Kränkt & Sänkt hade jag inte hört innan jag fick denna plattan från bandet, och så här med facit i hand så är det ju en erfarenhet jag kan både ha och mista... Göteborgarna bjuder på 7 låtar här och det rör sig om mer eller mindre melodiösa alster. Inte trallpunk men melodiös punk. Musikaliskt är det väl inga problem direkt, men sången är bitvis ett kapitel för sig. Antar att det är flera av gubbarna som delar på sången och det vart ju helt klart en miss i planeringen enligt mig. Nån tjomme som growlar och en som hela tiden ligger på gränsen till falsksång, när det inte trillar över och blir falskt då. Jag brukar inte vara så jävla petig, men kör man denna typen av punk så faller det ju platt med falsk sång (Någon som minns banden från Svärtinge och deras sångare?). Sen är det en tredje röst som kommer in ibland och då låter det faktiskt helt okej. Gillar inledande "The army of the kränkt" och covern av Astas "Patriarkatet" bäst, dom andra swishar mest förbi med blandade (mest negativa) reaktioner tyvärr. Stort jävla plus ska dom ha dock för att det märks att det gjort med stort hjärta och engagemang, och jag är tämligen säker på att Kränkt & Sänkt skiter fullständigt i att jag inte gillar det nåt vidare. Det borde dom göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar