Second Class Kids-Pelle fortsätter att skicka sina släpp hit för recension, och det ska han ha ett stort tack för.
Sardo Numspa har figurerat här tidigare, då på någon samlingsskiva vill jag minnas. Jag minns också att jag inte gillade dom. Alls. "Äkta skånsk trallpunk" står det skrivet på baksidan av gatefoldkonvolutet. Och det är svårt att ha några invändningar emot det. Det är svintight, snabbt, trallvänligt och stämsången sitter som en jävla keps. Tempobytena är klockrena, och dom nu mer så vanliga influenserna från andra sidan Atlantens 90-tals band genomsyrar plattan med.
Men den är också enligt mig så tråkig att klockorna stannar... Gnällsång så det står härliga till, och helheten är så jävla tam att Hans & Greta känns rätt hårda i jämförelse. Kanske inte, men det är otroligt snällt och jag hittar ingen som helst attityd eller "dra åt helvete" i detta. Har kört igenom plattan 8-10 ggr dom senaste dagarna, och när jag nu har på den i bakgrunden när detta skrivs så minns jag inte en enda låt från dom tidigare lyssningarna. 12 låtar som i mina öron bara flyter ihop. Trallpunken var bättre förr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar