Second Class Kids Magazine # 7

Tidningen tuggar på och är nu framme vid nummer 7 i ordningen. För mig personligen så tycker jag att intervjun med Ulke var mest intressant och den kunde gärna varit lite längre och nördigare. För är det något som Micke och Rille är bra på så är det att nörda ner sig i saker. Vilket återspeglar sig i dom intervjuade personernas svar. Bra research och frågor brukar ju generera i bra svar. Kul också att kamraterna i Pastoratet fick ett par sidor och en väldigt bra intervju. Och där blev man lite påmind om sin egen historia :-) Quarantined-Marcus bjuder på ett gäng recensioner och redaktionen bjussar på något dom kallar "Punkkanon" där dom listar sina personliga topp 20 punkplattor. Även 2 sidor där medlemmarna i Krymplings jämför punken 1994 med 2024... Och Rille raljerar lite kring Punkbåten 2024. Så egentligen så är det väl i ärlighetens namn så mycket som intresserar mig, men då samtliga skribenter är pålästa och dedikerade inom området så läser jag ändå allt med hyffsad behållning. Men till nästa gång önskar jag lite mer "bredd" på intervjuade band rent genremässigt. Köps via Second Class Kids mailorder. 

Śmierć - Op​ó​r CD

Det var väldigt länge sedan jag blev berörd på ett sätt som jag blivit av Śmierćs nya platta. Och då menar jag på ett sätt mer än dom vanliga grejerna som bra texter, bra musik, gött driv osv. För det händer ju ganska ofta. Men det var längesedan jag fick en "vi mot dom" känsla av en punkplatta senast. Man blir påmind om varför man fastnat i den här skiten man håller på med. Motstånd! Att säga nej och protestera mot saker som är åt helvete. Kanske motsägelsefullt enligt en del när det kommer från en 47-årig trebarnsfar boendes i villa med fast jobb. Men det är känslan jag får när jag lyssnar på "Op​ó​r" (som betyder just motstånd). Plattan känns sjukt genomarbetad både vad gäller låtsnickeri, men också valet av ordningen på dom, intron osv. Detta märks tydligast när man ligger och slapp lyssnar på plattan och man får massa bilder i skallen som följer musiken. Men den är precis lika bra när volymen vrids upp och takten ska stampas i golvet. Det ryms både hittiga refränger, melankoli, pepp, vemod och ilska på plattan. På 3 olika språk dessutom då det blandas mellan polska, engelska och svenska. Och inte låt för låt, utan det kan förekomma allt i en och samma låt. D-takts driven hardcore i botten, men med små avstickare åt alla möjliga håll. Hela plattan bygger på temat motstånd och startar hemma i det egna köket och slutar med en gemensam global enad front. Naivt? Ja kanske, men en jävligt härlig känsla. Lätt ett av årets bästa släpp tycker jag. Bara att skaffa... Återigen släppt av anrika Nikt Nic Nie Wie, och Prank Records.

Bad Dreams Always - Hagelbössan Brann Av CD

Fagerstas tappraste hardcorekrigare är tillbaka igen med en ny platta, och skam den som ger sig. Tror dom har hållit på sedan slutet av 80-talet med sin crossover-hardcore. Som nu känns mer hardcore och mindre crossover än tidigare. Tycker dom rör sig i samma landskap som Rövsvett håller till i nu för tiden. Det är argt som fan, rakt på och som dom själva säger "Inget krångel". Tempot hålls uppe bra plattan igenom och det varvas mellan både klassisk tvåtakt och d-takt lite beroende på låtarnas struktur. Jag tycker faktiskt att denna plattan är riktigt bra och tycker väl att Bad Dreams Always står lite i skymundan i den svenska hardcorescenen. Kanske vill dom ha det så, men lite mer snack och omnämnande tycker jag absolut att dom förtjänar. Tror dock att dom hamnat iden klassiska fåran där man är för mycket hardcore för kängligan, och för kängiga för hardcorekidsen och på så vis "faller bort" lite. Men med det sagt så tycker jag absolut inte att BDA ska ändra på något dom gör, för dom gör det jäkligt bra. Stort plus för svenska texter. CD'n innehåller 10 låtar och det är helt perfekt för deras mangel. Plattan är släppt av Dala Destroi Records. Kolla in om ni av någon anledning missat dom.

Ztereotyperna / Akta Dig! - Något För Ingen Split CD

En rejäl jävla uppryckning har skett sedan jag senast skrev om Ztereotyperna. Det är det första jag konstaterar, då jag senast inte ens fattade om det var på riktigt eller om dom drev med mig? Det var riktigt jävla uselt. Nu tycker jag mig kunna höra spår av band som t.ex Sabotage 81, Tredje Könet osv. Inte lika bra som dessa nämnda band, men det är åt det hållet det drar. Det är hyffsat trallvänlig punkrock det handlar om. Sången ligger dock helt mupp i mixen, och då jag inte är speciellt förtjust i rösten i sig så blir det rätt så enerverande tyvärr. "Socialt självmord" är väl låten som tilltalar mig mest. Splitkamraterna i Akta Dig! vet i fan vad jag ska skriva om, haha. Jag gillar dom inte alls, trots att dom är lite "råare" än Ztereotyperna. Det känns plojigt som fan och låtarna i sig är rätt rötna. Jag fattar att dom är unga och kanske inte har spelat så länge, och det är fine. Men jag hittar ingen feeling i låtarna. Att dom är unga och arga fattar jag, men sen fattar jag inte mer. Men som jag skrivit tidigare nån gång så är väl inte deras målgrupp 47-åriga gubbar. Plattan avslutas med ett knippe livelåtar... Blev inte mycket vettigt skrivet här, men det är svårt att vara kreativ när det handlar om grejer man inte gillar. Bara att önska båda banden all lycka i framtiden och att dom skiter i vad folk tycker och bara kör på. Ett långfinger i ögat på gubbpunkarna! Köp från Dö Fisk Records.