Halvdanpermanent # 3 Medelpad Fanzine+kassett

Ett mastodontprojekt detta, det måste jag säga. Att landskap för landskap beta av trall & skatescenen i Sverige från 90-tal fram till nu. Jag har ju sett dom två tidigare utgåvorna (Gästrikland och Värmland), men inte brytt mig om att skaffa dom. Det ångrar jag nu efter att ha sträckläst detta tredje nummer. Trots att det rör sig om två genrer jag inte är speciellt intresserad av (bortsett från ett gäng trallband som jag kan uppskatta) så är jag ju en man som uppskattar nörderi av allehanda slag. Och här har tralloraklet Rille hittat en likasinnad autistisk vän med specialintresset "skatepunk" i Andre' Nordin. Några av banden har jag hört i förbifarten på senare år, oftast i recensionssammanhang, och något för en sisådär 30 år sedan. Dom båda redaktörernas spetskompetens inom respektive genre gör ju intervjuerna underhållande och läsvärda oavsett om man gillar banden eller inte. Dom har grävt djupt och researcharbetet är gjort med bravur, vilket gör att det säkert kan uppfattas som internt ibland. Men det är absolut inget som stör. Föga förvånande så är det banden som höll på på 90-talet jag uppskattar mest att läsa om, men det kan ju vara av den enkla anledningen att jag köpte mycket demos och fanzines då med och känner igen namnen och lyssnade på betydligt mer trallpunk då. Hade t.ex flera nummer av Fishzine och någon kassett med Skaplig Fraktur som båda är intervjuade här. Dock var det inga "problem" att plöja resten av intervjuerna eller artiklarna heller. Även om jag är 100% ointresserad av vilken som är NOFX bästa låt, hur många ggr Adhesive spelat på Pipeline i Sundsvall eller historian bakom begreppet skatepunk. Så älskar jag nörderiet och kärleken till det dom gör. Och om tillfälle ges, så läser jag gärna del 2 i skatepunkhistorian. Jag hoppas att dom ror detta projekt i land även om det dröjer 25 år till, och jag skall försöka få fatt på dom tidigare numren. I alla fall pappersdelen av dom. Kasetten innehåller som ni kanske visste låtar med banden som medverkar i tidningen. Är du ett stort fan av trall och skatepunk så är köp obligatoriskt, men funkar alltså även för vänner av punknörderi. Köp från halvdanpermanent@gmail.com  

Deny - Call Of The Void 7''

Senaste given med Deny som till slut letade sig hit, som vanligt släppt på Flyktsoda. Och innan någon öppnar käften att jag kanske inte kommer skriva vad jag tycker om den eftersom jag spelar ihop med en av medlemmarna i Bödel, så kan ni vara lugna. Jag lovar att jag kommer vara helt ärlig i mitt tyckande... Inga problem där. 4 låtar innehåller denna 7'' och det landar i drygt 7 minuters musik. Och dom hinner med rätt mycket på dom 7 minuterna. Lite för mycket för min smak kanske? Första, och tillika titellåten, blir jag inte kompis med alls faktiskt. Alldeles för glättigt riff i versen enligt min kompass, och trots bra tryck på aggressiviteten i sången så låter det lite klent. Och ihop med (US)hardcore-viftamednävenochsjungmed-refrängen så har jag svårt för den trots massor av lyssningar för att se om det kanske lossnar för mig med. Dom följande 3 låtarna är betydligt bättre, men jag kommer på mig själv i varje låt med någon, ibland pytteliten, grej jag tycker man kunde skippat. Jag fattar ju att alla inte är som mig och uppskattar när det bara mosas på. Och jag fattar att band vill ha med lite småtrix för att nyansera och skilja sig från mängden lite. Och tro det eller ej, men jag fattar också att dom flesta inte håller med mig vad gäller denna 7''. Men nu handlar det ju om vad JAG tycker. Och jag måste nog säga att detta är den platta jag gillar minst med Deny. Den är absolut lyssningsbar, något annat påstår jag inte. Men dom har gjort mycket bättre förut. Kanske därför jag låter extra gnällig i denna recensionen? För att jag vet vad dom är kapabla till... Eller är detta hur det kommer att utveckla sig framöver? Den som lever får se. En 3 av 5 skiva för mig. 

