Passiv Dödshjälp - Fasader CD/12''

Det är kul när man följt ett band ända sedan demostadiet och sedan ser vart det tar vägen efter några år. Så är fallet med mig och Passiv Dödshjälp, och om jag skall vara helt ärlig så har jag tidigare tyckt att det varit helt okej men inte mer. Med vissa undantag skall sägas. Att "gamla" sångaren Magnus är tillbaka ser jag dock som jävligt positivt. Hur dom tänkt innan denna plattan vet jag inte, men jävlar nu har det hänt något. Passiv Dödshjälp håller ju till i den,enligt mig kraftigt överrepresenterade, melodiösare fåran av crust som jag ibland slarvigt buntar ihop som "slingcrust". Och det skall mycket till om jag skall lyckas bli övertygad... Men Passiv Dödshjälp fixar detta. Borta är alla överflödiga partier med slingor som vägrar ta slut. Borta är allt tradigt riffande fram och tillbaka. Kvar är mer traditionella låtuppbyggnader och gitarrslingor som ligger bakom det andra och fyller ut, istället för att ta över. Det blir melodiöst utan att det, som Hedberg brukar säga, blir lalligt. Och trycket består. Jävligt fläskigt ljud är det på skivan kan jag tillägga, helt perfekt här. Tempot är även det ganska gemytligt så svänget är intakt. Det är nog bara "Ny väg fel riktning" jag inte riktigt gillar, för där tycker jag det blir rätt rörigt emellanåt. Extraplus för dom långsamma partierna som finns instoppat här och där, "Mayhem" gitarren i "Blodsprängda ögon", och speltiden som klockar in på 22 minuter. Det behövs inte mer än så för att övertyga. Lätt värd att skaffa. Just det... Tinner cover är att finna med på skivan. Skaffas eklast från Halvfabrikat.