Ska du bara köpa en platta i år innehållandes trall/melodiös punk, så är det denna du skall ha. Och som så många gånger förr så är det Västgötaschlätta som levererar denna typen av punk allra bäst. Har tjatat om Loppans röst i mååånga år, men tänker nämna det än en gång, att hon låter bättre och bättre för varje släpp hon medverkat på. Och just hennes röst gör plattan än mera njutbar, då denna genre vanligtvis frontas av killar/gubbar som ligger precis på gränsen till att rösten skall spricka. Undantag finns såklart. Musikaliskt så är det välspelat och snyggt arrangerat, och alla melodier till trots så blir det aldrig något lallande.
Slaveriet påminner ibland om farbrorn bakom trummornas tidigare band Cosa Nostra (förlåt), men det ser jag inte som något negativt alls. Att dom också väljer att bryta efter 30 minuter är också ett genidrag enligt mig, för sedan hade det nog blivit lite mycket av det goda för mig och man slipper utfyllnadslåtar. Och även om någon melodi/sångslinga kanske känns igen, så är det absolut inget som gör mig något. Återanvändning av riff är ju inte direkt ovanligt inom valfri genre. Jag är beredd att dra till med att detta är den bästa trall/melodiösa plattan på svenska på denna sidan 1995. Mycket bättre än deras förra MCD, och divisioner bättre än samtida "konkurenter" inom samma genre. Släppt av Second Class Kids på både LP och CD.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar