Trallpunkarna från Gävle som spelade Lastkaj 14 långt åt helvete upp på läktaren på deras gemensamma split 12'' är tillbaka. Och nu med en egen platta innehållandes 16 låtar. Det går över mitt förstånd hur jäkla fort en del band snickrar ihop nya låtar, spelar in och ger ut. Det säger väl egentligen ingenting om låtarna är helt odugliga. Men det kan jag inte säga att
Fruktansvärld lider av. Värdelösa låtar alltså. För nu sitter jag här igen och gillar trallpunk. För det är vad det handlar om här, till 100%. Och jag är tillbaka 1993 igen. Det var så här många band ville låta då, men få klarade av. Av det myller av demos och 7'' som kom då, så är det väldigt få som stått emot tidens tand. Nu handlar det ju dock om år 2023, men Fruktansvärld får mig att vilja ta fram mina gamla demos med t.ex Total Misär, Kapten Haubitz, och Tondöv Terrors båda mini CD's från hyllan. Inte för att dom låter likadant, men jag får samma känsla när jag lyssnar på Fruktansvärlds nya platta. Jag kan ju inte säga att jag är någon storkonsument av trallpunk mer än det jag får skickat hit till bloggen. Men trägen vinner ju uppenbarligen då jag återkommit många gånger till t.ex Slaveriet och N:a Hospitalet. Och jag kommer definitivt att plocka fram denna skivan igen. Det är så här BRA trallpunk låter. Hela plattan i ett sträck blir för mycket, men att dela den i 2 omgångar funkar utmärkt vid valda tillfällen. Det har ju dock inte något med skivan i sig att göra, utan beror väl mer på mig och vad jag klarar av vad gäller tvåtakt, gitarrslingor och stämsång på svenska. Men summa summarum landar ändå i att detta är ju helt klart topp-3 av alla plattor jag fått från Pelle och
Second Class Kids.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar