Visst fan glimtar det till stundtals, det skall jag erkänna. Men det vore väl fan om det inte skulle göra det, efter massor av år och plattor i ryggen. För sjukt produktiva är dom, det måste man ge dom, då dom sprutar ur sig plattor. Tror detta är sjätte plattan jag recenserar med dom, men det kan vara fler. Och det finns även ett gäng jag inte skrivit om, så det är ett jävla tempo på släpp. Men trots den positiva inledningen så kan jag inte förmå mig att gilla Lastkaj 14. Trots att dom förmodligen gör precis allting rätt med tanke på deras popularitet. Och nej, jag "hatar" inte trallpunk, men 90% av trallen jag uppskattar är från början/mitten av 90-talet. Alltså det som jag växte upp med. Och jag tycker inte att det finns många likheter på dom banden och Lastkaj 14 (eller dom flesta andra nutida trallbanden heller). Min största reaktion i lyssnandet på plattan kom när jag hörde en snutt från Arja Saijonmaa i låten "Spegeln". Trots att allt är välgjort, varierat i tempon, udda inslag av instrument osv så blir ändå helheten en enda röra och jag kommer inte ihåg specifika låtar fast jag lyssnat flera gånger. Men jag tror inte att jag kan skylla allt på Lastkaj som band, utan mer på genren i stort. Att det är inte min grej, hur mycket jag än lyssnar. Har ju recenserat MASSOR av plattor i genren dom senaste åren, och dom som fastnat är väldigt lätträknade. Vi skall ju spela med Lastkaj + en hel hög trallband på Close-Up båten i Maj, och jag räknar kallt med kölhalning, gång på plankan m.m, men ser fram emot det trots allt. Köpes från
Second Class Kids som vanligt. Du vet om du gillar det eller inte. CD'n innehåller även EP'n "Trallkrucifixet" som bonus så det är en jävla massa låtar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar