Lastkaj 14 - Står Stött CD/Kassett

Läste någonstans att detta släppet kom mer eller mindre oannonserat, utan förvarning "i ett led att inte framstå som förutsäbara och rutinmässiga". Och jag har ju skrivit om ett helt gäng av deras plattor innan, och inte gillat någon. "Plan B" undantaget. Och visst är det ett annorlunda Lastkaj 14 som bjuder upp till dans här. Rakare, hårdare, enklare. Mer hardcoreinspirerat denna gången, och betydligt lättare för mig att ta till mig. Vissa partier och refränger låter som dom brukar göra, men överlag så är det mycket mera avskalat. Och inte helt oväntat så är detta mitt favoritsläpp med bandet om jag tvingas välja ett. Med brasklappen då att jag inte tycker dom tidigare släppen är några kioskvältare direkt. Tycker att "Ändras och förändra" och "Samma gäng" är låtar som sticker ut lite extra för mig, Kanske främst på grund av texterna som jag för första gången kunnat sätta mig att läsa ordentligt, då denna CD'n kommer i ett digi-omslag med texthäfte. Inte dom vanliga, helt informationslösa, pappfodralen som CD-skivorna från Second Class Kids brukar komma i. Även titellåten "Står stött" är värd att nämna också med sina moshvänliga hardcorekörer i refrängen. Så 3 låtar av 8 i alla fall som sätter ett litet avtryck hos mig är mer än vanligt när det gäller Lastkaj 14. Hade ljudbilden varit skitigare och skramligare så hade den nog stigit ett snäpp till här på Kullegatan kanske? Men det får vi aldrig veta svaret på... Inget jag kommer lyssna sönder, men bättre än vanligt i alla fall. Alltid något. Tar dock för givet att den kommer hyllas högt och lågt på andra ställen, och ses som både nyskapande och innovativ. 

Björnarna - Historierevisionism / Det Sämsta 2LP/CD

Detta är en för mig omöjlig uppgift. Att i ett sträck ta mig igenom dessa 28 låtar som ryms på cd'n jag fick. Dom 14 första (Historierevisionism) är tydligen nyinspelningar av gamla låtar. Och resterande 14 (Det Sämsta) är en LP som släpptes 2020. Detta är alldeles för glättigt i mina öron, och jag klarar inte att hålla isär låtarna, för jag tycker allting låter exakt likadant. Det finns väl någon refräng här och där som får mig att hajja till, men det är glest mellan gångerna. Det är svintight framfört och stämsången sitter som en keps. Men det är så galet polerat att det blir totalt uddlöst. Vet att många älskar Björnarna, men jag hittar liksom inget "liv" i deras musik hur duktiga de än må vara. Jag märkte inte ens när det bytte skiva... Gillar ni Björnarna sedan tidigare, eller känner sug efter clean tralligare-än-trallpunk-punk så är det bara att löpa och köpa från Second Class Kids. Jag passar...

Mission & Väckelse # 16

Flitens lampa lyser starkt på Rökerigränd i lilla Jerusalem och nu har # 16 letat sig ut till den stora massan. No Krångel är två ledord som följt detta fanzine sedan starten, och man vet vad man får när ett nytt nummer dyker upp. Det är alltid 3-4 intervjer, oftast med band som jag gillar. Gubben bakom fanzinet har schysst koll på banden som intervjuas, vilket bidrar till bra frågor och oftast bra svar. Alltid ett gäng recensioner som är genomtänkta och framför allt ärliga vilket alltid är uppakattat. Alla kan helt enkelt gilla allt bara för att det handlar om samma genre. Simple as that. Så på den fronten är Mission & Väckelse precis som det alltid varit. Men det jag gillar mest i dom senaste numren är det att Jon vässade till det hela med att skriva om eventuella överskott på punkplattor, skivbolag, och nosade lite på DIY kulturen i stort. Detta ledde till "svar på tal" och i och med detta numret så har han flyttat det ifrån ledarsidan till egna sidor i slutet på zinet där han ger "svar på tal på svar på tal". Diskussioner är nödvändiga, även inim våran lilla bubbla av någorlunda likasinnade människor. I detta numrets "ledare" så hasplar Jon ur sig frågan "Vad är punk?". Något som ofta får gubbkärringar modell äldre att känna ett tvång att läxa upp oss ungdomar under 50 och berätta hur slipsten drogs förr när den "riktiga" punken kom 1977 (Ja, jag kollar på "Jag minns min punk" på facebook ibland, med blandad förtjusning). Så jag hoppas verkligen att så blir fallet här också. Det blev ett sidospår där, men kan sammanfatta med att gillar du tidigare nummer så gillar du detta.Själv hoppas jag på massa mer nummer nu när redaktörens irritation över vissa saker kommit in och fått ta plats i tidningen. missionochvackelse@gmail.com beställer du på. Och just det ja... Ja, det förkastliga oläsbara riddartypsnittet i ledaren är fortfarande kvar.

Xiao - Burn 7''

Dom gör det inte lätt för mig, Xiao från Stockholm, när jag ska orda om deras senaste 7'' som pigga Quarantined har släppt. Men jag kan ju säga som så att det inte är någon platta man sätter på i bakgrunden när man grejar med annat. Det händer för mycket här, så i alla fall min kräver att fokus läggs enbart på Xiao. Jag tänker att jag kan göra det enkelt för mig och bara skriva "power violence", men det gör dom inte riktigt rättvisa. Eller känns relevant för gubbar/gummor i min ålder som förknippar power violence med band som t.ex Man Is The Bastard, Spazz, Despise You, Lack Of Interest och andra 90-tals storheter. För så låter dom inte... Men ändå power violence, haha. Nej men här finns många lager och man hittar både klassiska USHC riff, sludge-iga passager, ibland snudd på lite gammel-döds drag. Men alltihop är kört via Xiao-filtret och ja, det funkar helt okej. Och det är väl det som är det fina med just den falangen under punk/hc paraplyet, att det är jävligt fritt att slänga in precis vad fan man vill utan att nån förståsigpåare (som mig?) ska in och rätta eller peta. Snuten har liksom inte hittat dit riktigt än :-) Tror att här finns det liksom inte så mycket gråzoner, utan antingen gillar man det, eller så gillar man det inte. Taktbytena sitter som en keps och allt är snyggt framfört och du får som sagt en dos av allt på denna plattan även om det i grunden bygger på ultrasnabb hardcore. Noise/industridelen av låten "Xiao" skulle jag dock klarat mig utan. En 7'' är för kort för att ödsla tiden på sådant ;-)

Fruktansvärld - s/t LP/CD

Trallpunkarna från Gävle som spelade Lastkaj 14 långt åt helvete upp på läktaren på deras gemensamma split 12'' är tillbaka. Och nu med en egen platta innehållandes 16 låtar. Det går över mitt förstånd hur jäkla fort en del band snickrar ihop nya låtar, spelar in och ger ut. Det säger väl egentligen ingenting om låtarna är helt odugliga. Men det kan jag inte säga att Fruktansvärld lider av. Värdelösa låtar alltså. För nu sitter jag här igen och gillar trallpunk. För det är vad det handlar om här, till 100%. Och jag är tillbaka 1993 igen. Det var så här många band ville låta då, men få klarade av. Av det myller av demos och 7'' som kom då, så är det väldigt få som stått emot tidens tand. Nu handlar det ju dock om år 2023, men Fruktansvärld får mig att vilja ta fram mina gamla demos med t.ex Total Misär, Kapten Haubitz, och Tondöv Terrors båda mini CD's från hyllan. Inte för att dom låter likadant, men jag får samma känsla när jag lyssnar på Fruktansvärlds nya platta. Jag kan ju inte säga att jag är någon storkonsument av trallpunk mer än det jag får skickat hit till bloggen. Men trägen vinner ju uppenbarligen då jag återkommit många gånger till t.ex Slaveriet och N:a Hospitalet. Och jag kommer definitivt att plocka fram denna skivan igen. Det är så här BRA trallpunk låter. Hela plattan i ett sträck blir för mycket, men att dela den i 2 omgångar funkar utmärkt vid valda tillfällen. Det har ju dock inte något med skivan i sig att göra, utan beror väl mer på mig och vad jag klarar av vad gäller tvåtakt, gitarrslingor och stämsång på svenska. Men summa summarum landar ändå i att detta är ju helt klart topp-3 av alla plattor jag fått från Pelle och Second Class Kids. 

Röd Revolver - Svartmyra Kassett

Småländska Röd Revolver sätter punkt för en epok av bandets historia genom att släppa en livekassett med den förra sättningen inspelad på Hygget-festen förra året. Sveriges trevligaste och gemytligaste festival, som jag både spelat på och besökt dom flesta gångerna den varit. Nu pratas det om att det är sista gången den arrangeras i år. I alla fall under dom former den arrangeras nu. Men det är en annan historia. Nu är det Röd Revolver det handlar om, och jag tycker att deras 70/tidigt 80-tals doftande punkrock låter mycket bättre här än vad den gjorde på MCD'n som kom för några år sedan. Mycket mer energi, och det lite råare liveljudet gör dom bara gott. Så och dom ibland väldigt stolpiga trummorna, och nåt spelfel här och där på strängaspelen. Det ger lite extra liv i låtarna som jag saknade på tidigare nämnda MCD. Och adderar känslan av "hur det lät förr". Gillar ju sedan tidigare Jojos röst och det var kul att höra den live här när hon trycker på lite mer. Jag tycker att det här är en helt okej kassett som ni absolut skall skaffa om ni gillar hur punkrocken lät där i skarven av 70 och 80 talet. Köp av Grönpeppar Records. 8 låtar innehåller den