Klicka på bannern ovan för att ladda ner Snutjävels version av Troublemakers gamla örhänge "Moderater".
Oskar på Not Enough meddelar i ett mail att Herätys 12'' nu är återpressad och finns i lager igen. Och för er som missade den är det bara att köpa på stört... För den petige så kan jag ju nämna att jag har skivor från den första pressningen i distron. 
Cowmag.se startade upp den 11 september 2008 och på senare tid har jag inte
Så kom den till slut, skivan som varit "på gång" i ett par år nu. Splitten med Disarm från Brasilien och Norges finest Sound Your Alarm. Och det blev på cd och inte vinyl, men skit samma här är den i alla fall. Om vi börjar med Disarm då så kan jag ju säga att jag är inte sådär jätteimponerad faktiskt. Det är halvslö crust/råpunk med en hel del metallinfluenser, och även ljudet är rätt metalliskt. Visst finns det ett och annat bra riff och och även en del hela låtar som skulle kunna vara rätt bra. Men tyvärr har dom en trummis som drar ner helhets intrycket rätt rejält. Det funkar inte något vidare att köra den typen av tvåtakt han gör till Disarms låtar. Allt sväng går förlorat... Sedan kan man tro att det även är trummisen som mixat deras låtar för att säga att trummorna hörs är en underdrift, dom tar över allt. Så jag personligen tycker att Disarm låter bäst i deras långsamma partier när man fläskar på rätt bra till och från, ett litet pluspoäng även till sången. Men på det stora hela inte mycket att hänga i granen.
Halvfabrikat Rec, ett av Sveriges aktivaste och pålitligaste bolag just nu med en sjukt trevlig kille bakom alltihop. I vintras kom en 7'' med covers för att fira 10 års jubileet, och nu är det även 50 släpp gjorda i dagarna (under Halvfabrikat parollen). Tyckte det kunde vara värt en blänkare så här är några korta frågor till Danne. Och all lycka i framtiden med allt du tar dig för och jag hoppas på minst lika många släpp till.10 år och 50 släpp… Grattis, och hur känns det?
Tack! Det känns bra. Ingen, inte minst jag själv, trodde väl att HFR skulle bli såhär långlivat. Hade du frågat mig i maj 1999 så hade det handlar om ett släpp, en vinyl 7”, och inget mer.
2010 har ju varit ett rätt hektiskt år för dig med massor av släpp. Hur mycket av din tid tar Halvfabrikat?
Det är svårt att uppskatta tidsåtgången, men man skulle kunna säga att tiden som jag lägger ner på Halvfabrikat är en direkt spegling av antal släpp som görs. I sommar har jag lagt ner mycket tid på HFR, och det märks i katalogen. Det har blivit inte mindre än fyra CDs och tre vinyler nu i sommar. Förutom det har jag varit iväg i nästan tre veckor på en europaturné med Protestera och skött merchen, vilket har varit skitkul. Det har varit ett intensivt schema med 16 spelningar på 17 dagar.
Stundtals kan det vara svårt att hinna med, jag pluggar ju även heltid på högskolan i Skövde, men för det mesta finns egentligen inga problem i att göra båda sakerna samtidigt. HFR är mer som en hobby för mig, fortfarande efter alla dessa år och trots att HFR är ett riktigt företag idag.
Kan du skvallra lite om framtida planerade släpp?
Ja, det kommer bli mer vinyl från HFR inom den snaraste framtiden. Först ut är Future ruins ännu obetitlade 12” LP (Future ruins hette Massmord tidigare) och Boredom/Sand creek massacre split 7” EP. Dessutom kommer HFR släppa Insidious Process/Avfart 33 – split 12” LP. De som är intresserade kan kolla in www.halvfabrikat.net; sidan hålls uppdaterad med nya släpp och annan information.
Av alla dessa 50 släpp, är det något som ligger dig lite varmare om hjärtat? Nåt kul att berätta om nåt av släppen? Antar att det första släppet alltid är lite speciellt?
Alla släpp som jag gjort ligger varmt om hjärtat, så jag har svårt att välja ut något specifikt släpp. Däremot tycker jag nog att det sista släppet är det som är mest speciellt, och även det bästa. Så i sommar har Misantropic och Protestera varit stora favoriter, nu när vi skriver september är Eskatologia de stora favoriterna.
Det finns alltid händelser kring releaserna som gör dem speciella, så anekdoter finns det gott om. Ser man till intressanta händelser, så kan jag berätta att M:40 hörde av sig mycket i början av deras karriär. Jag minns att jag fick ”Tomma ord är inte värda ett skit” inspelningen men den fastnade inte. Till slut gick jag med på att göra splitten med grace.will.fall, vilket jag inte ångrar idag. Det jag ångrar är att jag aldrig släppte Tomma ord… Jag kan fortfarande tycka att det är en bra skiva.
Samma sak gäller Aktiv dödshjälp. Jag vet inte hur länge promon för 4:48 låg utan åtgärd innan jag valde att släppa den heller - detta efter påtryckningar från Tomas. Jag har nog på förhand bestämt mig för att inte släppa den… Men såhär i efterhand: det är också en ypperlig platta.
Nåt mer?
Tio år och femtio släpp skulle aldrig ha varit möjligt om det inte fanns en glöd i scenen, för det gör det, trots allt man hör ibland.
Vi får många demos tillskickat. Mycket av det är grymma grejer. Tyvärr har vi inte möjlighet att släppa allt. Band som skickar demos tror kanske att får de släppa sin skiva på en label så kommer allt automatiskt, vilket inte kunde vara mer fel. Vill man ändå släppa sina grejer på en riktig label så är rådet att aldrig ge upp. Får man inte napp på materialet kanske man ska släppa det själva. Det är här glöden kommer in i bilden; att man måste brinna för det man gör hela vägen. Förr eller senare kommer en label mest troligt plocka upp det band som brinner för det de gör.
Ge därför aldrig upp.
2 låtar från våran "releasefest" för split 7'' med Krimtänk den 13 Mars i år i Jönköping. Filmat av Jalle, tack för det gamle man.
Umeå måste vara en av landets bandtätaste städer eller? Här är ännu ett, och dom kallar sig Nars . Återigen ett band jag varken hört talas om eller hört innan, och det gör det ju extra spännande då man inte har några som helst förväntningar eller förutfattade meningar. "The resurrection" är bandets första platta och jag tror att det är bandet själva som släppt den. 9 låtar jävligt basic punkrock/rock'n'roll utan några större utsvävningar på 20 minuter. Jag tycker att det låter alldeles för tamt och kontrollerat för att det skall tilltala mig. En rejäl tempo ökning skulle sitta fint + skrikigare sång istället för den lite djupare typen som dominerar nu. Det kommer ju ett och annat skrik ibland, och då låter det mycket bättre. Vet inte riktigt vad jag skall skriva mer då detta lämnar mig ganska oberörd och det känns som alla låtar flyter ihop på nåt sätt och det blir i mina öron ganska långa 20 minuter... Nja.
Resan går vidare med covers, och nu är det dags för nummer 9 i ordningen. Denna gången är det gubbarna i Meanwhile som är utsatta. Vi gör här ett försök på deras 4-taktsdänga "A Mean while" från The road to hell plattan. En skiva som borde finnas i varje hem. Hoppas ni inte tycker vi slaktat den helt... Själv tycker jag det blev helt okej om jag får ryggdunka mig själv lite grann.
Eskatologia bjuder in till releasefest för sjutummaren "Början På Slutet"
Har rotat fram ett dublettex av Battle Of Disarm's 10'' "Crust love & peace"... 16 låtar inspelade i Slovenien 1997. Utgiven av Malarie' och är väl hyffsat svår att hitta numer. Så släng hit ett bud om det är någon som är intresserad. Får jag inga bud som känns rimliga så håller jag på den ett tag till eller vevar upp den på e-bay (där brukar den gå för rätt mycket, hehe), för jag har ingen panik att bli av med den :-) Hör av er till min mail masken(a)subalert.net
The Rummies från Stockholm släpper sin debutplatta, men det är inget nytt band i den bemärkelsen för några av medlemmarna har följts åt i många år. Sic - Mansic - Hate is just a feeling - The Rummies. Och fiolen är med här också, vilket ju får ses som ett ganska eget grepp idag. På 90-talet var det ju fiol på var och varannan trallplatta, men idag känns det inte så vanligt. Så ett plus där att man tar ut svängarna lite. 3 låtar är med på denna plattan och det är den första "Too old to die" som tilltalar mig mest. Hyfsat snabb, går väl under epitetet streetpunk antar jag, låt med en refräng som fastnar i skallen. Men som jag sagt förr så innebär ju en låt som fastnar inte automatiskt att den är skitbra. Efterföljande "Rummies anthem" är långsammare och går mig rätt obemärkt förbi, förutom att dom återigen kör refrängtricket så den sätter sig. En ganska så rak punklåt. Sista låten "No clue" är helt bedrövlig... En sölig folkmusikinspirerad historia. Sjörövarmusik :-). Jag tror att The Rummies har stenkoll på vad dom gör och att deras Pougesinspirerade streetpunk sitter som handen i handsken på massor av folk. Jag själv däremot som den surgubbe jag är tycker mest att det är segt och blir rastlös. Inte min grej alls. Fullängdare kommer i oktober och den nyfikne kan ladda ner massor av musik från deras hemsida.
