Kränkt & Sänkt - Trött på trall CD/Kassett

Kränkt & Sänkt hade jag inte hört innan jag fick denna plattan från bandet, och så här med facit i hand så är det ju en erfarenhet jag kan både ha och mista... Göteborgarna bjuder på 7 låtar här och det rör sig om mer eller mindre melodiösa alster. Inte trallpunk men melodiös punk. Musikaliskt är det väl inga problem direkt, men sången är bitvis ett kapitel för sig. Antar att det är flera av gubbarna som delar på sången och det vart ju helt klart en miss i planeringen enligt mig. Nån tjomme som growlar och en som hela tiden ligger på gränsen till falsksång, när det inte trillar över och blir falskt då. Jag brukar inte vara så jävla petig, men kör man denna typen av punk så faller det ju platt med falsk sång (Någon som minns banden från Svärtinge och deras sångare?). Sen är det  en tredje röst som kommer in ibland och då låter det faktiskt helt okej. Gillar inledande "The army of the kränkt" och covern av Astas "Patriarkatet" bäst, dom andra swishar mest förbi med blandade (mest negativa) reaktioner tyvärr. Stort jävla plus ska dom ha dock för att det märks att det gjort med stort hjärta och engagemang, och jag är tämligen säker på att Kränkt & Sänkt skiter fullständigt i att jag inte gillar det nåt vidare. Det borde dom göra.

Crustkirk # 1 Fanzine

Alex Päivät är tillbaka med ännu ett zine (har ju tidigare skrivit om Kissan Päivät och Firestorm här) och denna gången är det fokus på råpunk/käng vad gäller den musikaliska biten. Intervjuade band är Warchild, Hellshock, Masspollution (tidigare publicerad i Flyktsoda) och Crimex. Just nämnda Crimex har jag missat, men blev jävligt nyfiken på dom efter att ha läst intervjun. Jävligt bra! Ett lysande exempel på att bra frågor ger bra och långa svar. Ett genomgående tema i detta nummer är kärnkraftens icke-vara, och förutom att banden får en del frågor om detta så finns det även ett helt gäng artiklar om detta ämne. Ett tema som var vardagsmat i dom svenska fanzinen från 80-talet. Artiklar om provsprängningar, hur "Atomkraft-Nej Tack" märket kom till, boktips/filmrecensioner om just kärnkraft. Även en skrift som jag inte vet om den är skriven av Noam Chomsky, eller om den bara utgår ifrån några av hans citat/skrifter. Lite reflektioner ifrån spelningar finns också att läsa. Plus en text kallad "Till luffare, arbetslösa,arvlösa och de lidande" som först publicerades den 4 oktober 1884. Jag gillar det här stenhårt och hoppas att Alex får ut fler nummer av detta zine, och då gärna parallellt med Kissan Päivät :-)
Så låt dig inte luras av den Sika Äpärä doftande layouten för likheterna slutar just där. Jag hoppades väl lite jag med att det skulle vara just en Sikaklon, men är absolut inte besviken att så inte var fallet efter att ha läst det. Skaffa ett ex från Alex genom crustkirkfanzine(a)riseup.net

Warcollapse - Deserts Of Ash 12''

Som ett barn på Julafton... Det är 8 år sedan Warcollapse gjorde väsen av sig på skiva, och då var det 5 covers som sattes på pränt. Deras senaste "egna" platta "Defy!" har i år 12(!!!) år på nacken. Tiden går som dom säger fort som helvete. Dom som känner mig vet att Warcollapse är ett av mina absoluta favoritband så oddsen att jag inte skulle gilla detta var ju typ obefintliga. Denna 12'' inehåller 5 låtar och det första som slår mig är ju att ljudet är in i helvetes bra, det är ju något som tidigare kanske spökat på vissa plattor och man har liksom fått vänja sig lite vid ljudbilden. Men nu är det inspelat hos Jocke i Wolfden, och det var ju ett jävligt bra val. Jannes mullrande bas ligger perfekt i mixen och hörs även på låg volym den här gången. Altt är liksom mer kompakt. Låtarna då? Jo här finns allt man förväntar sig och hoppas på när det vankas Warcollapse. Det är liksom ett säkert kort. Första låten "Masspsykos" är gubbkäng i dess finaste form, en D-takts dänga av klassiskt snitt i ganska maklig fart och ett wah-wah solo som grädde på moset. Den följs av "The end game" som är en snabbare jäkel som lyfter lite extra med gitarr räkor och ett karakteristiskt Warcollapse downtempo parti. "As they decide" har ett jävligt bakvänt versriff som tog några gånger för mig att bli bekväm med, men det kom det med. Ett jävligt gött stonerparti bryter av denna vilket jag gillar som fan. Tycker dock just denna delen av låten är den bästa, och liiite synd kan jag tycka att det partiet var längre. Eller att man kanske rent av skulle byggt låten kring det riffet istället? För det är väl det enda jag saknar på denna plattan egentligten, en mellantempolåt a'la "Stonerpunk", "Tranqualized" eller "Booze violence & misery". Ja ja, man kan inte få allt... A-sidan avslutas med "Coffin ride" och då jävlar smäller det till ordentligt och det börjar hyttas med näven. En snabb jävel som kommer bli en given favorit live. Svingött riffande i den. B-sidan innehåller ju bara  en låt då som ni kanske räknat ut, men vilken jävla låt sen... Dryga 10 minuters malande dystopi. Crust as fuck existence! När det gäller denna typen av låtar är Warcollapse ohotade herrar på täppan. Punkt. Att göra en 10 minuterslåt är säkert inga problem, men att hålla lyssnarens intresse uppe i 10 minuter är fan få förunnat. Dom finns, men är få. Gillar du Warcollapse innan så gillar du denna plattan, och gillar du inte Warcollapse innan så är du fan dum i huvudet. Detta är ju förresten Jannes svanesång som basist i bandet och han är nu ersatt av Ea (Slutet, 3-Way Cum, Kurt Olvars Rebeller m.m m.m). Som trummis måste jag även än en gång berömma Kalle för trummspelet.

Flyktsoda # 23 Fanzine

Fick hem en bunt med Flyktsoda härom dagen vilket varit jävligt befriande när jag legat hemma med feber och skit. Måste ju börja med att säga att det är grymt imponerande att spruta ur sig så jävla många nummer på Flyktsodas ändå relativt korta existens. Lägg där till skivsläppande, band, familj och jobb... Hur många timmar har ditt dygn Johan :-) Är jävligt imponerad av Johans eviga sökande och finnande av nya band, för som vanligt så innehåller ju tidningen fler band jag inte hört än sådana jag hört. Nu är jag ju jävligt bekväm av mig och kan inte säga att jag aktivt letar heller, utan behöver ju mer eller mindre få det kastat i ansiktet. Men ändå, bra jobbat. Tidningen har ju som vanligt en väldigt "seriös" framtoning som genomsyrar både intervjuerna och artiklarna (anarkism), vissa av krönikorna svänger väl av lite vilket uppskattas. Kan sakna lite ibland att det inte ballar ur lite (Disorder för fan!), men antar att det är min uppväxt med 90-talets kängzines i bräschen. Men jag har vant mig genom åren och uppskattar Flyktsoda som det faktiskt är. Det är ju Johans tidning, inte min. Det enda jag egentligen har invändningar emot (dåligt ordval, men kommer inte på något bättre) är recensionsdelen, som jag varit inne på förr. Det är ju aldrig kul att skriva ner något såklart, men ALLT kan ju inte vara svinbra? Jaja, det är inget att hänga upp sig på, bara en tanke som kommer igen nu när jag läst igenom ett gäng av dom senare numren. Uppmanar alla att stödja Johan och köpa ett gäng nummer för han är värd all support och uppmuntran han kan få. För jag vill ha fler Flyktsoda i framtiden, och det borde du med vilja. Dra ett mail till flyktsoda14(a)gmail.com

KKPA - När andan faller på MCD

KKPA har hållt på sedan tidernas begynnelse, eller i alla fall sedan 1991 (med uppehåll 2001-2010) och är ett namn som alltid funnits men som jag inte lyssnat på förrän det kommit lite plattor från Pelle på Second Class Kids hit. Så om det är bättre eller sämre nu än då låter jag vara osagt. Denna MCD innehåller i alla fall 6 låtar och några av dom kändes som jag hört förut, och det visade sig stämma då de varit med på plattor jag fått från tidigare nämnda label. Skit samma... För det känns som att om man gillar trallpunk eller melodiös punk på svenska som en del kallar det, så gillar man KKPA. Det borde man göra i alla fall. Allt finns där. Melodier, slingor, 2-takten, mollackorden, stämmorna. Ja ni fattar. Och jag måste säga att KKPA gör det bra. Jävligt bra faktiskt. Kan väl inte påstå att det ger mig så supermycket i dagsläget, men om detta hade spelats hemma i pojkrummet dom första åren på 90-talet är jag helt övertygad om att jag fullständigt älskat dom och lyssnat på dom om och om och om igen. Av dom 6 låtarna (eller 5 om man ska vara petig för "Lögner" är ju med i 2 versioner) så är det "Lögner" och "När andan faller på" som låter bäst i mina öron. Det är ju nästan så att dom sätter fingret på vad jag tänker på när jag hör ordet trallpunk. Så som sagt inget jag kommer lyssna sönder, men jag hör ju att det dom gör det gör dom jävligt bra.

Göteborg 9 Februari

Insläpp kl 19 och dina polare/favoritband spelar 20:01 

80kr entré CASH eller två ton fyllnadsmassa + din finaste spade i entréavgift.

För att bli medlem om du inte redan är det gör följande:
skicka för o efternamn + 6 första till medlem.gbgpunkpobel@gmail.com
Detta skall göras senast 23:59 dagen innan för att slippa massa krångel.
VI SKICKAR INGET SVARSMAIL SÅ MAILA RÄTT!!!

Adress: Fraggelberget @ Övre Hallegatan 19

Välkomna!!!

Deny - Parasite Paradise 7''

Efter ca 15 års vila  bestämmer sig Deny från Mariestad att dra igång igen och med denna 7'' i handen så kan jag ju bara instämma i att det var ett jävla bra beslut att ta. Kan ju vara lite drygt ibland att recensera band som innehåller väldigt gamla kompisar, men Deny gör det lätt för mig med sin "singalong -käng" som trummisen Arvid beskrev det. Plattan innehåller 8 låtar som rör sig lite i samma skola som Wolfbrigade och framförallt Victims håller till i. Det är oftast rätt så pang på utan krusiduller och 7 av 8 låtar håller tempot uppe så kängnäven får sitt. Det som får mig att hajja till lite extra är att det är jävligt snyggt basspel på sina ställen som driver på lite extra och ger ett gött flow i låtarna. Tycker överlag att det är snyggt arrangerade låtar med lite smågrejer instoppat som lyfter ett snäpp. Stop & go partier, små markeringar på trummorna o.s.v. Är väl bara den sista låten på plattan som jag tycker tappar lite utan att egentligen kunna säga riktigt varför, men något är det som gör att jag inte tycker den når upp till samma klass som dom andra. Men 7 pärlalåtar av 8 är ju få förunnat, eller vad säger du Arvid? Gött att få plocka fram luftgitarren lite på solot till "Make it great", som tillsammans med "Resisting hard" är plattans två bästa låtar. Jag hoppas på mer Deny 2019!

HONNÖR SS Intervju!!!

En intervju jag gjorde med Honnör SS för ett tag sedan (Mars/April 2018) till Mission & Väckelse, så den är ju publicerad i pappersform tidigare. Det har ju hänt en del sedan dess och plattan det pratas om har ju kommit. Men för dom som inte läst zinet så slänger jag upp den här ändå. //Masken

Lite story om bandet... Bandet började som en ljudtekniksgrupp i gymnasiet när jag och jesper (förra sångaren) hamnade i samma grupp. Vi började skriva egna låtar 2009 och allt började där. Efter det har det hänt sjukt mycket.. mycket strul med medlemsbyten mm, men som det är nu så består vi av exakt de människorna Honnör SS ska bestå av och vi har äntligen hittat vårt sound. Detta är första gången alla i bandet är tighta vänner.

Nuvarande sättning? Just nu är det jag på trummor, Per på gitarr, Charlie på bas och Paul på sång. Dreamteam helt enkelt.

Namnet, hur kom det till. Och är SS en förkortning av det vanliga Society System? Nån tanke med det? När vi startade bandet så levde vi för provokation vilket vi fortfarande gör men kanske inte i lika stor utsträckning. SS står för Schutzstaffel, det finns inget provokativt med "samhällets system" och det är nog det sista vi gör honnör till. Bandnamnet är i grunden bara valt i syfte att provocera, få folk att höja på ögonbrynen vilket vi har lyckats med. Vi va inne på att byta bandnamn till Conflux men beslutade oss för att inte göra det. Punk ska inte vara rumsrent enligt oss så vi är väl oppositionen till alla bajsnödiga viktigpettrar där ute som ska sätta upp regelverk i punken och tycka så förbannat mycket.

På tal om regelverk.. Är det mycket sånt i Sthlm? Uppdelat mellan dom olika "scenerna" eller hur funkar det hos er? De olika "scenerna" är väl relativt uppdelade, man ser oftast samma personer med samma personer. Men så blir det nog ganska naturligt, man dras till liktänkande människor och alla i punkscenen tänker knappast likadant, det tycker iaf jag är ganska tydligt. Det finns dem som går på cyklopens bokmöten eller vad det nu är dem gör på onsdagarna, och det finns dem som hellre tar en bira på dovas. Om man tänker utanför punken så ser man mycket. Folk från metalscenen på olika punkspelningar och vice versa.

Många har kommit och gått genom åren, är du en besvärlig jävel? Många skulle säkert tycka att jag är dryg att spela med. Jag själv anser inte att jag ställer några orimliga krav eller så på bandmedlemmar. Jag köper inte när folk skiter i att dyka upp på rep utan att höra av sig, skiter i rephyran, inte kan spela ordentligt av samma anledning majoriteten av repen, prioriterar allt annat framför rep osv.. Det är att slösa min och alla andra bandmedlemmars tid och jag får intrycket av att personen bagatelliserar allt vi gör och allt jobb som har lagts ner på låtarna med allt där omkring. Då har man inget i det här bandet att göra. Jag hatar när saker står still och vill se tydliga framsteg.

Hur kom Pera med i bandet, och hur funkar det rent praktiskt med en gitarrist i Tyskland? Per och jag har pratat mycket under några år och har hela tiden sagt att det hade varit väldigt bra om han kunde lira i Honnör. När Sebbe valde att hoppa av bandet så sket vi i att Per bor i Berlin och beslutade oss för att prova ändå. Vi repar utan Per i våran replokal, spelar in låtarna där och skickar videos samt tabs till honom så att han kan öva hemma. Sen har vi flygit ner till honom för att repa och han flyger hit för att repa innan gigs och inspelningar. Det blir lite meckigt men det funkar om man vill! Han tar musiken på blodigt allvar vilket är en jävla tur, annars hade det aldrig funkat.

Ni har ju anammat ett mer "noiseaktigt" sound nu jämfört med starten. Medvetet? Eller har det bara fallit sig så? Vårat sound som vi har nu är precis som vi vill ha det. Svensk 80-tals råpunk med japansk dist ungefär. Det passar oss väldigt bra på alla sett till skillnad från tidigare år när vi aldrig riktigt fattade hur vi skulle låta och provade fram nya sound hela tiden.

Ni har ju spelat rätt mycket i Sthlm, men inte så mycket utanför. Vad kommer det sig? Profeter i sin egen hemstad? Anledningen till att vi har lirat mycket i Stockholm är för att fina människor som exempelvis Per Thunell gillar att boka oss haha. Vi får inte skitmånga förfrågningar om spelningar i andra städer och när vi väl får det så lyckas det ofta köra ihop sig. Vi har inte ett uns av tur med oss när det kommer till det här. Just nu är det bökigt att boka oss med då vi pga rådande arbetssituationer behöver veta väldigt långt i förväg.

Du är ju aktiv själv som gigarrangör, men även numera skivbolagsdirektör. Berätta lite om detta. Gigarrangör är nog att ta i. Det är jag, paul, charlie och mange från, Återfall som har en väldigt inaktiv arrangörsgrupp. Men något gig per år lär vi nog sätta upp! Stupid noise records startade jag för att sprida kyushu-inspirerad noisepunk i Sverige. Noisepunk känns inte alls speciellt utbrett i Sverige vilket jag tycker är tråkigt så målet är att släppa skivor i stuk med Confuse/Swankys/Chaos CH så att fler börjar spela puckat, distat och studsigt. Det finns ju knappt något sånt band här i dagsläget.

Några tips på schyssta band 2018?

Sex dwarf är ett av mina favoritband, definitivt det bästa aktiva bandet i dagsläget och dem släpper en LP som alla med någon form av smak bör införskaffa. I övrigt så gjorde Pissjar enligt mitt tycke den näst bästa livespelningen under 2017, jag missade dem live förra helgen men hoppas på att få se dem vid något annat tillfälle under året. Panikattack är jag också nyfiken på att höra nu efter dem har bytt två medlemmar.

3st 7" har ju dykt upp nu nästan samtidigt, kan du svamla lite kring dom? Yes! Tre skivor är redan ute 2018. En split ep med Dissober som vi spelade in samtidigt som Disease spliten från förra året. Tre låtar ligger på vår sida, bland annat "Alko" som egentligen är en rätt gammal dänga. Vi har även fått ut en ensidig Flexi som vi spelade in i Studio D-takt förra sommaren. Utan tvekan den jobbigaste inspelningen som iaf jag någonsin gjort med två veckor hård semester bakom mig. Jävligt rå blev den iaf, skräpigt och stökigt. Till sist har vi fått ut en egen EP som heter "Leftovers in decay". Det är fyra utvalda låtar, tagna från en gammal inspelning som från början va menad att bli vår debut 12a. Inspelningen har legat men dessa fyra låtarna tyckte vi va för bra för att bara slänga bort så vi mastrade om dem hos Jutte och släppte bara dem som en EP istället. Sista plattan med vårat mindre distade sound för dem som föredrog det!

Ni har ju även fipplat ut några flexiplattor, en hyllning till Jappescenen? Nja flexis har vi bara gjort för att det är ett ballt format som folk inte gillar.

Fler plattor på gång eller vad har den närmsta framtiden att bjuda på från Honnör SS? Det händer mycket med Honnör i framtiden. Vi ska försöka giga i sommar, bland annat har vi hört av oss till K-Town som vi hoppas på. Vi ska även sätta igång och spela in vår debut LP, det känns som att vi är mogna för det nu. Mer tillkommer!

Måste ju nämna Fuzzy Glue Buzz också som jag är helsåld på. Berätta lite om er? Nytt på gång? När släpps demon? Fuzzy glue buzz är ett sidoprojekt jag och Paul har, just nu med Nicke från Sex dwarf. Det handlar mest om att förespråka sånt som är tabu, kaos och annat ballt. Vi får se vad som händer med det i framtiden, överenskommelsen va redan från början att det bandet ska vara roligt och att det inte ska gå ut över andra band. Men vi har en split 12a på väg med The Wankys och demon ges ut på kassett vilken dag som helst. Det finns lite material som inte har repats än!

Nåt att tillägga? Folk måste sluta ta sig själva på för stort allvar. Speciellt människor som uppenbart vill ha chefspositioner utan att ha klarat grundskolan.