Rövsvett - Starkare Kaffe Till Jul 7''

Rövsvett, en institution i svensk hardcore efter över 40 års oförtrutet vevande utan pardon. Rövsvett är ju ett band som ligger mig otroligt varmt om hjärtat som jag har att tacka för mycket. Dom var den stora inkörsporten till råare hårdare punk för mig. Allt på grund av en skolresa till Göteborg som 13 åring och vi hamnade på Dolores och med i min påse därifrån låg Rövsvetts 2 första 7'', deras split 7'' med Raped Teenagers samt Protes Bengts 7''. Givetvis köptes dom på grund av bandnamnet. Väl hemma så vart jag helt hänförd över hur jävla fort det gick och lyssnade om och om igen. Det var det argaste jag hört i hela mitt liv och kort därefter så spenderades en månadspeng på "Sällan studsar en termos" split 12'' och "Lepra Cliff" 7''. Och det har blivit många timmars speltid för dessa plattor. Väldigt många. När Rövsvett år 2024 släpper sin 14:e 7'' (splittar och demosläppet inräknat) så är jag fortfarande idel öra, och jag gillar det som fan. Visst att det går inte lika fort längre, och Lökens från den tiden karakteristiska kulsprutebas kan saknas lite (av mig). Men jävlar att det är fortfarande svinargt! Dom 2 låtarna på A sidan är låtar av klassiskt Rövsvett-snitt som man vant sig att höra dom. Tight, stenhård men ändå sing-a-long vänlig hardcore som får näven att veva. Några tempoväxlingar, någon stop-n-go grej, det man vill ha av Rövsvett finns där. Och där! I början på B sidans "Jag Hatar Mig Själv" så jazzas det på lite som det gjordes i Småland förr. Låten i sig är dock en långsammare rätt mörk historia, men jävligt bra. Kanske rent av min favotit av dessa tre. En stabil release från ett alltid stabilt band. Släppt av Sockiplast Records och Röv Records.

Søndra - Bränn Södermalm Kassett

Ännu en kassett från eminenta Brus-Tapes och den outtröttlige Jon. Ni känner till drillen vid det här laget misstänker jag? 50 ex gjorda, så snooza inte. Denna gången är det Søndra från Stockholm som fått ett gig ifrån Kafe' 44 förra året utprånglat på kassett. Tror att folket i bandet är från lite olika ställen i landet, men tror dom har sin bas i Stockholm. Trots att det är live så är ljudet helt okej ändå får man väl säga. Jag är ju dock dåligt inlyssnad på dom innan, så kanske hade suttit bra med några "riktiga" inspelningar under bältet för egen del. Men vad fan, det är ändå såpass bra så att jag gärna lyssnar om igen på denna. Käng / råpunk är vad det handlar om och det jag gillar med Søndra är att tempot är lite högre än genomsnittet i vissa låtar samt att man håller igen på låtlängderna. Dessa faktorer  höjer energinivån ett snäpp. I alla fall live som detta är. Men vänner av traktorkäng får sitt lystmäte mättat i t.ex "Hjärtlösa människor", så alla inkluderas här. Jag gillar det smått kaotiska höghastighetsvevet mest denna gången dock. Då låter Søndra som bäst i mina öron, när det drar mer åt klassisk råpunk än käng. Jävla hårklyveri det blev nu, men så att ni fattar vad jag menar. Jag tänker kolla in deras studioinspelningar pronto på deras bandcamp, och det tycker jag ni andra skall göra med. Och gillar ni det ni hör så hör ni av er till brustapes@gmail.com och skaffar denna med. Bra skit!

Dom Flygande Chipstuttarna . Nästan Helt Seriöst 7''

På Delirium Tremens vol 2 som köptes för evigheter sedan av Peter-Punk (RIP) så fanns där ett band som hette Dom Flygande Chipspåsarna, vilket ju var ett namn som small högt för en ca 13/14-årig Mask. Hur dom lät mindes jag dock inte riktigt när jag skulle smälla på denna 7'' som skickats till mig. Påsarna har blivit tuttar, och 4 gamla låtar har spelats in igen och släpps nu på vinyl. Och när låten "Ensam hemma" drog igång så var jag med igen. Den kände jag igen. På Delirium Tremens kassetten heter den dock "Fråga Maj-Britt". Jag är ju som bekant svag för återsläpp av gamla bands material, men även om detta är gamla låtar inspelade igen så tycker jag att det är jävligt coolt. Som med så många andra band från den tiden så är det svårt att sätta någon etikett på det, men ändå är det glasklart vilken tidsepok det rör sig om. Det är ganska simpelt och rakt på, vilket ju såklart är tydligare på dom gamla inspelningarna då dom nu är bättre på sina respektive instrument. Det är ganska melodiöst, men inte lalligt. Ganska hårt men inte råpunk. Ja ni fattar... Fanns ju en hel del band i den fållan då. Punk helt enkelt. Och man blir ju svinglad över titlar som "Diggilo diggeley - Vi hatar Herrey". Fan man vill ha mer sådana här (yngre) band idag. Som bara kör efter egen förmåga, nödrimmar och inte stirrar sig blinda på att låta som andra band. Ja ja, hur som haver så gillar jag denna fyra låtars 7''. Om det är av nostalgiska skäl låter jag vara osagt, men dom här gamla banden man hörde på olika samlingskassetter som lite pöjk ligger mig varmt om hjärtat. Så köp denna för fina 40kr från Sockiplast Records som för övrigt drivs av en av medlemmarna i bandet.