Rövsvett - Starkare Kaffe Till Jul 7''

Rövsvett, en institution i svensk hardcore efter över 40 års oförtrutet vevande utan pardon. Rövsvett är ju ett band som ligger mig otroligt varmt om hjärtat som jag har att tacka för mycket. Dom var den stora inkörsporten till råare hårdare punk för mig. Allt på grund av en skolresa till Göteborg som 13 åring och vi hamnade på Dolores och med i min påse därifrån låg Rövsvetts 2 första 7'', deras split 7'' med Raped Teenagers samt Protes Bengts 7''. Givetvis köptes dom på grund av bandnamnet. Väl hemma så vart jag helt hänförd över hur jävla fort det gick och lyssnade om och om igen. Det var det argaste jag hört i hela mitt liv och kort därefter så spenderades en månadspeng på "Sällan studsar en termos" split 12'' och "Lepra Cliff" 7''. Och det har blivit många timmars speltid för dessa plattor. Väldigt många. När Rövsvett år 2024 släpper sin 14:e 7'' (splittar och demosläppet inräknat) så är jag fortfarande idel öra, och jag gillar det som fan. Visst att det går inte lika fort längre, och Lökens från den tiden karakteristiska kulsprutebas kan saknas lite (av mig). Men jävlar att det är fortfarande svinargt! Dom 2 låtarna på A sidan är låtar av klassiskt Rövsvett-snitt som man vant sig att höra dom. Tight, stenhård men ändå sing-a-long vänlig hardcore som får näven att veva. Några tempoväxlingar, någon stop-n-go grej, det man vill ha av Rövsvett finns där. Och där! I början på B sidans "Jag Hatar Mig Själv" så jazzas det på lite som det gjordes i Småland förr. Låten i sig är dock en långsammare rätt mörk historia, men jävligt bra. Kanske rent av min favotit av dessa tre. En stabil release från ett alltid stabilt band. Släppt av Sockiplast Records och Röv Records.

Søndra - Bränn Södermalm Kassett

Ännu en kassett från eminenta Brus-Tapes och den outtröttlige Jon. Ni känner till drillen vid det här laget misstänker jag? 50 ex gjorda, så snooza inte. Denna gången är det Søndra från Stockholm som fått ett gig ifrån Kafe' 44 förra året utprånglat på kassett. Tror att folket i bandet är från lite olika ställen i landet, men tror dom har sin bas i Stockholm. Trots att det är live så är ljudet helt okej ändå får man väl säga. Jag är ju dock dåligt inlyssnad på dom innan, så kanske hade suttit bra med några "riktiga" inspelningar under bältet för egen del. Men vad fan, det är ändå såpass bra så att jag gärna lyssnar om igen på denna. Käng / råpunk är vad det handlar om och det jag gillar med Søndra är att tempot är lite högre än genomsnittet i vissa låtar samt att man håller igen på låtlängderna. Dessa faktorer  höjer energinivån ett snäpp. I alla fall live som detta är. Men vänner av traktorkäng får sitt lystmäte mättat i t.ex "Hjärtlösa människor", så alla inkluderas här. Jag gillar det smått kaotiska höghastighetsvevet mest denna gången dock. Då låter Søndra som bäst i mina öron, när det drar mer åt klassisk råpunk än käng. Jävla hårklyveri det blev nu, men så att ni fattar vad jag menar. Jag tänker kolla in deras studioinspelningar pronto på deras bandcamp, och det tycker jag ni andra skall göra med. Och gillar ni det ni hör så hör ni av er till brustapes@gmail.com och skaffar denna med. Bra skit!

Dom Flygande Chipstuttarna . Nästan Helt Seriöst 7''

På Delirium Tremens vol 2 som köptes för evigheter sedan av Peter-Punk (RIP) så fanns där ett band som hette Dom Flygande Chipspåsarna, vilket ju var ett namn som small högt för en ca 13/14-årig Mask. Hur dom lät mindes jag dock inte riktigt när jag skulle smälla på denna 7'' som skickats till mig. Påsarna har blivit tuttar, och 4 gamla låtar har spelats in igen och släpps nu på vinyl. Och när låten "Ensam hemma" drog igång så var jag med igen. Den kände jag igen. På Delirium Tremens kassetten heter den dock "Fråga Maj-Britt". Jag är ju som bekant svag för återsläpp av gamla bands material, men även om detta är gamla låtar inspelade igen så tycker jag att det är jävligt coolt. Som med så många andra band från den tiden så är det svårt att sätta någon etikett på det, men ändå är det glasklart vilken tidsepok det rör sig om. Det är ganska simpelt och rakt på, vilket ju såklart är tydligare på dom gamla inspelningarna då dom nu är bättre på sina respektive instrument. Det är ganska melodiöst, men inte lalligt. Ganska hårt men inte råpunk. Ja ni fattar... Fanns ju en hel del band i den fållan då. Punk helt enkelt. Och man blir ju svinglad över titlar som "Diggilo diggeley - Vi hatar Herrey". Fan man vill ha mer sådana här (yngre) band idag. Som bara kör efter egen förmåga, nödrimmar och inte stirrar sig blinda på att låta som andra band. Ja ja, hur som haver så gillar jag denna fyra låtars 7''. Om det är av nostalgiska skäl låter jag vara osagt, men dom här gamla banden man hörde på olika samlingskassetter som lite pöjk ligger mig varmt om hjärtat. Så köp denna för fina 40kr från Sockiplast Records som för övrigt drivs av en av medlemmarna i bandet. 

Second Class Kids Magazine # 7

Tidningen tuggar på och är nu framme vid nummer 7 i ordningen. För mig personligen så tycker jag att intervjun med Ulke var mest intressant och den kunde gärna varit lite längre och nördigare. För är det något som Micke och Rille är bra på så är det att nörda ner sig i saker. Vilket återspeglar sig i dom intervjuade personernas svar. Bra research och frågor brukar ju generera i bra svar. Kul också att kamraterna i Pastoratet fick ett par sidor och en väldigt bra intervju. Och där blev man lite påmind om sin egen historia :-) Quarantined-Marcus bjuder på ett gäng recensioner och redaktionen bjussar på något dom kallar "Punkkanon" där dom listar sina personliga topp 20 punkplattor. Även 2 sidor där medlemmarna i Krymplings jämför punken 1994 med 2024... Och Rille raljerar lite kring Punkbåten 2024. Så egentligen så är det väl i ärlighetens namn så mycket som intresserar mig, men då samtliga skribenter är pålästa och dedikerade inom området så läser jag ändå allt med hyffsad behållning. Men till nästa gång önskar jag lite mer "bredd" på intervjuade band rent genremässigt. Köps via Second Class Kids mailorder. 

Śmierć - Op​ó​r CD

Det var väldigt länge sedan jag blev berörd på ett sätt som jag blivit av Śmierćs nya platta. Och då menar jag på ett sätt mer än dom vanliga grejerna som bra texter, bra musik, gött driv osv. För det händer ju ganska ofta. Men det var längesedan jag fick en "vi mot dom" känsla av en punkplatta senast. Man blir påmind om varför man fastnat i den här skiten man håller på med. Motstånd! Att säga nej och protestera mot saker som är åt helvete. Kanske motsägelsefullt enligt en del när det kommer från en 47-årig trebarnsfar boendes i villa med fast jobb. Men det är känslan jag får när jag lyssnar på "Op​ó​r" (som betyder just motstånd). Plattan känns sjukt genomarbetad både vad gäller låtsnickeri, men också valet av ordningen på dom, intron osv. Detta märks tydligast när man ligger och slapp lyssnar på plattan och man får massa bilder i skallen som följer musiken. Men den är precis lika bra när volymen vrids upp och takten ska stampas i golvet. Det ryms både hittiga refränger, melankoli, pepp, vemod och ilska på plattan. På 3 olika språk dessutom då det blandas mellan polska, engelska och svenska. Och inte låt för låt, utan det kan förekomma allt i en och samma låt. D-takts driven hardcore i botten, men med små avstickare åt alla möjliga håll. Hela plattan bygger på temat motstånd och startar hemma i det egna köket och slutar med en gemensam global enad front. Naivt? Ja kanske, men en jävligt härlig känsla. Lätt ett av årets bästa släpp tycker jag. Bara att skaffa... Återigen släppt av anrika Nikt Nic Nie Wie, och Prank Records.

Bad Dreams Always - Hagelbössan Brann Av CD

Fagerstas tappraste hardcorekrigare är tillbaka igen med en ny platta, och skam den som ger sig. Tror dom har hållit på sedan slutet av 80-talet med sin crossover-hardcore. Som nu känns mer hardcore och mindre crossover än tidigare. Tycker dom rör sig i samma landskap som Rövsvett håller till i nu för tiden. Det är argt som fan, rakt på och som dom själva säger "Inget krångel". Tempot hålls uppe bra plattan igenom och det varvas mellan både klassisk tvåtakt och d-takt lite beroende på låtarnas struktur. Jag tycker faktiskt att denna plattan är riktigt bra och tycker väl att Bad Dreams Always står lite i skymundan i den svenska hardcorescenen. Kanske vill dom ha det så, men lite mer snack och omnämnande tycker jag absolut att dom förtjänar. Tror dock att dom hamnat iden klassiska fåran där man är för mycket hardcore för kängligan, och för kängiga för hardcorekidsen och på så vis "faller bort" lite. Men med det sagt så tycker jag absolut inte att BDA ska ändra på något dom gör, för dom gör det jäkligt bra. Stort plus för svenska texter. CD'n innehåller 10 låtar och det är helt perfekt för deras mangel. Plattan är släppt av Dala Destroi Records. Kolla in om ni av någon anledning missat dom.

Ztereotyperna / Akta Dig! - Något För Ingen Split CD

En rejäl jävla uppryckning har skett sedan jag senast skrev om Ztereotyperna. Det är det första jag konstaterar, då jag senast inte ens fattade om det var på riktigt eller om dom drev med mig? Det var riktigt jävla uselt. Nu tycker jag mig kunna höra spår av band som t.ex Sabotage 81, Tredje Könet osv. Inte lika bra som dessa nämnda band, men det är åt det hållet det drar. Det är hyffsat trallvänlig punkrock det handlar om. Sången ligger dock helt mupp i mixen, och då jag inte är speciellt förtjust i rösten i sig så blir det rätt så enerverande tyvärr. "Socialt självmord" är väl låten som tilltalar mig mest. Splitkamraterna i Akta Dig! vet i fan vad jag ska skriva om, haha. Jag gillar dom inte alls, trots att dom är lite "råare" än Ztereotyperna. Det känns plojigt som fan och låtarna i sig är rätt rötna. Jag fattar att dom är unga och kanske inte har spelat så länge, och det är fine. Men jag hittar ingen feeling i låtarna. Att dom är unga och arga fattar jag, men sen fattar jag inte mer. Men som jag skrivit tidigare nån gång så är väl inte deras målgrupp 47-åriga gubbar. Plattan avslutas med ett knippe livelåtar... Blev inte mycket vettigt skrivet här, men det är svårt att vara kreativ när det handlar om grejer man inte gillar. Bara att önska båda banden all lycka i framtiden och att dom skiter i vad folk tycker och bara kör på. Ett långfinger i ögat på gubbpunkarna! Köp från Dö Fisk Records.

Lastkaj 14 - Djävulskorset CD

Visst fan glimtar det till stundtals, det skall jag erkänna. Men det vore väl fan om det inte skulle göra det, efter massor av år och plattor i ryggen. För sjukt produktiva är dom, det måste man ge dom, då dom sprutar ur sig plattor. Tror detta är sjätte plattan jag recenserar med dom, men det kan vara fler. Och det finns även ett gäng jag inte skrivit om, så det är ett jävla tempo på släpp. Men trots den positiva inledningen så kan jag inte förmå mig att gilla Lastkaj 14. Trots att dom förmodligen gör precis allting rätt med tanke på deras popularitet.  Och nej, jag "hatar" inte trallpunk, men 90% av trallen jag uppskattar är från början/mitten av 90-talet. Alltså det som jag växte upp med. Och jag tycker inte att det finns många likheter på dom banden och Lastkaj 14 (eller dom flesta andra nutida trallbanden heller). Min största reaktion i lyssnandet på plattan kom när jag hörde en snutt från Arja Saijonmaa i låten "Spegeln". Trots att allt är välgjort, varierat i tempon, udda inslag av instrument osv så blir ändå helheten en enda röra och jag kommer inte ihåg specifika låtar fast jag lyssnat flera gånger. Men jag tror inte att jag kan skylla allt på Lastkaj som band, utan mer på genren i stort. Att det är inte min grej, hur mycket jag än lyssnar. Har ju recenserat MASSOR av plattor i genren dom senaste åren, och dom som fastnat är väldigt lätträknade. Vi skall ju spela med Lastkaj + en hel hög trallband på Close-Up båten i Maj, och jag räknar kallt med kölhalning, gång på plankan m.m, men ser fram emot det trots allt. Köpes från Second Class Kids som vanligt. Du vet om du gillar det eller inte. CD'n innehåller även EP'n "Trallkrucifixet" som bonus så det är en jävla massa låtar. 

Helvetesmaskinen - Slacker Superstar LP

Hade inte hört en ton av Helvetesmaskinen innan jag satte på LP'n för första gången. Men dock sett namnet och skivan på olika Facebooksidor när man suttit och slökollat. Hade väl mina aningar (fördomar) om hur det skulle låta. Men då jag trodde att det skulle vara seg sena Ebba Grön/Imperiet skval, så blev jag positivt överaskad. Visst låter det Stockholmskt 80-tal om det, men jag tycker att det finns en svärta och en underliggande melankolisk postpunk som i vissa låtar blir mer påtaglig, för att i nästa stå tillbaka. Ibland får i alla fall jag lite Liket Lever vibbar. Dom ligger där och lurar och svärtar ner den annars förhållandevis snälla och melodiösa/popiga punkrocken. Det drar mer åt Johan Johansson än Thåström om ni förstår vad jag menar då. Dom hade suttit som handen i handsken på den gamla samlingen "Ståkkålmsjävlar", där en del band, liksom Helvetesmaskinen, använde sig av synth. Har en känsla av att Helvetesmaskinen mer tilltalar bittra 40-plussare som mig själv än pissförbannade 18 åringar, för hade en 18-årig version av mig hört denna plattan så hade jag avfärdat den direkt som popskit. Så även om det inte är någon platta jag kommer spela sönder, så kan jag ändå se något i den som stundtals tilltalar mig. Kan vara så att detta är en så kallad "humörsskiva" som pendlar mellan "tråkig" och "bra" beroendes på dagsform? Svår platta att skriva om i alla fall då jag tyckt att den låtit annorlunda varje gång jag lyssnat på den. Släppt av Mocko Records. 

Ärkepucko / Bror Duktig - Livet Suger Split LP/CD

Lastkaj 14 drog ju igång ett punkstipendium man kunde ansöka om och "vinnaren" av detta fick då släppa en platta. Mycket hedervärt initiativ måste jag säga. Och här är då årets vinnare som är Ärkepucko från Falun och Bror Duktig från Lund. Och av dessa två band så är det helt klart Ärkepucko som tilltalar mig mest med deras melodiösa punk med refränger som sätter sig i skallen. Dom håller det relativt enkelt med snyggt arrangerade låtar och schyssta texter. Det finns något melankoliskt i deras musik som jag uppskattar. Och dom besparar lyssnaren en massa flåshurtiga gitarrslingor och änglakörer, vilket uppskattas mycket. Tillsammans med N:A Hospitalet och Slaveriet så är detta ett band i den melodiösa svenska punkmyllan anno 2024 som jag faktiskt blir sugen på att lyssna på ibland. En positiv överaskning! Efter Ärkepuckos 6 låtar så är det dags för 8 låtar med Bror Duktig, och här blir det då genast besvärligare i mina svårflörtade öron. Det är alldeles för mycket Räserbajs... Det är alldeles för spralligt för mig, även om texterna är seriösa. Flinka spelemän och sången sitter där den ska, så där finns inget att anmärka på. Det är helt enkelt inte svårare än att jag inte får ut något av denna spralligare formen av musik. Och det är ju vad jag tycker det handlar om här. Tror dock att Bror Duktig har en ljus framtid till mötes då denna typ av punk verkar må utmärkt idag med tanke på hur mycket plattor det kommer. Skaffas ifrån Second Class Kids. 

Kardborrebandet - Kravaller & Skoskav LP

Ny fullängdare från Kardborrebandet ifrån grannstaden Falköping. Och jag står fast i det mesta jag tidigare skrivit om deras tidigare släpp. Det är alldeles för mycket lull-lull och småmysigt musikaliskt för att jag ska hoppa på tåget. All musik måste inte vara svinförbannad för att gå hem hos mig, men det måste finnas någon form av attityd eller känsla i det som fångar mig. Och det gör det tyvärr inte här. Det är rätt platt och menlöst enligt min mening. Och det är ju vad jag tycker om det som jag skriver här... Det finns ingen anledning för mig att skriva en massa grejer en gång till som jag redan skrivit om dom i tidigare recensioner. Ni kan kolla här eller här. Sorry både bandet och genomschyssta Grönpeppar som släppt plattan. Ska jag lyfta fram något positivt så är det ju givetvis Nannas sång som jag uppskattat sedan jag hörde dom första gången, samt att texterna steppat upp några snäpp (Den där jäkla öl-låten undantaget) . Inget jag kommer lyssna sönder, men jag vet att plattan kommer gå hem i stugorna ändå. Det är ju så här det skall låta nu tydligen.

Kjells Bänk - The Miserable Youth Of Our Time LP

Har skrivit tidigare om Kjells Bänk, och det var väl inget som gjorde några djupare avtryck. Mer än namnet då kanske? Och då inte åt det positiva hållet. Men då dom kör vidare på det, så antar jag att det i deras öron är ett bra namn. Men nu är det ju inte namnet som skall bedömas utan vad jag tycker om musiken. Att musiken som går under punkparaplyet är ganska spretigt är jag ju medveten om, och jag tänker inte likt gubbarna på "Jag minns min punk" börja dividera om vad som är punk eller inte. MEN. Hade jag hört Kjells Bänk på radion, så hade jag inte hajjat till och tänkt att "fan spelar dom punk här"? Det här känns väldigt indie-popigt. På sin höjd att jag skulle kunna härleda något enstaka riff som en sena Hellacopters referens, eller ett gubbslött Sator typ. Det är otroligt refrängbaserat och överlag väldigt snällt och melodiöst 4-taktande skivan igenom. Välspelat skall sägas, men väldigt långt ifrån hur jag vill ha "min" punk. I pressreleasen kan man läsa om både energi och garageskitig punkrock. Men där har vi väldigt olika referenser jag och Grönpeppar som släppt den. Och så även jag och bandet själva som beskriver det som "punkig garagerock". Jag tänker dock gubbsurt fortsätta att hävda att det på sin höjd är punkinfluerad indie. Jag gillar det inte alls och skivan ger mig absolut inget, men jag tror inte heller att bandets främsta målgrupp är 46-åriga gringubbar. Så jag hoppas och tror att dom skiter blankt i vad jag tycker... 12 låtar innehåller LP'n i alla fall som jag tror finns att köpa nu. Den kommer att stå orörd här hemma, så är det någon som vill ha den så fås den mot portot. Dra ett mail till mig i så fall. Det känns schysstare att någon som kommer lyssna på den har den i sin ägo.

Hard Pass - Hardcore 2024 7''

Sällan har en titel varit mer spot on än denna. Hardcore 2024 är precis vad det handlar om här. Dom var ett av dom banden jag gillade mest på "Greetings From Sweden vol II'' som Quarantined släppte för ett tag sedan så jag såg verkligen fram emot att höra denna 7'' (som först kom på kassett i endast 50ex). Bandet innehåller medlemmar med en diger meritlista, men det är skit samma här att rabbla en massa, för Hard  Pass förtjänar och klarar att stå på egna ben. För Hard Pass från Malmö låter precis som det gör i mitt huvud när jag tänker på ordet "hardcore". Det är snabbt, ilsket och ett jävla driv framåt. Och man hör influenser från hardcorens alla hörnstenar, nytt som gammalt, svenskt som amerikanskt, Black Flag till "gråtcrust". Här finns allt, och det låter svinbra! Basspelet måste jag lyfta lite extra, för fy satan vilka grejer det bjuds på där i bakgrunden som kryddar upp allt ett snäpp till. Till och med hockeykörerna i avslutande "Is this what it is meant to be" slinker igenom utan anmärkning. Bara en sådan sak... Rekommenderar verkligen denna 5 låtars pärla som släppts av Quarantined och De:Nihil Records. 

Mission Och Väckelse # 18 Fanzine

Jag vann!!! Jag trodde aldrig att det skulle vara möjligt att få den gamle stöten till redaktör att ge vika, men se på fan... Jag vann till slut. Och någon kanske undrar vad jag svamlar om? Men det handlar om det vämjeliga typsnittet som det envisats med att skriva ledaren i, som jag gnällt på mången gång (med glimten i gubbögat skall sägas, men ändå). Det är ju förvisso inte borttaget, men zinet avslutas med en "tillgänglighetsanpassning" av den med ett typsnitt anpassat för oss som av olika anledningar bara såg ett myller av ihopsmetade tecken. Det kan vara ålder, glasögonsjuka, eller som i mitt fall bägge dera. Innehållsmässigt så är Mission Och Väckelse i vanlig ordning fylld av (långa) informativa intervjuer, välskrivna recensioner helt fria från fjäsk och oförtjänt ryggdunkande samt en artikel där redaktören denna gången lyfter tankar och funderingar kring DIY och dess mående. Gillar som vanligt att det luftas åsikter om olika saker och håller med om det mesta i sak. Och det är ju det som är det fina med detta att är det något som inte faller en på läppen av det han skriver så är han mer än öppen för ev svarsartikel eller diskussion. Vet att det här med just DIY är en sak som ligger honom varmt om hjärtat och är en viktig grundpelare i allt han gör, och det genomsyrar hela fanzinet och allt annat han trixar med. Skaffa ett ex ifrån missionochvackelse@gmail.com på stört. Och tack för att vi fick vara med med Bödel.  

Health Issues - s/t 7''

Finn-hardcore släppt av Quarantined Records. Och nej, inte den typen av Finn-hardcore jag vanligtvis lyssnar på som köptes av Finn-Fan och Jallo på 90-talet. Utan här är det sådant som min yngre bror och hans polare med kryssade händer satt och vevade till under samma tidsperiod. "Youth Crew" hardcore beskrevs det ofta som då, så jag väljer att skriva det nu med. Men min gissning är att dessa gubbar, liksom jag själv, med åldern blivit lite mera öppna vad gäller musik, för här finns influenser och passningar från flera håll. I grunden är det ju dock klassisk amerikansk hardcore, det är själva ryggraden skivan igenom. Och även om jag tror att dom tilltalar den karatedansande delen av punkpubliken mer än dom nitade, så tycker jag ändå att det för det mesta är schysst vev. Speciellt när dom växlar upp hastigheten och låter Infest influenserna ta ordentligt med plats. Och således då, så tycker jag att downtempo/mosh -partierna kunde tonats ner aning. Vissa av dom funkar absolut, men i mina ögon (öron) så blir det lite för mycket av det goda.  Den här typen av hardcore vill jag ha snabb. Måste dock berömma dom för den Black Flag osande fyrtakts-versen i "Serial Party Pooper", men det är ju vida känt att en svängig fyrpannakommer man långt på. Faktiskt så långt så att jag förlåter dom för att låten avslutas med ett långsamt parti... 7 låtar är det på denna 7'' och bandet är Health Issues, det kan ju vara bra att ha med. Kan tänka mig att dom är ett sjuhelvetes liveband, som man får kolla på på avstånd för att undvika dom tidigare nämnda karatedansarna. 