13 låtar på 30 minuter. Käftsmäll deluxe!!! Jag fullkomligt älskar denna plattan! Fredag Den 13:e fullängdsdebuterar, och på vilket sätt sedan... Det går fan att ta på energin på denna skivan. Kängpunk som blandas upp med lite rock'n'roll räkor och "allsångsrefränger" där man nästan stampar foten ur led. Just detta är ju en jävla tillgång för Fredag Den 13:e ,att dom har 2 stycken som backar upp sångare Anders. Det blir sjukt fett i dessa partier. Att dom inte drar på i 100 hela tiden gör ju även sitt till att bibehålla trycket i musiken. Läste någonstans att paralleller kunde dras till Disfear (med Tompa), men detta är enligt mig mycket, mycket bättre. För där Disfear kör trötta rock'n'roll riff spottar Fredag Den 13:e ut vansinniga, skitiga kanonader av råpunk som får det att spritta i hela kroppen, eller i alla fall får en att stampa fot och hytta med näven... På samma ställe stod det även något om Victims, och det kan jag hålla mer med om. Det som i mina ögon (öron?) tar ifrån fullpoängaren från Fredag Den 13:e denna gången är dom 2 engelska låtarna som smugit sig med. Det låter fan så mycket bättre när dom kör på svenska. Inget att tveka på här så jag avslutar med ett "skaffar du inte denna är du dum i huvudet" a'la Finn-Records...
Nummer tre av Ex 'animo var klart strax före Punk Illegal, och nu har Hannah redan vispat ut nummer fyra. Riktigt bra jobbat! Gillar Hannah's sätt att skriva på för hon har ett gött flyt i texerna som gör att det aldrig blir tråkigt att läsa. Utförliga spelningsrapporter i massor precis som förra gången som är skitkul att läsa även om man inte var där. Hon nördar loss ordentligt, positivt menat, och får med sig allt, hehe. Antckningsblocket är aldrig långt borta... Det är ingående historier om allt ifrån resan dit, förfesten, banden, och vilka som var med. Jävligt internt ibland, men kul. Liksom i förra nummret är det tyvärr bara en intervju, en bra sådan i och för sig, men jag hade ju gärna sett något band till. Denna gången är det Vicious Irene som fått ett rejält gäng frågor, och det är inte bara en massa standardfrågor utan det ligger lite research bakom. Vilket leder till bra svar. Så om jag får önska, så önskar jag någon mer intervju i nästa nummer. Men precis som förra gången så gillar jag Ex 'animo som fan och det finns ingen anledning att inte skaffa detta. Hannah berättade att nummer fem redan är påbörjat, helt galet.
... ni andra som gjorde trippen till Punkkarnevalen till en sådan suverän resa! En helt perfekt dag/kväll i nya och gamla vänners lag. Ett extra tack till Per och Franz för trevligt resesällskap. Kanonbra band, god mat och en jävla bra stämning gjorde detta till en toppfestival som jag verkligen hoppas kommer återkomma nästa år. Personliga favoriter för mig var Misär, som verkligen levererade och visade vart skåpet ska stå, trots ska partiet, haha. Varför var ni så nerviga innan? Det var ju hur lugnt som helst. Desperat gjorde sitt första gig och jävlar i havet vad bra det var! Rak enkel råpunk utan några krusiduller och konstigheter + att Sylen är en galant "frontare" med bra mellansnack och scennärvaro. Kronan på verket var EOM som var otroligt bra dom med, precis som på Punk Illegal. Den enda tråkigheten jag märkte av på hela dagen var just under EOM's gig då nåt jävla nöthuvud bestämde sig för att kasta upp en tom glasflaska på scen som precis missade bandet... Ste välkomnade personen upp på scenen, men som väntat vågade han/hon inte ge sig till känna. Ste är fan en respektingivande man, så ett bråk med honom är nog inte att rekommendera tror jag. Kul var att Jalle lyckades hålla sig vaken denna gången och köra "Arise". Såg fler band, men dessa 3 var topparna för mig. Jäkligt mysigt ställe festivalen var på måste jag även tillägga, riktigt gemytligt.
