Desertörerna från Gävle var en helt ny bekantskap för mig, och jag tackar hjärtligt för LP'n som är pressad i 300 exemplar och utgiven på egna D**Records. Även inspelad i bandets egna D**Studio, och sådant applåderas. Gör det själv från start till mål, något vi kört hårt på med mitt band också. Musiken då? Jag måste erkänna att jag har svårt att spela hela plattan i ett svep. Det är väldigt snäll punkrock det bjuds på, nästan med betoning på rock. Nu behöver det ju inte vara dåligt för det, då det spisas och spelas en del gubbrock här. Tror mycket beror på att låtarna håller nästan samma tempo rakt igenom, och att sången blir lite ansträngd emellanåt när det skall tas lite högre toner. Det blir lite för "lagom av allt" på nåt sätt. Första bandet som dyker upp i huvudet när det skall asocieras är faktiskt Attentat. Även en del andra GBG-band skulle nog kunna nämnas men minnet sviker just nu. Första låten på B-sidan "Höghus 1 & 2" har även lite drag av EAK. Sen finns det vissa Ebba Grön inspirerade gitarriff här och där. Men det är som ni förstått sent 70 och tidigt 80-tals influerad punkrock det handlar om. Och som sagt så gillar jag det bitvis, en sida åt gången känns precis lagom för mig. Så en 6 låtars 10'' hade jag föredragit framför denna 13 låtars LP. Och det beror som sagt främst på dom två anledningarna jag skrev om i början av texten. Tror dock att jag skulle uppskatta det mer live en sen sommar kväll med ett par kalla innanför västen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar