Kardborrebandet - Kravaller & Skoskav LP

Ny fullängdare från Kardborrebandet ifrån grannstaden Falköping. Och jag står fast i det mesta jag tidigare skrivit om deras tidigare släpp. Det är alldeles för mycket lull-lull och småmysigt musikaliskt för att jag ska hoppa på tåget. All musik måste inte vara svinförbannad för att gå hem hos mig, men det måste finnas någon form av attityd eller känsla i det som fångar mig. Och det gör det tyvärr inte här. Det är rätt platt och menlöst enligt min mening. Och det är ju vad jag tycker om det som jag skriver här... Det finns ingen anledning för mig att skriva en massa grejer en gång till som jag redan skrivit om dom i tidigare recensioner. Ni kan kolla här eller här. Sorry både bandet och genomschyssta Grönpeppar som släppt plattan. Ska jag lyfta fram något positivt så är det ju givetvis Nannas sång som jag uppskattat sedan jag hörde dom första gången, samt att texterna steppat upp några snäpp (Den där jäkla öl-låten undantaget) . Inget jag kommer lyssna sönder, men jag vet att plattan kommer gå hem i stugorna ändå. Det är ju så här det skall låta nu tydligen.

Kjells Bänk - The Miserable Youth Of Our Time LP

Har skrivit tidigare om Kjells Bänk, och det var väl inget som gjorde några djupare avtryck. Mer än namnet då kanske? Och då inte åt det positiva hållet. Men då dom kör vidare på det, så antar jag att det i deras öron är ett bra namn. Men nu är det ju inte namnet som skall bedömas utan vad jag tycker om musiken. Att musiken som går under punkparaplyet är ganska spretigt är jag ju medveten om, och jag tänker inte likt gubbarna på "Jag minns min punk" börja dividera om vad som är punk eller inte. MEN. Hade jag hört Kjells Bänk på radion, så hade jag inte hajjat till och tänkt att "fan spelar dom punk här"? Det här känns väldigt indie-popigt. På sin höjd att jag skulle kunna härleda något enstaka riff som en sena Hellacopters referens, eller ett gubbslött Sator typ. Det är otroligt refrängbaserat och överlag väldigt snällt och melodiöst 4-taktande skivan igenom. Välspelat skall sägas, men väldigt långt ifrån hur jag vill ha "min" punk. I pressreleasen kan man läsa om både energi och garageskitig punkrock. Men där har vi väldigt olika referenser jag och Grönpeppar som släppt den. Och så även jag och bandet själva som beskriver det som "punkig garagerock". Jag tänker dock gubbsurt fortsätta att hävda att det på sin höjd är punkinfluerad indie. Jag gillar det inte alls och skivan ger mig absolut inget, men jag tror inte heller att bandets främsta målgrupp är 46-åriga gringubbar. Så jag hoppas och tror att dom skiter blankt i vad jag tycker... 12 låtar innehåller LP'n i alla fall som jag tror finns att köpa nu. Den kommer att stå orörd här hemma, så är det någon som vill ha den så fås den mot portot. Dra ett mail till mig i så fall. Det känns schysstare att någon som kommer lyssna på den har den i sin ägo.

Hard Pass - Hardcore 2024 7''

Sällan har en titel varit mer spot on än denna. Hardcore 2024 är precis vad det handlar om här. Dom var ett av dom banden jag gillade mest på "Greetings From Sweden vol II'' som Quarantined släppte för ett tag sedan så jag såg verkligen fram emot att höra denna 7'' (som först kom på kassett i endast 50ex). Bandet innehåller medlemmar med en diger meritlista, men det är skit samma här att rabbla en massa, för Hard  Pass förtjänar och klarar att stå på egna ben. För Hard Pass från Malmö låter precis som det gör i mitt huvud när jag tänker på ordet "hardcore". Det är snabbt, ilsket och ett jävla driv framåt. Och man hör influenser från hardcorens alla hörnstenar, nytt som gammalt, svenskt som amerikanskt, Black Flag till "gråtcrust". Här finns allt, och det låter svinbra! Basspelet måste jag lyfta lite extra, för fy satan vilka grejer det bjuds på där i bakgrunden som kryddar upp allt ett snäpp till. Till och med hockeykörerna i avslutande "Is this what it is meant to be" slinker igenom utan anmärkning. Bara en sådan sak... Rekommenderar verkligen denna 5 låtars pärla som släppts av Quarantined och De:Nihil Records. 

Mission Och Väckelse # 18 Fanzine

Jag vann!!! Jag trodde aldrig att det skulle vara möjligt att få den gamle stöten till redaktör att ge vika, men se på fan... Jag vann till slut. Och någon kanske undrar vad jag svamlar om? Men det handlar om det vämjeliga typsnittet som det envisats med att skriva ledaren i, som jag gnällt på mången gång (med glimten i gubbögat skall sägas, men ändå). Det är ju förvisso inte borttaget, men zinet avslutas med en "tillgänglighetsanpassning" av den med ett typsnitt anpassat för oss som av olika anledningar bara såg ett myller av ihopsmetade tecken. Det kan vara ålder, glasögonsjuka, eller som i mitt fall bägge dera. Innehållsmässigt så är Mission Och Väckelse i vanlig ordning fylld av (långa) informativa intervjuer, välskrivna recensioner helt fria från fjäsk och oförtjänt ryggdunkande samt en artikel där redaktören denna gången lyfter tankar och funderingar kring DIY och dess mående. Gillar som vanligt att det luftas åsikter om olika saker och håller med om det mesta i sak. Och det är ju det som är det fina med detta att är det något som inte faller en på läppen av det han skriver så är han mer än öppen för ev svarsartikel eller diskussion. Vet att det här med just DIY är en sak som ligger honom varmt om hjärtat och är en viktig grundpelare i allt han gör, och det genomsyrar hela fanzinet och allt annat han trixar med. Skaffa ett ex ifrån missionochvackelse@gmail.com på stört. Och tack för att vi fick vara med med Bödel.  

Health Issues - s/t 7''

Finn-hardcore släppt av Quarantined Records. Och nej, inte den typen av Finn-hardcore jag vanligtvis lyssnar på som köptes av Finn-Fan och Jallo på 90-talet. Utan här är det sådant som min yngre bror och hans polare med kryssade händer satt och vevade till under samma tidsperiod. "Youth Crew" hardcore beskrevs det ofta som då, så jag väljer att skriva det nu med. Men min gissning är att dessa gubbar, liksom jag själv, med åldern blivit lite mera öppna vad gäller musik, för här finns influenser och passningar från flera håll. I grunden är det ju dock klassisk amerikansk hardcore, det är själva ryggraden skivan igenom. Och även om jag tror att dom tilltalar den karatedansande delen av punkpubliken mer än dom nitade, så tycker jag ändå att det för det mesta är schysst vev. Speciellt när dom växlar upp hastigheten och låter Infest influenserna ta ordentligt med plats. Och således då, så tycker jag att downtempo/mosh -partierna kunde tonats ner aning. Vissa av dom funkar absolut, men i mina ögon (öron) så blir det lite för mycket av det goda.  Den här typen av hardcore vill jag ha snabb. Måste dock berömma dom för den Black Flag osande fyrtakts-versen i "Serial Party Pooper", men det är ju vida känt att en svängig fyrpannakommer man långt på. Faktiskt så långt så att jag förlåter dom för att låten avslutas med ett långsamt parti... 7 låtar är det på denna 7'' och bandet är Health Issues, det kan ju vara bra att ha med. Kan tänka mig att dom är ett sjuhelvetes liveband, som man får kolla på på avstånd för att undvika dom tidigare nämnda karatedansarna. 

V/A - Ursäkta Röran Vol 7 CD

Senaste volymen i Grönpeppars serie där man släpper nu aktiva punkband. Alla vet väl vad det handlar om vid det här laget, så jag behöver väl inte orda om det mer. 14 band som väl täcker dom flesta genrer inom punkspekrat för 60kr är vad du får. Och som vanligt med samlingsplattor så såänner det mellan allt ifrån snudd på olyssningsbart till riktigt bra. Det som smäller högst denna gången är gamla kompisarna i Blisterhead som trots att deras typ av musik inte brukar tilltala mig, så går det inte att sticka under stolen med att dom är ruskigt bra på det dom gör. Deras första fullängdare åker dock på emellanåt skall sägas.  Sedan får väl även Ett Steg Närmare Döden nämnas då dom är ett av banden som håller fortet med lite råare punk, vilket det inte kryllar av på plattan annars. Mitt egna band Bödel är ju också med och bidrar med en låt i den hårdare skolan, men hur det låter får andra avgöra dock. Det är inte jättemånga av banden som lockar mig till att rota vidare i deras katalog, men tycker ändå att det är jävligt kul att få lite uppdateringar på vad som händer runt om i landet och rätt som det är så hittar man något eller några band man fastnar för. Samt att det är ett finfint forum att få lite spridning på sina grejer. Så tummen upp till Martin och hans mission! 

Hata Som Lejon / Menudå - Split LP/CD

Nytt släpp från Second Class Kids som anlänt i brevlådan, och som vanligt med deras CD versioner av släppen så finns det absolut noll info. Inga kontaktadresser till varken band eller bolag. Eller inte ens låtlistor förresten. Varför undrar jag återigen? Blir less på skiten... Dom som bara köper CD versionen av detta släpp får ett pappkonvolut med dom båda bandens respektive omslag. Och inget mer. Det inleds i alla fall med 6 låtar från Söderhamns Hata Som Lejon som i mina öron låter som i stort sett vartenda band som kommer nu på ovannämnda skivbolag. Det är välspelat, tight, änglakörer, massa tempobyten, amerikainfluerat, hurtigt. Och enligt mitt tycke helt uddlöst. Men återigen så är väl inte mina recensioner av denna typen av band något av värde då jag generellt inte gillar denna typen av musik. Så det är inget personligt mot banden, jag bara finner den här musiken lika underhållande som måndags morgonar. Nu skall dock inte Hata Som Lejon känna sig allt för bittra över det jag skrev. För dom följs av 6 låtar från Helsingborgs Menudå, och det är en riktig jävla kamp kan jag säga. Skrev om dom här för ca 6 år sedan, och den funkar fortfarande om man byter 3 låtar mot 6. Jag fixar't inte... Det är hemskt och jag stänger av nu. Flåshurtig ushc på svenska. 

Deny - Singles Collection CD

Nu kanske en del kommer att kalla mig jävig då jag spelar ihop med en av medlemmarna i Deny. Men om så är fallet, så skiter jag högaktningsfullt i det. Detta är alltså en samling som släpptes i samband med deras sväng till Mexico nyligen av Diablos Records. 34 låtar som släppts på kassett/EP's mellan 1998 och 2021. Allt från debutkassetten "Fucked" till split 7'' med Chörnobyl. Plus en bonuslåt från vardera fullängdarna, och en senare version av "I hate Jesus". Och då jag redan avhandlat samtliga släpp från 2018 och framåt här på bloggeriet, så blir det debuten "Fucked" och den efterföljande split 10'' "I hate Jesus" som jag antar är mest intressant att orda om. Dessa kom 1998 respektive 1999, och det är dom två jag gillar mest. Kanske av den enkla anledningen att det är dom två jag lyssnat mest på? Dom är i vilket fall lite råare och mera pang på, vilket jag uppskattar. Får för mig att tempot är mera uppskruvat där med? Får för mig att det lyssnades en del på Amerikansk käng/hardcore under den perioden. Det görs det kanske ännu, men då hördes det mer i Denys' musik. Tycker mig även höra lite E.N.T på vissa ställen, något jag aldrig tänkt på förut. Summa summarum blir ju att har inte dessa två släpp så är ett köp givet. Eller vad fan, gillar du Deny så är ett köp givet då det är gött att ha allt samlat på ett ställe så man kan ligga i soffan och gubblyssna utan att behöva resa sig och fippla med skivspelar'n. Får väl ta och skriva för den som inte läst dom tidigare recensionerna av bandets plattor att jag alltså gillar dom som fan med (senaste LP'n är väl den enda jag inte svalt helt), jag pallar bara inte att skriva om dom en gång till...Tror att den går att köpa från bandet, så dra en kik och kolla efter. Det är lätt värt det! Bara å stämpla gubbar. Men varför är inte första kassetten från 1996 med?

Gutgrippers - Das Eichörnchen Sass In Der Tanne Kassett

Detta blir tredje gången jag skriver om dom Bohusländska bastarderna i Gutgrippers. 5 låtars kassett inspelad vid olika tillfällen 2021/2022, och inspelningsproceduren är sig lik tidigare släpp. Gör låten och tryck sedan på rec och spela in allt live. Ett sätt jag uppskattar, då det inte blir sönderpillat och överanalyserat. Egentligen så tror jag att allt låter ungefär som Gutgrippers låtit tidigare, men det sätter sig inte riktigt på samma sätt denna gången. Det är ju fortfarande någon slags korsbefruktning av alkoholindränkt thrash/GG Allin/rock'n'roll/punk hybrid, enkelt förklarat. Tror att en liten del av detta har att göra med trummornas envisa trätande med att spela baktakt i dom snabbare partierna istället för hederlig d/två-takt. Att dom markerar virveln på alla hela slag i en takt. Det blir enligt mig tjatigt som fan, och blir lite för metalligt. Jag gillar ju iofs en del metall, men just thrash är ingen favorit kan jag säga. Jag skulle vilja ha lite mer punkstök bakom pukorna helt enkelt... Har kört den rätt många varv nu och känslan är oförändrat lite halvloj efter varje gång. Det är helt okej, men jag vet att dom kan fan så mycket bättre. Jag slänger härmed in en önskan om att öka punkstöket några snäpp till nästa gång. Och minska på det där baktaktandet. Dra ett mail till mattehejahaif@live.se för ett ex. Favorit denna gången är "Weedfuck" som har en jävla hytta med näven refräng. 

Quarantined HC Fanzine # 8

Inte purfärskt längre, men då jag nyligen fick det skickat till mig så skriver jag ett par rader ändå. Det första som slår mig (det tog bara 8 nummer) är hur jävla självklart det är att Quarantined är i A4. Jag brukar föredra att fanzines är i A5, men layouten här göt sig mycket bättre i det större formatet. Innehållsmässigt så finns det inte mycket att säga om då det är jävligt informativa intervjuer, vilket som sig bör grundar sig i Marcus passion för musiken och banden han intervjuar. Påläst och inlyssnad redaktör genererar intressanta frågor och således bra svar från banden. Jag personligen har bara hört 2 av dom intervjuade banden, och kommer förmodligen inte jaga ihjäl mig efter att höra dom återstående 3. MEN jag läser ändå intervjuerna med glädje och intresset hålls uppe. Schyssta recensioner där han inte räds att säga vad han tycker även om det kan skava lite. Stor tumme upp! Den hugade kan även få sig ett soundtrack till läsningen via QR-kod, men jag körde på säkra kort... En artikel kallad "Don't be a looser... Make a fanzine" avslutar kalaset för denna gången, och det är alltid uppskattat med något annat än bara intervjuer och recensioner (som jag håller på med). Quarantined fortsätter alltså med flaggan högt och varje nytt nummer är alltid välkommet och borgar alltid för en bra stunds kvalitativ läsning, oavsett vilken typ av hardcore du gillar. Bara att skaffa detta och även kolla upp skivsläppen under samma flagg. Bra skit! quarantinedhardcore@gmail.com 

Flyktsoda # 67 / Meningen Med Livet # 3 Fanzine

Flyktsoda fyller 10 år och firar detta med att göra en split med Meningen Med Livet, som ju kanske dom flesta vet är Quarantined-Marcus som ligger bakom. Om vi börjar med Flyktsoda så har ju Johan hittat sin formel och upplägg vid det här laget. Man känner igen sig direkt. Och sådant gillar ju jag, så det är bara att tacka och ta emot. Intervjuerna är klart läsvärda även om alla banden inte faller mig på läppen. Men nu är ju zinet inte gjort för att blidka mig, så det är väl egentligen rätt ointressant. Blev sjukt sugen på att kolla in Hirselands nya band Skamfläck efter att ha läst intervjun med dom. Få (men väldigt snälla) recensioner denna gången. Men sen så... Jag har ju skrivit förr om att Johan är väldigt generös i sina recensioner och undrat om man verkligen kan gilla allt? Och så dyker det plötsligt upp. En sida med "Gnäll, gnäll, gnäll....Gubbkärringgnäll". För fan Johan, du har det ju i dig! Gnället finns ju där! Jag sitter och drömmer mig bort och tänker att dom 3 sista sidorna där alla Flyktsoda Records släpp står listade hade varit fyllda med mera gnäll. Nej då, skämt och sido, men jag gillar ju tjurigheter. Fattar dock inte gnället över "Spotifuck" då flera Protestera-släpp går att hitta där. Eller ja... Jag både fattar och inte fattar. Ni fattar?! Allt som allt ett stabilt nummer återigen från Flyktsoda, och jag hoppas på många fler nummer i framtiden. Över till Meningen Med Livet då. Och jag måste säga det direkt så det är gjort. Ide'n att det skulle läsas bakifrån borde stannat vid just en ide'. Så, då var det ur systemet. Uppstarten med att skanna QR-kod och få ett soundtrack till läsningen är ju jävligt rolig (även om jag inte vågade prova). Långa informativa intervjuer med frågor en bra bit över standard vilket ger bra svar. Han är väldigt påläst den där Marcus om banden han intervjuar, nästan nördig. Och det gillas ju såklart. Sweet Teeth, Second Class-Pelle och Flyktsoda är det som intervjuas förresten. Och så såklart "dom 5 sista" i följetongen med Kullman. Jag hoppas på minst 10 till. Krydda med ett gäng jävligt välskrivna recensioner och du har Meningen Med Livet. Dra ett mail till flyktsoda14@gmail.com eller quarantinedhardcore@gmail.com för ett köp. Och oavsett vem du väljer så ber du om en aktuell distrolista med. Tummen upp från Kullegatan!

Second Class Kids Magazine # 6

Ännu ett nummer har landat i brevlådan och det känns som att dom har cementerat sitt koncept innehållsmässigt och skribentmässigt. Rille och Micke som sköter intervjuerna är duktigt pålästa och genuint intresserade av banden dom snackar med vilket märks på både frågorna och svaren. Och den i mitt tycke största behållningen denna gången var med Grönpeppar-Martin, där jag även fick en skjuts bakåt i tiden och mindes med glädje tiden då vi började ha kontakt med varandra (läs ca 93/94 någonstans). Uppskattar hans enträgna mission att hitta och sprida ny svensk punk, trots att vi sällan gillar samma typ av band. Även Beat Butchers intervjun tyckte jag var kul då även dom är ett gäng som vägrar ge upp efter 40-års skivutgivningar i med och motgång. Lastkaj 14 och Intensiven har jag inga speciella varken relationer eller intressen av, så dom skummas bara igenom. Finns även en Festival-Special på 3 sidor som nosar lite på både nya och gamla festivaler, och åter igen så är det minnena ifrån dom äldre som slår an mest hos mig. Tycker dock att det är märkligt att varken Hygget eller Punk Illegal nämns. Men man kan inte få allt. Fanzinehörnan var kul upplagd denna gången då det var en intervju med redaktören bakom Black Pages, som jag aldrig hört talas om. Förra numrets enkät "Musikens betydelse" följs denna gången upp med "Peppade Tjommar" där min forne bandkollega från Sub Alert, Lennart Hessle, är en av de sex personerna. Och jag kan intyga att han är en glädjespridare av rang. Så det är väl som vanligt med mig och Second Class Kids Magazine, det pendlar mellan toppar och djupa dalar innehållsmässigt då en hel del är utanför min intressesfär helt enkelt. Men ska jag se helt objektivt på det hela så är det ett schysst (maga)zine. Släng med det i varukorgen om du ändå är inne och handlar på Second Class Kids. Just jävlar... Marcus har ju Peppad på hardcore och skivrecensionerna med, och det sköter han bra. 

Krimtänk - Makten Framför Allt Kassett

Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Krimtänk förtjänar så mycket mer uppmärksamhet än vad dom hittills fått under alla dessa år dom kört. Även om jag tror att dom själva trivs bäst där dom är just nu. Men det är få band i Sverige, om ens något, just nu som så jävla enträget jobbar enligt devisen DIY. Vartenda ett av deras 9 släpp är släppta av bandet själva på ett eller annat sätt då medlemmarna har sina fingrar med i Pike Records, Brus-Tapes, Esox Lucius och EPИK Tapes. Den här kassetten, släppt i endast 50 ex, innehåller 8 låtar i sann Krimtänk anda. Fullt ställ ifrån början till slut och totalt kompromisslöst. Och som vanligt råder total avsaknad av musikaliskt flashande på respektive instrument. Dom hittade sitt koncept direkt, och där stannat utan att vika en tum. Jag tycker faktiskt att låtarna på denna kassetten nästan når upp till debut 7'' som jag håller otroligt högt. Det är någonting som får mig att tänka på den i alla fall. Det är svårt att skriva något nytt om ett band man skrivit om så många gånger förr, så jag försöker inte ens. Gillar du dom innan så gillar du den här med. Annars är det hög tid att du kollar upp deras svensk/finsk/italien-influerade råpunk på dubbel hastighet precis jävla nu! Kan ju tillägga att dom aldrig tidigare varit så melodiösa som på "Trista Repriser". Skaffa denna och lista på övriga grejer från brustapes@gmail.com

Detësto / Defekt Gbg - Barndomsminnen Kassett

Sverigesläpp på denna kassetten som släpptes av Brasilianska Brutal Alien Records förra året. 50 ex då, och 50 ex nu. Så hugg fort om ni vill ha ett ex. Om jag börjar då med Detesto från Brasilien med den sympatiske Wallas på sång, som jag antar att många säkert har haft kontakt med, så tycker jag att dom harvar på rätt gött. Har vetat om dom i rätt många år men det har aldrig blivit av att lyssna. Deras sida innehåller 12 låtar och dom flesta av dom är släppta på diverse olika format tidigare, vilket jag inte ser som något hinder då det handlar om små upplagor runt om i världen. Det handlar om ganska tidstypisk råpunk som ibland sneglar lite åt det crustigare hållet, och då framför allt riffen som tar små avstickare ifrån dom inslagna vändorna och blir lite metalliska ibland. Utan att för den sakens skull låta metal, men jag antar att ni fattar vart jag vill komma. Gött delay på sången. Om man skall vara petig så är det väl egentligen inget som gör att Detesto sticker ut från mängden. Men jag väljer att vända på det då och fråga om man måste det? Så länge saker är bra så är dom anser jag. Sedan kanske det gör det en smula knivigare för Detesto att få folk att lyssna på just dom i djungeln av band. Men jag tycker absolut att dom är värda att kolla upp, speciellt om du är nyfiken på nutida Sydamerikansk punk. Eller om du helt enkelt bara är torsk på d.takts driven punk att veva näven till. Dischange och Varukers cover kanske lockar också? Kan tillägga att det låter som att vissa låtar "hackar" på tapen, men det har väl med mastern att göra antar jag. Över till Defekt från Göteborg då. Ett band jag tidigare bara sett live en gång. Det var  på Hygget för några år sedan och mitt (då alkoholpåverkade i och för sig) huvud vill minnas att det var bra. Men när jag satte på deras sida så lät det inte alls som jag kom ihåg det, hahaha. Jag kom ihåg det som snabbt och ettrigt men möttes av halvslö, på gränsen till growlig käng med slappt virvelljud osv. Ni vet den typen av käng när vi äldre gubbar/gummor står och gungar förnöjt med kroppen och då och då slänger upp en näve i luften? Tidslös svensk käng som skulle kunna vara inspelat 1994 likaväl som 2024, och det är ju sällan ett minus i min bok. Inget för den som letar efter något nytt och eget, men vem fan gör det? Extra push för Anna-Karins sång med som besitter en rejäl jävla dos pondus. Just det, Defektsidan innehåller 8 låtar. Stabil kassett som släppts av radarparet Mosslik Tapes / Brus Tapes i som jag tidigare sa endast 50 ex. mossliktapes@gmail.com eller brustapes@gmail.com

Drop The Bomb # 11 Fanzine

Internethatande fanzinekollektivet bakom Drop The Bomb skickar ännu ett ex till mig att orda lite om här, men jag antar att dom skriver ut detta sedan och läser det fysiskt (puss på er allihop). Med det sagt så måste jag ju smöra lite och säga att jag älskar Drop The Bomb, och har så gjort sedan första numret. Att dom också är ett synnerligen drivet kollektiv där samtliga enligt mig har ett gött flow i skrivandet och sättet att uttrycka sig på. Vilket iofs kan förklaras av det faktumet att det inte är några duvungar någon av dom och samtliga har tjänstgjort många år inom "scenen" på olika sätt, och vägrar att pensionera sig. Färre domedagsprofetior och d-takts teori denna gången, men misstänker att det har med Bombmannens andra tillfälliga åtaganden att göra. Finns dock gott om andra höjdpunkter i detta nummer att gotta sig åt. Som en svinlång och ingående "välgörenhetsintervju" med sympatiska B.E.T.O.E, och en annan med Krogh och Kåre'n om deras fanzine "Distortion Faith" som även Sylen var en del av. Och även jag fick äran att bidra med två intervjuer med Utanförskapet och Tatuerade Snutkukar till nämnda tidning när det begav sig. Även Kroghs nuvarande zine No Plan synas under luppen. Rawheads får i vanlig ordning några sidor + även omslaget denna gången. Nördig som man är, så var höjdpunkten för mig när kollektivet på 9 sidor skall bena ut frågan "Vad är (svensk) käng" för en tilltänkt artikel antar jag. Och ja, denna konversation utspelas ju via det här internetet. Jag är dock otroligt tacksam att man publicerade detta istället för en "färdig" artikel. Det här är mycket roligare och jag hoppas på 10 sidor till i nästa nummer. Och Prillskans bildkonst (ja jag väljer att kalla det för det vad du än säger) är ett uppskattat tillskott. Vad finns det mer att hitta här då? Jo Eremitens sidor om Uncurbeds "Keeps the banner high", som jag fått bannor på annat ställe för att jag påpekat att han valde fel platta. Vänskapliga bannor skall dock tilläggas. Och Bombmannens första (i punksammanhang) outning som Jonna har fått några sidor. Hatten av. Det är såklart köptvång i vanlig ordning på Drop The Bomb, och kolla gärna efter gamla nummer när ni beställer för att kompensera upp postens jävla porto-ocker. argaarkivarien@protonmail.com eller dropthebombzine@protonmail.com  

KKPA - Live LP/CD

Som brukligt vad det gäller CD-plattorna från Second Class Kids, så är det minimalt med info... Något jag retat mig på länge. Visst att han säljer plattorna svinbilligt, men hade jag pröjsat (jo, jag är ju så jävla sniken så jag recenserar enbart grejer jag får skickat till mig för detta ändamål) så hade jag blivit grymt besviken då jag är uppväxt med info/textblad, kontaktadresser osv. Men av kortet att döma på baksidan, samt lite googlande, så får jag reda på att denna live-plattan är inspelad på Hugo Fjäderben kalaset. Ljudet är riktigt bra, och som jag skrivit förr så kan ju KKPA sin trallpunk efter en massa år i gamet. Det är tight som aset och som jag tidigare påpekat så är jag sjukt tacksam att dom håller sin trall fri från en massa jävla flams och plojgrejer. Samt att dom håller dom amerikanska influenserna där dom hör hemma. Alltså borta. Det enda jag skulle kunna anmärka på är väl att sången inte alltid är 100, men det är ju live. Så det spelar ingen eller liten roll. Kul att känna igen en låt från förr med, och då syftar jag på "Min värld" som måste vara med på någon samlingsplatta som spelats förr. Rätt bra låt faktiskt. Gillar du KKPA sedan tidigare , eller är sugen på traditionsenlig trallpunk a'la hur det lät förr så är det bara att köpa. Själv kommer jag inte spela sönder plattan, men jag måste lyfta på hatten respektfullt åt KKPA's håll för lång och trogen tjänst utan att vika en tum från den inslagna vägen. 

Astmatisk Gapskratt - Ha Ei Satans God Jul LP/CD

Tredje gången jag skriver om Norrmännen i Astmatisk Gapskratt, och det blir en tredje upprepning på vad jag tidigare skrivit. I mina öron är detta fruktansvärda 36 minuter, och utöver genomlyssningarna inför det jag nu skriver så kommer jag aldrig återuppleva dom. Det är så jävla hurtigt så jag får överslag i huvudet. Allt är som vanligt... En massa skrålande allsångsrefränger, snudd på outhärdlig sång, platt ljud och musikaliskt velande. Mischmaschet av stilar flyter inte ihop till något enhetligt utan ibland låter det streetpunk, ibland lite metalgrejer och ibland ushc. Och tidigare nämnda ljudbild gör det ännu tråkigare, det låter totalt livlöst. Dyker även upp lite blås i någon låt vilket gör stressen i mig ännu mer påtaglig... Detta är ju min högst personliga åsikt, men det här är slöseri med tid. Det ger mig ingenting. Samlar du på Second Class Kids releaser, eller hör till dom närmast sörjande runt bandet så är det väl bara att köpa. Annars finns det andra plattor att lägga pengarna på. Och där rundar jag av till tonerna av refrängbrölet i "Julefred" och klappar mig själv på axeln att jag pallat att lyssnat 11 låtar i sträck (plattan innehåller 14 låtar).

Second Class Kids Magazine # 5

Fick ju denna med för ett tag sedan... Tidningen som förut enbart innehöll band från bolaget med samma namn. Ett koncept man frångick och i och med det blev bra mycket intressantare. Vilka som intervjuats denna gången ser ni ju på bilden, och dom är gjotda av folk som är pålästa på banden i fråga. Jag personligen hade föredragit om intervjun med Kapten Grå hade bytt längd med Varnagel. Då Varnagel intresserar mig ungefär noll och intervjun är otroligt lång. Höjdpunkten i detta nummer är Marcus Ericssons krönika "Peppad på hardcore". Även del om fanzines från Grönpeppar-Martin, som dock kunde avhandlat fler samtida zines (det finns).  Det beror ju dock inte på Martin, utan att redaktörer behöver skicka dit sina alster. Enkäten "musikens betydelse" är en kul ide' , men tyvärr faller den lite på några av deltagarnas otroligt korta och oinspirerade svar. Ska ni handla från Second Class Kids framöver så släng med denna i varukorgen med. Om inte annat för att stödja det faktumet att dom trots allt gör en tidning, det görs alldeles för få...

V/A - Ursäkta Röran vol 6 (Dårskapen Styr) CD

Sjätte volymen i Grönpeppars "Ursäkta Röran" serie har anlänt och precis som vanligt ligger den på fina 60kr. Och som vanligt uppmuntrar jag ett köp om man är nyfiken på vad som händer runt om i Sverige. Har väl i ärlighetens namn varit mer imponerad av själva upplägget och ide'n kring skivan än merparten av banden (även om det funnits bra grejer på alla volymer) på dom. Men denna är den bästa i serien hittills. Här finns verkligen något för alla smaker. Allt ifrån visor till råpunk, och även åldersspannet på banden är allt ifrån osnutna sketongar till gubbjävlar. Precis som det skall vara. Det är ju ingen hemlighet att mitt hjärta främst klappar för råpunk/käng och Chörnobyl och Socialstyrelsen fixar den biten med bravur. Även Efemär kan väl räknas till den genren, men dom når inte ända fram. Chörnobyl har gjort bättre låtar, men Leiyas sång kompenserar det faktumet. Svinbra! Andra band jag gärna lånar ett öra till här är PPL, Slaveriet, Kontrollanterna (för deras 80-tals vibbar) och vispunkar Lillkrister som gör en påmind över bortsupna gigs (i ungdomens dagar då såklart, nu är det lugnt och städat när Sjögren går på lokal). Ett gäng band till medverkar också, men dom jag listat ovan är favoriterna hos mig. Och jag nöjer mig med att nämna dom jag gillar denna gången. 

Slaveriet - Ett Småskaligt Krig LP/CD

År 2020 recenserade jag Slaveriets debut LP/CD, och jag kan faktiskt utan att tveka inleda denna recensionen med exakt samma rader. Så vi kör väl då... "Ska du bara köpa en platta i år innehållandes trall/melodiös punk, så är det denna du skall ha". Slaveriet är nämligen i en egen division vad gäller denna typen av punk år 2023 i Sverige. Det är väl egentligen inga revolutionerande skillnader på denna plattan och debuten, mer än att kanske sångerskan Loppan steppat upp aggressionen i rösten ett snäpp. Att dom kommer från schlätta är omöjligt att missa då det karaktäristiska trumspelet avslöjar dom. Välarrangerat, snygga stämmor och det prydliga ljudet till trots så sväljer jag allt med hull och hår. Visst hade jag klarat mig utan dom lite slöare "Min sorg" och "Samma slut" som väl får ses som parenteser i arbetet. Men resten av plattan väger upp dom "missarna". Något jag tänkte på när jag lyssnade igenom plattan dom första gångerna var att det kanske inte var lika många hitiga refränger som satte sig direkt som på förra plattan. Utan här fick dom "växa" fram mer, vilket brukar vara ett gott tecken. Uppmanar alla att skaffa både denna och debuten om den saknas i samlingen (första MCD'n kan ni skita i, den är inget vidare). Bara att slå till från Second Class Kids.