Senaste given från
Grönpeppar Records är en 10'' med dom gamla rävarna i
The Past som ju hängt med i evigheter. Första 7'' kom 1983, en helt fantastisk split med Zynthslakt. Den följdes upp av den lika fantastiska 7'' "U.S of C.C". Kom inte och säg att du fylleskrålat den på någon fest på det glada (?) 90-talet. Följande LP "In the future with The Past" är rätt duktigt lyssnad på den med. Plattorna som kommit efter där har jag också köpt, lyssnat en del på, men sedan inte gett dom så mycket speltid efter det. Jag har helt enkelt fastnat i dom gamla plattorna. Dom senare är inte dåliga på något sätt, men dom där andra 3 är liksom fast rotade i mig. Denna 10'' är inget undantag. Den är inte dålig alls. The Past låter liksom precis som man förväntar sig att dom skall låta. Det är 3 ackordspunk i ett jävla bra öldrickartempo. Det är melodiöst utan att bli lalligt. Det är inga musikaliska utsvävningar. Allt handlar om ett jäkla ös och oftast starka refränger. Precis som det alltid gjort. Visst finns det någon låt här och där av dom 12 som ryms på plattan som jag tycker drar ner lite, men så är det ju nästan alltid, så det kan jag leva med. Förutom den fruktansvärda skalåten "Do you really wanna live forever" som jag inte helt oväntat skyr som pesten, haha. Tror dock att inledande "No means no" är bandets argaste någonsin? Nästan otippat förbannad för att komma från dom, men jag gillar det skarpt. Gillar du The Past sen innan, så lär du ju gilla denna med. Och för er ungdomar som inte skrålat med i "U.S of C.C" eller "Teenage terrorists on dope" så är detta ett ypperligt tillfälle att upptäcka dom och deras cementerade sound. Ös och melodier byggda på 3 ackord utan lall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar