Broken Ribs - Together We Stand Kassett

Ännu ett släpp  från C-33 Tapes, och denna gången med Kirunas Broken Ribs. Vet faktiskt inte om bandet är aktiva idag då denna inspelning är ifrån 2016. 8 låtar + ett intro är vad du får. Måste ju börja med att ge bandet en eloge för beskrivmingen av sig själva på sin facebooksida, "No metal, no funk, no fuk, just plain oldschool primitive hardcore punk". Dom kan sin punkhistoria :-)
Nu låter det ju inte smack som herrarna som först använde sig av delar av ovanstående beskrivning, men ändå. Här är det hardcore av den amerikanska skolan som spelas och det hämtas väl influenser både från den äldre och den lite senare skolan, läs 90-talet. Och jag tycker faktiskt att dom låter klart bäst i fyrtaktsdängorna där man kan skönja lite Poison Idea vibbar. 2-takts låtarna är jag inte lika förtjust i då jag föredrar betydligt mera fart om det ska vevas old school HC i 2-takt. Vill ha det ettrigare och rappare än vad Broken Ribs kör här, och mera "stop and go" partier. Men som sagt, 4-takts pannorna sitter där dom skall och framför allt "Forced to fight" är ju en riktig pärla, och tillsammans med "Misled majority" utgör dom kassettens toppar. Ömsom vin och vatten här alltså, men funkar helt okej när dom är som bäst. Köp ett fysiskt ex för 35 spänn av bolaget eller kör snålvarianten via bandcampsidan. 

Sluta Ljug - Kattguld Kassett

Helvete också!!! Inte nåt jävla neo-crust krångel... Det var det första jag tänkte när introt till "Öppet hat" drog igång. Första låten på kassetten med Sluta Ljug från Mariestad. Men det var bara ljug för när introt var över så vart där inte en anstymmelse till neo-crust. Tack för det. En fyra låtars kassett alltså som är släppt i 50ex (lika delar röda och vita) av C33-Tapes. Men Sluta Ljug gör det ändå inte helt enkelt för mig då 2 av låtarna fäster hyffsat,  medans dom andra 2 bara drar förbi utan att lämna några direkta avtryck. Tempot är ganska försiktigt med 4-takt alternativt långsam 2-takt och det låter lite 80-tal fast gjort 2020. Lite skitigare, lite mer dist och lite mer förbannat än det var då. Gillar ilskan i sången, hon låter genuint förbannad, men samtidigt så tycker jag det faller lite på fraseringarna på vissa ställen. Det upplevs lite hackigt på sina ställen, både på sången och i musiken. Det är väl i och för sig en parentes i sammanhanget då sådant brukar lösa sig med tiden. På plussidan hamnar också körerna, som jag tycker kunde ta mer plats. Som sagt, gillar dom 2 första låtarna bäst och mycket av det ligger i intensiteten som jag tycker tappas efter dom. Tredje låten som är en rätt monoton 4-taktare tycker jag håller musikaliskt, men det kunde varit så mycket bättre med ett annat sång arr. Det blir skitryckigt med så korta rader till det riffet tycker jag. Så ja, väldigt ljummet tycker jag. Visst finns det saker jag gillar med Sluta Ljug, men även en hel del jag inte tycker smäller så högt vilket tyvärr väger över hos mig. 

Tokyo Lungs - Soul Music + Kassett

 

Namnet James Domestic kanske klingar bekant hos några av er då han har/haft lite projekt ihop med Cimex gamle trumslagarpojke Charlie (Bring The Drones och Pi$$er). Plus då hans "egna" Domestics. Tokyo Lungs är ännu ett av hans projekt, denna gången tillsammans med en av dom andra tjommarna från Domestics. Jag hade helt missat dom tidigare så jag är jävligt glad att jag fick denna kassetten skickad till mig som innehåller deras LP "Soul Music" och deras självbetitlade 7''. Det landar på totalt 33 låtar vilket vid första anblicken verkade helt sinnessjukt. Vem fan pallar 33 låtar? Men där sket jag i det blå skåpet, för jag hann inte tröttna alls, utan var snarare sugen på att köra ett varv till på raken. Det är till 90% snabb, ettrig smattrande hardcore som det lät på andra sidan Atlanten för sisådär 25-30 år sedan. Fast med brittisk sång... Den är inte så ettrig som många USA band hade, utan lite mer UK82 om ni fattar vad jag menar. Det går alltså mestadels undan rätt bra med låtar runt minuten utan några större utsvävningar förutom lite "stop and go partier" och något fyrtaktsbreak instoppat här och där, precis som det ska vara. Men sedan kommer låtar som t.ex "Lockdown" som avslöjar deras ursprung. Ett föredömligt släpp som jag hoppas kan få fler att upptäcka bandet, och det för endast 20kr plus porto på det föredömliga kassettformatet. Släppt av Krimtänk-pojkera Jon och C-O på deras respektive Brus-Tapes och Esox Lucius vars adresser finns på massor av ställen här på bloggen. Bara att köpa och veva med näven! Och fan vad kul det är att hitta nya svinbra band.

Bombardment - The Sound Of War Kassett

Bombardment... Vilka jävla hjältar! Denna släpptes i endast 100 exemplar förra året av Blown Out Media, men har nu återsläppts av Brus Tapes och Mosslik Tapes. En kulturgärning av sällan skådat slag, då detta typ är facit hur det skall låta om man spelar käng. Inte helt oväntat då det är idel gamla rävar i bandet som kängat loss i gott och väl 25 år och tidigare roat sig i bl.a Diskonto, Discontrol, Anger Burning m.m m.m. Dischargeriffen står som spön i backen, D-takten sitter som en smäck, och sången är såklart dubbad på väl valda platser. Och basspelet är så jävla snyggt a'la Rainy så man hisnar. Skitkonstigt att inte fler basister anammat den typen av spelande då det enligt mig är lika förknippat med tidiga Discharge som D-takt. Men Robin sköter den biten fläckfritt (liksom Memphis i Giftgasattack). Det är egentligen bara löjligt att skriva mer om denna. Gillar du käng så gillar du detta, och det är tveksamt om det ens kommer komma något bättre släpp i år? Jag är tveksam. Lite medlemsbyten har det varit sedan detta spelades in, men tror inte det skall vara något problem inför framtida släpp. Bara att skaffa och spela sönder. Maila någon i familjen Engström/Pettersson på mossliktapes@gmail.com eller brustapes@gmail.com och kolla om det finns några kvar. 

Giftigt Avfall - Känsliga Varnare Tittas 7''

 Ny 7'' från ett av landets bästa råpunkband. Är ju bara att lyfta på hatten åt kreativiteten som aldrig verkar sina, och att det är totalt DIY från inspelning till släpp. Så jävla grymt jobbat. Låt och musikmässigt så är det deras utan tvekan mest strukturerade släpp, och även ljudmässigt så tror jag inte dom toppat detta på nåt tidigare släpp. Det handlar om råa, korta, primitiva jävla urladdningar! 11 stycken till antalet. Och det är fortfarande gjort med bägge fötter djupt nere i 80-tals geggan och dom lyckas verkligen med att låta som det lät för snart 40 år sedan. Gillar som fan att dom börjat köra mera 4-pannor, men det kan ju också ha med att göra att en del medlemsbyten gjorts och instrumenten hanteras betydligt bättre nu. Det som förr var totalt kaos får nu räknas som organiserat kaos. Något jag tyckte var synd för några släpp sedan, men nu lärt mig att uppskatta till fullo. Att dom nya gubbarna även backar upp Kängvall ibland med lite sång är ju pärla det med. Visst att det har varit lite manlig krydda på sången förr med, men aldrig så här bra. Nä den här skaffar ni alla från Siken, finns säkert kontaktadress eller köplänk på deras bandcamp. Dom är så jävla värda all support som finns. Även om du inte gillar dom rent musikaliskt, så om inte annat för deras hängivelse till DIY. Men nu säger jag det bara en gång till... Skaffa en basist för helvete! Det behövs mer än nånsin nu för drivets skull.

Terror 83 - Demo Kassett

Sydamerikansk punk med 80-tals vibbar på kassett. Sällan har väl detta format passat så klockrent som till Malmös Terror 83's debut. Att dom valt just 83 som tillägg till bandnamnet är tydligen för att det var året som den brasilianska samlingsplattan "Sub" kom ut,och den är otroligt viktig för detta bands existens. Och visst fan lyckas dom klockrent med sin i mina öron väldigt autentiska Sydamerika punk. Nu kommer detta låta negativt kanske, men dom har verkligen fått till allt. Knackiga trummor, "stelt'' spelade gitarrer och den karakteristiska plonkiga basen. Vet inte om jag skulle sträcka mig till att kalla det råpunk, men tendenserna finns ju där. Terror 83 kör dock inte på full gas rakt igenom, utan en hel del mid-tempo och fyrtaktare går att hitta bland dom 10 låtarna som återfinns på kassetten. 5 av dom är dock covers skall tilläggas. Där bränner dom av låtar signerade Psykoze, Mercenarias och Olho Seco klanderfritt. Dom egna 5 låtarn är helt i linje med coverlåtarna, och jag skulle vilja lägga till Colera bland influenserna som hörs. Sångerskan Rebecka gör ett enastående jobb bakom micken skall tilläggas, vilket ger en go kontrast till hur det ofta låter annars. Det blir liksom en till dimension av ilska när hon vrålar i. Tycker absolut att denna skall kollas upp på deras bandcamp, eller allra helst köp ett ex för 50 pix från Grönpeppar Records som är ett av tre bolag som ligger bakom, och hade vänligheten att skicka mig ett ex.

Vera Norea - Carnival Dreams LP/CD

Den här gången gör han det svårt för mig, Pelle på Second Class Kids. När han skickar mig en platta med Vera Norea att skriva om. Jag blir nämligen inte klok på den här skivan. Det finns lite (för mycket) av allt på den, allt i från pop till metall går att hitta här, toppat då med tivolimusik. Något som bara Henrik Berggren och i viss mån Lars Demian lyckats få att låta bra i mina öron. Här är det ju ett genomgående tema i både musik, titel och omslag. Men som sagt, så vet i fan om jag tycker det är så lyckat. Tycker att hela skivan är lite för radioskvalig och alldeles för clean i ljudet. Hur uppkäftig sången än är så tas udden ur den bort pga tidigare nämnda saker. En sak är jag dock klar över, och det är att hon har en jävligt behaglig röst att lyssna på. Hade varit mycket roligare med skitigare musik med lite mera attityd, och en mindre "metallig" trummis. Välarrangerat och en hel del snygga passager finns det att hitta på plattan, men i det stora hela så kan jag inte påstå att det är örongodis för mig hur gärna jag än vill. Det är alldeles för metalligt och i mitt tycke uddlöst för ju längre in i plattan jag kommer desto mindre lyssnar jag. Gillar sången, men det är nog allt tror jag. Absolut inget för Mask...

Madam Skam - 6 Låtar Om 6 MCD

En av två utgivningar som Grönpeppar Records släppte nyligen. Göteborgs Madam Skam, som jag själv hörde första gången på nämnda bolags samling "Ursäkta Röran vol 2". Jag var rätt likgiltig till låten dom hade med där, och det är väl inget jag ändrat min åsikt om efter att ha lyssnat igenom denna plattan några gånger. Jag gillar attityden och den frustrerade ärligheten hos bandet, men musikaliskt så ger det mig absolut nada. Deras new wave/postpunk låter i mina öron fruktansvärt enformigt och slött, och jag tappar det helt på vägen och låtarna flyter ihop i skallen på mig. Jag hoppas dock på ett långlivat Madam Skam och att dom tar en jävla plats i gubbscenen och bråkar runt lite. Bara för att inte jag gillar det alls, så tror jag att en hel del andra gör det. Band som Madam Skam behövs helt klart. Kolla in deras bandcamp eller köp ett ex för 50kr av Grönpeppar Records.

