Fullängdsdebuten från Passiv Dödshjälp, kan det vara nåt? Jag gillar ju deras split med Livstid och deras demo så förmodligen så faller väl denna LP mig i smaken också tänkte jag. Och mycket riktigt så gjorde den det. Passiv Dödshjälp ganska melodiösa crust är faktiskt jävligt lätt att ta till sig, och jag tror att många som inte gillar denna typ av musik i vanliga fall skulle kunna uppskatta dom. Men trots att jag skrev att det är ganska mycket melodier i så har dom för den sakens skull inte tummat på aggressiviteten. Jag gillar även att Passiv Dödshjälp inte drar iväg i vansinnestempo som så många andra band i samma ”genre” gör. Utan tempot hålls nere precis perfekt så att svänget och trycket inte går förlorat. Och dom långsamma crustpartierna sitter som en keps, och allt känns jävligt genomarbetat. Inte en massa ”nödriff” instoppat för att fylla ut eller förlänga låtarna. Stort plus för texterna med som även dom är jäkligt bra skrivna. Plattan finns ännu bara på LP, men en cd version är på gång men innan dess skall sången läggas om då dom tagit tillbaka sin gamla sångare igen som sjöng på demon och split 7’’. Bara att skaffa den också sen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar