Åh fy fan... Det var min första tanke när första låten drog igång med The Lowlifes. Och nästa var att låter det så här hela tiden så pallar jag aldrig hela skivan. Seg-tvåtakt, tråkriff och en "I don't want to be like you" text. Allt som gör att jag vanligtvis har så svårt med denna typen av musik... Lyckligtvis var detta bara en miss i arbetet från The Lowlifes och redan i andra låten styrs skutan på rätt köl då tempot skruvas upp och intensiteten blir en helt annan. Enligt mig mycket bättre när det drar åt GBH och lite hårdare tongångar än saggiga oi!band från 80-talets början. Visst, det finns fler låtar som jag inte gillar, men i stort så är det betydligt fler toppar än dalar på denna skivan och jag är jävligt positivt överaskad. The Lowlifes tjänar mycket på sin fart tycker jag och det är något jag hoppas dom fortsätter att använda sig av. Det och deras ibland rätt skumma tempoväxlingar som kryddar det hela på ett schysst sätt. Ingen skiva jag kommer att spela sönder men en del låtar kommer jag absolut att återvända till i framtiden. Och jag kommer absolut att kolla in kommande släpp. Kul med ett svenskt nu aktivt (Hoist A Few är enligt mig ohotade) band till i denna delen av punkmyllan förutom Prins Carl som till och med jag har vett att uppskatta. Överaskande bra som sagt. Skaffa från Club Underground som släppt den.
SIX DOWN, SIX TO GO!
SvaraRaderajapp, snorbra låt :-)
SvaraRadera