Mission & Väckelse # 12 Fanzine

Yes. Den outtröttlige konungen av konsekvens är tillbaka med ännu ett nummer av Mission & Väckelse, och jag känner mig precis så tillfreds som jag brukar efter en stunds egentid med detta zinet. Allt är som det ska. Med den enda skillnaden att Jon är lite gött gubbsur i ledaren denna gången, och fan vet om inte frågorna i vissa fall levlat upp ett snäpp. Jag gillar't. Idel pärlaband som intervjuas denna gången, och Bombardment är återigen värda ett extra plus pga formidabla svar. Nostalgitrippen är denna gången en gammal Byt Ben intervju med underskattade Krunch, och det är grym nivå på den. Men så var det rätt ofta i zine förr. Som vanligt väldigt informativa och välskrivna recensioner, samt Ulles bildkonst. Jag skulle gärna se lite fler gubbsura artiklar i framtida nummer från Jon nu när han har flåset uppe för att fullända missionen. Jag skulle gärna se en om att det så sällan är 30-frågors intervjuer med mäskrecept och favoritsupa nu för tiden. Och så vill jag önska en poster av baksidans "Jävelpolishittler" i # 13. Nej då skämt åsido så är det svinbra som vanligt, och jag gillar upplägget med täta utgivningar och lite tunnare tidning då allt känns mera up to date. missionochvackelse@gmail.com

Disbeat - Onödiga Människor Kassett

Vänner av nymodigheter göre sig inga besvär vad gäller att kolla upp denna kassett från Hässleholms(?) Disbeat som Brus-Tapes nu släppt på kassett. Sex låtar som enligt konvolutet skall vara inspelat redan 2009. För jag tror inte att det finns ett enda riff som inte är använt innan. Så är ju naturligtvis inte fallet, men det är känslan man får. Att man hört det förut. Nu behöver ju detta faktum inte vara till bandets nackdel, då originalitet inte ofta är att likställa med bra. Åtminstone inte i min bok. Jag gillar min käng/råpunk när den är gjord enligt konstens alla regler. Inget jävla krångel! Det tröskar liksom på i ett ganska gemytligt tempo, med dom sedvanliga stoppen och dubbeltjutarna på gitarren. Inget som direkt sticker ut, utan man känner sig ganska trygg i Disbeats sällskap. Dom gör det dom ska, varken mer eller mindre.Men uppfatta inte det jag skrivit nu som gnäll, för jag gillar det. Det är liksom bara så det är. Inget nytt under solen. Men vem fan väljer ett par nya stenhårda kängor när man har ett par redan ingångna man trivs i? Finns det mer inspelat undrar jag? Skaffa ett ex från Brus-Tapes genom brustapes@gmail.com , och köp då även senaste numret av Mission & Väckelse samtidigt. Bra där.
 

Planet Trash - 2020 LP

 

Planet Trash från Bollnäs har hållt på sedan 1994, men ändå flugit lågt under i alla fall min radar. Det enda jag kan komma på att jag hört med bandet är ifrån Äggets "Äggröran" som kom 1995, vilket ju är en stund sedan. Grymt kul att dom skickat hit sin sprillans nya LP, som var en mycket positiv överaskning för mig. Jag trodde att Planet Trash skulle vara mycket tralligare än dom är, och jag säger återigen att fan vad kul det är när man får sina förutfattade meningar bortsparkade. Jag får faktiskt lite samma vibbar av Planet Trash som jag får av min bandkollega Lennarts andra band, Kurt Olvars Rebeller. Det går inte riktigt att peta in dom i någon specifik genre, utan det plockas och blandas friskt från alla håll. Och resultatet blir liksom något så enkelt som snabb punk på svenska. Det är aggresivt utan att vara råpunk, samtidigt som det är melodiöst utan att vara tralligt. Rätt som det är i låten "Blodspår" så kommer en gitarrslinga som jag hajar till och tänker att det låter Perkele. Och på någon låt som ploppar Johan Johansson upp i huvudet, utan att det direkt låter som honom. Måste vara typen av sätt som låten är uppbyggd på eller nåt sånt. Och så håller det på. Det plockas från hela punkspannet och mals ner till att ändå låta Planet Trash. En schysst grej är låten " Försent" som sjungs av en Ylva, som även är med i fler låtar. Men denna sjunger hon hela låten själv och det blir en jäkligt melankolisk skön känsla i låten, tummen upp på den! Den är nog min favoritlåt på plattan tillsammans med inledande "Vill inte vara här" och "Alkad" som jag kan tänka mig blir en livefavorit framöver när det blir dags för sådant. Summan av kardemumman blir att jag gillar deras snabba svenska punk, och jag kommer definitivt plocka fram plattan igen. Inte på daglig basis, men vi är nog inte färdiga med varandra än.

V/A - Ursäkta Röran vol 2 "Vi Fick Fel Adress" CD

Ännu ett släpp i "Ursäkta röran" serien från pigga Grönpeppar Records. Vol 2 är det dags för nu i denna serie av samlingsplattor, och den stora skillnaden gentemot vol 1 är att denna även är släppt i fysiskt format i form av en CD i snajdigt digipack som kostar schyssta 60kr. Men som brukligt är vad som gäller Grönpeppar, så finns den även att lyssna på/köpa digitalt på deras bandcampsida. Jag gillar tanken med denna typen av plattor där man lyfter fram nutida aktiva punkband från i stort sett alla olika genrer som fötts ur punken. Men det är för min egen del också det som gör det hela lite mer komplicerat då det är precis lika stor spridning på genres som det är på kvaliteten av band. Eller kvalitet är väl kanske inte rätt ord att använda, då jag inte syftar på spelskicklighet och dyligt. Utan helt enkelt vad JAG tycker är bra. Alla dom medverkande banden syns ju på bilden av omslaget här ovan så det är ju bara att titta själva och se vad som finns att hitta. Alla banden medverkar med hittills , till dags dato, osläppta grejer och det är ju jäkligt kul. Och visst hittar även jag pärlor här. Kronofogden är ju gamla favoriter och dom gör ju sällan bort sig, och så är inte fallet nu heller. Rock'n'rolliga White Monkey gillar jag och tycker att dom påminner lite om Smooth & Greedy om någon minns dom? Last Climb öser på bra med sin ettriga hardcore. Men överlägset bäst på plattan är City Saints från Göteborg. Ingen aning om jag hört dom innan, och oklart om jag kommer jaga ihjäl mig efter deras egna grejer efter detta. Men river man av en av dom bästa punkrockdängorna som gjorts i Sverige och dessutom gör det tillsammans med originalsångaren vid micken, då är det liksom klappat och klart. Det är Perverts gamla dänga "Du e plast" som dammats av, och Blomgren gör en ju sällan besviken. Lika bra som originalet är den inte, men likväl 1.20 minuters njutning. Både toppar och en del djupa dalar som brukligt är vid denna typen av samlingar, men tycker det är ett kul projekt väl värt att supporta.
 

Exhausted Cocks - Destroy Music Kassett

 

Koklockegänget från Tanumshede är tillbaka med sitt tredje släpp. Ett gillade jag som fan, och ett var jag lite mera skeptisk till. Såg dom live i Mars förra året med, och det gillade jag skarpt. Bra promille både på mig och bandet, haha. Jävligt schyssta lirare med skall tilläggas. Denna gången är det en 11-låtars kassett som skickats hit för sågning, men den kan även avnjutas på Spotify för den som föredrar det. Det handlar åter igen om halmhattsinfluerad punkrock som jag skrivit i tidigare avhandlingar, men denna gången tycker jag mig även hitta lite sleaze-igare riff som letat sig in bland hängslebyxor och buskbollar. Det är liksom schysst jävla punkrock med en hel del attityd och inte alltid helt rumsrent. Detta stör mig dock inte det minsta då det kan vara rätt gött att få lite skit under naglarna ibland. Skulle varit jävligt fett med några snabbare låtar på kassetten, för nu är det fyrtakt rätt igenom. Tror dom skulle låta jäkligt bra med mera fart också, plus att det skulle bryta av bra. Men jag gillar absolut detta, ingen tvekan om det. Inledande "Waste of space", "Vote for me" och framför allt "Train to destruction" är given på sommarens blandband. Skaffa ett ex primitiv punkrock från Bohuslän du med, det svänger bra. Och enligt egna efterforskningar ännu bättre efter ett par kalla... exhaustedcocks@hotmail.com

De Pistolhoters - Det Är Bara Sanningen Som Svider 7''

 

Jag älskar allt med denna 7''! De Pistolhoters, sug på namnet en stund. Ofattbart bra bandnamn måste jag säga. 5 låtar innehåller 7'' som är inspelad redan 2009, men som nu släpps på vinyl av Angry Hudik. 5 låtars ren njutning, punk nåt så in i helvete! Det är uppkäftigt så det räcker och blir över, och De Pistolhoters visar att det går att vara svinförbannade i lite lägre hastigheter. Lo-fi punk från Hudiksvall(?) som är svåra att sätta fingret på vad gäller att jämföra med andra band, men det finns en hel del 80-tal a'la Massmedia och lite Huvudtvätt i soundet. Vad det är för folk med har jag ingen aning om då det är pseudonymer som gäller, men delad manlig kvinnlig sång höjer upp plattan ännu ett snäpp. Det är så jävla mycket attityd att hälften vore nog. Textrader som "Alfakassan era jävla as, jag ska spränga bort er. Ha fest i lågorna och supa hela dagen" får ju igång vilket trögstartat galej som helst. Jag tänker inte skriva mer om plattan, utan det är köptvång på denna. Skaffa från Angry Hudik på stört. Och finns det mer inspelat så släpp det pronto! 

Gamnacke # 5 Fanzine

 

Fläskigt är bara förnamnet på detta det 5:e numret av Gamnacke. Har varit kul att följa med från starten och se utvecklingen av det här, och jag tycker verkligen att det har peakat i dom senaste 2 numren.Framför allt så uppskattar jag den väldigt långe redaktörens uppriktighet och ärlighet i det han skriver. Det fjäskas inte för någon och det kängas ofta och mycket mot de egna leden. Layoutmässigt påminner det en del om Banka Bäver / Backlash tycker jag.  Eller ja, 90-talets klipp och klistra layout överlag. Intervjumässigt så är Bombardment i en klass för sig, jävligt underhållande. Zone Zero intervjun är också underhållande. Ett heavy metal band som höll på under 80-talet som beslutat sig för att dra igång igen. Synd att inte Blodskam intisen håller samma klass, men det går inte att klandra redaktör'n för. Sen finns där också recensioner av skivor / zines såklart, men även filmer och spelningar betas av (väldigt kort, men ändå). Samt då ett gäng artiklar/krönikor som är jävligt kul att läsa. Kanske för att jag känner igen mig själv rätt väl i hans gubbtjurighet? Bara att skaffa detta fetingzine för en ynka tjuga + porto från  herrskolios@gmail.com Tror detta är min favorit bland nu aktiva zines i Sverige, och det mycket pga tidigare nämnda gubbtjurighet. Hoppas på tätare utgivningar i framtiden. 

Spark Punx Forever # 1 Fanzine

 

Alex Päivät är tillbaka med ännu ett nytt zine. Vart han får sin energi till att göra alla dessa zines vet jag inte, men det hade varit gött att få låna lite. Jag har ju inte varit lika överväldigad över alla hans skapelser, men det dom har gemensamt är att dom är välskrivna och innehåller väldigt mycket info om vad det nu är som tas upp. Denna gången är det alltså ett zine om sparkar, eller sparkstöttingar som många väljer att kalla dom.Min relation till att sparka är väl inte så mycket mer än att föräldrarna hade ett par stycken som vi syskon drog runt på som sketongar när vintrarna kom. Jävligt kul hade vi, och om jag inte minns fel så vart det väl bara skrot kvar till slut av dom. Jävligt kul var det också att läsa igenom detta fanzine. Alex har med viss hjälp av andra fått ihop en massa kul fakta och historier om sparkens både historia och nutid, samt en hel del annat. Bl.a en "Sparkrapport från kustlandet", "Sparken och sparkskivorna", VM i sparkåkning, Röster om sparken, en intervju med ett tyskt HC band vid namn Spark m.m, m.m. Det är jävligt underhållande måste jag säga. Det är nästan alltid kul när folk brinner för något till 100% tycker jag. Och trots att en del är skrivet med glimten i ögat, så märker man att det är "ei leikki" i botten. Det är Cimex-allvar för att prata kängspråk. Hör av er till Alex och köp ett ex, det är en bra stunds tidsfördriv att ögna igenom detta zine. separatisten@riseup.net är det som gäller då. Up the sparks!

Brutala Jäveler - Likstank Kassett

 

En googling på Brutala Jäveler ger inte mycket, men jag vet så mycket i alla fall att det är två gubbar med Birdflesh anknytning. 5 låtar på drygt 4:30, så det är fort över. Men det är mycket angenäma minuter och inget utrymme för en massa utfyllnad och tjafs i musiken. Jag tycker att det låter jäkligt Göteborgskt 2000-tals käng/hc i grunden, och det har jag inget emot. Dom ettriga gitarrerna och snabba ackordsbytena samt att det kompas en hel del på ridecymbalen är väl det som gör att jag tänker som jag gör vad gäller soundet, och främst tänker denna sidan sekelskiftet som referens. Det finns även några korta grindexplosioner instoppade, och något stampigt jäkla breakdown parti när man vill skrika med och hytta med näven. Så trots den korta speltiden så hinns det med en hel del och känns varierat. Något jag inte alltid gillar, men här gör det sig bara bra. Förmodligen för att dom fattat grejen att man inte behöver göra grejer in absurdum. Underbart är kort! Jävligt välspelat och ljudet har inget i övrigt att önska så det här var en jävligt angenäm (för mig) ny bekantskap. Jag vill ha mer och gärna då på 7'' formatet. Brus Tapes som släppt och det är endast 50 ex gjorda. Så skaffa ett ex innan dom är väck, för det borde inte vara några bekymmer att bli av med. Bra skit som skaffas genom brustapes@gmail.com

Illin - Demo...n Kassett

Paul från utmärkta Honnör SS / Romantiker / Anti-Metafor /Fuzzy Glue Buzz m.m kör solo på denna 9 låtars kassett som Brus Tapes prånglat ut. Och här är det fan i mig nattsvart kan jag lova... Det är ju inte helt oväntat råpunk i botten, överstyrt och distat utav djävulen. Men här finns mycket mer att hitta. Långsamma gotiska passager, noise inslag, synthar, black metal. You name it. Toppat med Pauls hysteriska sång inbakat i det hela med ett schysst reverb på. Tyvärr måste jag dock säga att den klena ljudbilden tar lite udden ur det hela. Det här hade varit så jävla mycket bättre med en riktigt fet ljudmatta och en schysst mix för att få allt att komma fram som det skall , samt få lite tryck i skiten. Nu blir det lite väl grötigt på sina ställen och allt flyter ihop. Jag brukar sällan ha synpunkter på ljudet, men här hade det behövts panorerats/separerats och rensats lite. Låtarna i sig är annars jävligt bra och snyggt arrangerade. Den plockande odistade gitarren i "Ditt egna dråp" är ju svinsnygg, och det återkommer i flera låtar. Ibland får jag lite Martyrdöd vibbar, men det måste bero på att det är samma känslor jag får när jag lyssnar,  för musikaliskt är det inte speciellt likt alls. Mer än att båda är ganska genreöverskridande och använder samma typ av udda ackordsbyten och slingor. Ju mer jag lyssnar desto bättre blir det helt klart, men jag kommer fan inte förbi ljudet. Det är i risigaste laget tyvärr... brustapes@gmail.com är adressen för att skaffa ett ex. Testa, det kanske bara är jag som är för vek?
 

Mission & Väckelse # 11 Fanzine

 

Silverräven i Jönköping gör allt annat än ligger på latsidan. Släpper plattor, kassetter, vevar i Krimtänk, och fullkomligt sprutar ur sig nummer av detta fanzine. Lägg därtill jobb + familjeliv. Jag är grymt imponerad hur du får dygnet att räcka till? Hatten av , Jon. Jag är ju som bekant kanske en man som inte alltid är helt tillfreds med förändringar, så att dra igenom detta det elfte numret av zinet är som balsam för själen. Allt är nämligen precis som vanligt. Som man vant sig vid, och nästan förväntar sig att ett nytt nummer av Mission & Väckelse skall vara. Intervjuer med bra frågor, som ju ofta är synonymt med bra svar. Och så även här. Denna gången är Tjuvkoppla och Scared Earth utfrågade. Samt en kul grej med Rolf Revolt & Missbrukarna. Sedan ett gäng nummer tillbaka så har det ju återfunnits en grej kallad "Nostalgitrippen" som är en gammal intervju från 80.talet som publiceras igen. Förra numret var det en intervju med just Missbrukarna från 1986. Nu har Rolf fått samma frågor att svara på igen, 35 år senare. Plus att det avslutas med några helt nya frågor. "Nostalgitrippen" denna gången är en Kurt I Kuvös intervju från 1984. Ett band jag aldrig riktigt gillat, men ändå kul läsning. Recensionerna är som vanligt väldigt informativa och välskrivna, och som pricken över i:et så finns ett gäng av Ulles collage återigen med för allmän beskådan. Allt är alltså precis som vanligt. Och jag gillar det skarpt. Som vanligt. Skaffa ett ex från missionochvackelse@gmail.com och då passar ni även på att tjacka lite kassetter och skivor med. Bara be om en lista.

Deny / Chörnobyl - Split 7''

 

Split 7'' med två band från the mighty schlätta i väst, vilket också innebär att jag är mer eller mindre bekant med folk i båda banden. En del väldigt nära, men det har inte hindrat mig från att skriva om band förr. Så det är väl bara att köra tänker jag. Deny från Mariestad tar vi först, och deras tre låtar. Och deras "sing-along käng" är precis lika bra som jag vant mig vid. Det som ligger Deny i fatet är att jag tror att dom är ganska lättlyssnade och kan tilltala många som vanligtvis inte är så inne på denna typen av punk. Det är jävligt catchy, fast på ett bra sätt. En del körer och tempoväxlingar som kryddar upp manglet, och stundtals ganska melodiöst, utan att för den sakens skull bli lalligt eller jobbigt neo-crustigt. Lite som Victims eller sena Disfear om jag ska nämna något som ploppar upp i skallen. Men ni som går igång på rent hc/käng mangel, räds inte min recension. För egentligen är allt precis som vanligt med Deny. Jävligt bra alltså. Extra plus för svinsnyggt bas-spel. På andra sidan återfinns Chörnobyl från Falköping/Gbg, ett nytt projekt som jag sett fram emot att höra. Här handlar det mer om kängpunk som man är van att höra den när den kommer från Sverige. Det osar en hel del 90-tal om riffen, vilket ju är ett plus. Sången är väl det som mest talar om att det är från 2020 och inte 1995. Svårt att sätta fingret på vad det är, men det hörs... Då det är ett projektband så återfinns ju dom tre medlemmarna i andra band vanligtvis, men det här smäller betydligt högre i mina öron, vilket är kul. Inte mycket att säga om då det är både gött tryck och sväng i det. Inget krångel liksom. Vill höra mer av detta, och det snart. Samsläpp mellan ett gäng bolag, men antar att Flyktsoda är lättast att få fatt på. Otroligt snyggt omslag måste tilläggas också. En solid platta allt som allt som ni skaffar på stört.