Snutjävel, från Falköping, är ett band jag följt från starten då vi är kommungrannar och är bekanta sedan lååång tid tillbaka. Det skall dock erkännas att jag aldrig riktigt fastnat för Snutjävel, och efter att ha plöjt denna 10 låtars MCD'n är mitt förhållande till Snutjävel det samma som det var innan. Så jag antar att om man gillade Snutjävel innan så gillar man detta med. Det är fortfarande avskalat och dom håller det enkelt. Kanske att det blivit lite melodiösare? Jag tycker mig höra att Rka "sjunger" lite mer än tidigare, i alla fall mer kontrollerat. Och till skillnad från det enkla och avskalade som hamnar på plussidan, så tycker jag att sången var bättre förr och den renare sången klär dom inte alls. Nya basisten Sleif som även sköter körerna tycker jag ska kliva fram ett steg till och ta för sig ännu mer av leadsången också. Som jag så ofta skrivit förut när jag recenserat andra band så låter även Snutjävel bäst när tempot skruvas upp, energi framför finlir. Nu är i och för sig inte finlir ett ord som passar in på Snutjävel men jag tror ni förstår vad jag menar. I mina öron så fortsätter alltså Snutjävel att te sig ganska ljumna, men jag tror att jag är i minoritet vad gäller att tycka så. För som jag sa inledningsvis så tror jag att alla som gillat dom tidigare förtsätter även efter att ha skaffat "Allt ert är vårt".