V/A - Ursäkta Röran Vol 7 CD

Senaste volymen i Grönpeppars serie där man släpper nu aktiva punkband. Alla vet väl vad det handlar om vid det här laget, så jag behöver väl inte orda om det mer. 14 band som väl täcker dom flesta genrer inom punkspekrat för 60kr är vad du får. Och som vanligt med samlingsplattor så såänner det mellan allt ifrån snudd på olyssningsbart till riktigt bra. Det som smäller högst denna gången är gamla kompisarna i Blisterhead som trots att deras typ av musik inte brukar tilltala mig, så går det inte att sticka under stolen med att dom är ruskigt bra på det dom gör. Deras första fullängdare åker dock på emellanåt skall sägas.  Sedan får väl även Ett Steg Närmare Döden nämnas då dom är ett av banden som håller fortet med lite råare punk, vilket det inte kryllar av på plattan annars. Mitt egna band Bödel är ju också med och bidrar med en låt i den hårdare skolan, men hur det låter får andra avgöra dock. Det är inte jättemånga av banden som lockar mig till att rota vidare i deras katalog, men tycker ändå att det är jävligt kul att få lite uppdateringar på vad som händer runt om i landet och rätt som det är så hittar man något eller några band man fastnar för. Samt att det är ett finfint forum att få lite spridning på sina grejer. Så tummen upp till Martin och hans mission! 

Hata Som Lejon / Menudå - Split LP/CD

Nytt släpp från Second Class Kids som anlänt i brevlådan, och som vanligt med deras CD versioner av släppen så finns det absolut noll info. Inga kontaktadresser till varken band eller bolag. Eller inte ens låtlistor förresten. Varför undrar jag återigen? Blir less på skiten... Dom som bara köper CD versionen av detta släpp får ett pappkonvolut med dom båda bandens respektive omslag. Och inget mer. Det inleds i alla fall med 6 låtar från Söderhamns Hata Som Lejon som i mina öron låter som i stort sett vartenda band som kommer nu på ovannämnda skivbolag. Det är välspelat, tight, änglakörer, massa tempobyten, amerikainfluerat, hurtigt. Och enligt mitt tycke helt uddlöst. Men återigen så är väl inte mina recensioner av denna typen av band något av värde då jag generellt inte gillar denna typen av musik. Så det är inget personligt mot banden, jag bara finner den här musiken lika underhållande som måndags morgonar. Nu skall dock inte Hata Som Lejon känna sig allt för bittra över det jag skrev. För dom följs av 6 låtar från Helsingborgs Menudå, och det är en riktig jävla kamp kan jag säga. Skrev om dom här för ca 6 år sedan, och den funkar fortfarande om man byter 3 låtar mot 6. Jag fixar't inte... Det är hemskt och jag stänger av nu. Flåshurtig ushc på svenska. 

Deny - Singles Collection CD

Nu kanske en del kommer att kalla mig jävig då jag spelar ihop med en av medlemmarna i Deny. Men om så är fallet, så skiter jag högaktningsfullt i det. Detta är alltså en samling som släpptes i samband med deras sväng till Mexico nyligen av Diablos Records. 34 låtar som släppts på kassett/EP's mellan 1998 och 2021. Allt från debutkassetten "Fucked" till split 7'' med Chörnobyl. Plus en bonuslåt från vardera fullängdarna, och en senare version av "I hate Jesus". Och då jag redan avhandlat samtliga släpp från 2018 och framåt här på bloggeriet, så blir det debuten "Fucked" och den efterföljande split 10'' "I hate Jesus" som jag antar är mest intressant att orda om. Dessa kom 1998 respektive 1999, och det är dom två jag gillar mest. Kanske av den enkla anledningen att det är dom två jag lyssnat mest på? Dom är i vilket fall lite råare och mera pang på, vilket jag uppskattar. Får för mig att tempot är mera uppskruvat där med? Får för mig att det lyssnades en del på Amerikansk käng/hardcore under den perioden. Det görs det kanske ännu, men då hördes det mer i Denys' musik. Tycker mig även höra lite E.N.T på vissa ställen, något jag aldrig tänkt på förut. Summa summarum blir ju att har inte dessa två släpp så är ett köp givet. Eller vad fan, gillar du Deny så är ett köp givet då det är gött att ha allt samlat på ett ställe så man kan ligga i soffan och gubblyssna utan att behöva resa sig och fippla med skivspelar'n. Får väl ta och skriva för den som inte läst dom tidigare recensionerna av bandets plattor att jag alltså gillar dom som fan med (senaste LP'n är väl den enda jag inte svalt helt), jag pallar bara inte att skriva om dom en gång till...Tror att den går att köpa från bandet, så dra en kik och kolla efter. Det är lätt värt det! Bara å stämpla gubbar. Men varför är inte första kassetten från 1996 med?

Gutgrippers - Das Eichörnchen Sass In Der Tanne Kassett

Detta blir tredje gången jag skriver om dom Bohusländska bastarderna i Gutgrippers. 5 låtars kassett inspelad vid olika tillfällen 2021/2022, och inspelningsproceduren är sig lik tidigare släpp. Gör låten och tryck sedan på rec och spela in allt live. Ett sätt jag uppskattar, då det inte blir sönderpillat och överanalyserat. Egentligen så tror jag att allt låter ungefär som Gutgrippers låtit tidigare, men det sätter sig inte riktigt på samma sätt denna gången. Det är ju fortfarande någon slags korsbefruktning av alkoholindränkt thrash/GG Allin/rock'n'roll/punk hybrid, enkelt förklarat. Tror att en liten del av detta har att göra med trummornas envisa trätande med att spela baktakt i dom snabbare partierna istället för hederlig d/två-takt. Att dom markerar virveln på alla hela slag i en takt. Det blir enligt mig tjatigt som fan, och blir lite för metalligt. Jag gillar ju iofs en del metall, men just thrash är ingen favorit kan jag säga. Jag skulle vilja ha lite mer punkstök bakom pukorna helt enkelt... Har kört den rätt många varv nu och känslan är oförändrat lite halvloj efter varje gång. Det är helt okej, men jag vet att dom kan fan så mycket bättre. Jag slänger härmed in en önskan om att öka punkstöket några snäpp till nästa gång. Och minska på det där baktaktandet. Dra ett mail till mattehejahaif@live.se för ett ex. Favorit denna gången är "Weedfuck" som har en jävla hytta med näven refräng. 

Quarantined HC Fanzine # 8

Inte purfärskt längre, men då jag nyligen fick det skickat till mig så skriver jag ett par rader ändå. Det första som slår mig (det tog bara 8 nummer) är hur jävla självklart det är att Quarantined är i A4. Jag brukar föredra att fanzines är i A5, men layouten här göt sig mycket bättre i det större formatet. Innehållsmässigt så finns det inte mycket att säga om då det är jävligt informativa intervjuer, vilket som sig bör grundar sig i Marcus passion för musiken och banden han intervjuar. Påläst och inlyssnad redaktör genererar intressanta frågor och således bra svar från banden. Jag personligen har bara hört 2 av dom intervjuade banden, och kommer förmodligen inte jaga ihjäl mig efter att höra dom återstående 3. MEN jag läser ändå intervjuerna med glädje och intresset hålls uppe. Schyssta recensioner där han inte räds att säga vad han tycker även om det kan skava lite. Stor tumme upp! Den hugade kan även få sig ett soundtrack till läsningen via QR-kod, men jag körde på säkra kort... En artikel kallad "Don't be a looser... Make a fanzine" avslutar kalaset för denna gången, och det är alltid uppskattat med något annat än bara intervjuer och recensioner (som jag håller på med). Quarantined fortsätter alltså med flaggan högt och varje nytt nummer är alltid välkommet och borgar alltid för en bra stunds kvalitativ läsning, oavsett vilken typ av hardcore du gillar. Bara att skaffa detta och även kolla upp skivsläppen under samma flagg. Bra skit! quarantinedhardcore@gmail.com