsbo (Live at Ostämman 2019)

En 16-låtars livekassett med ruggigt underskattade Bombardment, som väl tyvärr kastat in handduken om jag minns rätt? Kan ha fel gällande detta, men om så är fallet så är det stor jävla synd och skam. För Bombardment är riktigt jävla bra. Det finns inte ett enda jävla uns av originalitet i deras musik, det är Dischargedyrkan rakt av, men vem bryr sig så länge det är gjort med hjärta och den rätta känslan? Inte jag i alla fall... Grejen är den, att hade Bombardment kommit 1995 så hade dom varit bandet som var kladdat på varenda jävla nitjacka i Sverige och intervjuats i varenda Sika-klon. Livegrejer som släpps fysiskt har ju en förmåga att bli rätt trista tycker jag, även om undantag naturligtvis finns. Men här är det dock klanderfritt framfört och allt sitter som en smäck och ljudet är helt okej. Att agitatorn Godske har talets gåva gör ju också sitt till att höja underhållningsvärdet på det hela. Inget ryggen mot publiken och knäpptyst mellan låtarna, utan här hålls det låda om krig, Storvreta, och mera krig. Kanske en vattendelare, men jag gillar det. 16 låtars fläckfri käng, the way it was meant to be! Du köper från Mosslik eller Brus Tapes vars mailadresser finns på massa ställen här nedan. 

Misfit Maniacs . Second Thoughts MCD

Det här tycker jag är mer coolt än bra. Musiken är väldigt grunge-ig, och det är ju inget jag vanligtvis masskonsumerar, med undantag av L7 och Nirvana. Och just L7 var ett band som jag kom att tänka på när jag lyssnade, men jag tror att det tyvärr beror på mitt bristande vad gäller denna typ av musik. Och kanske att jag är så jävla trångsynt/begränsad att jag är programmerad att tänka L7 när det handlar om tjejer som lirar åt grunge-hållet? Jag har absolut inga problem med att beta av skivans 6 låtar, men hade gillat lite mer variation i tempot. Nu är det typ samma styrfart plattan igenom... Lite mer vansinnesskrik på sången hade också gjort mej glad. Fan ni är ju unga och (hoppas jag) tvärförbannade på massor av skit runt om i eran vardag. Så skrik ut skiten och hatet, tror som sagt att det skulle addera ett gäng plus till hur det låter i övrigt.  Stort jävla kudos till bandet som består av fyra 16/17 åriga brudar för att ni gör det ni gör. Väljer att starta ett band och ta plats bland oss mossiga gubbar. Ni behövs! Hoppas ni inspirerar fler att göra samma sak. Tror att Misfit Maniacs från Växjö kan bli riktigt bra vad det lider och jag hoppas vi hörs igen i framtiden. Släpps av Grönpeppar i mitten av Juli. 

Enock Eunuck - Är Det För Mycket Begärt? CDR

Enock Eunuck från Helsingborg (ursprungligen Eskilstuna) är tillbaka med en ny 7 låtars CDr som letat sig hit. Dom har hållt på med sin punkrock, eller gaturock som dom kallar det själva, sedan 80-talets glada dagar. Och liksom på deras förra platta, som jag tyckte var schysst på alla sätt, så fortsätter dom att hålla det enkelt. I alla fall musikaliskt, för textmässigt så tycker jag att dom sticker ut. Det är återigen punkrock av det äldre slaget som framförs, och med dagens mått mätt framstår det som väldigt snällt. Men det var så det lät på många håll 1983. För att göra det enkelt så tänk dom gamla samlingsplattorna Bakverk 80, Ståkkålmsjävlar eller Oasen. Enock Eunuck skulle lätt kunna vara ett av banden där. MEN. Det dom håller tillbaka på i den enkla musiken tar dom igen på texterna, som jag tycker håller riktigt hög klass. Ofta smart skrivna och påminner ibland om vistexter i sin uppbyggnad. Dom känns "vuxna" på något sätt om ni förstår vad jag menar, men budskapen är glasklara. Och ett genomgående tema på dom 7 låtarna på denna skivan är politikerförakt och maktmissbruk i det förljugna riksdagshuset. Visst fan kunde det vara lite mer krut i sången som jag påpekade förra gången med, men i stort så tycker jag plattan är bra. Och melodin i "Ett politiskt gloryhole" sätter sig på skallen direkt och känns som en låt man hört hela livet, som en barnvisa typ. Skaffa från enockeunuck@gmail.com eller leta fram deras soundcloudsida. Och ge det ett par varv, för det tog ett par gånger för mig innan det fäste när jag hörde dom första gången.